Har du bara ett barn? Ett inlägg om samhällets syn på enbarnsföräldrar.

Jag fick ett önskemål här på bloggen om att skriva ett inlägg kring ämnet att vara enbarnsförälder. Om saker jag fått höra och människor som frågar om syskon, jag ska skriva om detta utifrån mina erfarenheter och känslor. Jag sitter inte inne på svaren men så här upplever jag det.

För det första så stör jag mig oerhört mycket på hur människor uttrycker sig runt personer som har ett barn. Det är som att man ingår i en grupp mindre vetande för att man råkar ha ett barn. Jag är av en åsikten att det inte spelar någon roll om du lever utan barn eller har femton barn. Jag anser att varje barn är unikt och därmed kan du omöjligt sitta inne på svaret hur enkelt eller svårt det är för en specifik person att ha barn runt sig.

Dessutom är ett barn aldrig “bara” någon. Jag är väldigt glad över att ens fått barn. Många tycks glömma att det inte är så lätt att bli gravid eller få barn. Vissa blir absolut gravida snabbt, men många är det även som kämpar. År ut och år in, får upprepade missfall eller aldrig blir gravida. Några testat IVF, äggdonation och spermiedonationer, men det blir ändå inga barn. Ett barn kan alltså aldrig vara “BARA“, det är ett mirakel utan enkla medel.

När jag nu skrivit ovanstående kan jag gå vidare på samhällets och dess syn på enbarnsfamiljer. Att endast ha ett barn sticker i ögonen hos många, oavsett om det är ett aktivt beslut eller något som bara är. Att ha ett barn betyder att folk väntar på att du ska bli gravid igen. Folk förväntar sig att du ska skaffa en till, och att det ska gå lätt. Folk har dessutom mage att lägga sig i ditt sexliv och ställa frågor. Det kommer även funderingar kring om man kanske tyckte det var så jobbigt första gången att man inte vill ha fler?

Oavsett varför man sitter i enbarnskarusellen så har du ingen rätt att ställa frågan. Om personen pratar med dig och berättar så lyssnar du. Men du säger inget alls, för du vet inte vad personen har för historia bakom sig. Du kan omöjligt veta vilka känslor personen bär på där inombords. Du vet inte om personen gråter varje kväll av längtan efter fler barn. Eller om hen går och känner sig glad över att fått ett barn efter flera missfall. Trampa inte på personer som har ett barn, för vi har känslor precis som ni.

Det finns härliga saker med att ha ett barn. Jag har kunnat göra så himla mycket saker med William och gett honom 100% uppmärksamhet, det har aldrig varit någon som behövt matas eller prioriteras före honom. Istället har jag kunnat leka, eller följa med på olika saker. Jag har aldrig behövt välja bort ett barn, för att följa med ett annat på olika aktiviteter. Jag har alltid kunnat göra allt för honom, det är fint och det har gjort att vi har en nära relation idag. Jag har ju alltid kunnat fokusera på honom.

Nu kommer många tänka att han blivit bortskämd på grund av den saken. Då tänker jag skriva att inget barn kan bli bortskämd av kärlek, uppmuntran och uppskattning. Så har vi den saken ur världen. Eller menar du att när du väljer tid för ett av dina barn att just denna blir bortskämd just då? Nej trodde inte det, barn blir inte bortskämda av att få tid med sina föräldrar. De blir glada för all tid de kan få tillsammans med dig som förälder och största förebild.

Jag får ofta frågor kring om jag inte vill ha fler barn. Har även fått uppkört i ansiktet att jag förmodligen inte kommer få fler barn. Jag har även fått höra att nu är William så stor så nu är det ingen ide att skaffa fler barn, för han skulle inte ha någon glädje av sitt syskon. Jag har ofta tänkt på det där, kanske för att min yngsta syster är en sladdis och föddes 13 år efter mig som är äldst i en syskonskara på fyra.

Nog för att jag blev irriterad på min yngsta syster när hon förstört något på mitt rum, men jag älskade henne samtidigt från första stund. Att gå med henne i vagnen, eller vandra runt på Orsa med henne i bärsele en hel kväll. Jag älskade att vara storasyster åt en bebis när jag var tretton år gammal. Jag lekte med henne, och var så tacksam över att ha en sådan liten syster. Dessutom blev hon moster endast 7 år gammal vilket resulterat i att William kunnat leka lekar med sin moster.

Jag vet att människor spekulerar i om jag kommer få fler barn. Jag vet att vissa säkert sitter och tänker ett och annat. Jag kan precis som ni omöjligt styra mitt öde. Jag kan drömma om olika saker, men jag kan inte styra mina drömmar. Mycket kan vi bestämma över men inte livet. Hur livets väg bär oss får vi endast veta efteråt, men en sak vet jag och det är att ingen har rätten att ifrågasätta mitt livsval. Oavsett om någon är frivilligt barnfri, ofrivilligt barnlös, enbarnsförälder eller flerbarnsförälder. Låt oss alla enas om att sluta fråga människor privata saker. Låt oss istället lyssna respektfullt på andras berättelser.  För att göra detta måste vi ge varandra redskapen att våga berätta. Det sker först när vi  vet att vi inte kommer att bli dömda.

Ett inlägg i liknade tema jag skrivit förut:
Graviditet är inte ett skämt.

Orsakullan
Follow
✰ Fina du som tänkt kommentera, läs detta innan.✰

↳ Jag lämnar alltid respons på dina kommentarer här.
↳ Lämnar du din bloggadress, så vänta dig alltid ett besök från mig.
↳ Jag raderar kommentarer som innehåller svar på kommentarer från Din blogg. Även kommentarer med hot, hån, grova ord och kränkande ton raderas.
↳ Jag tar gärna emot feedback/kritik som framförs på ett konstruktivt sätt.
↳ Jag blir alltid glad av fina och vänliga kommentarer. Så kärlek till dig som lämnar kärlek här.
↳ Här kan du läsa om hur jag behandlar dina uppgifter: Integritetspolicy

46 thoughts on “Har du bara ett barn? Ett inlägg om samhällets syn på enbarnsföräldrar.

  1. Jättebra skrivet! Instämmer fullt. Jobbar med människor som kommerfrån en kultur där 5,6 och 7 barn är normalt. Detta ständigt tjatande om när nummer2 kommer. Jag tycker det är fräckt.de vet inget om hur mitt liv ser ut och dessutom ska man ha tid och orka med fler barn.

    1. Åh tack <3. Känner väl igen mig i det där. Så många som tjatar och inte tycks förstå. Det är precis som du säger det där med tid och ork också, det finns så många olika komponenter till varför det blir ett barn. Jag tycker inte ingen ska behöva spekulera i varför, vad och hur. Jättefint att du delar med dig <3.

  2. Så bra inlägg =) så farligt att fråga om barn öht, och som att det skulle vara sämre att ha på det ena eller andra viset.. och nej, barn kan aldrig någonsin bli bortskämda av kärlek/trygghet.

  3. Så klok du är.
    Jag ville faktiskt bara ha ett barn.. Jag tyckte att det räckte med Cornelia. Min dåvarande man höll inte med.. Nu ångrar jag naturligtvis inte mitt val att skaffa två till!
    Jag tycker att många har åsikter om hur andra ser på vad en “familj” är. Idag är inte familj detsamma som innan. Den är vad du gör den till, eller hur!
    Kram och tack för fint inlägg

    1. Åh tack <3. Fint att du delar med dig :). Det är härligt att läsa om andras resa i livet :). Det är verkligen så, att en familj idag är något helt annat mot förut :), helt sant :). <3

  4. När vårat första barn var drygt 2,5 så började folk att tjata om småsyskon till henne. Vad dom inte visste då var att vi hade tolv misslyckade försök bakom oss och en oro /acceptans att det kanske inte skulle bli fler barn hos oss. Jag som alltid hade tänkt mig en stor familj, så var ju det en känsla som jag kämpade med att acceptera. När jag väl blev gravid med lillasyster, efter 1,5 år och en äggledarsköljning som antagligen rensade bort ett stopp i mina äggledare (!) så kom det faktiskt fram en kollega till mig (jag hade då bloggat om vägen till att bli gravid med småsyskon) som lite hurtigt slängt ur sig det där ” är det inte dags för en till snart” något halvår tidigare, och bad om ursäkt! Det var ändå starkt gjort, Och fint på något sätt att även hon mindes den kommentaren!

    Jag blev storasyster när jag var nio sista gången, och älskade denne lillebror så in i norden! Och gör ju självklart fortfarande det? Syskon har ingen åldersgräns! Och by The way, fint inlägg om barn. Och håller med; varje barn är ett mirakel!

    1. Så fint att du delar med dig <3. Det är verkligen det där som många inte tycks förstå :(. Det är inte bara att bli gravid, och man kan omöjligt veta någons historia. Man måste vara försiktig med att fråga saker, det bästa är att bara låta andra få leva sina liv och berätta själva. Det sista där är så roligt att läsa för upplever detsamma med att bli storasyster igen vid 13 års ålder. Det var roligt :D.

  5. Så himla klok! Och så fantastiskt bra formulerat. Heja dig!!
    Jag får alltid frågan om mina barn har samma pappa för de skiljer 7 år mellan dom.

  6. Så viktigt och intressant ämne! Nu Tillhör ju jag dom med föer barn och även den som jar lätt för att bli gracid <3 men vissa som du skriver kan inte ens få barn överhuvudtaget vilket är så
    Tragiskt. Medans andra som inte alls är lämpade kan få hur många som helst.

    Sedan kan jag tro att det även finns dom som inte är
    Lämpade att ha fler än ett barn, det kanske räcker gott och väl för deras situation, man ska orka med också, man ska inte bara skaffa barn för att, eller för att normen säger att man ska ha syskon, viktigast är att man orkar ta hand om de man sätter till världen <3 tack för mig 🙂

  7. Jag har också ett barn. Medvetet och självvalt. Har dock övervägt att börja svara ” alla kanske inte kan få fler barn” på frågan om vi inte ska skaffa fler. Folk tar sig friheten att berätta att sonen kommer bli bortskämd och att det är synd om honom som inte får syskon. Jag anser att vi inte kan skaffa fler barn för sonens skull. Vi ska vilja och orka ha fler. Sonen är den mest underbara och det räcker med honom. Jag känner inte behov av fler. Tror inte fler barn skulle göra mig lyckligare. Snarare stressad för att jag inte skulle räcka till. Jag är nöjd. Sambon är nöjd. Sonen är nöjd. Alla andra är inte nöjda. Som du skriver är det som om de blir provocerade. Av att vi har det lugnare än dem. Av att vi inte behöver välja bort saker för att vi har flera stökiga barn. Av att vi har råd att göra det vi vill för vi har bara ett barn. Jag är verkligen glad att jag har valt själv att skaffa bara ett barn. Det hade gjort så ont att höra sånt här om jag inom mig önskat mig ett till barn. Viktig och bra text du skrivit. Tack.

    1. Tusen tack för att du delar med dig <3. Så otroligt viktigt att fler öppnar upp sig om tror jag också. Det är en samhällsnorm att ett barn får man alltid diskutera kring. Det där med bortskämd har jag också många gånger funderat kring. Vem och vad är bortskämd? Man blir inte bortskämd av att vara älskad :). <3

  8. Ett bra inlägg. Du är klok <3

    Jag har bara ett barn, Elin. Elin har en storasyster, C, det skiljer 14 år mellan dem.

    Alla vill inte och vissa får inte fler barn.

    Det är ju nästan mer “annorlunda” att ha ett barn än att ha fem, sex, sju eller flera.

  9. ja skulle inte haft något barn sen blev tim till med ivf du kantänka dej alla de frågorna

    att folk ska ha så jäkla mycket förutfattade meningar o masssa att lägga sej i de inte ha med att göra
    en del kan få bar hur lätt som o en del får aldrig egna ens med ivf
    han är jätte fin din son o en fin mamma <3 hoppas ögat blir bättre kramiz

  10. Jag tycker det är helt galet att folk ska ha så mycket åsikter. Kan man inte få leva sitt liv som man själv vill utan att få en massa ifrågasättanden…. Och nej man kan inte bli bortskämd på kärlek eller att få mycket tid med sina föräldrar. Bortskämd materiellt kan man bli men inte på kärlek. Generellt så mår barn väldigt dåligt idag. Jag är helt övertygad om att barnen skulle må mycket bättre om de fick mer tid med sina föräldrar.

    1. Ja det är trist att det är så :/. Håller så med dig i det där med att barn skulle må bättre av tid med sina föräldrar. Tror tyvärr den tiden blir mindre och mindre :/

    1. Åh tack <3. Ja det är helt galet :/. Det är ju inte det och heller inte så att vem som helst kan få barn. Människor borde börja tänka till, jag hoppas detta öppnat ögonen för några 🙂

  11. Mycket bra skrivet och jag håller helt med dig! Vi alla är olika och har olika liv. Människor måste acceptera det och sluta lägga sig i andras beslut!

  12. Amen!
    Nu fick min 7-åring ett syskon för fyra månader sen men det var inte alls säkert att det skulle bli ett till. Folk måste skärpa sig!!!

  13. Underligt hur samhällets syn på rätt & fel förändras. Jag är uppvuxen som ensam barn men inte ensamt… inte speciellt bortskämd heller.
    Men älskad peppad och full av självförtroende. Nu i vuxen ålder hade det varit kul med någon att dela barndomsminnen med. Min uppväxt var toppen. Kan inte ens förstå hur andra orkar ha åsikter i frågan.
    Ett älskat barn mår bra oavsett antal syskon. Men att ämnet engagerar det ser jag !

    1. Visst är det så, jag tror dock att det länge varit så att ett barn ses som “fel”. Barn ska ha syskon enligt många, samtidigt tror jag inte att någon växer upp och blir mer ego bara för att hen haft syskon eller ej. Tror helt det beror på värderingar :). Vet lika många som är egoistiska som har syskon som inte har det :). Personlighetsdrag tror jag mer att det handlar om 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.