I fredags var jag till psykologen på Dala ABC. Jag gjorde ett test där kring PTSD och läste i journalen efteråt att jag fick 65 i poäng och utifrån att psykologen skulle skriva en remiss, misstänker jag att det är PTSD jag har. Det stod även något om att jag har selektiv ätstöring. Tidigare ospecificerad, antar att det är för att jag använder ätstörningen som medicin mot ångesten. Jag är hellre hungrig än går runt och har ångest.

Berättade att jag inte aldrig ser mig själv ha att värde som människa. Jag kan alltid ersättas och är totalt osynlig. Det är ingen som märker av mig, eller det jag gör eller gjort. Kan ge ett exempel jag var med om för några år sedan. En äldre man ramlar på cykeln, Ingen och jag menar verkligen bokstavligen Ingen bryr sig. Medan jag skyndar mig dit, frågar hur det är och försöker hjälpa honom. Då kommer dem, folk från alla håll och kanter och ska hjälpa mannen. De puttar bort mig som backar. Mannen tackar alla men jag, som var där först? Mig ser han inte utan istället står folk där och tar på sig äran efteråt. Jag backar och går…

Samma sak är det att sitta på fester, alla pratar med varandra och jag sitter där osynlig. Jag tittar på min vidriga tallrik eller dricker mitt glas vin, jag finns men syns inte. Jag kan göra det där lilla extra, men ingen ser att jag gjort det. Jag begär inte att folk ska se mig, men ibland suger det så mycket ur mig att jag beslutar mig för att dra mig undan. Jag vill inte stå i centrum, men jag vill heller inte vara osynlig.

Det är kanske delvis är därför jag älskar att vara hemma och ifred. Att slippa finnas med i det där stora sammanhanget. Alla som klagar på det skadliga ensamarbetet vet de verkligen att sådant skadar alla? För mig är det snarare så att distansjobb de få gånger vi fått det, har gjort mig ännu mer effektiv och glad. Jag har sluppit känna och se allt hela tiden. Kunnat koncentrerat mig på jobbet och mått bra. För mig är det snarare skadligt med icke ensamarbete. Vi talar om att alla är olika, ändå ska vi vara lika och tycka och tänka på samma sätt. Någon säger att: så här ska det vara och alla andra lyssnar.

Det är därför jag känner mig så osynlig, för att jag avviker från det där normala jag sitter inte och syns och hörs hela tiden. Jag orkar inte vara social 24/7, jag tycker om att klara mig själv. Då blir du osynlig, och en obehaglig person som inte ställer sig i ledet och följer tåget på dess raka spår.

14 kommentarer

  1. Vad bra att dom har uppmärksammat din ätstörning nu och ska skicka en remiss. Jag förstår din tanke med att hellre gå hungrig än med ångest. Jag känner så igen mig med att inte stå i centrum men ändå inte vara osynlig. Vi är rätt så lika ändå
    Jennysvardag recently posted..Lugn söndag

  2. Ingen orkar vara social 24/7. Sedan finns det extroverta personer och så finns det introverta människor. Det är inget fel på någon av dom. Man är bara olika. Och trivs du inte i stora “glada” sällskap, så är det ju bara att undvika dom. Tillställningar som hålls på jobbet kan du kanske stå ut med i en timme eller så.

    Jag tror nämligen inte alls att du är osynlig. Jag tror mera att du inte vill/orkar umgås med folk som inte “berikar” dig, som du inte har nåt gemensamt med. Kallprat om vädret är nog ingenting för dig.
    BP recently posted..Skyltsöndag #327

  3. Jag känner så igen mig från högstadiet och när jag tänker på det får jag klump i magen och det har ärrat mig. Just det som du säger att ingen ser en fastän man var där. Så sorgligt att höra det om mannen med cykeln och att ingen inte ens han såg dig fastän du var där först, =(

    Så fint av dig ändån att gå fram men förstår att det vart en spark i magen för dig. Samt jag ser inget fel i att tycka om att vara ensamarbetare och trivas med distansjobb osv, det är viktigt jobb det med och alla trivs inte i att vara i fokus och det ska kunna bli ett effektivt arbete i alla fall så som det blir för dig
    Mirre recently posted..Blir illa till mods och myslanda i soffan!

  4. Den där osynligheten känner jag så väl igen. Man jobbar liksom i bakgrunden på något sätt och ingen lyssnar på en eller ser en. Ändå åstadkommer man många saker och då tas man gör givet. Osynlig är en bra benämning.
    Mina recently posted..Veckans fem positiva

  5. Skönt att du ändå fick svar på det du har misstänkt. Att du nu kan jobba med det & acceptera det 🙂.
    Alla är vi olika med olika saker som är väldigt bra. Sen finns det saker som är mindre bra som man inte gillar. Men sånna är vi bara. Får bara acceptera det. Leva med det.
    Vissa människor gillar mer att höras & synas & stå i centrum. Medans visa gör inte det. Utan vill ha det lugna.

    Samma med att jobba hemma. För visa personer har det funkar toppen. Andra inte. Å då är väl du en av dem som det har funkar bra för att jobba hemma. Inget konstigt.

    Men jag tyckte det var elakt av personer på stan att putta bort dig när det är du som vet det mesta om mannen eftersom du var först hos han 😡

    Ja, det är snurrigt 😵‍💫😊. Man ska passa i mängden. Men samtidigt ska du va dig själv 😆

    StyrkeKram till dig❣️
    Jessifri85 recently posted..Varit lite kreativa idag

  6. Förstår att du känner dig ensam. Jag själv känner också att jag blir mer effektiv när jag får jobba hemifrån. Alla vi är olika men jag är en person som behöver balansera det där med att ha någon och göra något med och vara ensam. Jag själv är en person som behöver mycket egen tid-

  7. känns lite som om alla ska ha cred för nånting. ja och jag tyckte det va helt fel utav de människorna , förlåt för sena kommentarer idag.

  8. Jag känner så igen mig i mycket av det där med att vara osynlig.
    Jag tror problemet idag är att så många vill synas och höras och de som vill det tar plats. De ska ha plats och tar den. Förr blev du sedd itifrån den du var och dina handlingar. Idag är det de som skriker högst som syns mest.

    Jag kom egentligen in på din blogg idag för att fråga hur du får livet med hund o jobb att fungera?
    Man säger ju att hundar inte ska va hemma för länge själva. Samtidigt måste väl en del med hund ändå ha heltidsjobb.
    Vill så gärna ha en hund.
    Kram

    1. Så är der nog. Det är tufft att ha den känslan också.

      Gällande jobb och hund, jag jobbar 75% så är ledig 3,5 dagar i veckan. Men sedan har jag hunddagis åt Skilla samt hundvakt i form av min bror. Det funkar väldigt bra. Så vill man ha det så funkar det 🙂 . För Skilla är det väldigt bra och även för mig som är så glad i att ha hund.

  9. Här känns det som jag skulle behöva rasta 07.30 och sen kanske 16.00. Och det skulle ju inte alls va bra tror jag.
    Men tack snälla för att du delade med dig av hur du gör.
    Ha en fin dag och må så gott
    Kramar

  10. Jag känner igen mig lite i det du skriver, jag vill inte vara i centrum tycker det är jobbigt men tycker inte heller om att vara osynlig för det har hänt mig med. Det är frustrerande att känna så, och det är skönt att vara hemma och rå om sig själv och inte känna att man måste vara i centrum för att synas 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: