Jag kan inte låta bli, jag känner sådan ilska och bitterhet mot kommunen jag bor i. Kommunen som min son får växa upp i, för varje dag som går växer ilskan. Min son är utan skolskjuts på grund av att Falu kommun tycker att ett sjuktbarn ska få klara sig själv. Jag vill bara kräkas på hela situationen helt ärligt! En del av mig skulle bara vilja skriva ut för hela världen att vad du än gör flytta inte till Falu kommun. I alla fall inte om du tänkt ha barn här i kommunen. Det trivs uppenbarligen med att exkludera barn från samhället. Idag var det lite klassträffa med Williams klasskompisar så lyckades prata med några föräldrar, alla blir ju precis som jag upprörda. Det är ju inte konstigt direkt, det är bra märkvärdigt att man inte kan erbjuda ett barn med sjukintyg taxi mellan hem och skola. Det handlar om ett par veckor, jag mår illa.
Allt det här bidrar till en bitterhet hos mig, en ilska som är svår att kontrollera. Jag känner mig maktlös och just nu vet jag inte vad mer jag kan göra. Kan man anmäla en kommun för diskriminering? Eller något liknande, jag vill bara att dem ska förstå vad de håller på med. Inget barn väljer att vara sjukt, när barn är sjuka ska dem få stöd så de snabbare blir friska inte bli nekade saker som förbättrar vårdtiden för att en kommun säger nej.
Förstår din frustration! Är ju vansinne att kommunen säger nej till detta 🙁 Har inga bra råd att komma med tyvärr 🙁
Jo, vi har diskuterat särbegåvning med lärarna, både de och jag har tänkt tanken. Det är inte aktuellt med någon utredning i dagsläget, men alla berörda är medvetna om läget. Han fick i förskoleklass extra matteuppgifter och bra med förståelse från lärarnas sida. Vi tar en dag i taget nu här i första klass.
Ja det känns verkligen så jävligt. Det känns ganska sjukt att det ens får funka så 🙁 .