Vad vet vi om våra liv.

Vad vet vi om våra liv, förutom att vi ska leva de. Hur kan ett levande liv levas när man känner sig så ledsam inombords. Varje dag sörjer jag, saknar och vaknar med vetskapen om att det gör så förbannat ont att leva.

Det går att kämpa sig igenom arbetsveckan, men när helgen och ledigheten kommer så knackar känslan av uppgivenhet på dörren, där och då känner jag saknaden inom mig.

Ett levande liv ett intressant sätt att se på livet. Jag var hos psykologen igår, fick prata och vrida och vända på mina tankar och ropet i huvudet. Insåg på plats att jag varken ätit eller druckit något den förmiddagen, livet gör sig påmind på många olika sätt.

Jag skulle pluggat igår men det blev inget av med den saken. Ska göra det idag istället, skriva så jag kommer halvvägs denna helg och sedan halvvägs nästa igen.

Nu börjar lördagen sakta ticka på.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

38 thoughts on “Vad vet vi om våra liv.

  • 17 november, 2018 at 09:22
    Permalink

    Men hjärtat då! Jag har nog missat något, för jag vet inte vad som har hänt (och du behöver inte heller berätta). Men jag skickar verkligen alla tankar och kramar till dig <33

    Reply
  • 17 november, 2018 at 10:32
    Permalink

    Känner igen det där, vardagarna är bäst för då är man sysselsatt hela tiden medans på helgerna kommer alla tankar och känslor fram 🙁
    Becka Lindhe recently posted..Frågestund!

    Reply
  • 17 november, 2018 at 11:20
    Permalink

    Så länge man är i full gång kan man hålla vissa tankar på ett visst avstånd men när man är ledig då kommer de och känslorna så nära inpå igen. Men på något obegripligt vis så lär man sig att leva med det.
    Znogge recently posted..Husse hade tur…

    Reply
  • 17 november, 2018 at 11:27
    Permalink

    Känner så igen mig, allting går bra medan man håller sig sysselsatt men så fort lugnet kommer så kommer ångesten..

    Reply
    • 18 november, 2018 at 11:03
      Permalink

      Visst är det så, det är som att man överlever på att göra annat.

      Reply
  • 17 november, 2018 at 11:33
    Permalink

    Livet har verkligen sina upp och nergångar. Vad bra att du kunde träffa en psykolog och få utlopp för alla tankar och känslor. Lycka till med pluggandet idag. Styrkekram!?

    Reply
  • 17 november, 2018 at 11:37
    Permalink

    Att inte äta/dricka, det är farligt… Du måste försöka få i Dig näring, något lite ett par gånger om dan.

    Men jag förstår Dig, reagerar ju typ lika samma Dig… har svårt att äta då jag är ledsen.

    Jag hoppas Du får en så bra lördag som möjligt, kram

    Reply
    • 18 november, 2018 at 10:45
      Permalink

      Jag vet men känner ingen hunger så blir svårt att ta till sig något då.

      Reply
  • 17 november, 2018 at 11:51
    Permalink

    Tror många känner igen sig i det du skriver. Jag gör det definitivt. Ensamheten är så stor trots familj.

    Reply
    • 18 november, 2018 at 10:22
      Permalink

      Ja visst är det så. Jag tror också det är ganska vanlig att känna den känslan.

      Reply
  • 17 november, 2018 at 13:49
    Permalink

    Massa kramar, man slutar aldrig sörja, man lär sig bara att leva med sorgen. <33

    Reply
  • 17 november, 2018 at 16:23
    Permalink

    Så är det, det är inte mycket man vet om hur livet. Det är jobbigt att sörja och sakna någon och det är alltid mycket lättare när man är sysselsatt. När min far dog så var jag bara hemma en dag från arbetet eftersom jag tyckte det var bättre att jobba än att vara ledig. Hoppas det går bra med pluggandet idag, kramar <3
    Nilla recently posted..Att panta flaskor med en “värstingmaskin”

    Reply
    • 18 november, 2018 at 11:01
      Permalink

      Jag känner att jobbet hjälper mig att skingra alla tankar. Det blir lättare att göra annat, men helst skulle jag nog behöva sörja fullt ut.

      Reply
  • 17 november, 2018 at 17:26
    Permalink

    Så bra att du får gå hos en pyskolog det har jag med gjort. Precis som du skriver får man då vrida o vända på saker. Ibland på ett sätt man aldrig hade kommit på själv. Hoppas din lördag har tickat på bra/)
    Hanna recently posted..Gårdagen på The Lamp

    Reply
    • 18 november, 2018 at 10:57
      Permalink

      Ja det är jättebra, jag tycker det är skönt att ha en samtalskontakt 🙂

      Reply
  • 17 november, 2018 at 19:20
    Permalink

    Fina du, lider med dig att du ska behöva ha det såhär. Just det där med mat, jag har med lätt att glömma av att äta och sen äter jag massor på kvällen istället. Hur känner du med psykologen, känns det som att det hjälper dig? Kram <3
    Fru Elversson recently posted..Vad min hjärna säger till mig…

    Reply
    • 18 november, 2018 at 11:02
      Permalink

      Det hjälper absolut. Jag känner ingen hungerkänsla alls.

      Reply
    • 18 november, 2018 at 10:24
      Permalink

      Jag har inget annat val än att göra det. Men jag kommer för alltid känna denna sorg 🙁

      Reply
  • 17 november, 2018 at 20:32
    Permalink

    Att känna sorg är så fruktansvärt jobbigt och det gör så ont. och ont gör det i en att läsa din smärta, vill bara ta den ifrån dig. Men bra att du försöker fokusera på något annat ett tag. Hoppas du mår bättre snart. Kram <3

    Reply
  • 17 november, 2018 at 20:33
    Permalink

    Det är mindre kul att sitta ensam med sin sorg som du säger, alla tankar och känslor bubblar upp på ett helt annat sätt då än när man håller sig upptagen. Hoppas du kan finna lite ro <3

    Reply
  • 17 november, 2018 at 21:32
    Permalink

    Saknad kan göra så ont. Och det är omöjligt att skippa den genom att göra annat. Den kommer i alla fall.. KRAM

    Reply
  • 17 november, 2018 at 21:42
    Permalink

    Med sorg så nära inpå så måste man verkligen ta en dag i taget, det går ju inte att skynda på eller att gömma sig för den, förr eller senare så hinner den ändå ikapp. Jag tänker att det är bra att du har en samtalskontakt iaf så du får “vädra” tankarna med någon. Och jag kanske ska tillägga att jag tycker att det är modigt att våga sätta ord på det man känner och låta det komma fram.
    Sara recently posted..Psst #3

    Reply
    • 18 november, 2018 at 10:21
      Permalink

      Ja det är ju så. Det är jättebra, är väldigt glad över att ha henne. Tack så fint skrivet 🙂

      Reply
    • 18 november, 2018 at 10:20
      Permalink

      Ja det blir lätt att man slutar äta när man huvudet är på en annan plats.

      Reply
  • 18 november, 2018 at 00:08
    Permalink

    Det är ju lite så att när man väl är aktiv och i görande kan man skjuta bort sorg och negaticva tanakr men när livet kommer i kapp och man stannar upp kommer känslorna tillbaka. Kram till dig
    Kamilla recently posted..Glöggpremiär igår.

    Reply
    • 18 november, 2018 at 10:19
      Permalink

      Ja det är ju så, jag hinner inte sörja när veckorna går i ett med jobbet däremot kommer sorgen på helgen när jag kan varva ner.

      Reply
  • 18 november, 2018 at 07:27
    Permalink

    Det är skönt att kunna få prata ut hos psykologen. Har ingen själv. Hade behövt. Förlorat så många nära och kära. Alltid tyckt jag inte behövt någon att prata med. Men det är det bästa när man inte mår helt hundra inombords.

    Reply
    • 18 november, 2018 at 10:18
      Permalink

      Ja det är verkligen det, jag är glad över att ha den tiden.

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: