Jag kör en bloggutmaning i mars.
Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med.
Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Människor utsätter andra för fara i trafiken. Varför kör du rakt ut på landsvägen eller motorvägen när det kommer en bil som måste bromsa in?!
När människor dricker alkohol och sedan tar bilen, återigen tänk på vad du utsätter andra för? Alkohol och trafiken hör aldrig ihop.
När människor begår terrorbrott, mördar och våldtar. Att vanliga människor ska behöva vara rädda för att gå ut, resa eller göra saker de tycker är roliga för att det finns idioter som tycker sig ha rätten att döda och skada andra!
När folk håller sammanträde på mataffären och blockerar hela gången, så man inte kommer fram? Om ni har något att snacka om, gör det gärna med blockera inte hela affären för vet du? Vi andra skiter i hur gärna ni vill sällskapas!
Folk utsätter djur och barn för våld av olika slag, ingen skadar någon som inte kan försvara sig!
När föreläsaren säger ”har ni några frågor” och någon väljer att ställa en fråga. Snälla, ta frågan själv med föreläsaren, alla andra vill bara lämna salen.
Pokaler och medaljer, jag minns när året när jag var på uppvisning och sedan danstävling och fick min bronsmedalj i just dans. Det var så häftigt där och då, det är väl egentligen den enda medalj jag lyckas få, och när jag tänker på det undrar jag lite vart den tog vägen?
Det är något spännande med just medaljer och pokaler speciellt för barn. William har fått graverade medaljer genom åren då han varit på på lite små tävlingar här och var. Det är ändå något speciellt det där även om det bara är det lilla att få med sig något hem och känna sig stolt över att man lyckats. Jag minns känslan, och är glad över att jag fått se samma glädje i Williams ögon genom åren.
Företaget Prishuset erbjuderpokaler till idrottslag, jag har varit in på sidan och spanat runt och det finns verkligen jättemånga olika medaljer och pokaler där. Jag som jobbat i skolans värld ett tag nu har sett många olika pokaler blivit vunna genom skolors egen idrottslag och den glädjen som eleverna kommer tillbaka med är helt fantastiskt. Den stoltheten att få bära med sig en pokal tillbaka till skolan och känna sig som bäst, ja det är ändå en känsla alla barn borde få uppleva då och då. För det är ju så att vi alla är bäst på något, antingen i idrottslaget på fritiden eller i skolans lag? Eller varför inte i klassrummet även om det där inte delas ut några pokaler? Det är ändå någonstans det där med att uppskattas synligt, det är så viktigt. Hur har det varit för dig? Har du vunnit många pokaler eller fått medaljer?
Har du sparat dina pokaler och medaljer upp i vuxen ålder, eller blir det för dig som mig att du just nu börjar undra vart din tog vägen? Berätta gärna.
Jag kör en bloggutmaning i mars.
Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med.
Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Precis lika lätt som jag har för att gråta har jag för att skratta. Jag skulle våga påstå att jag nog skrattar minst en gång varje dag. Jag skrattar åt skämt, när det händer något jag inte räknat med. Jag skrattat med William, och jag kan skratta hur mycket som helst när jag pratat med Lisa i telefonen. Jag skrattar åt vad människor skriver på sina sociala medier, eller människor i kommentarsfält. Jag kan skratta åt roliga rubriker i tidningar, eller när journalister skriver en artikel och hittar på ett namn som Dragkroksmannen. Jag har fortfarande kiss och bajshumor, och skrattar så jag tjuter åt skämt som innehåller något som har men rumpan att göra. Jag är nog överlag ganska rolig att umgås med därför, jag vet att jag fått höra genom hela mitt liv att jag är så glad jämt. Fast det där stämmer inte, jag är ofta ledsen också. Bara det att skrattet kan vara ett bra verktyg för att släppa ut smärtan ibland och försöka att må bättre.
Då vinkar helgen hej då. Jag åkte ut till Kniva idag för att se på bygget Björn och William håller på med. Björn ska flytta in i sin mormor och morfars hus nu när båda lämnat jordelivet. Så Björn bygger ett till rum i huset, och William är med och bygget han också. Verkligen jättekul tycker jag att de gör detta projekt tillsammans.
Förutom att varit där har jag mest tagit det lugnt, det är söndag och jag vill bara få varva ner nu. Ladda om batterierna inför den nya arbetsveckan, imorgon är det måndag och lönesamtal står på listan utöver de vanliga arbetsuppgifterna. Jag tror den här veckan kommer att gå snabbt, på onsdag har vi medarbetarforum och det ska bli riktigt spännande att gå på och se vad det är för något.
Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Mitt största glädje ögonblick i livet var den 3 oktober 2004 klockan 12:55. När min son kom upp på mitt bröst och världen stannade. Jag kände sådan glädje och total lycka, för mig var det kärlek vid första ögonkastet. Jag har hört att det är ganska ovanligt att känna den där kärleken direkt när bebisen föds, att vi talar om den men att det ofta dröjer några dagar innan man känner den. För mig var den dock direkt och helt total, jag älskade direkt och kände glädjen i varje del av min kropp. Han var pusselbiten som saknats i mitt liv, William mitt glädjepiller och lyckorus.
Jag mötte glädjen i en liten människa som nu är längre än både sin mamma och pappa, jag mötte glädjen i någon som gör mig stolt och lycklig varje dag. En människa jag bidragit med livet till. Min perfekta och underbara William. Min alldeles egna och älskade unge, mitt barn och mitt allt. Jag mötte glädjen i att bli mamma tjugo år gammal på förlossningen i Falun.
Igår visade PMU här i Falun en bild på Facebook, som föreställde varor som skulle finnas idag. Där såg jag då två mattallrikar, en assiett och fyra koppar från Rörstrands Sundborn. Jag har alltid tyckt det porslinet är så fint, så jag gick upp tidigt idag och åkte till PMU klockan 9:00 för att stå där en timme innan de öppnade för att få tag på porslinet. Jag hade tur, hann dit och kunde plocka och bakom mig kom en kvinna som lite tänkt detsamma men missade då jag var först på tur. Jag var så glad över att få med detta hem, jag betalade nämligen 325 kronor för allt och det är verkligen jättebilligt!
Du som läst min blogg ett tag nu vet nog om hur otroligt mycket jag älskar porslin. Det är liksom som att hela jag värms upp av fina koppar och fat, att få äta på något som är så där fint och bjuda in andra till att få känna samma glädje som mig inför något, det tycker jag verkligen om. Alla har vi nog saker vi gillar lite extra, för mig är det porslin.
Jag kör en bloggutmaning i mars.
Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med.
Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag har mött sorgen många gånger i mitt liv. Första gången jag mötte sorgen var jag nio år och det var pappas död i en bilolycka. Det var påskafton och vilken dag som helst, vårvärme och lek. Men en kväll som slutade med gråt, till skenet av en kvällssol som värmde rakt in i vårat köksfönster. När jag la mig för att somna sa jag ”jag kommer aldrig kunna sova igen” och min mormor svarade ”det kommer du kunna”, och jag sov och vaknade upp till ett liv utan en pappa.
Nästa gång mötte jag sorgen när min morfar dog i cancer, jag var då tretton år och det var sommarlov. Jag hade nog inte förstått hur sjuk han var, men jag glömmer aldrig när mamma kom in till mig vid sängen och berättade att morfar hade dött där på morgonen. Jag och min kusin gick sedan runt i Maggås och plockade blommor, dagen slutade med en stor sol som gick ner i horisonten och jag minns att mormor sa ”Nu säger Bror hej då” min morfar hette Bror.
Nu i oktober mötte jag sorgen igen, den hårdaste sorgen av alla. Det var den 24 oktober och redan kvällen innan visste jag att nu är det nära. Jag hade ringt mormor och berättat hur mycket jag älskade henne, som jag gjort varje dag sedan cancerbeskedet där i slutet av juli samma år. Hon sa att hon älskade mig med. På natten vaknade jag och kände att ”idag dör hon”, jag åkte till jobbet men sa till redan på morgonen att jag inte kunde följa på friluftsdagen utan att jag kände saker i kroppen. Jag stod och städade i ett rum när min mammas man ringer och jag bara vet, han berättat att alla syskon blivit samlade hos mormor och ber mig ta och hämta min bror för att åka mot Mora lasarett. Jag går upp till min chef och berättat, säger några ord till någon annan med. Beger mig mot bilen, tankar den och ringer min bror för att berätta. Åker och hämtar honom, så går resan mot Mora. Solen lyser över himlen och det är ganska höstkallt utomhus. Jag stålsätter mig för att inte gråta, men gråter några gånger ändå i bilen.
Vi kommer fram till Mora lasarett och någonstans känner jag när jag möter min lillasyster att det nog är försent. Jag tror inte någon av mina syskon känner samma sak. Vi tar hissen upp, går mot rummen och knackar på. Där ligger hon eller hennes skal. Jag går till min mamma och säger ”ÅH MAMMA” och så gråter jag samtidigt som jag kramar henne så hårt. Mina syskon med, vi står där tillsammans och livet, det känns så hårt. Jag går till min mormor och ger henne en puss och en kram, berättar hur älskad hon varit. Hon finns inte där längre men runt oss, och hon är så saknad. Jag kramar min moster och morbröder samt min kusin som också kommit dit.
Efteråt åker jag med min mamma, hennes man, min lillebror och lillasyster till Orsa. Vi ät tillsammans en stund, sörjer och gråter. Sedan tar jag med min bror i bilen tillbaka till Falun. Utanför går den stora solen ner och vid rondellen pratar en man vid namn Ingemar (samma namn som min mormors storebror hade) om en låt han skrivit till sin fru Barbro (samma namn som min mormor). Han spelar upp låten samtidigt som vi lämnar Orsa och jag säger till min bror. Nu säger mormor hej då!
Det var då jag mötte sorgen, tre gånger men den sista med min mormor var den som känns mest. Jag saknar henne så, varje dag. Jag tänker på henne hela tiden, min underbara mormor du är så saknad. Jag känner dig ibland och det är fint, att du är här och gör dig påmind. Tills vi möts igen!
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?
Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?
Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?
Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?
Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?
Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang? Jag strök mig bara på en lista och sa till någon att jag inte orkade. Är ju så på riktigt också, jag orkar liksom inte vara social.
Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting? Jag kommer aldrig sent, eller jo var ett morgonmöte på jobbet. Var igenisade rutor så trodde inte jag skulle hinna till morgonmötet men kom dit precis när det började. Det ogillar jag skarpt, jag vill vara först.
Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu? Ja alla extra uppgifter som just nu tycks komma med livet.
Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone? Williams tusen olika ursäkter till att det ligget kläder, glas och gamla påsar och massa skit på hans rum… Tonåringar liksom, de tror det finns hembiträde i hemmet.
Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation? Jag vet inte? Brukar nog sällan ha några, jag skriver sällan upp mig eller tackar ja till sociala event om jag absolut inte måste gå för att man är beordrad.
Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag såg filmen Blackfish på Netflix 2014 och grät mig igenom hela filmen. Efteråt såg jag The cove och insåg att kan inte stå bakom att djur ska vara clowner för mänskligheten. Visste du att i samband med att man pussar en delfin, går på delfinshower så är man samtidigt med och separerar djur från sina föräldrar i haven? Visste du att det förekommer slakt av delfiner utanför Japans kust där hela havet färgas rött? Att båtar jagar stora flockar med delfiner in till kusten för att sedan ha ihjäl de flesta av dem som inte stressats ihjäl och sedan ta deras ungar för att sälja till ställen som Kolmården? Just av den anledningen ogillar jag delfinarium.
Dagen började med jobb, det är något helt ljuvligt med att jobba 7:45-11:30 på torsdagar. När mina kollegor sitter på rast säger jag hej då och börjar min helg. Idag åkte jag hem och dammsög och städade, sedan så sov jag en stund för att jag kunde. Vid 16:00 åkte jag och fixade mina fransar, det har varit något knas så flera åkt av. Hon som gör mina fransar tror det kan ha varit vädret. Det här är första gången någonsin det blir så för mig så känns okej.
Jag åkte till Ta till Vara och PMU efteråt. Gick runt och kikade och köpte hem en hel del till min mamma som ville ha en del av sakerna. Sedan åkte jag hemåt, hämtade ett paket precis innan hemmet och så har jag tagit det lugnt resten av kvällen. Eller jag har haft lite bloggjobb men det är också det enda. Har väl väntat på att även jag ska få meddelande från Kivra man ingen deklaration har kommit ännu. Känner som alltid ångest inför deklarationen. Jag betalar till och med in 100 kronor extra i månaden varje månad för att jag är så orolig för sånt här. Jag är liksom rädd att man ska ha fått betalat för lite i skatt, för mig är 0 kronor lika med skitbra, men -0 är rena skräcken så jag hoppas verkligen jag hamnar på 0 som allra lägst. Det här är sådant som ger mig ångest, pengar. Jag blir alltid otroligt stressad av pengar och räkningar, detta till trots lever jag ett liv som inte borde kännas skräck inför just dessa saker.
Hoppas din torsdag varit fin? Nu ska jag läsa lite bloggar och göra mig klar för sängen.
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
Madeleine Stenberg 
