Jag har fått i uppdrag att börja känna. Att inte bara tänka utan känna, en del i min ätstörningsbehandling. Psykologen frågade mig vad jag känner, och jag kunde inte svara henne på det. Jag kan absolut tänka saker och tänker för mycket. Men känna? Jag har en oförmåga att känna! Hon skrev upp alla känslor människor har, jag tror det var 9? Av dessa 9 känner jag två, glädje och förvåning. Allt annat känner jag inte, trycker undan och hon trodde därmed det kanske är vad som ger mig ångest men även i sin tur min ätstörning. Jag behandlar min ångest med ätstörningen och nu? Nu är nästan alla redskap för ångesten borta och det är skrämmande och svårt.

För mig innebär det mitt sista redskap, svälten. Jag svälter mig och vågar knappt äta. Det går med andra, men ensam? Då äter jag inte alls, istället mår jag bra av att känna hungern och den motar bort ångesten. Det är läskigt, men jag vet inget annat, jag vill inte falla ihop. Det är som att Pandoras ask öppnats och saker väller ur mig. Känslor, minnen och allmänna känslor av äckel. Minnen jag förträngt som skapar flashbacks och ledsamhet, sorg och skräck.

Jag ska alltså befinna mig i detta, men det i sin tur medför att jag inte äter. Jag rädslan för allt, något måste jag ju ta mig för i skräcken. Psykologen sa att:

Om man är med om lika många trauman som du varit, är det inte ovanligt att stänga av känslor.

Där sitter jag alltså nu, i en våg av trauman som jag ska genomlida och känna. Jag tänker inte klart, jag vet ingenting. Bara att inombords flyger känslor jag inte orkat känna på många år. Det gör ont och jag drunknar bit för bit!

16 kommentarer

  1. Det låter väldigt tufft och jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga men jag skickar en stor kram. Starkt av dig att du vill och kan berätta.

  2. Jag känner alldeles för mycket och skulle behöva lära mig hantera det istället. Du verkar ha fått en bra psykolog som tar tag i alla bitarna och inte bara en del. Tror det behövs, då ingenting är enkelt.

  3. Du verkar just nu befinna dig i en ond cirkel. Hur du än gör har det negativa konsekvenser och naturligtvis blir det då helt fel för dig, vilket det ju också är.
    Vad jag än skriver skulle också bli fel, och jag är ju ingen psykolog heller. Hoppas dock innerligt att psykologen kan hjälpa dig. Å av mig får du många varma styrkekramar.
    BP recently posted..Skyltsöndag #325

  4. åh men va jobbigt med såna känslor men bra att du går och får hjälp Sakta men säkert kommer det bli bättre

    va söt hon är fina skilla
    Skickar en stor kram och hoppas det går framåt med alla känslor o man kan hantera
    ullie recently posted..Kvarg

  5. Så tufft att verkligen börja känna efter det man gjort allt för att glömma….Jag är en mästare på att glömma obehagliga och tråkiga saker och det har räddat mig i livet och jag har sett positivt på livet… Låter inte på något sätt vettigt att man ska sitta hemma ensam och plocka fram det jobbiga utan någon att bolla med vad det väcker för känslor nu….
    Kort recently posted..Begravning igår….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: