Nu har jag försökt mig på avslappning, jag tog en stund med meditation för att lugna den uppstressade delen i mig. Den känns i magen, det känns i huvudet, det känns i kroppen. En stress börjar sakta bygga upp sig. Jag försöker dra till minnes om jag haft så här tidigare innan jobb, men det brukar inte kännas så här. Andra gånger har det varit pirrigt nu är det mest bara läskigt.
Det finns en rädsla som byggt bo inom mig. Kanske lite som en symbol för biet här ovan på bilden. Många är rädda för bin och getingar, rädslor och skrämmande saker. Det blev mycket om utmattningen idag, kanske för att den visar sitt onda ansiktet extra tydligt just idag? Jag tänker att det är så definitivt nu. Imorgon kommer jag gå tillbaka till mitt arbete igen. Det är bara tjugofem få procent, men det är också platsen som startade allt detta inom mig.
Det sitter liksom kvar i min kropp, rädslan att bli värre igen. Det är väl rätt naturligt kan jag tänka mig. Att man rädslas för att ligga i sängen och stirra in i väggen. Att känna hur kroppen liksom klistrar sig fast mot madrassen och täcket håller kroppen tag så du inte kan röra dig. Huvudet är tomt, och kroppen så utan ork. Att befinna sig där i det mörka hålet och att kämpa för att ta sig upp. Första kampen att orka duscha, andra kampen att orka ta en promenad. En ny kamp att börja finna vad man tycker om i livet igen.
Jag har kämpat hela hösten, jag har lärt mig att handla och att träffa människor. Allt jag gör är som en ny utmaning och något nytt jag lär mig. Därför känner jag rädsla inför morgondagen, ja kanske hela våren. Jag kämpar med att visualisera en ballong som jag fyller med luft med all oro som finns i min kropp. Jag kämpar med att fylla denna ballong med allt det som känns tufft för mig just nu.
Imorgon vid den här tiden har jag klarat min första arbetsdag. Den varar visserligen endast i 1,5 timme men den kommer ändå ta energi. Den kommer att kännas så här efteråt. Vad känner jag imorgon kväll? Hur kommer det kännas vid den här tiden imorgon?
Alla tankar far runt inom mig som en karusell. En karusell med vemod, rädslor och även nyfikenhet. Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns i varje del av min kropp och varje del av min själ.
Du är stark och du kan övervinna det här 🙂
Åh tusen tack 🙂
Jag ska tänka på dig imorgon! Kram
Åh tack fina du <3. Kram!
Håller tummarna att det går bra imorgon! ?
Åh tack för peppen 🙂
Lycka till imorgon ❤❤
Tack fina du <3
Lycka till med första arbetsdagen idag nu! Du kommer klara det galant! 🙂
Åh tack ska du ha <3.
Håller tummarna för dig att det går bra <3
Åh tack du <3.
Det kommer du klara av galant! Kram
Tack för peppen <3. Kram!
Hoppas arbetsdagen gick bra.
Den blev lite så där :/. Men blir kanske bättre imorgon :).
Tänker på dig idag och hoppas det går bra på din första dag 🙂
Berätta gärna sen hur det gått 😉
Kramar*
Åh tusen tack 🙂
Åh, jag hoppas verkligen det går bra idag!
Ja det blev lite blandade känslor men blir säkert bättre imorgon 🙂
Hoppas det kändes bättre idag när du var tillbaka på jobb <3. Kram kram
Ja det blir säkert bättre imorgon i alla fall 🙂
Har själv varit i samma situation o det är viktigt att börja arbeta försiktigt som du nu gör under lång tid o sen sakta gå upp i tid. Det var oroligt att komma tillbaka men det blev bättre o bättre o till slut kom glädjen tillbaka! Lycka till!!
Ja jag ska absolut ta det försiktigt och inte köra på för hårt. Tack för att du skriver om dina erfarenheter.