Att besöka Dala-ABC och få bekräftelse på min ätstörning.

Observera att inlägget inte har något med min sorg jag skrivit om tidigare i veckan. Sorgen jag går med är helt oberoende av detta inlägg.

Jag har tänkt på det enda sedan i våras, det där orden min psykolog sa till mig att jag borde besöka Dala-ABC för mina ätstörningar. Jag kände väl inte att jag passade in där. Även om jag haft ätstörningar sedan jag var ett barn, det började med att kräkas upp skollunchen, övergick till att hårdträna och svälta mig själv. Jag har kanske någonstans försökt att intala mig själv att jag inte är sjuk, även om jag har ett sjukligt beteende där jag aldrig äter om jag är ensam. Där jag slutat känna att jag är törstig, eller hungrig.

Under hela mitt liv har jag hoppat av saker jag så gärna velat göra först, för att jag känt mig tjock. Jag har slutat umgås med vänner, inte gått på fester, undvikt folksamlingar och det enda jag tänkt på i mötet med nya människor är hur de uppfattar mig och min kropp. Jag startar min dag med att planera mina matintag, ställer mig på vågen äter så lite jag kan till frukost, så lite jag kan till lunch. Äter aldrig mellanmål och middagar äter jag endast om dessa ska intas med någon mera.

Den bästa kvällen i mitt liv är den kvällen när jag lägger mig hungrig. Jag har alltid skamkänslor när jag äter mat, och fullkomligt avskyr att äta tillsammans med andra. Jag hetsäter i perioder, svälter mig i andra, några gånger gör jag det där extra förbjudna och kräks upp maten. Men aldrig att jag velat erkänna att detta är jag idag, utan jag har kunnat talat om mig själv och detta i dåtidsformat för att slippa skammen i att vara vuxen och ätstörd.

Så skriver jag om det nu, min största skam i livet. Jag gick till Dala-ABC idag, för att jag fått nog. Det var som att sorgen som vält över mig och fått mig att inte äta under flera dagar då jag tappat matlusten, även triggade igång vetskapen om att jag måste få hjälp. Som att sorgen och chocken jag nu går igenom samtidigt som den gör mig så svag, också gett mig styrkan att söka för ett problem som inte är relaterat till den sorg och chock jag befinner mig i. För mina ätstörningar har inget med min sorg att göra alls, sorgen som jag upplever har en helt annan vinkling. Men den gav mig insikten i att livet är för kort för att användas för att banta.

Jag kom till Dala-ABC och rummet var då med fler människor. Receptionisten bad mig gå hem för risken var stor att jag kanske inte skulle hinna få tid ändå. Men jag valde att stanna, för jag visste att går jag hem nu, kommer jag aldrig mera gå tillbaka. I huvudet tittade jag på de andra och tänkte hur fet och fel jag är. Här hör jag inte hemma, och så blev jag uppkallad för möte.

Jag skämdes när jag började berätta. Tänkte att nu tycker hon nog “vad gör hon här“, till personen säger, DU är så pass långt nere i dina ätstörningar att du behöver hjälp omgående. Vi ska sätta upp tid för dig på behandling här omgående.

Jag sitter här i natten, en måndag som övergått till en tisdag i slutet av oktober och börjar inse att jag är sjuk på riktigt. Jag har ätstörningar, jag har vetat det innan men aldrig förstått att det varit på riktigt. Jag ska få hjälp och bli frisk, kunna leva ett liv utan vågen, och begränsningar. Kanske får man äntligen ett friskt liv? Tankarna spinner runt i mitt huvudet om och om igen, i det nattsvarta Falun som finns utanför mitt fönster.

Orsakullan
Follow
✰ Fina du som tänkt kommentera, läs detta innan.✰

↳ Jag lämnar alltid respons på dina kommentarer här.
↳ Lämnar du din bloggadress, så vänta dig alltid ett besök från mig.
↳ Jag raderar kommentarer som innehåller svar på kommentarer från Din blogg. Även kommentarer med hot, hån, grova ord och kränkande ton raderas.
↳ Jag tar gärna emot feedback/kritik som framförs på ett konstruktivt sätt.
↳ Jag blir alltid glad av fina och vänliga kommentarer. Så kärlek till dig som lämnar kärlek här.
↳ Här kan du läsa om hur jag behandlar dina uppgifter: Integritetspolicy

42 thoughts on “Att besöka Dala-ABC och få bekräftelse på min ätstörning.

  1. Att inse att man har problem är första steget åt rätt håll. Att sedan förstå att man behöver hjälp är steg nummer två. Viktiga steg att ta, svåra att ta och det krävs mod och styrka. Det glädjer mig att du är stark o h tar tag i detta nu så att du kan få den hjälp du behöver. Skickar massa kramar och lycka till.

  2. Men åh, jag har också haft en ätstörning sedan tidig ålder. Det tog väldigt många år av behandling innan jag kände mig helt fri från min ätstörning. Mitt bästa tips är att försök separera på dina tankar och dina ätstörningstankar och tänka att det bara är din sjukdom som pratar, när hjärnan säger åt mig att jag inte ska äta så vet jag nu att det inte är mina tankar utan min sjukdom. <3
    Melissa recently posted..Måste jag sluta färga håret?

    1. Jag har kämpat i så många år att det nog inte går längre, jag har försökt med böckernas alla trick tror jag. Det enda jag kan få hjälp genom nu är nog att förändra ett tankemönster helt med hjälp av andra.

  3. Så stark du är som gick dit och berättade och vågade ta hjälp. Det är inte alltid lätt att ta hjälp att ens be om hjälp. Men våga hoppas och tro att du kommer må mycket bättre i framtiden. Kram 🙂

  4. Så bra att du tog tag i det och har möjlighet att få professionell hjälp för så här kan du inte hade. Du har mått så här alldeles för länge och ensam är inte alltid stark. Dessutom så förtjänar du att få må mycket bättre. Kram <3
    Znogge recently posted..På dagordningen…

  5. Snälla fina, känn inte skam. Så lätt att säga men skam är så elakt mot dig själv. Jag vet för jag känner skam och skuld hela tiden. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag skyller på allt men nu har det gått så långt att det hindrar mig från att leva.
    Du är så jäkla modig som tar emot hjälp. HJÄLTE!!!

  6. Fina du! Förstår att du mår dåligt! Vet att det är tufft. Vill bara be dig att alltid komma ihåg att skönheten kommer inifrån, leende och vänligt blick. Du är alldeles för hård mot dig själv 😔 Jag tycker att du är så vacker och så fin. Kram ❤️❤️

    1. Ja men detta är ju inte det jag mår dåligt över mer än “vanligt” dåligt. Men det hjälper mig att komma ut ur något som jag inte orkar med längre. Det räcker med sorgen jag känner nu, den kommer bli livslång. Men resten som mina ätstörningar kan jag sluta må dåligt över.

  7. Att du tog dig ditt och dessutom stannade kvar vissar bara att du har viljan till att förändra ditt sätt att tänka bland maten mm.Du har helt rätt i att livet är för kort för att banta ner ditt liv.Du är värd mycket mer än så vad rädd om dig vännen

    1. Ja det behövs, det finns en cirkel som behöver slutas. Trots att jag går igenom en kris och detta kommer vara något som läggs på krisen tror jag ändå att det kanske är rätt tid ändå.

  8. Vad bra att du får hjälp. Så sant som du skriver livet är för kort för att bantas bort. Känner igen mig i känslan att tro att man är tjock även när man är smal. 💕

  9. Så sjukt bra och starkt av dig att faktiskt ta dig dit! Jag kände exakt likadant när jag gick till kuratorn första gången “Jag är inte tillräckligt sjuk” Men så fick jag akut tid till läkare. Så dumt det där att man tror att man måste vara på ett speciellt sätt för att räknas som sjuk!
    Även om du inte känner dig stark så ÄR du det. Det är starkt att inse, starkt att våga be om hjälp, starkt att våga berätta för dem och för oss och starkt att ta emot hjälpen!
    <3
    Chanelle recently posted..Thanksgiving

  10. Vilket stark och öppet inlägg du skriver. Ibland behöver det ta tid och sjunka in att man behöver hjälp. Och att hon i receptionen svarar så är egentligen under all kritik, för som du skriver går jag hem nu kommer jag aldrig hit igen, och så är det ofta för många. Väldigt många.

    Skönt att du skall få hjälp. Håller tummarna för dig att du snart är sund i din ätstörning.

    1. Jag är helt enkelt tvungen, och eftersom jag nu går igenom en kris, chock och sorg i ett så var det som att jag helt enkelt gav in för detta också. Det kändes som att nu behöver jag hjälp att bli frisk.

  11. Fina du, jag blir så ledsen för din skull, men glad att du vågar berätta om det. ÄS är så undanskymt och tyvärr tabubelagt så det är så viktigt att vi vågar prata om det. Det kommer bli bättre för dig, du är stark och du är värd att må bra. / frisk från anorexi/bulimi sen några år tillbaka <3

    1. Så fint att du delar med dig <3 . Jag känner att det är dags för mig själv att vara ärlig. Att hamna i den sorg jag nu är i fick mig att inse vad som är viktigt i mitt liv.

  12. Det gör så ont i mig att läsa att du har ätstörningar, det får mig att tänka tillbaka till när min syster var som värst i sin anorexi och vara nära på att gå bort flera gånger. Det lättar verkligen för mig att du stannade kvar på mottagningen och fick träffa en behandlare och att du ska få hjälp. Tänk att du har kommit så långt och insett att du själv är sjuk och behöver hjälp! Jag vet att du kommer klara det här. Jag kommer heja på dig hela vägen både när dom jobbiga dagarna och bra dagarna kommer. Stor kram till dig, du kommer fixa det här ❤️❤️🌹🌹
    Jennysvardag recently posted..Allergier

    1. Tack fina du <3. Jag behöver verkligen hjälp med detta. I och med det som hänt i mitt liv nu och den chock och sorg jag upplever så fick jag en förståelse i vad jag måste göra för min kropp också.

  13. Så starkt utav dig att dela denna text! Haft sådana ätstörningar när min mor låg döende och man precis förlorat sin pappa med. Vägde alldeles för lite för mitt bästa. Men man mådde så dåligt utav allting. Att äta fick mig att må så dåligt! 😕

  14. Fina fina du! Åh jag vill bara skicka 10000 bamsekramar! Sluta skämmas! Du är strak och modig som gick dit! Fy tusan vad bra gjort av dig! Ta hand om dig, du fixar det här! Du är vacker och duger precis som du är! ❤️

  15. Jag fårstår hur du tänker. Alla gånger man tittat på sig själv och tänkt att man är tjock, eller undvikit att göra saker för att man är rädd att bli dömd utav alla. Men du är underbar precis som du är, jag hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver för du förtjänar att må bra!❤️

  16. Men åh, fina fina du!!!
    Så otroligt stark du är!!
    Du ska vara stolt! Du och din kropp förtjänar att må bra!
    Kag har förstått att du går igenom något fruktansvärt och jag vill ge dig en stor varm kram!!!

    Ha en fin dag
    Kram kram
    Jenny recently posted..Happy feet

    1. Tack ❤️. Känner mig inte stark alls 😰😢. Mest helt förkrossad, men denna sorg & chock har fått mig att se vad som är värdefullt i livet. Ideal och kroppshets är inte värdefullt, jag vill slippa den saken och leva resten av mitt liv med fina tankar om mig själv.

      Tänk att en sådan hemsk upplevelse som jag befinner mig i nu, samtidig kan få en att förstå vad som är viktigt. Sorgen och denna händelse hör inte ihop och ändå så fick den mig att söka hjälp. Stor kram❤️

  17. Min viktresa har gjort samma med mig. När jag var överviktig (innan min gby) så undvek jag folk, fester m.m. Efter min viktnedgång när jag vägde som minst så blev det samma sak då jag blev för smal. Nu har jag gått upp en del, men långt ifrån min vikt när jag var överviktig, jag är tillbaka på samma.. jag kan inte gå på fest om det inte är folk jag känner. den senaste tiden är det enbart mina närmsta vänner som blivit inbjudna.. Aldrig mår jag bra i min vikt 🙁
    Jennifer recently posted..Jag har hamnat HELT rätt!

    1. Jag orkar inte må så här längre, jag har haft det så här hela livet. Varit i alla kategorier man kan vara kroppsmässigt men aldrig känt mig smal. Inte ens när jag på mina 172 vägde 45 kilo. Jag vill bli frisk nu, ha ett hälsosamt liv och det får man först med hjälp från grunden. Hoppas du också kan få hjälp <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.