Sorg & saknad

27 år sedan en nioåring jag förlorade min pappa.

Madeleine Stenberg 10 april, 2020 46 Kommentarer

För tjugosju år sedan var det påskafton. Det var som vilken dag som helst. Jag minns hur solen lyste och hur vi målade ägg hos mormor och morfar i Maggås.
På eftermiddagen åkte vi hem och jag cyklade till Storgärdet för att leka med min kusin Nathalie som bodde i Göteborg men hos sin mormor (min farmor) den påsken. Jag minns att vi lekte ute och att solen värmde, en helt vanlig dag för en nioåring som inget visste om att det bara var några timmar innan livet skulle förändras för alltid.

Jag hoppade upp på cykeln för att cykla hem till mamma för att spela Bingolotto. Vänder mig om och ser en präst som går in vid min farmors port och fortsätter cykla hemåt.
Sitter i soffan med min mamma Åsa när det ringer på dörren. Jag öppnar och utanför står det en präst, är man nio år och det är påsk tänker man självklart att det måste handla om påsken så jag ropar till mamma: ”Mamma det står en präst vid dörren.” Går och sätter mig i soffan samtidigt som jag ser hur mamma förändras där borta vid dörren, hur hon går mot köket där vi har vår hemtelefonen. Jag vet någonstans som nioåring att något hänt.

Går till mamma som bara gråter, solen lyser in genom köksfönstret och skapar små skuggor mot väggen. Samtidigt säger jag, mamma vad har hänt? Mamma har någon dött! Hur jag som aldrig mött döden förstod att någon dött har jag undrat hela mitt liv efter det, jag hör mamma säga: ”Ja, pappa har dött.”
En värld förändras, där och då i en nioårings lilla liv. En bilolycka på påskafton 1993 den 10 april.

Varje år på denna dagen förnimmer jag sekunden när jag fick veta att pappa dog. Jag kan inte föreställa mig ett liv med en pappa, större delen av mitt liv har varit utan. Men jag kan ändå fundera på vem jag varit om han fått fortsätta leva? Livets väg skapar stigar och spår i våra inre, vi blir alla förändrade av det vi upplever. Idag var det 27 år sedan mitt liv förändrades, under många år tyckte jag inte om påsken men även det har förändrats idag.

Glad påsk och ta hand om varandra! Livets väg kan vi inte förutse!

Idag är det 26 år sedan min pappa dog.

Madeleine Stenberg 10 april, 2019 62 Kommentarer

Idag är det 26 år sedan jag cyklade hem från Storgärdet i Orsa där jag lekt med min kusin Nathalie som var på besök hos min farmor. 26 år sedan jag vände mig om och såg en präst gå in mot min farmors trapphus. Hela 26 år sedan det ringde på dörren när jag och mamma spelade Bingolotto och jag ropade åt mamma ”Det står en präst i dörren”. 26 år sedan jag fick veta att min pappa dött i en bilolycka, och jag som då var endast nio år fick möta döden för första gången. Jag en storasyster till två små syskon med åldern 4 och 5 år. Där slutade jag på många sätt vara ett barn och fick lära mig att livet hade sidor som inte kunde kontrolleras.

Det är konstigt att tänka sig att jag gick i tvåan när min pappa dog. Speciellt då jag är lärare och träffar så små barn ofta. Det är svårt att förstå att mina syskon var väldigt små när de blev utan en pappa. Med åren har sorgen bleknad, men jag kände länge en saknad och hade svårt att förstå att pappa var död. Sedan har det blivit som så att jag inte riktigt minns hur det var att ha en pappa. Jag kan se bilder som ovan, men jag minns honom inte längre. Kan önska att jag kunde få höra hans röst på något sätt, för att se om jag skulle minnas hur han lät.

Hur pratar man med barn om döden har jag ofta fått frågan om. Jag tycker man ska prata med barn om döden som man talar om livet, berätta om saken gör den inte till något som för mig blev en chock. Berätta att döden finns där lika nära som livet.

Pappa var endast 39 år när han dog, i år skulle han fylla 66. Född på hösten som han var. Denna bild är förmodligen den sista som togs på honom. Han sitter hos min farmor och jag misstänker att hon tagit bilden. I hans knä sitter Acke pappas hund. Man tänker på livet och hur det blev, pappa var så ung när han lämnade jorden. Nu är han ett årligt minne i min blogg, där jag speglar honom med fotografier. Idag är det 26 år sedan du dog pappa, det är inte konstigt att ett barn på nio år till slut glömmer, åren suddar våra minnen i väg.