Nu är han längre än mig, och motgångar.

Såg idag att William är längre än mig nu. Märklig känsla, tänker att han som legat i min mage en gång nu är längre än mig. Det är så spännande alltihop att se honom växa och bli en vuxen människa. Älskade fantastiska unge, tänk att du är så stor. Tiden vart tog den vägen?

Jag har haft två otroligt tuffa dygn, idag var jag till läkaren och fick sömntabletter utskriva då jag hade ångest från 3:00 tills ja runt 15:00 idag, nu börjar det kännas bättre och det var en utlösande faktor som fick det att bli så här. Fick dubbelslag på hjärtat också så var bra att jag fick komma ner dit. Vad som hänt kanske jag orkar berätta om i framtiden, men just nu känns det för sårbart för mig. Ibland är det ju så, vi är sårbara och enligt läkaren kommer det här vara länge oftast är man inte helt frisk förrän det gått minst tre år efter man tillfrisknade så det kan alltså ske saker så här. Är glad över att jag har så bra vård och seriösa läkare i alla fall, jag hoppas kunna sova med tabletten inatt och imorgon ska jag jobba, det är bra som läkaren sa att inte låsa in sig.

Ett bakslag och jag väljer att inte skämmas för den saken, att vara svag är en del i att bli frisk. Jag är inte den jag en gång var, och så är det bara. Dock fick jag ändå höra av läkaren att jag kommit väldigt långt mot andra. Att jag inte tar på mig saker och sänkt min ribba markant. Det som skedde nu var en oförberedd och otroligt obehaglig upplevelse som utlöste saken, som sagt jag kanske orkar berätta om det i framtiden. Avskyr att skriva A och inte B, men det är ett sår just nu som jag måste få läka i ensamhet. Det är så ibland, och min blogg är sedan starten också min lilla dagbok som sätter plåster och blåser på sår för min egen del stundvis.

Hoppas allt är bra med er i alla fall?

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

8 thoughts on “Nu är han längre än mig, och motgångar.

  • 8 november, 2017 at 01:29
    Permalink

    åhh lilla gumman tur vi har varann . det är jobbigt att vara ensam men ja är så tacksam för er som kikar in var dag är inte du ??
    skickar mina största kramar till dej o hoppas tabletterna hjälper vet hur en jobbi sömnlös natt är <3

    Reply
    • 8 november, 2017 at 19:35
      Permalink

      Åh ja <3. Håller så med dig är också jättetacksam för alla som tittar in det värmer verkligen <3

      Reply
  • 8 november, 2017 at 07:19
    Permalink

    kramar om Det är jobbigt med bakslag och just ångest är ju hemskt. Jag hoppas det känns bättre idag. Skönt Du har läkare som engagerar sig.

    Reply
    • 8 november, 2017 at 18:54
      Permalink

      Ja verkligen <3. Det är ju så :(. Är jätteglad för det, tyvärr inte alla som har bra läkare heller 🙁

      Reply
  • 8 november, 2017 at 10:47
    Permalink

    Klarrar du av en jobbardag, när du får ångest ?

    Reply
    • 8 november, 2017 at 18:49
      Permalink

      Nej absolut inte :(. Jag fick sjukskriva mig, mår jag så där dåligt som igår är jag glad att jag ens tar mig utanför dörren till läkaren som jag fixade igår. Trodde aldrig det, var helt borta i huvudet. Känner mig fortfarande väldigt spänd i huvudet och i flyktstadium men är bättre än igår :). Idag kunde jag dock jobba.

      Reply
  • 8 november, 2017 at 11:47
    Permalink

    Sen tror jag det på sikt kommer vara viktigt att lämna de tunga åren bakom sig. De kommer alltid vara där precis som allt annat i livet och påverka oss. Men en del händelser kan röra upp känslor och orsaka ångest hos vem som helst och att då bemöta och hantera det som hänt som en enskild händelse och inte koppla ihop det med att man reagerar som man gör för att man är extra sårbar. 95 procent kanske hade reagerat lika dant.

    Nu pratar jag längre fram i tiden. Men jag känner så med dig och du har kommit så långt i att bli frisk. Fortsätt den resan och ta hand om dig. Om du inte håller med mig om saker hoppas jag ändå du förstår att jag skriver i all välmening och att det du skriver väcker mycket tankar hos mig som jag gärna delar med dig.
    Kramar

    Reply
    • 8 november, 2017 at 18:51
      Permalink

      Så är det säkert :). Det kan mycket väl vara så, jag tror att jag nu är mer känslig än förut men tror och hoppas även att det ska bli bättre även med den saken :). Tack för att du skriver <3. Blir alltid glad när du kommenterar 🙂

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: