Långa vidriga nätter, långa stunder av osammanhängande sömn där tankarna är överallt och ingenstans. Där jag känner mig som att jag ska kvävas och ändå håller andningen igång. Nätterna när jag hör rösterna inombords högre än någonsin. Ätstörningsrösten som högt talar till mig: ”Idag ska du inte äta…”, eller ”du vet att du blir fet av det där!!!” När det inte är den så hoppar min GAD in och ger mig ångest: ”Tänk på vad du gjort, eller inte gjort. Nu kommer det här att hända”, sedan kommer PTSD:n och säger åt mig allt jag förtjänat. ”Du förtjänade det där vet du, om du inte varit så korkade hade det aldrig hänt”. Så fortsätter de om, och om igen rösterna i mitt huvud. Rösterna som trycker ner mig bit för bit och gör mig mindre för varje sekund. Jag är ingenting värd, och ingenting jag gör är bra nog, jag är misslyckad och kommer aldrig lyckas med något. Aldrig är de tysta mina tre röster inombords, ibland försöker hon… Hon som jag någonstans tror är jag? Min själ att säga ifrån, hon kliver fram och ryter i åt alla rösterna: ”LÄMNA mig ifred!” Då tystnar rösterna för en stund, för att sedan komma ännu starkare tillbaka.
Lite som jantelagen: ”Du ska inte tro att du är något!”. Tänk om någon kunde tysta mina röster, tänk om… Tänk om…
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Men fy så jobbigt! :,( Styrkekramar till dig
Ja det är inte kul 🙁 .
Har ju sagt det förut – är ingen psykolog. Men jag gör ytterligare ett försök säga nåt som kanske kan hjälpa dig.
Dina röster är ju rakt igenom negativa och vill dig illa. Det kan vi vara överens om, eller hur!?
Har du försökt att ”parera” rösterna med att räkna upp allt du har lyckats med i ditt liv. Det borde bli en rätt så lång lista som kanske kan ”besegra” eller förinta de onda rösterna. KRAM!
Jag försöker men det är svårt tyvärr ☹. ❤
naw men usch va jobbigt det låter. har du någon smslm du kan samtala kring detta med ?
Ja det är inte kul direkt.