Jag mår inte bra just nu, det märks förmodligen på bloggen med eftersom jag inte skriver så ofta som jag brukar. Det går ont på många ställen i själen, en känsla som jag känner igen sedan förut. Jag är ledsen, det är förbannat jobbigt att gå igenom en ätstörningsbehandling där man ska äta regelbundet varje dag, att granska sig själv och fundera på varför och hur man är. Att inte kunna använda vågen och se vad jag väger, igår misslyckades jag med dagen. Jag låg i sängen och på soffan hela dagen, åt knappt någonting bara tittade på serier för att något mer orkade jag inte göra.

Det var inte som att ledigheten direkt gjorde mig glad, på jobbet håller jag ihop men ledighet betyder att allt jag känt senaste året springer ikapp mig och ger mig en käftsmäll. Då kommer tankarna, då kommer de och påminner mig som den sorg jag känner över att mormor är borta. Över att jag kämpat med andra saker och så studierna. Då kommer allt ikapp mig och vill bevisa för mig att du kan inte springa längre nu när tempot dras ner.

Jag mår skitdåligt, och bästa medicinen är att göra saker man tycker om och att vara utomhus. Men om det regnar konstant och man inte ens längre vet vad man tycker om så är det frågan om den medicinen ens är möjlig att genomföra. Så här sitter jag och ser solen utanför mitt fönster, jag har saker att göra men på insidan skriker någonting, samma skrikande känsla jag haft i flera veckor nu. En sorg som vill lämna kroppen men inte kommer ut oavsett hur mycket jag vill släppa ut den.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

32 kommentarer

  1. Så ledsen jag blir att Du ska behöva må så här kramar om – jag tror att all förändring Du medvetet gör och när Du försöker få ordning på Dina matvanor och förstå varför Du gjort på viss sätt tar på krafterna och gör ont, Du borde ha någon att prata med… jag jämför med känslan jag fick då jag genomgick KBT vilket var otroligt jobbigt, smärtsamt och gav ångest.

  2. Jag hoppas du mår bättre snart finaste du. Vet hur det är att vara på botten och må skit men du kommer ta dig igenom detta❤

  3. Känner så väl igen den där instängda känslan att vilja få ur sig det ledsna eller arga men det går inte eller så är det för svårt. Kämpa <3

  4. Men åh, kära du! Jag har vart i samma sits gällande måendet och för mig var det medicin och göra saker jag tyckte om som hjälpte. Det är ju så olika och jag lider verkligen med dig! Skickar en stor kram och hoppas du känner dig bättre snart! Bloggen finns alltid kvar och ibland behöver man en stund för sig själv!

  5. Jag kan inte föreställa mig hur tufft det är att gå i henom en ätstörning och dess väg tillbaka. Men sorgen efter ens mormor förstår jag. Det är inget roligt alls att allt går vidare och att man aldrig får träffa din mormor igen. Jag skickar massor med styrkekramar till dig ❤️❤️❤️

  6. Det knyter sig i magen på mig när jag läser det här inlägget. Av flera olika anledningar. Mest för att jag känner igen känslan så väl. Och för att jag vet hur mycket en ledighet kan rubba både rutiner och psyke. Det jag vet är att det inte varar förevigt, och det är den enda trösten jag kan ge dig just nu. Det kommer bli såhär många gånger till i ditt liv säkerligen, men det kommer inte vara såhär 24 timmar om dygnet, DET kommer bra perioder också. Håll fast vid det hoppet ❤️

  7. Så himla tråkigt att du inte mår bra 🙁 Jag förstår att du saknar din mormor :/ Hoppas verkligen att du får må lite bättre snart 🙂

  8. Åhh… så tungt att må så 🙁
    Hoppas solen snart ska kika fram hos er så det blir lättare att göra saker och hålla igång så tankarna inte får ta över!!
    Jag tycker du är skit duktig rent ut sagt som tar tag i din ätstörning fast att det är svinjobbigt för dig.
    Du är en hjälte, faktiskt så tycker jag det på riktigt. En hjälte och förebild att man faktiskt som vuxen kan söka hjälp och få hjälp!!

    kram!!!!

    1. Ja det är tungt :(. Kanske blir så, jag tror det kommer ta ett tag att må bra både fysiskt men även psykiskt nu är sommaren här och det betyder någonstans att jag måste bearbeta livet.

  9. Är väldigt ledsen att läsa att du mår skitdåligt. Kan inte ens föreställa mig hur det är att ha ätstörningar, än mindre att gå på behandling för sjukdomen. Har tyvärr inga råd att ge dig. Det enda jag kan säga är att du är en fin tjej, du är ursnygg och har världens finaste kropp. Å uppenbarligen världens finaste William också. Ja, jag vet att det är inte mycket till hjälp, men stark och smart som du är kommer du kanske till insikt att du är perfekt som du är.

  10. Ja det är jättesvårt hur man ska göra och råda i dessa lägen.MIn mamma mår lite så nu också och hon rådfrågade med mig idag och jag sa lite så med att försöka komma ut och göra saker och inte stänga in sig, men som du säger inte alltid det fungerar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa