Dark Mode Off / On
Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Vad jag lärt mig av att bli sjuk.

Jag blev sjuk och föll så galet hårt. Från att ha varit en snäll människa har något skett inom mig. Jag är hård och kall stundvis, jag känner det. Den där fina sidan hos mig som förut tyckte om att bry mig om har försvunnit, det fanns en tid när jag ställde upp för andra och följde fårskocken. Numera följer jag ingen förutom mig själv, jag inser det mer och mer. Man kommer starkare ur sånt här och jag är starkare och mer egocentrisk. Jag märker att de människor som förut körde över mig, inte längre har den makten. Istället blir de stela och obekväma. Jag däremot skiter i dem, jag bryr mig inte längre om dessa människor och deras känslor.

Jag har lärt mig vilka som bryr sig och vilka man kan lita på. Vilka som är värda att prata med, skratta med och säga fina saker till. Jag följer inte längre den falska vägen utan går min väg. Jag följer mina drömmar, kanske är det den hårdaste läxan jag fått lära mig som sjuk. Att följa min egen väg och inse att mina drömmar är lika viktiga som alla andras drömmar. Jag har fått lära mig att våga säga ifrån, att inte ta någon skit och att skita i när andra ger mig skit.

Förut kunde jag bli sårad när någon sa något om mig. Numera känner jag bara, snacka skit då. Jag bryr mig inte vad ni tycker om mig. Jag är inte här för att göra er glada, jag föddes inte för att ni skulle älska mig. Jag föddes för att älska mig själv, och älska de människor som är viktiga och älskas av människor som faktiskt är oersättliga för mig.

Nu vågar jag äntligen ta skorna och gå min egna stig i världen. Jag har lärt mig att ge handen åt människor som ger mig handen. Jag har lärt mig mitt värde som människa. Det var så hemskt att bli sjuk, att stirra in i väggen och tappa allt. Men nu så här efteråt ser jag ljuset likt Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. Jag är en del i den saken, jag ser ljuset och omfamnar framtiden. Jag har tagit mig genom elden som en stark krigsgudinna, aldrig mer ska jag ta skit från någon där skiten inte är förtjänad. Jag har ett värde och det värdet värderar jag högt!

40 Comments

  1. wow, du har kommit långt i livet så himla klok och stark är du. Det viktigaste är faktiskt att följa sig själv, helt rätt inställning har du. tack för att du finns och inspirerar andra att inte ge upp 🙂 <3 kram fina!

  2. Mycket klokt och bra skrivet. Jag håller helt med dina ord och önskar jag var lika stark på alla ställen. Tyvärr bryr jag mig för mycket vad andra tänker vilket givetvis leder till ångest och prestation….
    Men ur något jobbigt som din utmaningssymdrom kom också något gott.

    Förstår verkligen att demonstrationen gav obehaglig och klokt att du höll dig ifrån det.

    1. Åh tack så fint skrivet av dig. Förstår dig precis, jag har varit ås jag med. Tills jag blev sjuk nu då, nu bryr jag mig inte längre. Det är rätt befriande <3.

  3. Jag har gått genom samma, jag föll jätte hårt och snabbt. Jag känner exakt likadant som dig, idag vet jag vilka som är värda att lägga min kärlek och energi på 🙂

  4. Håller med de andra som kommenterat! Vad stark du är och har blivit pga allt du lärt dig längs vägen. Jag känner igen mycket av det du skriver om, tex om att ha blivit mer ego, att faktiskt börja tänka mer på sig själv och skita i vad andra säger och tycker. Det är något som jag själv har jobbat mycket med då jag har mått dåligt för det tidigare och i samband med min hälsoresa så började jag även säga åt mig själv att tänka mer på mig själv och bygga upp en styrka inom mig och tro på det jag vill och drömmer om. 🙂

    1. Åh tusen tack <3. Tror det är bra att komma till en sån punkt i livet. Det är befriande inte sant? Blir glad att du också kommit framåt :D. <3

  5. Du har kommit långt ändå! Så härligt att läsa att du blir mer o mer trygg i dig själv. Så uppfattade jag inlägget som iallafall! Vad glad jag blir 🙂 <3 Tycker du verkar så stark!

  6. Så starkt inlägg! Jag håller med kommentaren ovan att du är så stark och så vis. Även om det varit en hemskt jobbig tid så kommer det ut en annan Madde på andra sidan som förstår sitt eget värde och att ingen kan sätta sig på henne! Kram

    1. Åh tack så fina ord <3. Jag tror det nog lätt blir så att man kliver fram som någon annan när man vart på botten. Jag tycker nog bättre om den jag är nu 🙂

  7. Jag känner så igen mig i det du skriver för jag känner ungefär så jag med 🙂
    Har ingen plats för falska människor, jag umgås med dem jag Vill umgås med o de som ger Positiv energi-resten behöver inte göra sig besväret liksom .. 🙂

    Mås såå mycket bättre nu<3

    1. Förstår dig precis, det är ingen ide att hålla dörren öppen för såna människor. Man får ju tyvärr lära sig att såna ändå inte bryr sig i slutändan :/. Hård sa att lära sig dock. <3

  8. Så fint att läsa! Du är stark och du gör helt rätt som prioriterar dig själv och skiter i för dig onödiga personer. Kan känna igen mig i många delar. Vissa dagar blir jag nästan rädd för mig själv när jag märker hur kall och hård jag är. Vet ju inte exakt vad mitt beror på, men får förhoppningsvis svar på det snart.

  9. Förstår verkligen vad du menar när jag läser det här!
    För mig var/är det likadant efter att jag började må dåligt. Är ju inte utmattningssyndrom för mig men jag känner igen det att jag blivit starkare i mig själv och jag känner mig mer ”kall” gentemot andra liksom, fast ibland måste man det för att orka överleva också
    kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: