december 2016

Hallo, hallo!

Jahapp då var klockan nästan 11:00 då. Man skulle ju kunna tro att jag varit vaken sedan i morse när jag skrev inlägget, men jag somnade faktiskt om strax efter sju och då hade jag dessutom råkat väcka upp William. Men det gjorde inget, han åt frulle och såg på tv:n så tror faktiskt han var rätt nöjd ändå.

Mardrömmarna försvann i alla fall för drömde inget mer läskigt efter det jag skrivit i morse, och jag vet inte varför det är så här. Det hänger väl ihop med att jag har ångest skulle jag tro, att det läggs som ett lager på lager liksom. Svårt att förklara, men allt som kräver energi liksom stressar upp mig och då tror jag kanske att det kan vara hjärnan som tömmer ur sig på natten.

Kanske jag bara sitter och filosoferar nu? Jag ska om inget annat sker ner till Lisa och fotografera lilla Alice om en stund. Eftersom jag då ska ner mot stan ska jag passa på att hämta lite paket efter vägen tänkte jag. Sedan i eftermiddag ska Björn bjuda på middag så då ska vi hem till honom och äta där.

Sen blir det att packa eller ja ställa fram kanske är lite bättre ordval saker inför imorgon när vi ska åka upp till Orsa. Jag ser verkligen framemot att åka till Orsa och träffa mamma och mormor, det var alldeles för längesen och sen kommer förmodligen min yngsta syster Melissa med kille förbi också. Jag har inte träffat hennes kille innan men det blir nog skoj det med, åh jag är så taggad. Det är egentligen märkligt, jag brukar aldrig längta efter att besöka min hemort. Jag brukar känna en oerhörd ångest för att komma dit, men inte nu. Jag längtar bara efter att få träffa mamma och mormor och faktiskt se Orsa med för den delen. Det är mycket som förändrats inombords för mig måste jag säga.

Utmattningssyndrom – Att drömma mardrömmar.


Fy sjutton vilken natt, jag har drömt mardröm efter mardröm och när jag väl vaknade hade jag svårt att lokalisera vad som var sant och dröm. Fick helt enkelt tala mig till vad som stämde och inte. 

Ord som nej det här är inte verklighet gick som ett mantra i huvudet på mig. Sedan en massa med rädslor som poppade upp på det, huvudsjukdom! Det är nästintill det värsta att sjukdomen sitter i huvudet och såldes skapar hjärnspöken och skrämmer upp kroppen. Ger stresspåslag och rädslor, skrämmer varje liten del av ens inre! 

Idag är jag faktiskt ganska oroad, jag hoppas den saken ska släppa så jag kan andas ut under dagen. Kontrollbehov, hjärnspöken och rädslor. Det är just dessa små saker jag vill bli av med och frisk ifrån.

Cellprov och morgonpromenader i Falun.

img_2997

Idag var det då dags för cellprovet, jag var sjuktnervös i natt. Det gick helt okej att gå ner på stan för att gå och ta cellprovet men väl där satt och i väntrummet och kände mig uppstressad. Så mycket människor och det är värst med panikångesten. Tyvärr måste jag säga, att träffa människor. Kändes som en evighet tills jag fick komma in till barnmorskan fastän det bara gällde några minuter. Det gick bra, vi kom dit och så fick jag svara på några frågor som fylldes i min journal och sedan var det dags för undersökningen då.

Alltid lika stressande, jag förstår inte varför det alltid känns som vägen man går till den där stolen är så evighetslång?! Det känns som man går flera mil, har ni någon gång drömt att ni varit nakna på ett köpcentrum eller i klassrummet? Att man står där inför en hel publik men ingen tycks ändå fatta att man är utan byxor?! Den där paniken, när man går från bord till bord eller klädstänger för att gömma sig. Hur man vill köpa ett par byxor men inte vet hur sjutton det ska gå till utan att folk ska se en naken?! Precis den känslan fastän det inte är en dröm upplever jag varje gång jag är hos barnmorskan… Även om man vet att de inte bryr sig och det är deras jobb, så är det jobbigt.

Hur som helst så berättade jag redan innan den här gången att jag blöder och att min slemhinna tydligen växer utanpå livmodertappen. Hon sa att det var bra att jag berättade den saken och jag började så klart blöda när jag låg där, hon sa att det är när man spricker hål på slemhinnan som man blöder när man har så här. Det är inte ovanligt, men fick frågan om jag funderat på att göra en operation då man kan blöda efter sex, detta har jag dock inte tänkt på och tanken på en operation där man skulle bränna bort slemhinnan känns inte högprioriterat om jag inte absolut skulle behöva det.

Efter cellprovet och undersökningen fick jag i alla fall höra att slemhinnorna såg normala ut och hon inte såg något avvikande, dessutom skickades mina prover för snabbsvar eftersom jag är oroad, det kändes jättebra. Verkligen omtänksamt och jag blev glad för den saken, fick även höra att eftersom jag gått på cellprov så ofta som jag ska är riskerna färre för varje gång att man ska upptäcka något. Sen ska man inte se cellprov som ett cancerprov som tydligen vissa kallar det. Utan det är en hälsokontroll precis som jag gör varje år med astman egentligen. Så jag ska försöka tänka att det är en hälsokontroll nu, och sedan hoppas att allt ser normalt ut. 

Efter jag gjort besöket så gick jag en vända ner mot stan, jag tänkte handla på Hemköp idag så det passade jag på att göra. Det var sån där härligt frisk luft idag ute och det enda som saknades var snön. Det hade varit perfekt idag med lite snö när man gick på stan där fönstren var julpyntade och man riktigt känner julstämningen. Såg dock att det ska bli snö nästa vecka så det får man hoppas på. Ser gärna att det blir en vit jul i år, ja vit jul med snö. Det där är svårt begrepp numera eftersom vit jul även hänger ihop med alkoholfri jul. På något vis önskar jag man kunde skilja på dessa två begrepp? Alkoholfri jul och vit jul, skriver man vit jul kanske folk tror man önskar en jul utan alkohol. Eftersom jag knappt ens dricker alkohol, och nu med medicinen inte alls dricker alkohol känns det liksom ännu märkligt att skriva vit jul för alkoholfri jul eftersom det ändå inte är alkohol på julen för mig. Nej nu blev det invecklat!

Nu ska jag ta och göra något annat, hoppas ni får en fin tisdag! 

img_2995

Varm choklad och att bli glad inför veckan.

img_2992

Igår tog jag och unnade mig varm choklad med grädde och minimarshmallows, så sjukt gott ju! Jag drack det och tittade på Gilmore Girls tills William kom hem ifrån Björn.
Alltså visst är varm choklad som godast på vintern? Tycker verkligen det riktigt blir så där perfekt med smak, lika gott som det är onyttigt verkligen! Älskar smaken och ja det är gott!

Under morgonen skrev mamma att hon får semester på torsdag! Hur roligt var inte det?! William har studiedag och därmed tar vi bussen upp till Orsa på torsdagsmorgon och träffar familjen. Det ska bli så himla mysigt och roligt, det var längesen vi sågs nu så det här ska bli roligt. Ser verkligen framemot saken, eftersom jag tänkt ta både en tidig och sen buss kommer jag förhoppningsvis som tidigare år slippa åka med massor med människor. Är det så funkar bussresorna bra, det är när det är fullt med människor på bussen som det inte funkar lika bra.

Imorgon ska jag på cellprov klockan 9:15 och det ser jag inte framemot däremot. Jag får sån galen ångest av cellprov, både före, under och efteråt. Först rädslan för cancer när man får brevet, sedan rädslan för själva gynundersökningen och sen som inte det är nog oron efteråt när man går runt och är rädd för att man kanske har cellförändringar… Jag har ju nu gjort detta några gånger, minns vart enda besök, rent spontant minns jag nog alla mina gynundersökningar genom livet. Jag har verkligen aldrig riktigt vant mig vid det där, men värst är cellprovet. Det gör inte ont eller så men jag blöder alltid efter cellprov däremot.

Nä nu är det middag här, idag står Björn för maten. Imorgon är det min tur, tänkte passa på att handla på stan när jag ändå befinner mig där imorgon. Får väl göra ett besök på Hemköp då, det är trevligt där med nu sen de gjort om.

Den andra advent.

img_2989

Idag har jag mest tagit det lugnt och sovit. Det hade kommit snö när jag gick upp idag, vilket var fint. Man borde ju kanske varit smart då och tagit sig en promenad, men det gjorde jag inte. Istället somnade jag och ganska rejält på soffan runt 14:00 tiden, som jag skrev igår sover jag helt galet mycket nu. Men det är väl kroppen som tar energi som den tappat tänker jag.

Dagarna går galet fort just nu, andra advent alltså. William har hel studiedag i veckan och om allt blir som jag hoppas på kanske vi ska göra något roligt den dagen. Men jag får först veta hur det blir med saken imorgon.

Vet ni vad jag gjort idag förresten? Jag har handlat julklappar, hittade den perfekta julklappen till Björn och han kommer garanterat bli glad över denna. Så himla roligt när man hittar något som är så där perfekt ni vet. När man bara wow och yes jag har hittat precis den rätta presenten.

Tycker ni om att ge julklappar? Eller ja ge presenter överhuvudtaget? Det är så många som skriver om stressen med julklappar nu så blir nyfiken hur det är med er? Jag har aldrig upplevt själva presentköp eller att få presenter heller för den delen som stressande utan mest av tycker jag bara att det är väldigt roligt. Att både ge och få faktiskt, jag tycker om att se någon bli glad för något man gett bort.

Däremot kan jag idag tycka det är jobbigt att det blir en press som vuxen att inte göra någon besviken. Den grejen gillar jag inte, det här man läser eller hör folk säga om att ”och så fick jag, som jag inte alls ville ha.” Det är som att det där tanken som räknas inte alls är lika okej idag? Kanske beror på konsumtionshetsen som är i vårat samhälle i stort? Man förväntas liksom att ge något extra av allt liksom?

Många funderingar så här, William kom precis hit och hämtade sina kläder till parkouren och jag ska ta och svara på lite kommentarer innan jag gör något annat. William kommer hem ikväll men han ska äta middag tillsammans med Björn först.

Vad gör ni idag? Den andra advent 2016.

Utmattningssyndrom – KBT-besöket igår och olika faser jag just nu går igenom.

IMG_7678

Idag var jag till beteendevetaren igen och fick mitt samtal, det var nästan en månad sedan sist så det dröjer verkligen mellan besöken. Igår så öppnade jag upp mig väldigt rejält och tömde ur mig allt jag gått och burit på dem senaste veckorna. Jag fyllde verkligen rummet med ord och beteendevetaren säger att jag verkligen kan sätta ord på känslor och liknande. Sånt har jag fått höra i många år, att jag kan sätta ord på mina känslor eller en känsla. Jag vet inte vad det beror på men när det kommer till känslor kan jag lätt hitta ord för hur något beskrivs. Eftersom gårdagens samtal blev väldigt privat kommer jag att skriva ett hemligt inlägg gällande den saken, så när det kommer upp här kommer ni inte kunna läsa det eftersom inlägget kommer postas med lösenord. Detta då jag behöver som beteendevetaren sa få ur mig allt detta någonstans.

Jag kommer som sagt inte berätta vad jag sa, men jag kan ge er en liten inblick i alla fall. Min första fas jag hade var att jag var så oerhört trött och utan energilös. I somras såg jag ingen glädje i någonting. Jag grät mängder, ville inte träffa människor, orkade inte engagera mig i folks lycka och definitivt inte skratta. Jag ville helst inte lämna lägenheten, och allra helst heller inte sängen. Jag kände mig sjuk utan feber, jag blev sårad för minsta lilla och ledsen. Kände ingen livslust och heller ingen glädje, kände hur olika situationer stressade mig. Att människor var jobbiga att se, att ljud gjorde mig irriterad. Jag grät och ville inget, och istället för att ha semester var jobbet min ständiga påminnelse. Snart börjar jag jobba igen, snart måste jag göra det här. Det var som ett hjul av endast jobbet. Den fasen höll i sig bra länge och det var först i oktober jag insåg att jag vissa dagar inte längre tänkte på jobbet. Detta trots långa promenader, antidepressiva och många tårar.

När sorgperioden lagt sig där i mitten eller slutet av oktober kom istället en period av skam och nedstämdhet på grund av skammen. Skammen att inte arbeta, skammen att vara sjukskriven, skammen att man faktiskt började släppa arbetet lite grann. Skammen och rädslan vad folk tänker och tycker. Rädslan för att någon skulle tänka att man inte är sjuk egentligen, rädslan att folk tror att man ljuger. Hur jag nästan önskade att folk skulle få känna hur förbannat orolig jag var och hur dåligt jag sov varje natt med dryga 3-4 timmars sömn per natt.

Sen kom då perioden jag befinner mig i nu. Jag skulle kalla det perioden av ilska och förbannelse. Jag är så arg hela tiden! Arg på massor av saker, ilskan över att jag hamnat här, från att ha varit ledsen och känt mig dålig till att istället vända det till att faktiskt vara förbannad på ORSAKEN att jag hamnar här. Nu är det inte längre så att jag känner att det är mitt fel, utan jag ser situationen med nya ögon. Det är det här som jag inte vill berätta för mycket om, mina ord och mina känslor kan såra och jag är tillräckligt smart för att inse att jag inte vill göra någon sårad. Men rent av just nu där jag befinner mig i livet är jag just nu också sådan som inte är rädd för att säga min mening. Det här gör att om fel person råkar säga något kommer jag explodera likt en mina som någon trampar på. Från att befunnit mig i stormens öga är jag nu själva stormen, en ilsken och iskall förbannad orkan som man bör passa sig för. Just där befinner jag mig nu, just den delen bearbetar just nu min kropp. Just nu får jag sova också, jag sover och sover. Det är som ett kroppen äntligen tar igen alla månader utan sömn, och detta helt utan sömntabletter.

Den bästa t-shirten!

img_2984

Jag hittade denna t-shirt i våras någon gång och kände instinktivt att denna skulle man ha. Det faktum att människor idag inte förstår att ett NEJ faktiskt är ett NEJ gör att jag ville visa vad jag anser om saken.

Det är ingen hemlighet att jag alltid varit feminist och att jag värnar för människor och kanske främst kvinnors rättigheter. Jag anser INTE att det är okej att utsätta kvinnor och flickor för allt skit. Att jag dessutom är av åsikten att det nog knappt finns någon tjej, kvinna eller flicka som inte känt sig utsatt för något sexuellt i världen som man inte varit med på gör mig ännu mer upprörd.

Just den här veckan pratar Malou om porr som drog på tv, jag vet inte om ni sett programmet? Men jag har kollat via Youtube. Det faktum att debutåldern för att kolla på porr är nio år för pojkar gör ont i mig. Det gör förbannat ont i mig eftersom det betyder att barn får helt fel bild av sex, för så är det ju! Jag har läst 15 högskolepoäng inom sex och samlevnad, jag är väldigt intresserad av just såna ämnen och ibland har jag tänkt att jag nog borde valt att arbeta med sånt. Jag har aldrig varit rädd att prata om sex och samlevnad med William. Jag diskuterar allt och tar upp diskussioner om saker, varför och hur det är på riktigt. Jag vill inte att min son ska växa upp och tro att det som visas på porrfilm är verklighet, lika lite som jag vill att han ska tro att ett nej betyder ja. Så jag pratar med honom, förklarar och diskuterar för jag vill att han som tonåring den dagen han har sin sexdebut när nu det än blir vet vad som gäller.

Jag vill att han ska förstå att sex är något fint, något man har för att alla inblandade vill och är så mycket mer än penetrering. Jag tycker inte att man ska skämmas för att prata om sex och samlevnad, tvärtom tror jag det är viktigt att prata om det ofta. Att aldrig som förälder, lärare, ungdomsmottagning, psykolog eller annan person som arbetar med barn och ungdomar tro att sånt där lär de sig på vägen. Sex är inget skamligt och inget fel, nästan alla människor kommer någon gång att ha sex på ett eller annat sätt och det är inget att skämmas för.

Hur som helst tillbaka till detta med att skapa kunskap kring att säga nej. Jag tror vi måste kämpa på med den saken och aldrig ge upp, lär barn tidigt att nej är ett nej oavsett om det handlar om att man vill ha en boll i förskolan eller en kyss på högstadiet.

Första gången mitt nej inte blev respekterat var jag sju år. Jag hade inte förstått tiokamraterna ännu så fick följa med en kille som gick i sexan och hade praktik hos oss ut i kapprummet för att träna med honom. Vi satt där ute och han ville sitta obehagligt nära, inte så att jag då förstod varför eller hur. Men jag hade en obehaglig känsla i magen när han satt så där nära och blåste mig i nacken. Han började efter en stund sucka och säger ”OM du inte klarar det här om fem minuter så ska jag få klappa dig på rumpan och ge dig en puss”, jag minns paniken jag kände. Mycket för att jag inte fattade vad som hände. Livrädd för att inte klara tiokamraterna och ännu mer rädd för straffet jag skulle få. Jag klarade såklart inte heller tiokamraterna och vad som hände vet ni väl vid det här laget. Han tog mig på rumpan och tryckte mitt ansikte emot sig, jag drog åt sidan så han pussade mig på kinden. Jag kände sådan skam, dessutom säger killen ”Det här berättar du inte för någon” och det var ju klart att jag inte berättade det för någon. Jag skämdes ju! Skämdes för att en äldre kille pussat mig och tagit på min rumpa och även för att jag inte klarade av matematiken…

Det här är ändå milt i vad man fått uppleva. Man har haft män som kommit fram och tryckt sitt kön mot ens kropp på bussen, vid baren eller dansgolvet. Män som kommit fram och tagit en på brösten, sexuella inviter av fulla män som skrattat efteråt. Eller obehagliga skämt på en nivå där man känner hur man sjunker ner i jorden som människa för man tappar sitt värde. Att andra män samtidigt skrattat med och man suttit där och känt sig förnedrad och äcklad, hade jag fel kläder på mig ikväll? Jag hade på mig myskläder kanske var det också fel? För varje gång man gått ut har plaggen förändrats för att slippa den där känslan av förnedring och ändå går man aldrig säker. Man får uppleva den ändå, förminskning och förnedring känslan av att vara äcklig.

Jag vände på diskussionen för ett tag sedan och sa, SKULLE du vilja att din dotter behandlades så här. Reaktionen blev, NEJ absolut inte. Nej då så, säg inte såna saker till någon annan heller. Det är inte okej. Få män vill att deras döttrar ska känna sig förminskade, så varför väljer då ändå män att förminska andra kvinnor?

Sen så klart det gäller inte alla MÄN. Men nästan alla kvinnor världen över har fått känna så här, och det borde räcka som argument. INGEN har rätten att förminska någon, eller inte respektera ett nej. Så med denna t-shirt väljer jag att säga det rakt ut, i mer klarspråk än något annat: JAG VILL INTE KNULLA! TACK FÖR VISAD HÄNSYN!

 

Vill du ha en lika t-shirt som mig? Då kan du beställa en egen –>här<— precis som jag gjort.

10 år i samma bostad.

023

Idag har jag alltså bott här i tio år! Det har hänt så mycket under dessa år, William har gått från att ha varit en liten tvååring till att bli tolv år. Jag har avslutat en gymnasieutbildning och påbörjat och avslutat en lärarutbildning. Jag har fått jobb, jag har fått utmattningssyndrom. Jag har skrattat, jag har gråtit och jag har fått möta en massa fina människor i detta hus. Tänk om jag vetat för 10 år sedan att jag skulle bo kvar här så länge. Det är faktiskt den plats jag bott på längst i hela mitt liv, jag har nämligen flyttat runt en hel del. Men här trivs jag, redan från första stund när jag klev in i denna lägenhet kände jag att jag var hemma. Ett lugnt hus, nära till stan men även nära till naturen. Jag är glad över att jag flyttade hit för tio år sedan, ett beslut jag verkligen känner mig glad över att jag tog.

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings