I höstmorgonens mörker.

Jag försöker att vakna men istället ligger jag och halvsover fortfarande. Klockan 6:30 är absolut sista tiden för mig att gå upp, och så sent vill jag inte gå upp. Jag undrar om tiden kan sitta i kroppen? När jag jobbade i Borlänge gick jag upp 5:30 varje morgon för att ta bussen, den saken tycks ligga kvar i mig för jag vaknar runt där fortfarande fastän jag inte behöver.

Idag ska jag först jobba 7:45-16:30, vi har seminarium på VFU-handledarutbildningen som min arbetsplats ordnar för oss alla. För mig var den frivillig, men eftersom nästan alla skulle gå den valde jag att göra det själv också. Alla poäng är bra poäng, men visst jag ska inte sticka under stolen med att jag ser framemot när den är klar i vår och jag endast har jobbet och specialpedagogsprogrammet som jag behöver koncentrera mig på.

Blir osäker om det ovan låter som gnäll? Det är det inte, men tänker ibland att vid skrift kan människor lägga in så mycket eget i orden, det är ett konstaterande från min sida bara.

Jag räknar ner nu till höstlovet. Som lärare som jobbar jag efter min arbetstid är slut. Ferietjänst, på en heltid är det 45 timmars arbetsvecka. Men jag som jobbar 80% har 8 timmar istället att lägga ut per vecka. Dessa åtta timmar blir sedan komp som jag får ut på delar av lov precis som lärare som arbetar heltid. På höstlovet är det 2/5 dagar vi får ”ledigt”, på jullovet är vi lediga men uträknat på dagar som inte är röda är det nog bara några dagar fler än andra. Sport- och påsken är lika intjänade kompdagar då vi jobbar 8 timmar utöver vår arbetstid. Sommarlovet som många bråkar om är en del lagstadgad semester som alla har, utan extra dagar efter 40 och sedan resten komp.

Många tror lätt att vi bara är lediga men vår ledighet är intjänad arbetstid, med råge. Jag skulle säga att alla lärare jobbar mer än vad förtroendetid räcker till för. Det är sms, lektionsplaneringar, tankar kring hur man ska lösa saker, läsa-titta-lyssna för att hålla sig uppdaterad, föräldrakontakt och sedan att alltid ha kravet att vara en god förebild.

Nej nu ska jag gå upp och äta frukost och fixa mig. En ny dag kallar och det är två arbetsdagar kvar den här veckan för mig, med denna dagen inräknad! Sen mina kära läsare är det helg! ❤️

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

14 thoughts on “I höstmorgonens mörker.

  • 25 oktober, 2017 at 07:53
    Permalink

    Har Du märkt hur mörkt det plötsligt är på morgonen? Nu när Elin cyklade i väg till skolan så kändes det som om det varit bättre jag skjutsat, just bara för att det är så mörkt.

    Jag tror Du har rätt i att kroppen ställer in sig på en viss “morgontid” och att den gamla tiden Du klev upp sitter kvar i kroppen som då påbörjar uppstigningen undermedvetet.
    Du vet typ “kroppen minns även om minnet inte är kvar”.

    Finns alltid nån som läser det som skrivs på annat sätt än vad det är tänkt, så gör ju säkert både Du å jag ibland, läser mellan raderna å tycker vi läser rätt trots vi lägger in vår egen känsla.

    Jag hoppas Du har en fin onsdag.

    Reply
    • 25 oktober, 2017 at 19:06
      Permalink

      Ja verkligen är som att kliva upp mitt i natten numera :-o. Åh förstår dig precis, skulle gjort på samma sätt <3.
      Spännande det där, det är nog så :D.
      Absolut så är det, är därför jag tycker det är viktigt att förtydliga hur man tänker 🙂

      Reply
  • 25 oktober, 2017 at 08:54
    Permalink

    Det där med timmarna och ledigheten låter rörigt, men jag tvivlar inte en sekund på att det blir en hel del intjänad arbetstid. Mitt ex pappa är också lärare och jag vet att han vissa dagar kommer hem runt 21:30 för att det har varit så mycket att göra. Det känns inte humant tycker jag, men det är väl så det ser ut, tyvärr…

    När det gäller sömnen så tror jag definitivt att det kan sitta i kroppen. Har man vant sig vid att gå upp en viss tid uder flera år så vänjer sig kroppen vid det, det tror iaf jag.

    SV: Ja det lär bli spännande med kongressen, men jag lär vara väldigt trött på söndag kväll när jag kommer hem…

    Reply
    • 25 oktober, 2017 at 20:08
      Permalink

      Ja läraryrket är rätt rörigt :/. Är nog därför det yrket har så många sjukskrivna. Förstår precis, är mer regel än undantag :/

      Reply
  • 25 oktober, 2017 at 09:41
    Permalink

    Jag tycker inte det låter som gnäll, men även om det är gnäll så är det helt ok. Man måste ju få lov att känna alla möjliga känslor.

    Reply
  • 25 oktober, 2017 at 10:54
    Permalink

    Det låter inte som gnäll.du skriver vad du känner och det är inte gnäll.

    Reply
  • 25 oktober, 2017 at 13:21
    Permalink

    Skönt med lite höstlov snart, här du något planerat med William tills dess?

    Reply
    • 25 oktober, 2017 at 19:07
      Permalink

      Något ska vi göra men inget helt planerat, funderar på om vi kanske ska se något på bio kanske 🙂

      Reply
  • 25 oktober, 2017 at 16:24
    Permalink

    Ja det är alltid mycket tjat om hur mycket lärare är lediga tycker jag. Men jag förstår att ni jobbar mer än vad andra gör.

    Nu fin ett inlägg om mer info om boost programmet jag går på bloggen.

    Kram

    Reply
    • 25 oktober, 2017 at 19:04
      Permalink

      Ja det är ju verkligen så :). Tycker det är viktigt att sprida kunskapen åt andra :D.

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: