Adjö 2018, en berättelse om mitt år i bild & text.

Januari:

Jag har velat mig till att göra detta. Orkar jag ens beskriva detta år? Det har gjort så ont här på slutet att tänka 2018. Men jag gör det i alla fall, jag berättar om mitt 2018 och ni får följa med så gott det går. Jag började mitt nya år med att få en ögoninfektion, det visade sig att jag hade en stor rispa på hornhinnan och blev ordinerad glasögon i 2-3 månader. Det var en chock, men jag gjorde som läkaren sa. Införskaffade mig nya glasögon för första gången sedan 2003 gjorde jag också.

Februari:

Jag fyllde 34 år, var på Mama Mia The Party med min mamma, hennes man, min lillebror och lillasyster samt mammas svägerska. Vi bodde alla på hotell och hade det trevligt tillsammans. Det var månaden när jag bar mina nyinköpta glasögon, åkte till Västerås på studier och fick ett väldigt efterlängtat sportlov.

Mars:

Började mars med att åka till Orsa, spenderade dagen med min älskade mormor och sedan mamma. Det var kallt minns jag i Orsa och mycket snö som i resten av Dalarna. Jag var på studier i Västerås och vann en dag i Bjursås skidcenter åt William. Han var hellycklig som fick åka dit tillsammans med sin kompis en hel dag.

April:

Jag var hundvakt en eftermiddag åt syrrans hund Sotis. Jag minns även att jag oroade mig för om vi skulle få någon vår där i april eftersom det var så galet mycket snö. Men våren kom verkligen och rejält, det riktigt forsade vatten i slutet av april och kom en rejäl vårvärme.


Maj:

Sommaren 2018 startade i maj. Jag gick runt i t-shirt och klänning, tog långa promenader varje dag och gick över 10000 steg per dag, gick upp och ner för hoppbacken på Lugnet. Tittade på fina blommor, ringde mormor när jag promenerade. Livet kändes så himla fint där i maj, jag räknade ner till skolavslutningen och var in på min sista innedag i Västerås för terminen.

Juni:

Jag köpte min alldeles egna och någonsin första bil! Bar min Orsadräkt på midsommarafton. Värmen var lite mindre i början men kom tillbaka, jag vann 10 kilo med jordgubbar, och livet kändes fint. Det var också månaden när jag började göra ögonfransförlängning. Juni var även månaden med VG i en kurs på högskolan, samt att jag blev Hjälpmamma i Amningshjälpen.

Juli:

Vi åkte på semester till Rullsand med husvagnen, det var så varmt att jag aldrig upplevt något liknade tidigare. Vi satt på stranden och njöt, jag badade i havet flera gånger. På kvällarna drack vi vin på stranden och för första gången sedan jag var barn hade jag en solbränna. Juli bestod av cruising och sällskap av vänner. Det var också månaden när jag grundade Bloggsupporten – Vi som aktivt kommenterar hos varandra på Facebook. Den grupp som lyft min och många andras bloggar, vilket känns som en stor ära att varit med att lagt grunden för. Livet kändes för bra för att vara sant, så var det också. Den sista veckan i juli ringde jag min mormor som vanligt. Hon var på sjukhuset och hade precis fått veta att hon hade obotlig lungcancer. Där gick jag på väg för att handla till MAXI, precis vid McDonalds stannade min värld upp. Jag förstod att min mormor skulle dö, min älskade mormor och mitt liv rasade samman på bara några sekunder.

Augusti:

Det blev augusti och jag åkte upp till mormor på en gång, höll tårarna borta vid besöket och även nästföljande besök. Vi pratade och jag kramade henne i mängder. Jag förstod inte att det var sant, och jag förstod heller inte att detta var något som hände i mitt liv. Ingenstans skrev jag om att hon var sjuk, det var några få utvalde som visste detta då det var hennes önskan att ingen skulle veta någon förrän hon låg i graven och dödsannonsen kommit ut. Jag, Björn, William, min bror och min vän Christin gick på Rockstad Falun men allt därifrån är en dimma. Jag försökte greppa vad som skulle ske i mitt liv, men det var så svårt.

September:

Jag levde i en slags dimma, pratade varje dag med mormor. Berättade att jag älskade henne varje dag. Jag grät och jobbade då det var så mycket som behövdes göras på jobbet. Började mitt andra år på specialpedagogprogrammet och försökte att leva i ett kaos som rasade. Besökte även Norberg för första gången i livet, dit var jag på NTA-utbildning.

Oktober:

William fyllde 14 år. Jag besökte mormor, och kramade om henne lite hårdare. Fortsatte berätta att jag älskade henne, och så den 24 oktober så somnade hon in omgiven av sina barn. Jag, min bror samt min lillasyster Melissa kom dit strax efteråt. Hon hade lämnat oss och jag kände hur hela min värld rasade samman. Jag grät som jag aldrig gråtit innan, vi åkte hem till min mamma efteråt och sörjde. På väg hem så håller solen på att gå ner, vid rondellen i Orsa på väg ut börjar en man vid namn Ingemar (precis som min mormors storebrors namn var) prata om att han släppt en jazzlåt vid till sin fru. Låten heter “Barbrors jazz“, jag och min bror bara tittade på varandra. Vi visste båda två att det var mormor som sa hej då, hade vi åkt någon minut senare hade vi aldrig fått höra den. Älskade mormor så saknad du är <3.

November:

Jag besökte Stora Tuna Kyrka för att hitta min mormors morfar Holjans Fredrik Johansson, vars klocka är en av de som klingar i kyrkan. Efter att ha sagt högt “mormor om du vill att jag ska hitta graven, visa den för mig” så landar en liten skata på en grav. Jag går dit och där är graven där mormors morfar och mormor låg. Jag började gråta, alla känslor forsade ur mig och jag försökte återigen förstå att hon var borta. I november var jag även hundvakt till syrrans Sotis under en helg, åkte till Orsa och hälsade på mamma och hennes man. Sedan kom mamma hit under en helg och vi gick på loppis, åkte till Gävle samt Valbo och sedan gick vi ut och åt tillsammans med min bror på Mimos. Ni fick veta att min mormor dött i slutet av november då hon låg i graven med sin aska tillsammans med min morfar. Det var även månaden då jag blev kursledare i Amningskurs för blivande föräldrar. Det kändes fint eftersom jag berättat för mormor strax innan hennes bortgång om att jag skulle bli det. Hon sa då “Du är så driftig” det kommer jag bära med mig resten av mitt liv.

December:

En månaden när sorgen kände närvarande hela tiden. Jag skrev om mormor, jag försöker bearbeta och vågar känna sorgen. Jag har besökt hennes grav, jag har pratat om henne och såldes hållit henne närvarande. Tänt ljus i kyrkan när Williams skola hade adventsuppträdande. Jag var på julshow med jobbet, och dagen efter åkte jag till Västerås för två dagars studie. Blev godkänd på min fältstudie, och har känt att studierna är mindre viktiga i mitt liv just nu. Jag har varit på julshow i Lugnetkyrkan där William uppträdde och började då locka mitt hår. Jag fick köpa den tavla jag fullkomligt älskar med min mormor på, samt fick hennes vigselring där det står “Bror och Barnbro 2/10-1949” i som julklapp från mamma.

Som ni ser så började mitt 2018 så fint, med slutade i stor sorg och saknad. Jag visste som sagt inte om jag ville ge mig in på en årssummering men här är den nu. 2018 är mitt saknades år, jag saknar min mormor så mycket. Imorgon den 1/1-19 skulle hon fyllt 89 år, jag kommer tända ett ljus i hennes minne imorgon. Älskade mormor du är så saknad och älskad.

Jag fick en kartong med saker.

Min bästa vän Lisa har flyttat, under tiden hon flyttade insåg hon att det fanns för mycket saker i hennes hem. Jag har också insett att det nog stämmer bra för mig också. Men så kom jag hem till Lisa och hon hade en kartong med saker, hon frågade om jag ville titta och ta det jag ville ha. Helt plötsligt hade jag en kartong med mig hem.

Det var ju så himla mycket fint, och det tyckte ju jag var jättekul. Så nu har jag två till Dalahästar, en månadskalender, burkar och bokställ, två stycken böcker som blir perfekta att läsa i ett klassrum. Sedan två stycken pelare för pelarljus. Dessa har jag placerat på Williams rum, han kommer tycka mycket om dem.

Tusen tack Lisa för lite nytt till hemmet!

Calle 6 månader, med storasyster Alice.

Fick äran att fotografera Lisas Calle på sin 6 månaders dag. Han syskonmatchade sina kläder med storasyster Alice.

Vi försökte oss på att göra en 6:a med godis men Calle, storasyster Alice och deras hund Cubus var alldeles för road av att försöka ta sakerna så denna månad syns inte sexan så bra.

Men några syskonfoto fick vi i alla fall. Lisa med familj har flyttat så det var mitt första besök i deras nya hem. Kläderna på bilden kommer från Mini Rodini.

En glad Alice som upptäckt att det var choklad i det fina pappret.

Calle och Alice höll varandra i handen, tills lilla lillebrorsan kom på att han ville smaka på storasysters hand.

Varför ska jag skämmas över att jag mår dåligt?

Så börjar vi nu helt förstå att vi har kvar de sista dagarna i december. De sista dagarna av 2018. Det återstår nu bara 30 och 31 tills klockan slår om till det nya året. Den 1/1 skulle det varit min mormors 89:onde födelsedag om inte cancern beslutat sig för att ta henne ifrån oss. För ett år sedan var hon pigg, men en sommar kom och hon blev sjuk. Ännu har jag inte förstått att hon är borta, att hon den 24/10 gick bort där på Mora lasarett omgiven av sina barn. Jag saknar henne så det gör ont från insidan och ut.

Det är så typiskt svenskt eller skandinaviskt att behöva släppa sorgen och gå vidare. I andra delar av världen så får man sörja hur länge man vill. Varför är det så tabu att tala om sorg i Sverige? Jag skrev mitt examensarbete om barn i sorg, det har gett mig mycket. Jag låter mig själv sörja. Jag har haft förluster innan mormor, men inget har gjort så här ont. Efter alla år av att bearbeta pappas död som jag fick uppleva vid 9 år, så känns det så mycket mindre än min mormors död. Mormor betydde helt enkelt så mycket mera för mig. Hon var min andra mamma, min mormor och min vän i ett. Jag förlorade tre viktiga människor i mitt liv när hon dog, för hon var alla dessa tre för mig.

Jag kommer fortsätta att sörja, våga skriva om sorgen. Kanske jag någonstans får andra att våga sörja utan skam med. För varför ska vi skämmas för att vi saknar någon i våra liv? Vi lär oss från barndomsben att det är tabu att gråta. Vi förväntas svara att allt är bra, för ingen ska behöva höra att vi har det skitdåligt. Om vi är ledsna så ska vi aldrig belasta någon annan med det. I allt detta har vi ett land med många människor som dagligen kämpar med sin psykiska ohälsa. Hur ska vi bli fria en psykisk ohälsa om vi ska dölja att vi mår dåligt? Varför är det så hemskt att lyssna på någon som gråter, eller vill berätta något för oss?

Varje människa bär på en historia, om vi lyssnar till den historien kan vi lära oss så mycket. Om personen men kanske ännu mera om oss själva. Idag skriver jag på djupet, vissa dagar behöver jag få lätta mitt hjärta och min själ.

Nya örhängen från Guldfynd på rean.

Var tvungen att gardera mig med linsvätska så åkte ner på stan. När jag ändå var där passade jag på att svänga in på Guldfynd om hade rea. Köpte mig några örhängen och de var enkla men helt i min smak. Åkte sen till min bror för att lämna lite saker han ska ta med till mamma idag som hon köpt genom mig.

Vi umgicks i en och en halv timme tills jag åkte hem. Jag ska snart gå och lägga mig, helt galet hur snabbt dagarna går nu när man ledig? Förstår knappt att det snart är en vecka sedan julafton, tiden alltså den går lite väl fort.

Hoppas just du njuter av lite ledighet. Jag försöker suga ut det mesta av tiden just nu. Jag behöver det verkligen så mycket.

Fem en fredag v.52: Nytt år

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så Elisa och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag!

  1. Vad är något du önskar att du gjort i år?
  2. Vad vill du hinna med under de få dagar som är kvar på året?
  3. Hur har du tänkt fira in det nya året?
  4. Vad ser du fram emot med nästa år?
  5. Vad är en sak du tar med dig från 2018?

Vad är något du önskar att du gjort i år?
Har gjort allt jag skulle detta år, finns inget jag önskar att jag gjort mera. Eller ja kanske åkt upp mer till mormor, men samtidigt så åkte jag upp så ofta jag kunde. Speciellt när hon blev sjuk, så tycker nog det är okej ändå.

Vad vill du hinna med under de få dagar som är kvar på året?
Plugga, städa och ladda inför nyåret. Jag hoppas det blir ett trevligt nyår. Märkligt när William ska på läger under nyåret, har firat nyår med honom sedan han föddes innan. Men så klart att han ska få åka iväg.

Hur har du tänkt fira in det nya året?
Tror det blir med Björn och kanske någon mer, det är inte helt bestämt ännu.

Vad ser du fram emot med nästa år?
Ytterligare ett år på specialpedagogprogrammet, fortsätta livet som idag och ja sedan Game of thrones och The handmaid’s tale!

Vad är en sak du tar med dig från 2018?
Min sorg och saknad efter mormor. Det känns i hela hjärtat att jag förlorat henne, och den sorgen kommer följa med mig in i 2018 med.

Vad är det du vill se i bloggen 2019?

Som du nog vet vid det här laget är jag en del i Facebookgruppen Bloggsupporten. Någon beskrev nyligen sidan som en community samt Bloglovin fast på Facebook. Det är ganska sant, vi har skapat ett litet community i gruppen och det är så himla härlig och vänskaplig stämning.

Så idag är det fredag och vi kör med en fråga i gruppen. Så nu får du som min läsare chansen att berätta för mig vad just du vill läsa om i min blogg: Vad vill du se mer av i bloggen 2019? Något speciellt ämne, något du vill få se i bilder? Berätta för mig, det är ett perfekt tillfälle för mig att få lite nya idéer och inspiration för 2019.

Lunch på stan, loppisar och att nästan krocka med en gran.

Vi köpte ett liftkort på Källviksbacken åt William idag. Sedan så åkte vi till Sawanne och åt lunch tillsammans. Det var jag, Björn, William, sedan Williams farmor samt faster. Efter lunchen åkte jag hemåt, hade tråkigt så tog min bil till PMU. Hittade massa loppisfynd åt mamma där men inget åt mig själv. Så styrde bilen mot Borlänge för att spana in deras loppisutbud.

När jag åkte från Falun låg en blå sopsäck intill vägrenen. Det går i 110 mellan Falun och Borlänge så tyckte det kändes lite dumt att den låg där. Åkte längre och då ser jag en ny blå sopsäck, denna liggandes mer i vägen men lyckades åka förbi utan problem. Så fortsätter jag köra, närmare mig Borlänge när en bil åker framför mig med släp. Helt plötsligt så ser jag hur en stor blå sopsäck åker av bilen och landar nära min bil! Som tur var fanns ingen bredvid så jag kunde byta fil! Inser att det ligger en GRAN i sopsäcken! Den som körde åkte vidare, hen hade då alltså tappat 3 granar mellan Falun och Borlänge på en 110 väg!

Jag ringde polisen så fort jag stannat bilen vid Erikshjälpen. Berättade om att det ligger tre stora sopsäckar efter vägen. De skulle då skicka ut någon som skulle plocka upp dessa, fick ett tack att jag ringde. Det kändes bra, men tänker om någon kommer och kör in i det där! Jag mådde dåligt efteråt själv, tänk om jag bara kört lite närmare då hade jag kunnat få en gran på bilen…

Hur som helst på Erikshjälpen hittade jag en samlartallrik med Orsakyrka på för 20 kronor. Jag köpte den på en gång, den hänger nu i mitt kök. Som du nog förstått är mitt hem ett dalahem. Här finns det alltid plats för Dalarna.

Julklappar, böcker & Dalatuppar.

Några julklappar till tänkte jag visa. Först ut är denna bok som min mormors moster haft. Jag samlar på bland tomtar och troll, denna är alltså den 6e år gången så det känns väldigt häftigt att äga. Kommer ta väl hand om den. Den fick jag av min mamma. Om du vill se hur vi firade julen så klicka på den här länken.

Min lillebror Mattias hade hittat dessa böcker och gav mig. Jag samlar på gamla läseböcker. Är lärare och tycker det finns något fint i dessa gamla böcker.

Mattias gav mig även denna spargris. Den var bara för söt! Han tyckte den var lite inspirerad av Dalarna och det kan stämma.

Är nog blommorna han tänkte på. Nu har jag sällan mynt men om man får det någon gång kan man ju alltid se till att fylla grisen med dem.

Sedan sist och faktiskt också minst, Mattias skrev till mig för en vecka sedan om jag var intresserad av Dalatuppar, jag skrev JA direkt. Har velat ha dalatuppar i många år men brukar vara svåra att hitta och gör man det är de dyra som bara den. Men nu så två små Dalatuppar bor här hemma med mig.