Efter att ha gått runt och blivit mer och mer bitter så fick jag äntligen något att göra idag. Jag fick gå igenom en planering vilket gick väldigt fort, men fick sedan kopiera papper. Ni kan inte ana vilken skön känsla det var. Att göra något! Att känna att man är meningsfull, vi har en del nystartare på vårt jobb. Under dessa 3/4 dagar har jag förstått hur det känns att vara nystartare. Att inte få känna sig meningsfull, det kanske är en viktig egenskap för framtiden det med? Men det är rent av fruktansvärt, jag kan inte med ord beskriva hur glad jag blev när jag fick frågan om att kopiera. Bara att göra något!

Jag har känt mig som jag varit totalt utfryst i tre dagar, som att jag inte syns, finns eller ens lever. Inatt kunde jag inte sova för jag låg och hade ont i magen för att behöva gå tillbaka till jobbet. Att känna sig som ett spöka i korridorerna, det kanske också är bra att veta hur det känns. Kanske är det så elever känner sig som inte ha några vänner? Som att man inte syns, finns eller ens är meningsfull. Man är där men ingen ser eller hör dig.

Jag sms:ade med en troende vän här igår och sa att jag känner mig prövad nu. Sen tänkte jag tanken efteråt att med alla prövningar jag fått i livet måste det finnas en anledning trots att det till sist tär på mig som person? Det är väl en mening med allt, på ett vis har jag nog blivit mer spirituell sedan jag blev sjuk. Jag har alltid sagt att just min tro är privat och så är det fortfarande. Jag har nog alltid trott att det finns något extra men jag vet inte vem eller vad det är. Det är nog för att jag helt enkelt tror att allt sker av en anledning och något eller någon har en plan för varje människa. Ibland undrar jag dock varför vissa människor får fler prövningar i livet än andra.

Kanske känslan av att inte synas och att inget få göra dessa dagar varit något för framtiden. En kunskap jag kan växa med? Det måste ju finnas en anledning till allt, att känns sig ensam och onödig kanske är en av dessa saker.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

2 kommentarer

  1. Härligt ändå att höra att det blev lite förändring idag och att du fick känna dig lite meningsfull! Hoppas det fortsätter att bara bli bättre nu!☺

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa