Igår tog jag, Björn, Björns syster Emma och Lizzla en promenad genom Staberg, mot Klacken och tillbaka igen. Trevligt var det och Lizzla levde livet i skogen. Efteråt började jag dock frysa och låg i frossa i Björns säng under täcket och två filtar. Jag har tappat stora mängder blod och jag tror det är därför.
Jag var och fick påfyllnad med järn under höstlovet men med tanke på hur mycket jag tappat denna helg lär jag försöka köpa hem ännu mer järn och äta ännu mer järnrikt för nu är nog kroppen inte så glad. Jag var iskall verkligen, och hade massor med yrsel. Blodet jag tappat är via mens, och jag har fått tabletter sedan i våras som stoppar något. Det är inte normala mängder jag blöder. Jag måste ha dubbal mensskydd, och blöder igenom på en halvtimme/timme när jag får sådana här blödningar. Då förstår ni lite varför det blir ett stort problem för mig.
Hur som helst, efter promenaden och massa vila provade jag att laga rullader för första gången i mitt liv, det blev jättegott dessutom vilket var väldigt roligt utifrån att jag aldrig ätit rullader tidigare. Sedan även roligt då jag inte tycker om matlagning speciellt mycket.
Efter maten var det Bingolotto som jag köpt på mig eget erbjudande om att få två Bingolottokalendrar gratis. Dock finner jag det ganska rogivande trots att det är tydlig ”tantvarning”. Jag tror dock det kommer fortsätta spelas för det finner sig ett lugn hos mig när jag gör detta. Det där lugnet alla tjatat om att jag måste hitta.
Omdet är så att du känslig som person, kan du sluta läsa redan nu.
Jag har uppmärksammat något, förra gången Lizzla löpte satte min mens igång ganska omgående. Idag fick jag min mens, tre dagar innan beräknad tid. Lizzla började löpa igår. Jag är osäker på hur det var men Skilla men är nästan 99% säker på att det var samma där. Så jag måste göra en liten totalt ovetenskaplig studie här. Du som har eller haft mens och en tik. Brukar du och hunden/hundarna synka tid för löp och mens?
Man vet ju att kvinnor (människor) som umgås ofta synkar sin mens, detta gäller vid jobb, familj och nära vänskap. Man vet också att tikar i en flock oftast löper samtidigt. Kan det alltså vara så att människor och hundar (andra djur?) Som levt tätt ihop också synkar mens sin mens och löp? Jag har inte Googlat på saken ännu men ska göra det. Men innan är jag nyfiken på om du upplevt samma sak. Berätta!
Känner mig nedstämd sedan i söndagskväll. Det var fint väder i flera dagar så jag njöt och mådde bra efter några veckor där jag känt mig nere. Inte så att jag är deprimerad, men lite som att nu är energin slut. Det är egentligen typiskt maj för mig. Runt april-maj är jag alltid trött och vill bara gå på semester för att tanka upp energin igen. Då har min högkänsliga sida tröttnat på alla intryck och vill få vila upp sig.
Men jag känner ändå att livet alltid gör sig påmint för mig. Jag skulle så gärna vilja att saker kändes lite lättare, att bara få slippa känna den längtan och saknad inombords som bor där. Jag är kryptisk men det får man vara, det är okej.
Har dessutom ont i ryggen på grund av nervinflammationen, så googlade igår en del och fick fram endometrios som något som kunde orsaka smärtan. Är inte förvånad eftersom jag egentligen har alla symtom för endometrios. Så igår skrev jag till gyn för att kanske kunna få ett svar. Jag har lidit av min mens sedan jag gick i 6an och fick den, hade en skitjobbig graviditet och har många gånger undrat om de två dubbla ljumskbrocksoperationerna jag gjorde som liten bildat ärr inne i magen och det i sin tur kanske bidragit till endometrios eller något annat. Jag vet att min livmoderslemhinna växer utanför livmodertappen och det är ju så med endometrios, men tänker rent spontant om inte även operationerna som liten kan bidragit till mer kring saken. Vad vet man egentligen?
Fy sjutton vilka dagar jag har och haft. Min mens startade på söndagskväll, på natten började huvudvärken komma smygandes och sedan illamående. Så kom mensvärken, citodon och kräkningar bestod min måndag av. Gårdagen bestod av mensvärk, och huvudvärk. Utöver det blöder jag sådana kopiösa mängder att jag har dubbelt skydd ändå blödde jag igenom. Det rent av forsar skulle jag säga.
Ingenting kan jag göra heller, varit hemma två dagar på grund av illamåendet och migrän eftersom huvudvärken utvecklas till migrän när det blir så här. Jag har tagit upp saken med gyn men de kan ingenting göra. Jag får helt enkelt genomlida saken, ta järntabletter och fyllt på med järndropp, men som de sagt tidigare ”du står ju upp”.
Jag får inte använda diverse olika preparat mot minskad mens, har haft blodpropp när jag var nitton. Är dessutom extremt allergisk mot IPREN och den substans som finns i de tabletterna.
Känner mig lite nere idag, ska till jobbet. Vill vara på jobbet, trivs där. Men oroar mig samtidigt för att behöva springa på toaletten flera gånger i timmen. Inte för att jag gillar migrän, men på något vis är det lättare att vara hemma med blödning än på jobbet.
Undrar så ofta över fler kvinnor med samma mensproblem som jag, smärtan i magen som medför att jag till sist får migrän, smärtan som får mig att kräkas. Mängden av blod som påverkar huvudet det med så klart på grund av blodbrist. Hur många är vi som lider av detta? Och varför pratar ingen om det. För nej, det är inte något man får leva med. Precis lika lite som någon väljer ryggskott, väljer någon att lida varje månad av sin menstruation.
I söndags vaknade jag med magvärk på höger sida. Det bara fortsatte så till sist kontaktade jag vården som ansåg att det var dags att åka till akuten. Så det gjorde jag.
Väl där så tröck läkaren mig på magen så jag skrek som en stucken gris… Inte speciellt roligt, och sedan fick jag gå till gyn. Där gjordes ett ultraljud men min livmoder såg bra ut och även mina äggledare. Det fanns inte cystor och äggstockarna såg fina ut så något gynekologiskt var det inte. Fick åka hem, men skulle komma tillbaka om det blev värre.
Det blev värre, igår morse fick jag åka in igen och hade så ont att jag knappt kunde röra mig. Det blev väl ungefär samma där, med skillnaden att jag fick medicin för illamående och citodon.
Eftersom jag är extremt allergisk mot innehållet i IPREN så får jag ofta höra av läkare att det är synd eftersom det är bästa. Och jag vet det, men vad kan jag göra mer än leva med saken.
Hur som helst så berättade läkaren igår att eftersom jag hade samma smärta 2016, så hade de tagit fram mina röntgenbilder från då. Dels så är min blindtarm svår att hitta, de ser den alltså inte och vet inte var i magen den ligger… Det andra är att min tarm (tror det var tjocktarmen) är felplacerad i magen. Den ligger mot min livmoder och det skulle kunna vara så att vid mens så utsöndrar tydligen livmodern alltid vätska. Den vätskan skulle kunna fräta på tarmen som i sin tur blir retad och jag får magsmärtor.
Fick inrådan att stanna hemma tills värken blir bättre (annars åka in igen) äta citodon och vila. Ska på röntgen för att kolla efter njursten, är väl mest för att utesluta men det känns inte alls som detta är kopplat till mina njurar.
Jag kan min kropp bra, njurarna har jag haft problem med två gånger och vet därmed hur det känns. Första gången när de såg att det fanns en mindre avvikelse på mina njurar i samband med att jag hade sorkfeber 2001, andra gången var när jag 2004 väntade William och livmodern växte på mina urinledare så att jag fick vidgat njurbäcken… Så jag vet hur det känns i njurarna, det är en smärta jag lätt kan identifiera. Detta kommer från någon annan plats i kroppen, men blir så less.
Det stora problemet är också att vården ser risker i att göra en bukoperation på mig. Jag hade dubbelsidig ljumskbrock när jag var riktigt liten, tror jag var ett eller två år ungefär. Två operationer som gjordes efter varandra. Eftersom det då var två bukoperationer så vill man ogärna operera mig en tredje gång i magen. Förstår dem, och egentligen är jag livrädd för operation. Men nu när jag har så ont vill jag inget hellre än att smärtan ska bort.
Avskyr att ha ont i magen, och ibland funderar jag helt ärligt kring varför jag fått så vek kropp?
Kul fick världens migrän under gårdagen som höll i sig hela natten. Inte jättekonstigt med tanke på att jag har kvinnovecka, haft som förlossningsvärkar och sedan ska vi inte tala om hur mycket blod som lämnat min kropp de senaste dagarna.
Så idag mådde kroppen helt enkelt inte bra alls. Jag behövde sova och vila huvudet något som jag gjort.
Fick i veckan en ombudsbricka från Lärarförbundet. Verkligen jättekul att få en så där.
För ungefär ett och ett halvt år sedan gjorde jag cellprov. Jag mår alltid otroligt dåligt psykiskt inför cellprov. Så pass dåligt att jag börjar skaka bara jag öppnar brevet och sedan går runt och mer eller mindre hyperventilerar. Jag brukar därmed få komma till barnmorskemottagningen på tider när ingen annan är där.
Sedan sitter jag i väntrummet och skakar, sedan sitter jag därinne och håller andan och sedan mår jag skit efteråt. Jag går sedan också och rädslas för svaret på cellprovet. Jag mår så dåligt av gynbesök att det är helt olidligt!
Därför var det hemskt för ett och ett halvt år sedan när jag fick veta att jag var HPV-positiv och därav bärande av hpv-virus. Jag skulle vänta in nästa koll, och i somras hörde Karolinska Institutet av sig till mig och undrade om jag kunde tänka mig att delta i en studie kring självprovstagning av HPV. Jag sa ja, och det var betydligt mindre ångest att ta provet själv på toaletten och skicka in.
Jag fick återigen svaret att jag har HPV och varianten HPV16 som är den som kan leda till cellförändringar och livmoderhalscancer. Jag har alltid gått på mina kallade tider trots min ångest kan tilläggas.
Förra veckan fick jag två brev, ett från kvinnokliniken här i Falun och dagen efter det från min barnmorskemottagning som båda kallade mig för cellprov. De kom inte på samma dag, utan jag öppnade det från kvinnokliniken först.
Ringde till kvinnokliniken på morgonen dagen efter som var torsdagen. Jag hade inte sovit på hela natten, kunde inte andas och var livrädd. Så säger personalen att jag kommer få lugnande, att jag ska få komma dit och att det finns medicin som ska få mig lugn på besöket. Jag tackar ja, stenen faller från mina axlar. Jag får ha med en person, och får lugnande. Jag slipper paniken och ångesten under besöket, jag ska få få göra ett prov för första gången utan fullkomlig panik inombords.
Kom dock hem och möts av ett brev från barnmorskemottagning som också kallat mig till dem för samma sak. Återigen får jag panik, fick tag på barnmorskan på morgonen som lugnande och tog bort min tid hos dem som blivit dubbelbokad. Hon säger även att det här kommer passa mig bättre med min panik.
Helgen har passerat, jag fick akuttid på kvinnoklinikensmottagning idag. Fick lugnande i form av narkotiaklassat läkemedel för första gången i mitt liv, min underbara vän Lisa följde med. (inte in men var med på annat) Läkaren var jättebra, och undersökningen som var en kolposkopi (om jag förstått ordet rätt). Den passade mig utmärkt som knappt kände något och var fullständigt avkopplad. Kunde titta på livssändning av min livmodertapp. Fick höra att läkaren inte kunde se någon som helst antydan till cellförändringar även om provet ändå ska skickas in. Jag känner mig lugnare även där, men mest lugn av att fått en bra upplevelse hos gynekologen.
Det har aldrig varit något med personalen som skapar ångesten för mig inför gyn, många kanske tror det. Det är något annat, situationen och att jag får panikångest före, under och efter. Att jag knappt kan andas! Att idag fått mediciner som fick mig lugn, som medförde att jag visserligen sovit så gott som hela dagen var bra för mig. Nu väntas svar på cellprovet, jag hoppas det är fint.
Jag förstår att några av er säkert tänker: ”gud så löjligt att vara rädd för gyn,”, ”människa du har fött barn!”, ”Snacka om löjlig.”
Till er vill jag säga, det är åsikter jag fått höra när jag öppnat upp mig kring detta i över 20 år! Mitt första besök hos barnmorskan på ungdomsmottagningen gjorde jag som femtonåring. Jag fick redan då panikångest! Det är alltså inget jag valt, muskelminne är något jag fått höra dessa dagar när jag pratat med vårdpersonal om varför jag tror mig lida av detta.
Under min ätstörningsbehandling har saker kommit och bubblat upp till ytan. Minnen blivit tydliga, det finns kopplingar mellan detta och det. Vad kommer jag inte dela med mig av, mina närmaste vet. Jag skriver inte detta för att utelämna något. Säger man A får man säga B, anser många. Men det är ibland det räcker med att säga A för att slippa gå vidare.
Jag vill egentligen mest öppna mig, kanske finns det fler som jag som får denna ångest. Som inte vet om att det finns hjälp att få. För mig har denna dag varit så skön efter att jag fick lugnande. Kroppen och hjärnan slapp genomgå en skräck för en stund.
Det är just nu mitt i natten, inte helt märkligt att jag är vaken. Hela onsdagen hade jag hormonell triggas migrän och vände ut och in på magsäcken för att beskriva mitt illamående med ingående ord.
Eftersom att Skilla hade tid på Trimmis här i Falun var det bara att åka dit, vara pigg så mycket jag kunde sedan åka hem och kräkas samt sova på soffan. Sedan hämta Skilla och fortsätta min dag så där.
Skilla var jätteglad på väg in till Arkens Zoo som vanligt. Mindre glad blev hon när hon såg vart vi skulle. Hon stretade emot för kung och fosterland, men sprang desto snabbare därifrån efter klippningen var över. Helt galet att hon minns vad just klipprummet betyder, hon var där i juli senast…
Men hur var det då med migränen tänker du kanske? Jag förstod redan för två veckor sedan att det skulle bli så här, min ägglossning var rejält hormonfylld och några dagar senare kom spänningar i brösten. Där snackar vi smärta, jag har knappt kunnat sätta på mig en BH under två veckors tid. Sedan fick jag migrän och illamående några dagar innan mens. Sedan kom den här i söndags och slängde runt världen åt mig. Massor med mensvärk, hormoner och verkligen spänningar, klart att den även triggade migränen… Märkligt är det hur hormonerna verkar kunna vara fler vissa månader? Kan det vara så att jag släpper fler ägg då? Att det blir ett överflöd av någon hormon?
Skilla fullkomligt älskar att springa utan koppel utomhus. Nu när det inte längre är koppeltvång har jag låtit Skilla springa lös i skogen och även på åkrar. Hon älskar känslan av att springa lös, och hon är jätteduktig på att komma när man ropar på henne.
Jag mår bättre idag, ska jobba imorgon. Men efter gårdagens smärta får jag medge att det var det värsta jag varit med om någonsin. Den smärtan var helt ohanterlig och jag har haft mensvärk under många år.
Flera skriver om Ipren, p-medel och annat. Jag är extremt allergisk mot Ipren och liknade substanser så kan inte ta det. Sedan p-medel har jag inte haft sedan en vecka 2004 och kommer aldrig ta igen heller. Dels för att utbudet är litet då jag haft blodpropp men också för att jag inte vill peppra kroppen med hormoner. Jag är helt enkelt emot hormoner tillsatta till min kropp sedan jag haft blodpropp, men även för att jag tror på att vara så naturlig som möjligt. Respektera er som tar hormoner, men vill absolut inte ha det själv.
Igår kväll eskalerade smärtan och jag låg i sängen och vred mig från höger till vänster i fosterställning. William fick komma med citodon åt mig för jag tog mig inte upp, mådde så illa av smärtan att jag höll emot för att inte kräkas. Låg sedan hela natten och snurrade fram och tillbaka. Ett tag kändes det som att livmodern försökte borra sig ut genom buken på mig.
Jag har fött barn, och det här känns precis så. Sittandes på toaletten ville jag bara krysta ut mensen mer eller mindre. Det funkar ju inte så, man kan inte krysta ut blod. Istället har jag hela natten haft ont, knappt kunnat andas utan smärta som känts rejält.
Strax efter 6:00 gav jag upp och ringde 1177. Då hade jag tagit min tredje citodon på runt sammanlagd 18 timmar, och det har inte hjälpt. Sjuksköterskan på sjukvårdsrådgivningen sa till mig att vara hemma idag. ”Hade du haft tandvärk hade du varit hemma eller hur?” Det är ju sant, varför är ena smärtan pepprat med citodon något man ska skämmas för att ens tänka tanken att stanna hemma med? Medan den andra smärtan är helt självklar?
Det är ju en kvinnofråga så klart, mens kommer från kvinnans kropp och vi är lärda att allt kvinnligt ska man få lida för! Tack men nej tack!
Så jag är hemma, ligger fortfarande i sängen. Tar mig inte upp nämligen på grund av smärtan. Får se hur det blir med denna dag, det känns som den kommer spenderas liggande.
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
