Jag pratade med min mentor på Frisk och Fri igår. Frisk och fri är riksförbundet mot ätstörningar, och jag är glad över att blivit tilldelad en mentor. Hur som helst så pratade vi igår och jag insåg hur mitt beteende är så märkligt.
Nu när jag ändå går mer och mer mot friskhet, så tar andra saker över. Jag ska alltid prestera och lever på mina prestationer. Är det inte ätstörningen så är det studier, är det inte studier så är det som nu jobbet. Jag ger allt, och det upptar hela mitt liv. Ni vet det där begreppet good enough det finns inte för mig, jag ska vara bäst och lägger ner allt i det. Är det inte motion som går till överdrift, är det kicken i att ha ett städat och snyggt hem. Är det inte städat och snyggt är det snygga kläder, är det inte kläder? Ja då är det jobb, studier, bästa ätstörda och så går det runt och runt.
Hela tiden med en längtan efter att bevisa för mig själv att jag är bra, att duga. Ändå känner jag bara av kicken ett par sekunder. Som kicken med att rent hem, eller kicken med något nytt till hemmet. Kicken i att svälta mig och gå ner i vikt, kicken i att jobba tills jag stupar. Kicken i att promenera i 4 timmar i streck varje dag en hel sommar… Kickar, jag söker dessa förbannade kickar. Jag är alltid så förbannad rädd för att bubblan ska spricka att folk ska avslöja mig som en lögn, eller ja kanske mest den lögn jag ser mig själv som.
Får så ofta frågan varför jag bryr mig om vad folk tycker om mig? Jag vet egentligen inte om jag helt bryr mig om vad andra tycker om mig, det är nog mer jag själv som bryr mig om hur jag ser på mig själv.
Det är precis detta jag inser är nästa i vad jag behöver hjälp med. Släppa på mina förbannade prestationer. Jag har valt att bli frisk, och vill bli frisk. Men samtidigt är jag en typisk missbrukare av kickar och hur blir man av med att vara en person som söker kickar?
Ja du, det är inte lätt när man är en missbrukarpersonlighet, då byter man ofta en sak mot en annan, och ja hur ska man bli fri från det? Så bra att du har fått en mentor att bolla med själv använder jag mej av olika fb-grupper.
Nej så är det ju. Fb-grupper kan vara jättebra 🥰
Känner igen mig lite i det du skriver. Jag minns för några år sedan då vill jag klara allt som en ”vanlig” människa kan klara av fast jag sitter i rullstol. Och jag har kommit till insikt att jag har inte samma förmåga. Men vissa dagar så vill jag fortfarande klara allt och får ångest lite när kroppen säger ifrån. Och känner mig jätteduktig när jag har de dagar då jag orkar…Trots att kroppen säger ifrån
Det är tufft med sånt där, man mår verkligen inte bra av att inse sina begränsningar heller 💓