Jag har fått höra det hela mitt liv. ”Du är så stark” eller ”Du kommer fixa detta, du har styrkan”. Men vad är styrkan i att kämpa för sin överlevnad? Är det verkligen styrka när ens kropps överlevnadsstrategier kickar in för att kroppen är programmerad för att göra just detta? Är det styrka att känna hur hela jaget vill ge upp medan den kroppsliga biten håller dig kvar för att den vill överleva.
Kroppen vill aldrig dö, kroppen vill inte ge upp. Själen kan vilja ge upp, själen kan vara så sårbar att den inte orkar mera men kroppen den kommer kämpa in i det längsta för att hålla dig vid liv. Det är därför sjuka överlever i sina kroppar tills kroppen inte orkar längre men själen som folk gärna vill berätta för dig är så stark, när den inte orkar längre då håller kroppens fysiska nivåer dig vid liv.
Jag är inte stark, min kropp håller mig vid liv. Men mitt inre sliter mig itu. Min själ har lärt mig att dölja hur jag känner, min själ har lärt mig att överleva med hjälp av kroppen. Min hjärna är trött och ledsen, den har blivit försvagad åter igen. Det finns ingen styrka där, den har fått tillräckligt med sparkar och slag för att bara låta kroppens mekanismer hålla mig vid liv.
Jag sörjer och jag lever, men jag är inte stark. Sluta påtala hur starka människor är bara för att det just nu går influenser i denna yogakultur att ”hitta sig själv, och sin inre styrka”, alla är inte starka vissa av oss överlever och fortsätter leva men är ärrade för livet. Det finns ingen styrka där bara överlevnad och kroppens vilja att hålla dig vid liv oavsett vad din själ känner inom sig.
Detta var verkligen det bästa jag läst på länge ! Ibland är man inte stark och det är okej , men man överlever ändå men jag tror de är viktigt att man känner att man inte behöver vara stark ♡♡
Ja eller hur <3
Jag har tagit in vad du har skrivit. Jag har faktiskt läst det tre gånger nu för att försöka ”vara säker” på att jag inte minns något fel.
Jag håller inte riktigt med dig. Jag tänker att det kanske beror på vad man innefattar i ordet ”själen”.
För mig så är det starkt att vakna varje morgon och att ta sig igenom ytterligare en dag när man lider psykiskt.
För mig är det en styrka när en människa mår dåligt men ändå bestämmer sig för att fortsätta framåt.
Att VÅGA överleva även när världen får en att må illa är en styrka i mina ögon.
Kroppen överlever även om själen har givit upp tror jag du skrev men med utgångsläge från mig själv i mina mörka stunder så känner jag,’ så här i efterhand, att min insida vilade ett tag snarare.
Den gav aldrig upp.
Jag tycker inte sånt handlar om styrka, det handlar om överlevnad.
Vilket djupt inlägg, jag vet inte riktigt hur det känns så jag kan inte skriva att jag förstår dig och hur du mår men jag hoppas att du har vänner runt dig som får dig att må bättre.
Men att leva med en sorg vet jag hur det är. Jag trodde att det där med att andas rätt var bullshit men lärde mig den hårda vägen att det inte alls är det.
Det har jag. Jag har testat att andas och allt sånt där för mitt mående, det hjälper ibland men långt ifrån när man mår skit.
Känner verkligen igen mig i det du skriver.
Just nu har jag det också väldigt jobbigt..och varje dag flera gr om dagen tänker jag att jag är sönder inombords..jag orkar inte mer..jag är inte stark längre.
Men man kämpar vidare men klarar mig utan kommentarer sån att det blir bättre osv.
Ja precis så är det, ”det blir bättre”, ”du är stark” eller så kommer någon och ska berätta om hur jobbigt de haft det och ”jag kom ur det”. JA jag förstår det, jag har kommit ur skit sedan jag var liten. Men det gör ändå inte att ens egen upplevelse behöver förminskas? Man har rätt till sina känslor, att få må skit och liknade. Man behöver inte vara stark heller, man kan bara leva för överlevnad med, och det är okej.
Men du hjärtat, uttrycket ”Jag vet att du fixar det” handlar inte alltid om att man tycker att personen man säger det till är stark. Jag säger (skriver) det i alla fall inte i det sammanhanget. Alla fixar det, stark, svag, omänsklig eller vad som. Man fixar det på sitt sätt oavsett hur. Jag tycker inte det är negativt att säga det till en person för då visar man att man har tillit till personen och tror på hen. Det tycker jag är fint.
Men otroligt intressant att läsa hur du ser på uttrycket.
Kram stjärnan
Fixar det är en annan sak, men ”du är stark” det känns mer som man har något annat val ☹️
Jag har också lite svårt för ordet du är så stark. Jag får ofta höra att jag är stark för jag är ensamstående mamma. Men vissa gånger känner jag mig inte så stark som alla säger. Kroppen hjälper verkligen till att överleva svåra och jobbiga händelser i livet. Jag tror på dig ? stor kram
Ja eller hur? Jag ogillar det där med ordet ”stark” också, det betyder någonstans att man måste sätta upp en fasad för att andra ska få slippa se att man kan vara svag.
Alla är INTE starka! Så är det bara.. Men jag tror på dig att du kommer resa dig igen, för eller senare. Stooor kram!
Nej det är ju så.
KRAM! <3
Kram <3
Jag tror att det handlar om vad man lägger in i orden. Personligen tror jag att kroppen lägger av då själen inte vill längre. Naturligtvis hänger allt ihop, och varje individ är så olika. Oavsett så hoppas jag att du kan få allt det stödet du behöver för att just du ska orka ta dig igenom det du gör nu.
Ja det är ju så. En balans, även om kroppen kommer kämpa in i det sista för att hålla en vid liv.
Att kunna visa svagheter och sorg är en otrolig styrka. Sörj och låt det ta den tid. Du måste inte vara strak. Men sluta aldrig tro på dig själv.
Jag tycker inte det finns styrka bakom att stå ut eller rida genom stormen. Man blir ju endast försvagad liksom. Styrka kan man finna i annat, men att överleva är inte en styrka. Ingen skulle säga till någon som klarat sig igenom ett krig ”vad stark du är som klarade dig genom kriget”. Hen kämpade och lyckades fly därifrån, men hen precis som någon som mår förbannat dåligt gör det ju inte gör att man vill utan för att man måste.
Jag förstår din känsla, för även om jag inte vet vad du går igenom så gick jag själv igenom den värsta sorgen för några år sedan, jag ville dö, varje dag. Varje dag i tre år om jag ska vara ärlig. Jag hade skuldkänslor över att jag ens andades, jag blev arg när folk sa att det skulle bli bättre, jag slutade leva i det där ögonblicket och jag försökte ta mitt liv. Men, såhär i efterhand så ja, det blir bättre. Önskar bara de rätta orden fanns för att få folk mitt i det att vilja <3
Ja det är verkligen så där :(. Bättre blir det ja, men man är inte direkt starkare av det man kommer alltid vara försvagad av saker som fått en i kriser. Får varje skitgrej jag varit med om i mitt liv har bit för bit fått mig svagare. Fått mig att vara mer rädd eller aktsam. Tagit mig ur det har jag gjort, överlevt ja. Men det har aldrig gjort mig starkare.
Förstår känslan, känner mig inte heller stark bara trött och olust. Men kan nog tycka att det är starkt att välja att leva vidare, att ta sig igenom vardagen fast hela ens själ skriker att man vill ligga i sängen och inte göra ett skit. Att ta sig till jobbet och göra allt man ”måste” fast man absolut inte vill och har gråten i halsen konstant men ändå lyckas prata med människor. Jag känner mig aldrig stark men förstår nog ändå vad folk försöker säga med ordet.
Nej jag tycker inte det handlar om styrka att låta kroppens mekanismer som vill att du ska överleva låta en göra det. Det är ju kroppens huvuduppgift att hålla en vid liv. Är man då stark för att ens kropp hjälper till med detta. Det känns inte så för mig :/.
Jag tyckte det var jättejobbigt då jag var i djupaste förlossningsdepp och när folk trodde de peppa så själpade de bara. Jag tyckte de tryckte ner mig.
Jag förstår dig precis.
När jag läser dina inlägg förstår jag mer och mer hur jobbigt och tungt du känner och har det. Det måste göra fruktansvärt ont. ”Du är stark” är kanske fel uttryck och nej, du har inget val. Du kan inte trolla bort den hemska smärtan eller saknaden men jag tror att många menar att du måste ta dig igenom det. Du måste det för din sons skull och för de som älskar dig och kan inte acceptera ett liv utan dig. Du måste hitta styrka för att ”överleva” för dina älskades skull. Du är älskad, du behövs! Förlåt om jag tagit mig friheten att skriva för mycket, jag vill bara att du ska förstå hur viktigt din hälsa och du är för dina nära och kära. Och du har all rätt att sörja så länge det behövs. Det får ingen ta ifrån dig. Många kramar ❤️❤️❤️❤️
Ja det är ju så, jag vet att min kropp får mig att fortsätta leva men det betyder ju inte att jag är stark för att jag gör det. Jag finns här och gör det jag ska, men starkt är jag inte.
Så intressant att läsa, och jag brukar själv fundera på det där, när jag vill ge upp men ändå fortsätter man. Det kanske är som du säger att kroppen fortsätter kämpa eller överleva. kram fina 🙂 <3
Ja det är ju så, det är ju kroppens huvuduppgift.
Jag förstår precis vad du menar. Jag kan också störa mig på att meningen ”du är stark” slängs hit och dit. Särskilt, när man som du, känner sig raka motsatsen. <3
Ja det är liksom så enkelt att använda den meningen i tid och otid.
Jag måste ändå säga att jag tycker att du är en stark person. Även om överlevnadsinstinkten gör att du klarar det så vill jag tro att det ändå är en styrka man har inombords för att klara det. På nåt sätt.
Jag tror inte på styrka inombords, jag tror endast att man kan bli försvagad eller ha en viljekraft men den tycker jag är stor skillnad mot ordet styrka. Vid styrka förväntas man vara stark, jag är inte stark. Jag har en viljekraft och drivkraft men någon styrka har jag inte.
Har aldrig tänkt på det sättet innan, men det stämmer. Kroppen vill leva även om hjärnan inte vill. En människa kan hålla andan länge men inte hur länge som helst utan en kamp mot sig själv. Kroppens försvarsmekanismer går ut på att överleva in i det längsta. Att må bra är inte det viktigaste utan att överleva enligt kroppen
Ja visst är det så, kropp och själ samarbetar inte alltid. Kroppens uppgift är att överleva, själens uppgift är att känna och då alltid. Sedan om man vill det eller inte det kan vi inte styra med vårat inre det bestämmer bara kroppen åt oss.
Bra skrivet, har faktiskt inte tänkt på det där!
Jag tänker såhär att oavsett vart man varit i livet eller är på väg så löser sig allt och det kommer bli bra på ett eller annat sätt.
Du är stark kommer nog från att man biter ihop och kämpar på i vardagen ändå, jag tycker du gör det bra som går till jobbet oavsett hur skit livet är.
Kram<3
Ja man har ju inget annat val, man lär fortsätta sitt liv även om man känner att man helst bara skulle vilja sätta det på paus.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Blir så gripen av att läsa din blogg. Jag hoppas allt löser sig för dig. Kram på dig!
<3
Jag förstår vad du menar men folk menar väl, tror det är menat som att det inte är alla som överlever ändå. Många ger upp. För mig hjälpte det att tänka att jag fortfarande har någon kvar att leva för, även om allt jag ville vara att dö så jag slapp leva utan den jag förlorade. Men jag vill inte att min familj ska gå igenom den sorgen jag kände, fortsätt simma <3
Nej jag vill inte ge upp, det är inte det som är meningen med texten. Däremot vill jag någonstans belysa att att vara stark inte har någon som helst anknytning till att man fortsätter livet som vanligt.
Det är starkt att kunna vara svag tycker jag. Sedan är det oftast så att vi klarar mer än vad vi någonsin tror.
Eller så är det bara övermekanismen som får en att leva vidare. Någon styrka däremot det har jag aldrig känt.
Förstår precis hur du tänker, att vara stark är inget man är, man måste bara överleva. Du är fantastisk. Du skriver så himla fint. Du är klok och du är otroligt vacker. Massa kramar till dig. Som ovanstående skriver, du fixar detta <3
Ja precis det är ju så, man har inget annat val. Tack!
Det här med att säga till folk att ”du är så stark, du klarar allt” jag tror det mycket beror på att man vill säga mer, men inte riktigt kan formulera vad man ska säga. Kroppen är fantastiskt på att ta sig igenom saker, det är värre för ens hjärna och hjärta ?
Absolut så kan det vara, men många gånger är det också lite så där att man förväntas säga saken bara för att.
Fina fina du, det kommer vända framöver. Kan inte låta bli att tänka på en av låtarna som Uno Sveeningsson tolkade i fjol årets Så mkt bättre. Vet inte vad den heter men budskapet är att fortsätta kämpa när allt känns svart.
Jag känner väl att man kan kämpa men någonstans har jag lärt mig i livet att, så länge man lever kan det bara bli värre.