Specialpedagogprogrammet

En dag med studier, på Falu stadsbibliotek.

Madeleine Stenberg 27 oktober, 2017 4 Kommentarer

Efter jag fixat mina naglar gick jag till Stadsbiblioteket här i stan för att låna en bok. Beslutade mig även för att försöka vara lite smart och studera när jag ändå var där. När jag studerade till lärare lärde jag mig att bästa platsen för mig att få ro på vid studier är just på ett bibliotek. Kanske är det för det är så tyst där och man kan tänka. Dessutom har man inget annat man kan bli distraherad av och ”måste” göra. Utan istället så gör man det man ska.

Boken jag lånade och läste idag heter Nya Omsorgsboken och handlar om olika former av funktionsnedsättning. Det jag läst i boken är väl värt att rekommendera för alla som arbetar inom skolan idag. Det är verkligen aktuella ämnen, sen hoppade jag vissa delar. Som demens kändes inte helt aktuellt för mig som arbetar i skolans värld. Eller hoppade över kanske är fel ord, jag läste delar av kapitlet det som kände som att det kunde vara användbart. Jag är ju undersköterska med specialisering mot utvecklingsstörning, det är visserligen över tio år sedan jag blev undersköterska men fortfarande är det något jag faktiskt är. Dock känns min lärarexamen och förskollärarexamen mer relevant idag eftersom det är med såna saker jag arbetar.Tänk att jag om tre år kommer titulera mig som specialpedagog också, att jag om tre år har fyra yrkesutbildningar varav tre med högskoleexamen. Tänk om någon sagt det till mig när jag var arton år och hoppade av gymnasiet. Jag hade aldrig trott på den saken, det hade känts helt orealistiskt.

På rätt väg genom livet.

Madeleine Stenberg 22 september, 2017 28 Kommentarer

Köpte flaskan på Mälardalens högskola idag, behövde något att dricka ur.

Så länge har jag undrat över vad det egentligen är jag vill bli, vara och känna. Jag har vandrat kring de osäkras väg och känt mig osäker på vem jag är och vart jag är på väg. Jag har vandrat de sökandes väg. Jag har aldrig vetat vad jag vill, är verkligen läraryrket mitt yrke? Är det lärare jag vill vara?

Väntade på tåget i Sala. Så tog några bilder.

Jag har varit en sökande själ, kanske rastlös sådan. Genom tid och rum har jag undrat vad jag vill göra. Kanske därför jag aldrig riktigt kände att jag ville bestämma mig under mina år som lärarstudent, jag valde en utbildning som skulle ge mig behörighet från förskola till årskurs 6. Men jag läste till flera olika kurser så min behörighet blev mer än så.

Jag är inne på mitt sjätte yrkesår, och genom åren har jag provat nästan allting. Svenska som andraspråk lärare, förskollärare i förskoleklass, fritidspedagog, klasslärare och ändå har det aldrig känts som det här är vad jag vill. Jag har känt mig förvirrad och frågade, gav jag bort mina drömmar för studier jag inte känner mig rätt för? Så förra veckan när jag läste lite litteratur kände jag försöka känslan, jag börjar bli hemma. Så efter två dagar i Västerås och Mälardalens högskola så faller varje pusselbit från himlen ner och bildar en klar bild. Det är det här jag alltid drömt om, det är just det här jag vill.

Lämnar ett regnigt Västerås och slänger ut ett lyckligt leende genom fönsterrutan. Jag andas in här på första klass, som jag bytt mig till för att slippa vänta in tåget jag skulle åka med. Jag ler på insidan och känner att här är det, allt jag genom åren väntat på. Nu startar det äntligen min chans för förändring. Medan jag tyckte skolan var meningslös i alla de år jag gick där från 7-18 års ålder, så känns det nu som förändringen ligger i mina händer. Äntligen kommer jag när den dröm jag hade när jag sökte in på lärarprogrammet där 2008, en dröm om att hjälp eleverna som var som jag. Alla elever som inte gavs chansen att älska skolan, äntligen kommer jag vara med och påverka så andra barn får den skolgången jag aldrig fick.

Jag känner hur livet kallar på mig, jag är på väg! På väg mot mina drömmar, på väg mot livet jag tror på!

Scandic hotell i Västerås.

Madeleine Stenberg 22 september, 2017 12 Kommentarer

Jag valde Scandic hotell då jag är medlem där sedan tidigare och således samlat ihop lite poäng på Scandic. Har inte så höga krav egentligen, man ska ju bara sova där så det kändes bra. Var dock en bra bit från Mälardalens högskola, så började med att gå men gav sedan upp och åka buss sista biten. Fick i alla fall ihop en del steg och det är ju ett bra sätt att skingra tankarna efter en dag på Högskolan. Jag gillar ju i regel att promenera så det var skönt.

Rummet var väl egentligen i behov av en upprustning kan man tycka. Nu tog jag billigast möjliga men kollat på recensioner och läst att uppfattning överlag är att det är ganska slitet, såg något om renovering men det verkar hållit på i några år. Men entrén var trevlig och jättefin, samt att personalen var gulliga med.

Hade i alla fall två små fåtöljer i rummet, men jag gick och la mig ganska tidigt och sen pratade jag med Lisa till nio ungefär, somnade och vaknade vid 6:00. Inte så konstigt att man var trött när man gick upp vid 4:00 igår, sen så mycket information under dagen. Hade dessutom träffat Sarah så det var jättekul verkligen, vi har pratat genom internet i flera år. Hon är verkligen hur gullig som helst, jätteglad och social.

Utbildning känns helt rätt, det är precis sånt här jag vill arbeta med. Jag känner mig nog klar som klasslärare märker jag mer och mer. Inte så att jag inte tycker om mitt jobb, men klassläraryrket är inte helt något för mig. Man är ju olika, för vissa är klassläraryrket det som är det roligaste inom yrket. Men jag känner mig klar med den saken, det betyder inte att jag inte gör mitt yttersta på jobbet, men det betyder att jag helt enkelt inte längre känner att det är klasslärare som är vad just jag vill arbeta som. Det känns fult att skriva så, att man inte vill arbeta och ha övergripande ansvar och hålla i utvecklingssamtal, sätta betyg och fixa med nationella proven. Att undervisa inför en stor klass och att arbeta i den stora gruppen.

Men det är så min känsla är, och det finns ju en anledning till att man väljer att utbilda sig vidare, det gör mig inte till en sämre människa utan till någon som har tillräckligt med inblick i mig själv för att veta vad jag vill med mitt liv, och jag vill arbeta med dem elever som behöver utvecklas framåt men behöver lite mera stöttning på vägen.

Men till något helt annat. Hotellfrukost, hur gott är det inte? Lite äggröra, lite choklad för kaffet var slut just när jag skulle hämta, en bulle och yoghurt. Man får chansen att ladda upp kroppen med energi för resten av dagen. Kommer vara hemma vid 21:00 ikväll, jag trodde att vi skulle vara här till 17:00 som det stod på första schemat jag fick men vi slutar 15:30, var dessutom något med biblioteket så vet inte ens om det känns speciellt aktuellt för mig eftersom jag ändå inte bor här i stan så något biblioteket kommer jag inte använda mig av.

Funderar på att kolla in Västerås under några timmar istället. Man kan ju kika på stan, ta någon promenad och då kanske tiden går lite fortare. Det är ju faktiskt ganska skönt att komma hem ikväll. Mysa ner mig i soffan en sväng, packa upp alla kläder och sådant och umgås med William. Imorgon kväll kommer Björn hem från Kina, snacka om att en vecka går fort!

Min resa mot specialpedagog börjar nu.

Madeleine Stenberg 21 september, 2017 14 Kommentarer

Klockan fyra klev jag ur sängen och nu är jag på min resa mot Västerås och Mälardalens högskola. Det känns spännande, nu börjar mina studier mot ett nytt yrke. Ett yrke jag velat ha sedan 2008 när jag började utbilda mig till lärare.

Att vakna för att stanna en stund i nuet.

Madeleine Stenberg 15 september, 2017 6 Kommentarer

Jag vaknade nästan prick sju i morse. Fick sån där, HJÄLP! Jag måste glömt ställa klockan känsla då jag aldrig annars sover en full natt utan alltid vaknar någon gång. Så var det inte den här natten, det kan ha berott på att jag lyssnade på en Sov gott yoga på Youtube för att faktiskt kunna slappna av. Det är så trist för varje gång jag håller på att somna så kickar Restless legs in, vilket stör min nattsömn. Jag måste ligga med något kallt mot nedre delen av benen för att kyla ner och på så vid kunna somna. Det stör mig verkligen, så fort jag slappnar av så blir benen irriterade.

Hur som helst fick jag sova och det var skönt. Jag valde därmed att ligga kvar i sängen en bra stund och bara njuta av lugnet, tystnad och livet. Tog vara på en stund i nuet, en stund för mig. Jag behövde det verkligen, det där med att ta en stund i livet för sin hälsa och sin kropp.

Idag står en promenad och studier på schemat. Jag har redan läst lite men ska fortsätta en stund till. Ta mig en frukost/lunchsmoothie och det känns bra. I helgen ska William vara med Björn, och på söndag åker Björn till Kina igen för att jobba. Härligt för honom att kunna resa bort en stund. Fast jag ska ju också ta mig en resa för studierna till Västerås, inte lika spännande ort kanske men skönt med lite nytt. Jag vet någonstans att jag mår bra av att lämna Falun för en stund, av sådant växer man.

Nej nu ska jag fixa mig, studera och äta lite. Hoppas ni har en fin förmiddag!

Antagen till Specialpedagogprogrammet!

Madeleine Stenberg 12 juli, 2016 46 Kommentarer

I augusti 2008 började jag på lärarprogrammet på Högskolan Dalarna, jag hade en dröm om att arbete med barn som inte har det så enkelt i livet. Barn som får kämpa lite extra och som behöver det där lilla extra för att skolan ska motivera dem. Jag läste kurser i svenska som andraspråk och jag läste även lite specialpedagogik som bara gav högskolepoäng men inget annat. Men där någonstans fanns ett mål att en dag bli specialpedagog. Jag tog min examen sommaren 2012 och förra året sökte jag till specialpedagog på skoj men det var förtidigt för att komma in, jag saknade yrkestiden som krävdes. Så jag sökte i vår igen, då började strulet kring min examen som visade sig vara fel och jag fick dubbelexamen och allt detta kan ni läsa mer om här. I och med detta stod jag också först som obehörig på specialpedagogprogrammet igen, jag fick ringa och e-posta tills allt blev klart och jag var behörig. Min behörighet skulle ju inte förändras för en högskolas slarv från början. Så jag har väntat på beskedet, skulle jag komma in? Fanns det möjlighet att läsa på Mälardalens högskola som jag helst ville in på? Jag har väntat tills idag när antagningsbeskeden skulle komma, jag besökte sidan och fick där se att jag var antagen på båda mina val. Jag tog så klart och tackade ja till Mälardalen, den högskolan ligger närmast Dalarna och en vän och före detta kurskamrat ska också läsa där.
Jag kommer bli student i höst och i tre år framåt igen, student på halvfart och som kommer plugga för egen maskin. Inga studielån eller studiemedel denna gång, jag kommer ju att jobba som vanligt. Men på mina villkor och med målet där framme om 3 år. Det känns så himlans roligt! Jag är riktigt glad idag! Jag har också lagt denna i en egen kategori här på bloggen, den får heta specialpedagogprogrammet!