William gick ut och högg ner en gran åt mig i år igen. Det är en liten gran som fått växa upp i hans farmors skog. Jag tycker den är hur charmig som helst eftersom det är just William som huggit ner den.
En julgran med en del av paketen under sig. Två tomtar och en ren, längst bak står min lilla tomtemor jag gjorde på fritids som sju eller åttaåring alldeles själv. Tycker hon kunde få hänga med där bland paket och gran.
Lite närbild av glitter jag hängde i granen för att få lite mer känsla i den, julgranskulor som min mamma tillverkat hänger så klart i granen de med.
Det är något speciellt med att ha en gran som sitt barn huggit ner åt en. Visst jag skulle kunna köpa en präktig och ståtlig gran men jag vill inte att mitt hem ska vara som alla andra hem. Jag vill ha mitt eget, och där kommer skapandet fram och det fina i att sonen gör saker för mig.
Så en bild på min lilla gran när den står bredvid annat så du får ett hum om storleken. För ett år sedan fick jag någon trist kommentar, från någon som uppenbarligen inte lärt sig att tänka före hen skriver. Jag publicerade den aldrig, men om du är tillbaka i år igen och vill kritisera min sons jobb med att välja gran åt mig kan jag bespara dig besväret med att kommentera. Jag kommer nämligen aldrig publicera något som kan såra andra här i min blogg.
Alla årets julklappar samlande i ett hörn innan julgranen hade kommit hem till oss. Längtar tills julafton när jag får ge bort dessa saker till glada människor! Det är vad som är finast för mig, att ge och se glädjen då värms mitt hjärta extra mycket.
