En inlämnad fältuppgift.

Så har jag nu lämnat in min fältuppgift. Någonstans trodde jag mig nog inte lämna in den denna gång. Insåg att vi även har en till uppgift som ska lämnas in men då i januari. Jag ska försöka att skriva på den till helgen, sedan torsdag och fredag nästa vecka. Då kanske man bara kan sitta ner och finputsa den vid slutet sedan där i januari.

Efter jag varit på Dala ABC idag gick jag hem och tvättade, det behövdes. Nu är sängkläder nytvättade och William har fått rena sängkläder i sin säng tills han ska sova ikväll. Just sängkläder tvättar jag en gång i veckan, jag älskar att lägga mig i renbäddat.

Min vän Lisa skrev till mig och frågade om vi skulle ses. Jag beslutade mig för att det var en bra ide, att få komma bort en stund och rensa tankarna från hemmet. Så åkte hem till Lisa åt pepparkaka och drack te, lekte med hennes lilla Alice och pratade om livet med Lisa.

När jag kom hem senare så la jag mig och sov en stund. Det är mörkret, och kombinationen med en djup sorg och griper dag i mig. Jag ser henne framför mig när jag tänker på henne. Min vackra mormor, det blir så påtagligt så här nära julafton och kanske främst nyårsdagen då hon skulle fyllt 89. Mamma skrev på Facebook idag hur hon ska lära sig leva utan sin mamma, jag tänker detsamma. Hur ska jag lära mig att leva ett liv utan min mormor? Hon var som min mamma, det har varit en gåva att ha två mödrar i mitt liv. Nu är den ena borta för alltid och det gör så ont. Trots att jag vet att hon dog med vetskapen om hur mycket jag älskar henne, så känns det ändå så smärtsamt att vara kvar och sakna.

Man lär sig acceptera sorgen men den slutar aldrig. Nog för att jag som nioåring sörjde min pappa när han dog i en bilolycka. Att jag sörjde min morfar när han dog i cancer när jag var tretton år. Men ingen sorg har någonsin gjort så ont som denna att förlora min mormor vid trettiofyra. Jag saknar henne så. Det känns så fruktansvärt att cancern tog henne, hon som var så pigg och frisk. Ingen kan stå mot cancern när den väl vill vinna striden. Det är därför jag numera är stödmedlem i cancerfonden.

Sök jobbet, och få jobbet.

Inlägget är i samarbete med Vindex Interim & Rekrytering

Många eller så gott som alla kommer en dag att behöva söka ett jobb. Jag tror du som läser detta känner igen proceduren. Först måste du skriva ett CV och sedan ska du lägga till eventuella meriter, sedan ska du söka jobbet.

Det kan låta enkelt eller hur? Speciellt om du aldrig sökt ett jobb tidigare, men om just ditt jobb har många sökande vill du inte att just arbetsansökan hamnar i högen för dem som aldrig blir kallade på intervju.

Så hur gör du då för att maxa ditt CV eller lyckas med din arbetsintervju? Det finns några steg att ta men ett sätt är att använda sig av Vindex rekrytering som är nischade mot rekrytering inom ekonomiavdelning. Det betyder att du genom deras tjänst som chef får rätt anställda, samtidigt som du som arbetssökande kan hamna med rätt arbetsuppgifter för dig.

Det jag tycker om med sidan är att den har många olika kategorier att söka i, samt att det är utbildad och människor med erfarenhet som håller i sidan. Sådant är oerhört viktigt, speciellt vid arbetssökande. Du vill så klart att rätt person hjälper dig att komma till rätt arbetsplats inte sant?

Dala ABC – Andra besöket, diagnos.

För en månad sedan satt jag på Dala ABC för att skriva in mig för mina ätstörningar. Idag var jag då kallad för att få en bedömning på behandling. Även för att se vilken form av ätstörning jag lider av. Det visade sig vara bulimi utan självrensning. Det betyder med andra ord att jag har bulimi men inte kräks. Jag gör det visserligen ibland men det är ingen daglig sak, det sker men inte ofta.

Det är så skamligt att skriva om detta, att vid 34 års ålder sitta och berätta att man har en sjukdom som handlar om synen på sin kropp och ett behov av att alltid kontrollera maten. Jag har slutat umgås med människor, fått panik av att se gamla bekanta. Undvikt att gå på fester eller åka på resor.

Skamfyllt berättade jag idag om min längtan att inte bry mig om vågen. Varje morgon och ibland även kväll ställer jag mig på vägen, låter siffrorna berätta något för mig. Planerar mitt matintag efter dessa siffror, får ett kort glädjerus om vågen visar på minus och bestämmer mig för att äta ännu mindre just den dagen. Medan om det är åt motsatta håller känna mig fet och vidrig, och beslutar mig för att inte äta någonting.

Sedan utöver det så denna hetsätning. Lika lite som jag känner hungerkänslor, känner jag om jag är mätt. Jag kan med lätthet äta en stor påse godis utan att bli mätt, eller sluka en pizza. Det är som att min kropp helt saknar förmågan att känna mättnad. Jag kan även gå en hel dag utan att äta och dricka, eller varför ens gå på toaletten ändå känner jag ingen hunger eller törst.

Det känns fullt av skam att berätta detta, men första steget mot förändring är taget. Det skrämmer mig, första tillfället för självsvält bör ha varit runt 8 års ålder. Det är nästan hela min livstid.

Fina julklappar till honom.

Inlägget är i samarbete med Getpersonal.

Nu stundar vi juletid och som de flesta av oss vet så är det också tid för att köpa julklappar. Det är inte alltid så lätt att hitta julklappar i denna djungel, och vi behöver då och då lite tips på vad man skulle kunna köpa. Jag spanade in sidan Getpersonal och det första jag föll för var denna otroligt vackra klockbox med gravyr. Min son är fjorton år och älskar klockor, jag tänkte direkt att denna skulle passa honom, det är något han skulle kunna ha i många år och kanske främst blir denna uppskattad i vuxen ålder.

Sonens pappa älskar Whisky och det slog mig när jag såg dessa fina glas som du sedan kan få gravyr på skulle passa honom utmärkt. Jag tänker att det skulle kunna stå text som Världens bästa pappa, eller varför inte en text med hans favorit bland Whiskymärken. Jag tror att han skulle bli otroligt glad över denna present, och det skulle även vara väldigt roligt att köpa något som skulle uppskattas och användas år efter år.

Sonens pappa reser mycket i sitt jobb och när jag såg detta passfodral tänkte jag på honom direkt. Jag tror det skulle vara väldigt praktiskt att ge det till honom. På sådant vis skulle jag med en graverad text kunna skriva in kontaktuppgifter på passfodralet, om det skulle tappar bort under resan.

William ska på läger över nyår och en necessär är något han skulle behöva till den resan. Ännu mera praktiskt om den likt denna har gravyr eftersom min tonåring till son har ganska dålig koll på sina saker. De kan nämligen ligga lite överallt. Med namn och kanske även telefonnummer kanske han inte skulle lyckas tappa bort en necessär så lätt. Eller så önskedrömmer jag? Den är hur som helst väldigt fin och skulle passa honom.

Julkalendern: Lucka nummer 3: ”Mitt senaste beslut”

Julkalendern är skapad av Johanna kajson.

Mitt senaste beslut var att bli kursledare i “Amningskurs för blivande föräldrar”, jag fick förfrågan i september eftersom jag är hjälpmamma. Jag satt inne på toaletten på jobbet och kände att, det bör vara ett tecken och bestämde mig för att tacka ja. Efter att ha gott kursen och nu hållit den med hjälp av mentor får jag nu sprida amningskunskaper till gravida och deras partners.

Att vara en del av Amningshjälpen, och att arbeta ideellt för att främja och stötta kvinnor i amningsfrågor känns fint för mig. Jag är oerhört glad över att kunna göra detta, att få bidra till att ge de kvinnor som vill amma hjälpen att lyckas.

Eftersom jag är en människa som bryr mig om andra, passar det mig oerhört bra. Jag är väldigt kärleksfull till nya människor och omhändertagande, den sidan av mig själv vill jag lyfta. Det kan jag göra genom detta beslut i livet.