En kopp med te.
Madeleine Stenberg 
En kopp te, ett nystädat hem. Så himla gott med te verkligen, ganska underskattad dryck. Finns ju så många goda smaker och sen är det gott också. Perfekt när man bara slängt upp fötterna i fåtöljen och tar in lugnet.
juni 2017
Ett nytt kapitel är dags för att skrivas: Tretton år av sitt liv, och att se sitt barn växa.
Idag känns det extra speciellt att vara mamma. Kanske är det för att jag är lärare? Att just skolavslutningar betyder något extra. Det fylls alltid med tusen olika tankar, nu slutar alltså William sexan idag och efter sommaren är han officiellt en högstadieelev. Högstadiet jag smakar på orden, jag minns min dag när jag slutade sexan. Jag minns dagen när jag började sjuan.
Just sexan var speciell, vi kom till skolan och våran lärare hade under natten eller morgonen fött ett barn så hon var inte med oss på avslutningen. Jag minns att vi avslutade sexan i syslöjdssalen eftersom vårt klassrum var nerpackat då det skulle flyttas därifrån. Vi sa hej då till varandra. Vi som gått med varandra i sju år, i alla fall vissa av oss. Några hälsade man på senare men de flesta försvann som skuggor under året på högstadiet. Som att sju år bara var borta direkt när man gick in i den där skolan.
En av mina favoritfilmer är Stand by me, i den finns ett citat jag tycker så mycket om;
”I never had any friends later on, like the one I hade when i was twelve. Jesus does anyone?”
Det kanske låter så sentimentalt men på något sätt är det så sant. Vännerna du har där precis innan högstadiet är speciella. Man skrattar och man delar med sig av någon blandning av lek och allvar. Man slutar vara barn helt för att bli tonåring och försöker träna sig själv för att bli vuxen. Som tonåring testar man gränser och vad man klarar, vad som är bra och dåligt. Söker sig själv, men som tolvåring så har man börjat snudda vid sakerna men är samtidigt så barnsligt naiv och enkel i sitt sätt.
Nu avslutas ett kapitel för att börja ett nytt. Om jag ser mitt liv som en bok, var livet innan William indelat i kanske 6 kapitel och livet efter William är 10, nu startar jag alltså ett nytt kapitel. Ett kapitel där jag ska få se honom testa gränser, hitta sig själv och utmana sig i livet. Jag försöker se livet som en resa där varje dag är något nytt. Idag slutar du sexan mitt älskade barn, för tretton år sedan fanns ju fortfarande som en sparkande liten människa i min mage på väg mot att möta världen.
Du är så älskad, uppskattad och fantastisk. Jag älskar dig så mycket att ord inte kan beskriva känslan. Du är det finaste på denna jord.
Tidig morgon med körning till Svärdsjö.
Björn behövde hjälp med bilen då han skulle ut och lämna raggarbilen i Svärdsjö nu på morgonen. Så jag ställde klockan och gick upp 5:30, var ganska skönt faktiskt. Så nu har jag varit ut till Svärdsjö och kommit hem igen. Har ätit frukost och har flera timmar på mig idag att göra nästan vad jag vill. Med betoning på nästan för livet är ju inte utan olika måsten.
Men eftersom jag hunnit med massor med saker redan för att jag gick upp tidigt tänkte jag passa på att städa, vattna blommor och kanske blogga lite mera. Sen är det skolavslutning för William idag också. Han slutar alltså sexan nu då, förstår knappt att det är sant. Pratade med min fina granne Jennie igår då hennes äldsta fyller 18 snart och så sa hon det där med att William börjar högstadiet till hösten. Hur fort tiden går alltså! När de flyttade hit hela familjen, skulle William börja förskoleklass. Alltså går verkligen tiden väldigt fort, åren liksom tickar på snabbt som blixten.
Hoppas ni har en fin morgon. För det har jag haft hittills, solen lyser över Falun också så kanske det kan vara fint väder som påbörjar Williams sista sommarlov på mellanstadiet.
Tvserier och solsken.
Idag fortsatte jag att kika på Orange is The New Black men även sista avsnittet av The Handmaids tale, så bra avsnitt! Så ska man behöva vänta till nästa år på nästa!
Lagade som ni såg middagen idag, men innan det så åkte jag med Björn till Willys Svalan för att hämta ut ett paket. Förstod inte varför paketet kommit dit men blev glad. Var en bok som jag recenserat! Riktigt bra så ska läsa om den i bokform med.
Känns som jag lagt ner så lite tid på bloggande. Är väl för det inte händer så mycket just nu. Dagarna är ganska lika, men imorgon börjar sommarlovet för William och då händer det nu mer saker.
Jag ska köra ut till Svärdsjö två vändor för att lämna och hämta Björns raggarbil som ska bli fixad där.
Vad har ni för er på dagarna?
Dagens middag: Halloumiburgare med sötpotatisstrips.
Så galet gott! William och Björn hade vanliga hamburgare. Men jag tog halloumi till. Gjorde egna sötpotatisstrips, älskar verkligen sötpotatis! Så galet gott verkligen
Borlänge och middag.
Följde med Björn till Borlänge. Där var vi på biltema en stund och kikade. William är med en klasskompis så honom har jag inte sett ännu. Det är verkligen sommarlov på gång, märks liksom så tydligt nu när William sällan är hemma.
I alla fall så köpte vi med oss thaimat hem. Gott var det, William hade tydligen ätit på Max han. Vad gör ni ikväll?
Fika med Lisa och lilla Alice.
Följde med Lisa och fikade, så himla mysigt. Så fick jag sitta och prata lite med lilla Alice också. Sån liten sötnos verkligen, alltid så glad och verkligen med. Hon växer upp så snabbt lilla tjejen.
Alltid så roligt att umgås med Lisa också. Jag känner mig alltid så glad efter jag umgåtts med henne. Sen är väl egentligen Lisa den enda vännen jag har här i stan, alltså jag känner ju fler människor men Lisa är den jag står närmast och vi har väldigt roligt tillsammans. Jag är så oerhört tacksam för den vänskapen jag har med Lisa.
Tisdag och det regnar.
Börjar nog mer och mer fundera kring detta regnväder? William skulle cykla med hela 4-6 idag för att bland annat bada. Så får de världens regnväder, så tråkigt. Eftersom två tidigare somrar regnat bort känner jag väl mig lite rädd att det blir så en sommar till.
Jag behöver solen för att må bra. Då tankar jag i mig glädje och det behöver jag ju. Eller ja det behöver väl alla men jag tycker liksom att eftersom vi har det mörkt större delen av året i Sverige kan väl solen i alla fall behaga sig visa sig lite här uppe så man får ta del av den.
Sen säger folk ”väder och vind kan man inte styra över” och visst är det så. Men varför får man inte önska?
På tal om önskningar är människor lite väl negativa inställda till sånt. Om man önskar sig högre lön så har folk invändningar, vill man ha fint väder så får man höra att man inte har rätt till det. Önskar man att man kunde vinna massor med pengar har folk invändningar för den saken. Varför är det så fel att önska och drömma som vuxen?
Nog för att det kanske inte slår in, men varför är det så tabu att ha lite fantasi och drömmar kvar när man är vuxen? Just fantasin och drömmarna var i alla fall det jag saknar mest från att vara barn. Att önska och drömma sig i väg en stund, det kanske inte är verkligheten men det är ju något fint bakom en dröm och önskan. Man får ju förhoppningar, och även om förhoppningarna kanske blir en besvikelse en stund så kan det väl få vara så. Ingen dör ju av att bli besviken direkt, men man kan nog dö inombords om man helt tappar sina drömmar och önskningar.
Seriemaraton och fixa med husvagnen.
Det roligaste som skett idag är lite seriemaraton men även att jag fixat i husvagnen. Vi grejade med lite saker då den behöver besiktas innan vi drar på semester i sommar. Som jag längtar, jag gillar verkligen det där med att campa. Det trodde jag inte men det gör jag verkligen.
Sen har jag äntligen börjat att kolla på Orange is the new black igen, jag och Björn följde den förut tills säsong 4 sen vill han pausa. Nu när säsong 5 kommit ut ville inte jag det längre så nu tittar jag ensam. Eller ja med William, så tänkte börja plöja säsong 5 imorgon. Lär ju ta några dagar men ändå, perfekt sysselsättning kvällstid.
Eftersom jag roat mig med serier istället har det inte blivit så mycket bloggande istället. Jag har väl låtit mig vänta lite kring livet istället. Nu är det ju nära sommarlov och alltid också. Tänk att William slutar sexan på torsdag. Jag förstår inte det där, sexan! I höst börjar han alltså sjuan och kommer också vara tonåring. Livet går för fort, alldeles för fort måste jag säga. Jag funderar kring hur min egen mamma känt det när vi börjat högstadiet alla hennes barn. Det känns stort, högstadiet är sån där milstolpe. Något nytt och föränderligt man börjar bli stor då. Gör sig redo för vuxenlivet med små steg framåt.
Helgen.
Jag drack öl i lördags. Det var riktigt gott, var Å-festen i stan så vi (jag, Björn och Björns pappa) gick ner till bryggeriet och provade olika sorters öl.
Jag och Björn stannade på stan en stund efteråt. Jag mådde skit igår då, alltså delas huvudvärk men sen tål inte min mage öl. Hade sån galen IBS-värk igår och magen slog bakut. Jag vet ju om det här sedan innan. Det är delvis därför jag mer eller mindre slutat dricka alkohol. Magen dagen efter, den är så uppspänd och gör så ont. Att må illa är ju inte så kul det heller, men sånt klarar man ju. Men magen fy sjutton.
Idag är det roligaste som sker att jag posta lite paket och titta på serier. Vad ska ni göra idag?