Informationsteknik

En underbar människa, och att förstå att det är sant.

Madeleine Stenberg 12 december, 2019 32 Kommentarer

Jag tror knappt att det är sant, men jag är tillbaka på min blogg igen. Min blogg, min sida. Min lilla oas och någonstans en bebis och vän. Jag förstår knappt att det är sant. I förrgår skrev underbara Elisa till mig och sa att hon kunde prova att se om hon kunde kolla in i filerna för att återskapa ett login. Jag sa att det fick hon gärna göra, eftersom jag skulle ner till Västerås och högskolan idag la jag mig igår kväll i samband med att Elisa började fixa med bloggen. Så vid halv tio ungefär såg jag i morse att Elisa hade lyckats återskapa ett login åt mig. Förstår ni?! JAG är tillbaka på min blogg, jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka Elisa. Men jag är så himla glad över detta, vilka bloggvän jag har.

Jag ligger i skrivande stund på Scandic hotell i Västerås. Har tidigare för över de inlägg jag la in i andra bloggar för att ni som säkert undrat vart jag varit ska förstå vad som hänt. Men skriver en kort version här nedan så du som inget vetat innan kan läsa ikapp.

I lördags började min blogg bete sig märkligt. Jag försökte göra något åt temat, men det blev bara värre. Fick då upp om en demo pro som skulle kunna ta bort hela temat. Jag tänkte att detta låter ju bra, vad jag missade var att just denna knapp skulle radera HELA bloggen. Alla inlägg, alla kommentarer och verkligen allt. Sidan var helt BLANK! Jag hamnade i chock, skrev till mitt webbhotell som försökte återskapa filen men det gick inte på lördagen. Först på söndagen hade de lyckats återskapa allt från den 3 december. Det var då chocken hände, jag kom inte in på min sida. Det stod att min blogg saknar användare och INGET av mina lösenord fungerade. Skrev till webbhotellet som berättade att det saknades koder i min databas och att det därmed var kört för mig. Det enda rådet de kunde ge var att kopiera och klistra in ALLA inlägg från bloggen till Word typ. Över femton år av bloggande att kopiera och klistra in, jag var som i en chock. Kände mig som jag gick igenom en rejäl sorg. Accepterade att det var som det var på tisdagen. Kände mig så ledsen, som att jag blivit bestulen på en del av mitt liv. Svårt för andra att förstå men precis så kändes det för mig. Så när Elisa frågade om hon fick prova ta sig in sa jag genast ja, och tänk att hon lyckades. Jag kommer alltid vara evigt tacksam för den saken, femton år av mitt liv är räddat. Min oas, min blogg mitt ställe. Det här känns så underbart att få ha tillbaka igen.