Tweenieåldern

Sommarlovsfrukost på Scandic Hotell i Falun.

Madeleine Stenberg 9 augusti, 2017 18 Kommentarer

Sista semesterveckan är alltså här och det är onsdag. Jag och William valde därför att ta oss en liten sommarlovsfrulle på Scandic Hotell här i stan. Alltså hur gott är det inte med hotellfrukost? Senast vi åt hotellfrukost tillsammans var den 11 februari när jag fyllde år.

William var helnöjd, det fanns ju våfflor och sedan massor med annat gott så han tyckte ju så klart detta var helgott och han var helnöjd så det kändes ju bra. Fint sätt att ha det lite trevligt tillsammans idag tänker jag.

Kändes som en härlig start på dagen och nu sitter jag hemma igen. Har hunnit med en del saker idag, tänkte städa lite och sånt är ju också skönt. Perfekt att starta dagen med en god frukost tycker jag.

Kanadensare och att sova i massor.

Madeleine Stenberg 2 augusti, 2017 10 Kommentarer

William och Björn tog sig ut till Främby Udde för att paddla kanadensare tillsammans. Jag tog lite foton medan de gjorde sig för att åka vidare.

Det var två glada som åkte iväg och det är riktigt fint där ute måste jag säga.
Själv gick jag mot bilen och somnade, jag håller på att bli knäpp på detta med att vara så himla trött. Jag sover och sover men blir aldrig helt pigg.

När jag hade utmattningssyndrom var det en annan form av trötthet, den här den är mer att jag är helt sjukt trött. Jag sover alltså tungt och länge, samt mycket. Det känns som det blir värre och värre. Om en vecka ska jag ta ett nytt test för att kolla hur det är min sköldkörteln. Jag gjorde ju ett test i slutet av juni, och det ena testet hade högre värden än normalt. Med dessa tester så är det alltså så att det är två delar så det ena visar högre då ska de andra två visa lägre, då har man den ”milda” varianten är det tvärt om då ska man ha den svårare. Om jag nu har fortsatt förhöjt på det här värdet så skulle det då betyda att jag har den ”milda” varianten. Fick det här förklarat för mig, det är därför det ena värdet är högre.

Jag känner mig helt lugn om det är något med sköldkörteln, det finns i släkten så det känns som något som inte är något som skrämmer mig på något vis.

Eftersom jag varit så här trött idag, har jag inte gjort så mycket idag. Man får väl vara trött också antar jag. Hoppas ni haft en jättefin dag.

Kokpunkten i Västerås – Actionbad.

Madeleine Stenberg 1 augusti, 2017 32 Kommentarer

Så tänkte berätta om vårat besök på Kokpunkten idag i Västerås. Det här var en jättespännande upplevelse. Ni ser byggnaden på bilden tänk er då att hela dennas insida är ett badhus, det var verkligen allt där. Vi köpte familjekort eftersom vi var två vuxna och två tonåringar. Det gick på 620 kronor sammanlagt och jag beställde via webben.

Utsikt från insidan av Kokpunkten. Väl inne vid entrén så får man band, dessa band har du på dig under hela besöket och det är även genom detta band du öppnar skåp, handlar mat och dryck. Det finns tre olika ställen att handla mat på därinne.

Känslan inne på Kokpunkten är som att vara på ett disko fyllt med vatten. Det spelar musik och är discolampor där hela besöket. Man fick välja tider och vi valde 9:00-14:00, men sen fanns det även tider för 15:00-19:00 om jag inte minns fel. Eftersom vi inte bor i Västerås var det för oss bäst med morgontiden.

Jag skulle personligen vilja påstå att detta är för äldre skolbarn och tonåringar, samt vuxna. Absolut att yngre kan vara där men det är inte som med ”vanliga” badhus utan jag upplevde att man byggt detta i första hand för barn och ungdomar som kan simma och är ganska självständiga.

Något som Kokpunkten gjort unikt tycker jag är att de uppmanar sina besökare att fotografera och filma inne i actionbadet, det tyckte jag var riktigt kul faktiskt. I en värld där det blir mer och mer fotoförbud går alltså kokpunkten mot strömmen och uppmuntrar sina besökare. Det tyckte jag som gärna vill föreviga minnen jättepositivt inställd.

Jag hoppas så att vi åker dit i framtiden igen så jag också kan få bada och testa på. Förutom badet så finns en jättestor relaxavdelning som vi inte var på men kikade in på lite snabbt. Jag kanske ska tillägga också att på kokpunkten spelas det filmer på stora skärmar. Jättekul ide, och jag såg att på relaxavdelningen serveras det öl och det finns även film där.

Längst upp så finns denna utomhuspool som du ser rakt ut på Mälaren när du befinner dig i. Verkligen hur häftigt som helst, det är även där på sidan som relaxavdelningen är.

Jag tror inte att jag inte behöver säga mer om besöket, vi är helnöjda. Även om jag inte badade är jag imponerad av detta, verkligen ett koncept utöver det vanliga.

Picknick och promenader.

Madeleine Stenberg 24 juli, 2017 24 Kommentarer

Idag har det varit helt underbart sommarväder. Jag har riktigt njutit hela dagen, först började jag dagen med att städa och sen tog jag och William och gick till Maxi för att handla saker för en picknick tillsammans.

Vi satte oss i Stadsparken och åt lite och gick sedan hemåt. Väl hemma sov jag en stund och William åkte tillsammans men en kompis till Bojsen beach för att bada. Jag gick upp och såg senaste avsnittet av Game of thrones innan jag lagade middag.

Efter middagen tog jag och Björn och gick mot Bojsen för att se om vi kunde hitta på grabbarna, men de hade cyklat hem när vi kom dit. Så då gick vi tillbaka, det var skönt för det betydde att man fick ihop en hel del steg idag. Skönt med motion tycker jag. Eftersom det dessutom är sommarkväll nu så passar jag på att vara ute, sommaren går ju så fort och vips är det höst och vinter igen.

Han är snart tretton år, och allt han önskar sig är en egen hund.

Madeleine Stenberg 13 juli, 2017 8 Kommentarer

Vi hade det underbart i Näset. Grannarna hämtade oss i Furudal så vi slapp gå vilket var skönt. När vi kom fram så fick vi frulle av mamma och satt ute på altanen tillsammans med filtar och infravärme för det var ganska så kallt.

Men solen kom faktiskt under dagen. Min moster, kusin och hennes barn kom också upp till Näset en sväng så William och hans tremänning badade tillsammans i sjön nedanför stugan.

William lekte och myste med mammas hund Nikki. William är snart tretton år och det enda han önskar sig i livet är en hund. Han vill så gärna ha en hund till hemmet, jag förstår precis hans längtan och det han upplever. När jag var tio år var en hund allt jag ville ha också, vi köpte då Sassa. William är precis som mig, han kollar efter hundar på nätet, läser på och blir så glad när han får vara tillsammans med hundar.

Han är snart tretton år, och allt han önskar sig är en egen hund.

Att vandra i lupinernas rike.

Madeleine Stenberg 4 juli, 2017 12 Kommentarer

Okej, rubriken må vara en halvsanning, jag vandrade inte I lupinernas rike utan mest kring, men känslan var ändå den samma. Det var nämligen helt galet så många lupiner som befann sig där, på en och samma plats.

Jag gillar hur himlen färgats ljusblå över dessa vackra blommor som kallas ogräs, just här tycks de försöka leva lite längre, men snart är säger det hej då för i år. Jag känner en viss känsla av sorg inför den saken. Det kanske bara är början av juli, men alla vet hur det är med juni, juli och augusti tiden går så mycket snabbare då. Som att man aldrig riktigt får tiden att njuta klart av denna underbara årstid.

Vi åkte till Borlänge för att äta glass på Rommegrillen, det gör vi varje sommar. En liten tradition som Björn började med eftersom han gjort det som barn. Det är mysigt, en påminnelse om att göra något tillsammans då och då.

Glassen jag tog polka och dumle. Blev riktigt gott! Jag håller på att hålla igen egentligen men fuskade med lite glass. Jag tror faktiskt inte att det skadar att fuska lite så och då.

William slutade 6:an igår 15/6.

Madeleine Stenberg 16 juni, 2017 8 Kommentarer

Igår slutade William sexan då. Han kom hem från skolan och då gick vi till Intersport där han fick nya skor och även en t-shirt.

Eftersom Williams skola har skolavslutning på kvällen, vilket är jättebra tycker jag så passade jag på att ta några foton på honom innan vi skulle iväg. Han vill ogärna vara med på kort längre. Men igår ville han så då passade jag på att ta några.

Skolavslutningen är så fin där i Lugnets kyrkans lokaler som Williams skola hyr in sig på för att alla ska få plats på skolavslutningen. Så duktiga elever som sjunger och uppträder och sedan så efteråt fick William betyg och en ros från skolan. Jag blir alltid lite berörd på skolavslutningar och kämpar mot tårarna, tycker att det är så vackert.

William var nöjd med sina betyg och det är jag med. Han har verkligen presterat bra och jag är så stolt över honom min älskade unge.

Efter avslutningen åkte vi ner på stan för att fira sommarlovet som vi alltid gör. Det blev mat på Mimos och jag tog deras helt galet goda pizza som jag gillar, Björn tog en pasta och Björns mamma, syster och William tog hamburgare.

Efter maten tog vi fem en promenad på stan i kvällssolen. Vi gick ner till Faluån och där tog jag några bilder till.

Tänk att du slutat sexan nu, när jag såg niorna bli avtackade igår tänkte jag att om tre år är det du som står där William. Då är du en av dem som får stå där tillsammans med in klass för att säga hej då efter tio år som dessa elever igår gjorde. Tre år går så fort, snart är du där själv. I höst börjar du sjuan, och får skapa ditt nya kapitel som tonåring.

Ett nytt kapitel är dags för att skrivas: Tretton år av sitt liv, och att se sitt barn växa.

Madeleine Stenberg 15 juni, 2017 8 Kommentarer

Idag känns det extra speciellt att vara mamma. Kanske är det för att jag är lärare? Att just skolavslutningar betyder något extra. Det fylls alltid med tusen olika tankar, nu slutar alltså William sexan idag och efter sommaren är han officiellt en högstadieelev. Högstadiet jag smakar på orden, jag minns min dag när jag slutade sexan. Jag minns dagen när jag började sjuan.

Just sexan var speciell, vi kom till skolan och våran lärare hade under natten eller morgonen fött ett barn så hon var inte med oss på avslutningen. Jag minns att vi avslutade sexan i syslöjdssalen eftersom vårt klassrum var nerpackat då det skulle flyttas därifrån. Vi sa hej då till varandra. Vi som gått med varandra i sju år, i alla fall vissa av oss. Några hälsade man på senare men de flesta försvann som skuggor under året på högstadiet. Som att sju år bara var borta direkt när man gick in i den där skolan.

En av mina favoritfilmer är Stand by me, i den finns ett citat jag tycker så mycket om;

”I never had any friends later on, like the one I hade when i was twelve. Jesus does anyone?”

Det kanske låter så sentimentalt men på något sätt är det så sant. Vännerna du har där precis innan högstadiet är speciella. Man skrattar och man delar med sig av någon blandning av lek och allvar. Man slutar vara barn helt för att bli tonåring och försöker träna sig själv för att bli vuxen. Som tonåring testar man gränser och vad man klarar, vad som är bra och dåligt. Söker sig själv, men som tolvåring så har man börjat snudda vid sakerna men är samtidigt så barnsligt naiv och enkel i sitt sätt.

Nu avslutas ett kapitel för att börja ett nytt. Om jag ser mitt liv som en bok, var livet innan William indelat i kanske 6 kapitel och livet efter William är 10, nu startar jag alltså ett nytt kapitel. Ett kapitel där jag ska få se honom testa gränser, hitta sig själv och utmana sig i livet. Jag försöker se livet som en resa där varje dag är något nytt. Idag slutar du sexan mitt älskade barn, för tretton år sedan fanns ju fortfarande som en sparkande liten människa i min mage på väg mot att möta världen.

Du är så älskad, uppskattad och fantastisk. Jag älskar dig så mycket att ord inte kan beskriva känslan. Du är det finaste på denna jord.