När den lediga tiden ger ångest.
Madeleine Stenberg 
Bild från i vintras.
Jag har galet tråkigt idag. Igår fick jag en jätteångest så tog mig en oplanerad promenad ner på stan och hämtade ett paket. Men nu sitter jag här igen och vet inte vad jag ska göra. Kanske borde jag bara snöra skorna och ta en promenad igen, jag märker ju att när jag går ut blir måendet bättre. Så här är det varje gång jag blir ledig, framförallt sommarledig. Jag får ångest och bli orolig i kroppen, känner att jag inte vet vad jag ska göra med tiden och börjar tänka. Jag avskyr det där, att tänka och fundera. Helt plötsligt är det som att jag fastnar i ett hål av saker jag helst inte vill tänka på. Jag blir som fast i saker jag inte vill tänka på, jag grubblar och får hypokondriska tankar och kommer till tankar om jag är sjuk i diverse åkommor. Det är hemskt! När jag var yngre var det att festa och umgås med vänner som fick mina tankar på andra platser, när jag blev mamma var det William som plockade och dämpade alla sinnesintryck och tankar runt mig. Alla hål som slukar mig och sedan blev det studier och nu jobb. Sen när jag är ledig, när William är hos sin pappa är det som att hjärnan får tiden att tänka och det är skitjobbigt.
Jag hoppas tankarna ska få vila lite en stund nu, jag ska försöka att läsa böcker och stannar upp i mitt tänkande och säger till mig själv att sluta. Det är svårt, jag är inte van vid att säga ifrån till mitt inre men jag måste. Det är nämligen tufft att känna så här.
