Modig och soffhäng
Madeleine Stenberg Befinner mig på latsidan för att kämpa emot nerverna. Ser på Modig för första gången med William, vi har inte hunnit med att titta på filmerna han fick i julklapp då vi varit fast i Netflix.
januari 2013
Räknar timmar och minuter.
Usch! Är nervös. Väntar tills klockan ska bli 15:50 och jag ska öppna käften för tandis. Jag kommer förmodligen bryta ihop innan. JAG känner mig livrädd just nu, jag vill verkligen inte ha några hål. Jag håller mina tummar hela tiden just nu att allt ska vara fint och helt och att jag kan gå hem med ett leende på läpparna.
Visa människor tycker inte att man ska oroa sig i onödan, de är ju säkert så. Mitt problem är att jag är född till ORO, jag oroar mig hela tiden.
Jag önskar, jag önskar att jag inte har några hål. Att denna dag ska avslutas med en lättnad. 13:01 nu och det återstår 2 timmar och 49 minuter av självplågeri. Är det inte ganska intressant?
Lunch
Godare än det ser ut.
Tillfällig föräldrapenningsdag.
William var lös i magen igår så med samvetet på rätt sida stolpen är vi hemma idag för att se om de bara är diarré eller om det faktiskt är något på riktigt. Rådfrågade Williams skola så kändes som det var mer rätt än orätt att ha honom hemma. I hjärtat tycker jag det är fel att ta med barn som eventuellt kan smitta till skolan, vi har ändå den förmånen i Sverige att vi kan vara hemma med barn som smittar, jag tycker fler föräldrar borde tänka på den saken. Att du är hemma en dag och får mindre ersättning kan skydda trehundra andra barn och familjer från att bli sjuka. Nu tog jag trehundra som en cirka siffra från olika skolor, självklart finns det skolor med mer eller mindre elever men det var mer som en siffra på hur många barn de befinner sig i stort. Tänkt dig trehundra barn kanske fyrtio personal, minns väl att personal på en skola inte bara är lärare utan även; assistenter, lokalvårdare, kökspersonal, vaktmästare, modersmålslärare, rektorer samt eventuella föräldrar på besök. Tänk på att när dessa kommer hem kanske även deras familjer blir smittade på grund av ett endaste barn kom till skolan sjuk. Visst kan det skilja sig med mer eller mindre personal men ni förstår nog poängen. Det är ganska många människor som blir sjuka bara för att man tänker att; ”Mitt barn smittar nog inte”. Då tänker man heller inte på barnen som faktiskt är i riskgrupp, barn som kanske har synliga och osynliga handikapp som kan bli jättesjuka på grund av magsjuka, influensor och annat ”smått”. Barn, eller vuxna med hjärtfel, diabetes, astma med mera. Det är en liten sak att vara hemma någon dag bara för att förhindra att sprida eventuella smittor vidare, och vi i Sverige har privilegiet att faktiskt få vara hemma så ta vara på den saken. Om inte för ditt eget barns skull, så gör det för dina medmänniskors skull. Ingen vill vara sjuk, jag lovar!
Jag tror att havegrynsgröt är en bra frukost när man är dålig i magen.
Hemmagjord lingonsylt till för Williams del.
William tyckte frukosten var god.
Jag gjorde ett tappert försök att äta gröt jag med.
Men med spyor i halsen gav jag upp… Denna variant gjorde jag själv.
Krossade linfrön, solrosfrön och dinkel.
Jag fixar inte nyttig gröt i någon variant, de gör mig kräkfärdig.
Ser godare ut än det var. Kanske gott för någon annan?
Tog en Tassimo latte och den var god i alla fall.
Söndagsångest.
Idag är det då söndag, sån där dag när man inser att helgen är mer eller mindre slut och imorgon är det vardag igen. Tur att vardagarna går lika fort som helgerna!
Imorgon är det hur som helst en jobbig dag, jag ska nämligen till tandläkaren! Detta är något jag riktigt känner panik inför. Inte för att jag är rädd för tandläkaren, utan mest för att jag är livrädd för kostnaden! Det är rena ramla rånet att gå till tandläkaren, jag har hittills i mitt liv aldrig haft ett endaste HÅL. Därmed är jag varje tandläkarbesök skiträdd att nu ska väl olyckan kommit till mig, nu när jag som vuxen måste betala skiten? Så därmed känns imorgon som en LÅNG och läskig dag. Håll tummar och tår för mig imorgon, att min käft är hålfri och fin för jag vill verkligen inte genomlida att ha hål!
William kommer i alla fall hem idag, efter en helg hos sin pappa. Jag ska strax bege mig mot duschen och göra mig vacker, eller åtminstone försöka göra mig vacker…
Vad kommer det hända för något kul för er denna söndag?
Min mamma och jag. Lite roligt eftersom William använde samma dress som bebis sen.
Tjugo år mellan fotona. Men samma kärlek som en mamma känner för sitt barn
går i generation efter generation.
En riktig slappisdag.
På grund av kylan har jag legat på soffan och plöjt avsnitt av Glee. Är rätt nöjd med dagen ändå faktiskt. Har gymnastikat i brist på annat. Lite fötter över huvudet och ben över axlarna. Jag tänkte att är man ändå vig kan man ju utnyttja saken eller hur?
Vad görs denna lördag i stugorna?
Soffläge.
Ligger i soffan och ser på säsong 2 av Glee genom nexflix. Rätt mysigt när man tittar ut.
För kallt.
Idag är det svinkallt och jag har inte tänkt gå utanför dörren. Egentligen hade jag gärna gjort någonting med att det är så här kallt är fan inte roligt alls, jag föredrar verkligen sommaren det här är för kallt för min smak men får bita i de sura äpplet några månader till. Provade ha lila ögonskugga idag, tycker faktiskt det blev rätt bra.
Lördagsmamma.
Lila
Hallo!
Mamma Madeleine.
God morgon? Vackert?!
Jag brukar fundera på en sak. Många tycks vara strålande vackra när de vaknar på morgonen, har världens leende på läpparna, trippar upp i sin rosa morgonrock och äter frukost och fotar sig själva med håret perfekt på huvudet. Är det bara jag som ser ut som hej kom och hjälp mig som
nyvaken?! Som ser helt blek ut, har håret över hela huvudet, de står upp på diverse ställen likt ett troll?! Är det bara jag som känner mig helt ofräsch och måste klappa sig i ansiktet fyra gånger för att vakna samtidigt som jag stor gäspar?! Ja blir förbryllad! Är ja ett ufo från en annan planet?!
6000 inlägg skrivna.
Nu har jag skrivit 6000 blogginlägg. Blir 6001 med denna i och för sig, men när jag insåg saken fick jag en OJ känsla. Jag har alltså skrivit länge, länge. Jag började på lunarstorm och sedan har jag fortsatt. Graviditeten med William var min start och den har sedan följt mig till idag, för 9 år sedan var jag gravid. För nio år sedan visste jag att jag var gravid fast jag inte plussat ännu, jag kände det men var livrädd för att se det svart på vitt. För nio år sedan var jag en nittonåring på väg att bli tjugoåring och mamma. För nio år sedan var jag en helt annan människa. För nio år sedan började mitt liv på riktigt, jag har skrivit 6000 inlägg på nio långa år. Jag har gått från tonåring till kvinna och mamma. Jag har under nio år bloggat och skrivit nästan var enda dag. Jag skriver för min egen skull. På mitt 6000 inlägg visades rosor, rosor som har blad att sprida för vinden. Mitt liv flyger med vinden, jag har formats nio år framåt i livet.