Lärarprogrammet

Grundskolans senare år är verkligen min grej.

Madeleine Stenberg 15 november, 2010 2 Kommentarer

Jag kände det idag när jag kom in hur jag liksom WOW, jag trivdes direkt. Det kändes riktigt bra. Pratade med min handledare och sen gick vi ut till eleverna och jag fick vara med på svenskan. Satt dock mest med men berättade vem jag var. Eleverna undrade om jag blev chockad om folk kom försent, hehe jag sa då att ”Nej det blir jag inte jag var lika själv, jag gick inte ut med topp betyg från skolan. Men på grund av de så vet jag också att ni som sitter här kan lyckas allihopa.” Min handledare sa då att de är bra med en lärarstudent som tror på eleverna och vet att ni kan. Det kändes bra att höra, hellre är jag ärlig och talar om som det är att jag verkligen inte var någon elev med MVG i alla ämnen än att låtsas vara någon jag inte varit. Eleverna frågade och jag var ärlig, jag tror på att ärlighet varar längst. Efter lektionen kom en elev och sa ”va skön inställning du har för att vara lärare” , DET tog jag som en komplimang. Dels för att sånt säger inte elever i den åldern utan att mena det och dels kanske dom kände en viss trygghet i att jag var ärlig. De känns bra. Jag kommer att trivas där.

Drog hemåt med bussen, sen var det bara att gå och hämta William. Gick hemåt och spelade lite super mario bros wii medan William byggde lego. Råkade somna på soffan och Björn kom hit och lagade mat. Imorgon ska jag laga, kyckling och baconröra med klyftpotatis. Är sjukt gott och så enkelt.

Det är jätte enkelt att göra om någon är sugen, lägger till bacon och kycklingröran under det här inlägget så ni kan ta del av det. Tyvärr har jag ingen bild men kan fotografera imorgon så ni får se.

Länka er till sidan via den här länken.

Nervig.

Madeleine Stenberg 15 november, 2010 12 Kommentarer

Gah är skit nervös inför VFU:n idag, jag får alltid lite små ångest när jag ska i väg på saker kommer säkert gå rätt bra har svårt att tro att de egentligen skulle vara några problem men ändå är alltid nervöst att träffa nya människor.

Önska mig lycka till!

Försöker jobba lite med William att våga säga ifrån. Han är så rädd för att säga till när han blir ledsen, som i lördags på kalaset sa någon att alla som tycker William är en dumsnut räcker upp en hand, jag gick dit och sa ifrån och William drog in på toaletten (ända saken som hände på hela kalaset) sa till dom att William blev ledsen nu så flera av barnen skämdes det märkte jag vilket jag TYCKER är helt rätt för sånt säger man inte, jag jobbar ju med barn så brukar ALLTID säga ifrån oavsett vems barn det är barn ska inte retas alls, visst man ska inte låta barn känna skam men jag tror också att när barn säger elaka saker MÅSTE dom få förstå att det inte är okej, jag säger ifrån till William med. Hur som helst så drar William om någon är elak han går gärna och gömmer sig och liksom är ledsen inombords istället för att säga sluta eller ge igen, men till sist blir det ju att han exploderar och eftersom William är stark så kan han lätt ge en rejäl smäll OM han vill, nu har William kanske slagits 3-4 gånger i hela sitt liv han är ändå 6 år, han har aldrig varit sån som gett sig på någon handgripligen om ingen annan get sig på honom tills han fått panik då eller hur man ska säga. Förra året på förskolan hade två barn sparkat William i magen till exempel men William när fröknarna skulle prata sprang därifrån och glömde sig.

Så tog upp det i skolan idag att DOM måste uppmärksamma att William drar sig undan, han berättar inte om någon är dum. William är öppen, glad och prat glad och lekfull. Men när det kommer till konflikter är William väldigt osäker och drar sig undan. Det gör ont i mig, jag försöker ändå att pusha honom säga att DU måste våga säga ifrån, SÄG nej nu blev jag ledsen eller spring till dina fröknar. Men idag när vi pratade igen sa han, MEN mamma JAG tycker det är pinsamt!

Han vill vara så tuff och stark, inte visa att han blir sårad. Jag önskar han vågade visa det istället för går man och har sånt inom sig kan de ju bli värre, är ju oftast såna barn som blir mobbade just för dom inte VISAR dom går undan och vill inte verka som dom är ledsna. Jag vill verkligen inte att William som går ihop med alla barn och kan leka med alla ska behöva känna sig utanför bara för han inte gillar konflikter så jag tog upp det idag. Jag vill att William ska få hjälp så han VÅGAR säga ifrån.

YES godkänt igen!

Madeleine Stenberg 8 november, 2010 9 Kommentarer

Ett till betyg ramlade in. Fick godkänt i kursen jag läst nu under fem veckor. För mig är godkänt ett bra betyg, jag tillhör inte dom som satsar på VG tycker egentligen inte det fyller någon funktion för på högskolan räknas liksom betygen på annat sätt. Jag är nöjd med ett godkänt blev sjukt glad för båda. Ska skriva lite ikväll på en annan kurs också. Känner att studiemotivationen börjar komma tillbaka, har mest pluggat dom senaste månaderna med lite typ USCH va tråkigt attityd men det börjar vända. Snart börjar svenska 1 också på distans eller snart om 2 månader, det ska bli spännande som det ser ut nu tänker jag sedan söka den kursen audiovisuella eller hur den nu kan stavas till hösten 11 och sen våren och hösten 2012 blir det pedagogiskt arbete 2 + 3, tror helt klart på ett års VFU, lära känna eleverna + att jag kommer få vara med på betygssättning och se hur dom utvecklas. De känns as bra!

Yes godkänt!

Madeleine Stenberg 8 november, 2010 6 Kommentarer

Fy FAN bokstavligt talat vad skönt att jag blev godkänd i den där litteraturvetenskapskursen jag började läsa i våras. Jag fick komp på den och har helt enkelt tänkt skita i den från början men så för 2 veckor kände jag att NEJ jag gör den nu bra det, efter 1 timmes omgjord tenta så är den nu godkänd. Känns super, så nu är jag godkänd i hela litteraturvetenskap 1.

Lyssnar nu på föreläsningen med världens bästa föreläsare / lärare Bo G Jansson som har litteraturvetenskapskurser på högskolan Dalarna. Han får en verkligen intresserad, han kan verkligen FÅNGA ens intresse. Jag har nog aldrig träffat en lärare som brinner så mycket för sitt ämne som han gör. Han är skit bra, man bara lyssnar , förstår och njuter och inser VARFÖR läraryrket är yrket för mig.

Skoluppgifter.

Madeleine Stenberg 7 november, 2010 2 Kommentarer

Gud va soft lämnat in 2 stycken uppgifter känns as bra. Så har två stycken ringt och anmält som för kalas också. Eller jag blev 3 för en mamma ringde och anmälde 2 barn då dom ena är ute och reser. Så kul! Får hoppas det kommer in fler också så man kan börja planera lite mer för kalaset så var den en mamma som undrade vad William önskade sig. Gud så svårt, sa att det går bra med vad som helst han leker med allt. Som tur är *hihi*. Älskar att planera barnkalas, av någon anledning blir jag som ett barn själv då. Skulle vilja ha roliga tips på barnlekar så finns det någon som har något kul tips?! BRING them on!

Plugg och regn.

Madeleine Stenberg 3 november, 2010 8 Kommentarer

Skickade in mitt PM idag, var skönt att ha det gjort. Annars har dagen regna bort, har tvättat igen. Shit hur mycket tvätt det kan bli på ”bara” två personer. Haha tänker ett hushåll med fler HUR sjutton går de ihop? Jag tvättar liksom en maskin varje dag. Fast de beror väl mer på att jag delar upp kanske? Kör vitt, färgat, svart och lakan för sig (60 grader) handdukar för sig osv. Jag försöker liksom att alla plagg ska få behålla färgen så länge så möjligt. Sen visst jag tvättar inte på helgen.

Köpte ny mopp idag också, sån där med långt skaft så nu måste jag köpa ny skurhink också, för man kan tydligen inte köpa till sånt där bara för hinken eller så kanske det går utan att jag sett hur. Planerat vad jag ska köpa till brossan i julklapp också. Två saker kommer det bli för vi har kommit överrens om 300 kr var, sen ska vi köpa till släkten ihop sen. På så vis sparar vi lite pengar.

Nä nu ska jag ta och ringa den av dom två som lever som skapade mig. Ja min mamma alltså!

En kväll i Falun, mer dator åt barnen!

Madeleine Stenberg 19 oktober, 2010 4 Kommentarer

Ja i brist på rubriker får man ta det man haver. Imorgon blir det jobb, 8.00-15.00 ska jag jobba på ett nytt område dom ringde och skrev in mig på. Blir något nervös. Eller jag är NERVÖS. Är sån där som skräms lite av nya människor och det här med att vara vikarie på nya ställen är alltid väldigt pressande jag är ju sån där äcklig fjant som vill att det ska vara BÄST direkt, vill kämpa för att jobba och tycker det är viktigt att göra ett bra intryck både hos barnen, personalen och föräldrarna. Dessutom är alla ställen man är på så olika, vissa vill inte alls prata med vikarierna utan är liksom vad ska man kalla det något disträ och tycker att man ska vara där som ”barnvakt”, andra är jätte bra och förklarar, berättar och är väldigt noga med att försöka få med en som ett i teamet fast man ”bara” är där som vikarie. Såna ställen gillar jag bäst för då får jag jobba, jag är inte bara barnvakt och känner att man kan bli vän med människor och dessutom får jag se saker från verksamheten jag sedan kan ta med mig i min utbildning. Jag har läst 60 poäng för förskolan/grundskolans tidigare år det kommer liksom betyda att jag ändå kommer kunna jobba med som små barnen trots min examen i grundskolans senare år om det skulle behövas personal. Visserligen får jag då inte matematikdelen men seriöst tror jag inte jag kommer sakna den delen heller. FY fan säger jag, den var inte alls något för förskolebarn högstadiet / gymnasiets matematik används inte i förskolan och kommer aldrig göra.

PÅ tal om något helt annat, som handlar om små barn är det vissa ”vuxnas” hat mot datorer. Jag förstår seriöst inte varför folk är så jävla hatiska mot att barn sätter sig en stund vid datorn ibland. Barn behöver varva ner ibland, att varva ner framför datorn på bolibompa webben eller kanske med mamma mu spel är precis lika avkopplande för barn som att sitta med pärlplattor. Men samhället är så jävla knullat av att NEJ sitta stilla är fel BARN måste röra på sig. VISST jag håller fullt med barn ska inte sitta stilla jämt, MEN dom måste också få ta det lugnt ibland. Ett barn som kollar på en film en timme eller sitter vid datorn i femton minuter sitter stilla precis lika länge som ett barn som ritar eller pärlar med pärlor. Ingen skulle klaga på ett barn som ritar timme ut och timme in att h*n bara sitter stilla, inte heller skulle vi klaga på ett barn som pärlar eller leker med lego. NEJ dom sakerna är bra sitta stilla aktiviteter, men så fort barnet sitter vid datorn så skyr ”vuxna” detta som pesten. STACKARS barn, mamman använder datorn som barnvakt. Lika så barn som får se på film en gång i veckan på förskolan, det finns det också föräldrar som klagar på ”SITTA en halvtimme och kolla på Pippi? VAD är de för något, BARNEN SKA RÖRA PÅ SIG”, jag tänker lite hur mycket mammor och pappor idag vet om förskolan. Vilken miljö barnen befinner sig i överfulla barngrupper och alldeles för lite personal. Att för de större barnen sitta ner i 30 min och bara koppla av en fredag borde ses som något BRA, äntligen får barnen koppla av lite. Men nej, vi är sönderknullad av aftonbladets fjantiga artiklar som får folk att tro att DATORN och TVN är gift som kommer utrota vara barn om barnen ens kollar på dessa.

Fast egentligen är det föräldrarna som utrotas av att inte vara mer kritiska mot aftonslaskan och dess innehåll.

Stolthet och fördom.

Madeleine Stenberg 6 oktober, 2010 10 Kommentarer

Kollar på stolthet och fördom eller Pride and Prejudice från1995 som vi fått i uppgift att se inför skolan. Även Bridget Jones Filmen och boken har dock både sett båda dom så kikar på stolthet och fördom för de har jag inte sett. Min uppgift är att se om dessa påminner om varandra något jag är villig att erkänna. Mamman i båda är pinsamma och desperata att gifta bort sina döttrar, sen aningen roligt att Mr Darcy är med i båda. Eller hur det stavas, man inser ju att hon som skrev Bridget Jones utgick lite i den här novellen.

Annars dagen har varit lugn. Träffade Lisa en stund, gick på maxi och pratade och skrattade. Hämtade William och nu gör jag inget mer en sitter här då.

Könet sitter i hjärnan.

Madeleine Stenberg 28 september, 2010 6 Kommentarer

Jag är född feminist, jag föddes ut i världen som kvinna som helt enkelt gått min egen väg lekt de jag velat leka och varit den jag velat vara.

Hur som helst idag läste jag följande bok ”Könet sitter i hjärnan” av Annica Dahlström och jag blev förbannad. Förbannad på hela boken. Boken känns som en spark rak i magen på hela min syn på hur vi skapar kön och framför allt hennes karlhat. Jag vet inte men jag kände bara hur hon framställde killar som slagskämpar och helt olämpade att ha barn. Hon skriver att män som blir låtsas pappor eller ja BONUS pappor alltid måste kämpa mot sin natur att mörda sin nya flickväns barn då det naturligt sett är så att männen vill döda dom barn som inte är hans. Hon skriver också HUR pappor inte kan ta hand om sina barn och att det är därför män som tagit hand om sina barn själva i större utsträckning dödar sina barn. Enligt henne är det också något fel på mammor som väljer att vilja jobba och dela föräldraledigheten. Såna mammor märker man på hennes ton i boken är det något fel och lite av en störning i hjärnan på. Till saken hör är nu att A Dahlström ändå är läkare och professor i den mänskliga hjärnan. Jag tycker då i och med att jag läser och granskar att hon av någon borde tänka sig för i hennes tankegång att anklaga män för att vara födda att slåss (dom män enligt Dalhström som inte gör detta är det fel på och har fått kvinnliga hormoner som jag tolkade boken) det är alltså enligt Dahlström samma sak med små flickor som är mer som pojkar. Något fel på barnen, då dom fått för hög halt av jag tror det stod dopamin från mamma. Jag känner att såna här saker gör att det nu kan rättfärdigas att män får slå kvinnor. Enligt Dahlström bör vi i förskolan och även som mammor kräva att pojkar ska få slåss då detta ligger i deras natur, att vi genom att inte uppmuntra sådana beteenden förminskar pojkarnas värld. Jag undrar vem som förminskar vem. A Dahlström som tycker att män är stereotypa slagskämpar eller att kvinnor är gjorda för att ta hand om hemmet.

JAG är för människans fria vilja att styra sitt eget liv UTAN att bli på tvingad hur man ska vara. Väljer en pappa att vara hemma ska han ha möjlighet att vara det PRECIS på samma sätt som en kvinna sak.

Just ja, får inte glömma det Dahlström skrev om pappor och mammor när dom ser sin lilla bebis le första gången. Enligt henne är alla normala mammor så lyckliga över detta medan OBSERVERA DETTA pappor som känner samma glädje bryter av från mallen och förmodligen har för hög halt kvinnlig hormon…

Jag känner att hennes bullshit kan hon ta och köra upp någonstans där solen aldrig lyser. Björns blick när William föddes glömmer jag aldrig, OM inte pappor känner den glädjen som mammor känner så inte fan vet jag vad det är för lycka som sväller upp i en faders ögon när dom för första gången ser livet dom varit med och skapat.

Pappor älskar sina barn precis lika mycket som mammorna. Sen finns det alltid både MAMMOR och PAPPOR som inte får dom där känslorna men jag skulle inte kalla detta normalitet direkt, utan något ovanligt. Nej hennes bok var det värsta bullshit jag läst.

Länk till boken , där bilden också är lånad ifrån.

Wohooo överskottsenergi eller dampslag?

Madeleine Stenberg 27 september, 2010 Inga kommentarer

Herre jeiseus jag tror jag fått någon sjukdom gjort massor med saker idag. Så nu har jag sökt till vårens kurser blev: Svenska 1 samt att jag tog barn och ungdomars språkutveckling eller något sånt 3 kurser i svenska som andra språk. Känns soft behöver mycket att göra för att liksom få för mig att göra något. En slags spark i röven liksom.

Nu ska jag fixa lunch till William. Förresten ringde jag haraldsbogymnasiet och bokade klipp och färgning också men nu ville Björn att jag skulle boka åt William med så ska ringa runt ett eller ja ett och höra om man kan byta till eftermiddagstid eller ja höra vilka tider dom är på så drar jag med William och klipper han med så får Björn komma dit och hämta också för William skulle aldrig ha ro att sitta och glo på mig när jag blev klippt och fixad haha. Lika bra att slå två flugor i en smäll.

Vi ska dra till Vika och Björns jobb tio över tre idag för att dumpa av William med hans farmor (Björn och hans mamma jobbar på samma ställe), sen drav vi (jag och Björn) vidare till Borlänge och barnens hus för att handla presenter åt William som alltid runt födelsedag och jul. Är faktiskt jätte bra att handla ihop så där tycker jag. Vet inte hur andra föräldrar som inte är tillsammans gör men jag och Björn har alltid gjort så. Blir dels billigare och man kan köpa mer då, dyrare saker och sånt.

Nä nu ska jag fixa lunchen och ringa Haraldsbo Gymnasiet!