Migrän & spänningshuvudvärk

Spänningshuvudvärk och att vilja ge upp.

Jag har en hemsk huvudvärk. Det pulserar i hela huvudet på mig och har varit så nu i flera timmar, det blir således en tidig kväll för mig. Jag står nämligen inte ut så många timmar till idag. Det värker och pulserar i nacken på mig och jag mår rejält illa. Det gjorde att jag och William fick äta McDonalds idag för det fanns inte på världskartan att jag skulle fixa att laga någon middag.

Jag mår skit dessutom, känner mig rejält nere. Så trött på massor med saker just nu och jag satte mig i alla fall och gjorde min ångestterapi genom nätet. Det kanske hjälper om inte annat försöker jag blicka framåt, men jag vet inte om det kommer hjälpa. Jag är tömd på energi och känner mig nedstämd.

Hoppas du mår bra i alla fall.

Efter magsjuka kommer solsken?

Jag skrev om huvudvärk igår morse, ni vet jag har det kroniskt så är liksom ovant för mig att inte ha huvudvärk. Mådde som vanligt och åker mot jobbet. Men där och då från  ingenstans kommer ett extremt illamående över mig och behöver springa ut från klassrummet för att kräkas. Tog mig hem rätt fort och sedan var det vad jag hade för mig i flera timmar igår. Runt 15:00 kräktes jag sista gången, trodde jag fått feber också men var nog mest för att jag var helt slut.

Mår bättre idag, men ni vet inom skola och även vården tror jag, så har vi 48-timmars regel och den håller jag stenhårt på. Jag förstår faktiskt inte människor som tycker sig ha rätten att smitta sånt här vidare, alltså om man vet att man är sjuk.

Så idag ska blir det att ta det väldigt lugnt och vila upp mig efter gårdagen. Hoppas ni har en fin torsdag i alla fall.

Att vakna innan klockan.

Klockan ska ringa om 30 minuter. Jag vaknade med huvudvärk, har jag tur nu så går den över. Har massor att göra idag, och morgondagen kommer vara lite lättare. Sitter och njuter inombords av känslan över att det närmar sig lov.

Jag ska ägna torsdag eftermiddag åt studier, samt även fredagen. Men sedan ska jag ha lov med William. Bara njuta av en veckas kravfrihet. Som jag behöver det just nu.

Något mer jag behöver är värme. Jag är galet trött på snön och kylan nu. Ja det är februari, ja vi lever i Sverige men det behöver inte komma mer snö nu. Känner att det som är räcker. Det är tillräckligt för uteaktiviteter och annat.

Nej lär väl sluta med detta nu. Hoppas ni får en fin dag!

Måndagsmorgon.

Så började måndagen igen. Fyra ynkliga små dagar kvar till sportlovet. Idag jobbar jag 7:45-16:15 och sedan kommer jag hem. William skulle med sin pappa och leta längdskidor efter skolan, han har årets andra friluftsdag imorgon nämligen.

Bilden ovan är från igår kväll när jag och William provade en varsin maxigroda som var på rea. Jag åt knappt något, tog några tuggor och började må illa. Trist, den var god men huvudvärken för mig är påtaglig just nu.

Jag har inga planer mer än att komma hem och ta det lugnt. Känner trots att jag sovit tryck i huvudet. Det är aldrig kul att vakna med påbörjad huvudvärk. Den kommer så tydligt från nacken också, så jag måste verkligen ta mig en massage denna månad. En annan sak är att ringa VCT och sjukgymnastiken om hur det blev med tid för mig. Jag var där under höstlovet, och de skulle kontaktat mig i november. Jag har inte hört ett ljud sedan dess.

Vad ska ni göra idag? Blir det jobb, skola eller ledig dag?

En måndagskväll.

Sitter här med huvudvärk, haft det sedan på förmiddagen. Ni vet sådan form där man fortfarande funkar men man någonstans vet att man balanserar på en tråd hela tiden. Migränen är nära och det är obehagligt.

Dagen har bestått av jobb och nu är jag hemma, har hunnit se tre avsnitt av Greys Anatomy. Just nu är alla andra serier på paus eftersom jag fastnat totalt i denna serie. Säsong 10 och det betyder att det endast är fyra säsonger kvar tills jag tittat lika långt som serien är idag. Det brukar gå fortare än man tror.

Nu är det kväll igen och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Imorgon är det jobb på plats i skolan 7:45-14:30 och sedan slutar jag och kan åka hemåt. Då ska jag tvätta och diska tänkte jag.

Har ni haft en bra dag?

Ögoninfektion igen.

Jag blir tokig, så var det igång igen. Ett öga svullet och kladdigt, hela dagen har jag gått runt med ett öga som kladdar och sväller. Jag ser sämre igen och känner mig trött, förutom det hostar jag hela tiden. Får som andnöd och känner mig allmänt trött, när ska detta sluta? Jag var så glad där när det inte var något från fredagen när jag var på Mälardalens högskola och fram tills i natt. Trodde att det var på rätt spår, förstår ni vilken besvikelse det är nu?

Min söndag har på grund av detta bestått av att sova. Jag blir så trött av detta, det är som att ha feber eller någon form av infektion i kroppen men inte vara sjuk. Så jag får ringa vårdcentralen imorgon igen. Känner mig helt säker på att det är något med allergi och astma som ligger till grund för detta, jag känner mig kropp. Jag vet att läkare tyvärr många gånger inte tagit mig på allvar men att jag med min magkänsla alltid har rätt. Jag vet när något inte stämmer i min kropp, jag är lyhörd. Det är något som inte är som det ska just nu, jag känner det så väl.

Vilket lågt inlägg det blev nu, men det är aldrig roligt när man mår så här. Jag känner mig så deppad. Att ha ett öga som inte fungerar det är jättejobbigt. Det påverkar mig både gällande jobb och studier. Dessutom bidrar det till migrän och det är heller aldrig speciellt roligt.

2017 – Vart livets väg tog mig under året.

Jag skrev ingen årssummering förra året, trots att jag gjort det vad jag tror ungefär alltid sedan jag startade bloggen 2004. Jag mådde alldeles dåligt för att blogga om ett år som varit ett stup ner i ett svart hål där jag gråtit, legat utslagen och försvunnit helt och hållet. Nej istället så blev det inget det året. Men i år får det bli igen. Jag tror att det kan bli roligt igen för 2017 väg i livet har varit bra mycket trevliga och stärkande. Så låt oss börja!

Januari:

Året började med att vi skålade in nyåret hemma hos Williams farfar. Vi som var där var, jag, Björn och William. Williams farfar och Williams faster Emma med sin pojkvän. William farbror med flickvän och deras dotter. Det var ett bra nyår och jag var glad och nöjd när vi tog bilen hemåt sen på kvällen, allt kändes liksom bra.
Den här månaden började jag även prova på att komma tillbaka till jobbet,  jag insåg att det enda som skulle få mig fullt frisk igen var att byta jobb. Så jag började planera saken för min egen skull. Det kändes i hjärtat att behöva planera något sådant när eleverna var det finaste på den arbetsplatsen men jag fick inte arbeta med dem igen så då kändes det inte rätt längre, jag behövde något nytt.

Februari:

Månaden när jag fyllde 33 år. Jag hade galet tur med vädret ur min synvinkel den här månaden. Min mamma kom till Falun och hälsade på så vi gick på stan och shoppade och pratade, hon sov över en natt och jag var så glad över att bara få ha min mamma helt ifred. Inte så att jag inte tycker om alla andra men det är skönt att få var egoistisk ibland. Vi satt i soffan och tittade på film tillsammans med William på kvällen och hade det bara bra. Det var jättekul verkligen. Något mer jag gjorde i februari var att fotografera Lisas lilla Alice något jag gjorde hela året, det var sådan fin ära.

Mars:

Under sportlovet och fina mars åkte jag och William till Orsa folkmusikens lilla by. Där träffade vi min mamma och hennes man samt min mormor. Vi sov över hos mormor och jag var så glad över att få umgås med alla de mina. Mamma lät mig prova hennes Orsadräkt och jag föll för den direkt. Jag fick erbjudande om att köpa den, så jag började spara ihop pengar till detta. Den här månaden fyllde även min fina vän Lisa 30 år så jag med hennes vänner gick ut och firade henne på Pinchos. Det var en trevlig kväll med god mat och många skratt.

April:

Min stjärna i livet och älskade son uppträdde på Free Aid, en gala Friskolan Mosaik (där han går) och Söderbaumska skolan har tillsammans. De samlar in pengar till förmån för barn i kriser. William och hans klasskompisar uppträdde med låten Superhero av The script och jag var så stolt över honom. William spelar bas sedan länge och det var kul att se honom så säker där på scenen. April var även månaden när jag fick fotografera Lisas Alice men även Lisas vän Maria och hennes två döttrar. Det var även den här månaden Sverige råkade ut för ett terrorattentat på Drottninggatan i Stockholm. Den dagen berörde mig oerhört starkt.

Maj:

Var månaden när jag gick på anställningsintervjuer och fick ett nytt jobb här i Falun. Jag fick säga ett sorgligt farväl till mina fina elever jag följt från förskoleklass och det gjorde oerhört ont att gå vidare. Jag blickade framåt och visste att det här var det enda rätta för att mår bättre fullt ut. Det började jag även göra väldigt snabbt efter att jag sagt upp mig och skrivit på kontraktet för det nya jobbet. Det var som att allt hängde ihop, min framtid och vägen jag skulle gå på. Min stora läxa blev att alltid följa vägen och inte stanna vid ett vägskäl längre än du behöver.

Juni:

Älskade ungen slutade 6:an och började växa som bara den. Han ställde upp på en bild med betyg och rosen han fick när han slutat för dagen. Vi gick ner och firade honom med mat på Mimos och jag förstod inte hur han kunde blivit så stor så snabbt. Juni var månaden när vi firade midsommar med ett härligt liten gäng i Kniva. Det här var även dagen när jag köpte mammas Orsadräkt. Två dagar senare åkte vi mot Vänersborg för att äntligen ha en camping och husvagnssommar igen! Vi besökte Göteborg och träffade min gravida kusin Nathalie, vi var till Skara sommarland och åkte karuseller och vi träffade Björns barndomskompis och hans flickvän. Sedan åkte vi till Småland och på vägen hann vi med att se massor med trevliga sevärdheter.

Juli:

Sommaren 2017 var iskall och full med regn hela sommaren. Jag tog med min kamera och fotograferade Lisas Alice och även Williams kusin. Jag umgicks med familjen, var på crusing och frös hade det hur som helst trevligt i alla fall och det var det viktigaste. Njöt av ledighet och skratt.

Augusti:

Månaden när jag började på mitt nya jobb. Så nervös jag var och så fundersam på hur det skulle bli där och då. Det här var även månaden när mina studier till specialpedagog började även om jag hade första innedagen i september för min del. Den här månaden gick jag på Sabaton open air med Björn, Christin och Cattis. Det här var också månaden när min vän Anna födde sin lilla pris i ambulansen och det var mitt första doulauppdrag som blev att jag inte fick medverka men ändå var en del i saken, jag fick träffa lilla Anton på BB och även träffa Anna och hennes karl vilket var trevligt. Denna månad var det också första mötet med mina nya elever. En månad med många nya möten helt enkelt.

September:

Började månaden med att fotografera Lisas Alice som bar kläder som lilla Snövit. Förutom det så fick jag et kraftig migränanfall och fick åka ambulans till akuten. Där gjordes ryggmärgsprov och hjärnröntgen. Jag kräktes och kunde inte röra mig, låg med en filt över ögonen och såg bara prickar. Det var helt vidrigt och jag trodde att nu var min sista stund kommen. Det var migrän och jag fick lära mig skillnaden mellan migrän och spänningshuvudvärk. Det här var även månaden när jag ensam åkte till Västerås för att börja mina studier till specialpedagog. Det kändes rätt på en gång och jag var upprymd, förstod inte hur det kunde kännas så rätt. Aldrig tidigare har en utbildning fått mig så säkert som nu, det här är vad jag ska jobba med. Jag åt lunch tillsammans med Sarah som jag skrivit med under flera år på nätet, det var jättetrevligt.

Oktober:

När jag blev tonårsmorsa. Min son fyllde tretton och jag kände mig inte riktigt redo samtidigt som det känns så fint att få vara tonårsmamma redan vid 33 år. Den här månaden längtade jag efter höstlovet, jag behövde lov kände jag då hösten kändes intensiv med nytt jobb och kommande nationella prov samt betygsättning. Höstlovet kom och jag skrev på en tentamen, umgicks med William och hade det trevligt. Lyckades ladda mina batterier så jag kom tillbaka efter lovet och kände mig piggare och mer lugn inombords.

November:

Månaden när jag fick ett bakslag på måendet. Jag har inte berättat varför för er eftersom det då kändes så känsligt. Men det känns bättre nu så är redo att berätta, jag kom tillbaka efter lovet och läste ett e-post om att min arbetsgivare hade betalat ut för mycket i lön åt mig. Det betydde att 10.000 skulle betalas tillbaka och då på kommande lön eftersom det inte var en skuld utan ”endast ett fel”, jag bröt ihop och fick lov att åka hem. Började räkna och insåg att jag hade tillräckligt sparat för att klara mig fram tills lön i december. Så ett tips till er alla, spara era pengar! Jag lyckades dessutom behålla 2500 utöver vad jag tänkt från början så det kändes bra. Det var dock ett hårt slag och jag fick hushålla med varje krona. I november var jag till Västerås igen, umgicks med Sarah på kvällen då vi åt mat tillsammans och kände lyckan i mina studier. Tänk att äntligen hittat rätt yrke, det känns jättebra.

December:

Snövita december, första julen på många år som vi fått fira med snö. Den här månaden hade jag en julkalender med fina bloggare som delade med sig av sina liv. Jag fick fina stunder med eleverna och insåg att jag trivs väldigt bra på min arbetsplats, alla anställda i kommunen blev bjudna på julgala och det var en jättefin upplevelse. December har även bjudit på tentaplugg och en tripp till Västerås där jag fått umgås med alla härliga människor jag lärt känna på utbildningen. En vecka innan jul kom min mamma och hennes man, samt min mormor hit och firade lite julafton tillsammans. Att få krama om dem alla och känna kärleken värmde om inom mig. På julafton så var vi med Williams sida släkten och jag kände glädje över hur fint det är att få dela julen tillsammans med dem också.

Slutorden:

Jag känner att 2017 fått mig att växa, jag har börjat göra vägval i livet och tagit mig på vågor framåt. Jag vågar mer än förut och känner tacksamhet till livet. För ett år sedan visste jag inte vem jag var eller vad jag ville. Idag känner jag mig säker, min väg och mitt val känns rätt. Jag följer livets väg och låter den ta mig dit den ska, jag är tacksam över livet och allt känns bra.

Urval av inlägg jag skrivit under 2017.

Januari:
Utmattningssyndrom – Att svara på varför jag blev sjuk med eleverna.
Februari:
Firar 33-årsdagen med frulle på Scandic.
Mars:

En Orsakulla i Orsadräkt.
April:
Baby, mamma och syskonfotografering igår.
Maj:
Livet som lärare: När ett hej blir ett hej då.
Juni:
Livet i husvagnen 2017.
Juli:
Nostalgidagarna i Säter – Cruising 2017.
Augusti:
En natt i Tällberg och hackad blogg.
September:
Att ta sig tiden att samtala med sin tonåring.
Oktober:
När vi hänger bara jag och han.
November:
Att ha ett starkt band till sin son.
December:
Innedagar i Västerås, på specialpedagogprogrammet.

Mitt besök hos sjukgymnasten – Min dagliga smärta.

I fredags var jag till sjukgymnasten. Jag vet att flera velat veta hur det skulle gå där, och jag har dragit ut på att berätta om saken för beskedet var inte av uppiggande sort.

Kommande stycke innehåller detaljer som kan vara jobbigt för högkänsliga att läsa, hoppa över detta stycke om du är känslig för detaljer.

För att göra en lång historia kort har jag haft ont i min nacke så länge jag kan minnas.  Jag hoppade från soffbordet med en sopkvast under tröjan när jag var fyra år. En lek där jag minns att jag låtsades att jag var en häxa. Kvasten tog i golvet och slog rakt upp i min gom. Jag minns hur det kändes, och hur huvudet slog bakåt. Att det lät ”bodonk, bodonk” ut munnen och kom som stötar av blod, jag minns hur toaletten fylldes och hur rädd min mamma var. Vi vet att vi åkte för att ge mig sjukvård och att det blev en resa till Falun. För mig som bodde i Orsa var det ganska långt, jag lades in på barnkliniken där de ville sätta dropp, men det ville inte jag. Jag slet sönder flera infarter och vägrade tills jag fick valet att dricka juice. Det brann som eld i min mun, jag minns fortfarande smärtan som brände där när jag drack. Min mamma var gravid med min lillebror och vi sov över en natt i Falun. Dagen efter drack jag varm choklad på sjukhuset och åt en smörgås, det smärtade fortfarande och jag minns att jag kände hur tungbandet var löst under tungan. Jag fick en My little Pony av mamma och sedan åkte vi tillbaka hem till Orsa igen, med bussen om jag inte minns helt fel.

Nu kan ni känsliga läsa igen. Efter händelsen så har jag vad jag vet alltid haft ont i nacken, något som med åren blivit värre. För 11 år sedan gjorde jag en röntgen på nacken som inte visade något avvikande. Istället fick jag höra att smärtan bara fanns där, så jag har fortsatt att ha ont. Den resulterar i att jag har kroniskt ont i nacken och ofta går det rakt upp i huvudet på mig. Den sitter där och trycker på punkter ofta och gör mig trött och slut. Jag har sökt till sjukgymnastik men det har aldrig funnits tider, därmed nu när jag upplever att det blivit ohållbart så fick jag äntligen en tid.

Så då i fredags, jag kom dit och ganska direkt blev sjukgymnasten bekymrad. Han ansåg att jag gått alldeles för länge med smärtan, dessutom sa han att när man haft ont så länge som jag haft påverkar det till sist hela kroppen. Han sa att till sist tar resten av kroppen stryk, smärta leder till smärta och oftast mår man till sist även psykiskt dåligt eftersom det kroppen inte orkar med att ha det så här. Han frågade om sömnen, berättade att jag aldrig sover en hel natt. Jag vaknar alltid flera gånger per natt och har alltid gjort. Det här gillade han inte, så det ska bli någon läkartid. Dessutom tycker han att jag behöver prata med någon, eftersom ja kroppen och själen hänger ihop. För egen del är det helt okej, jag har inga problem med att prata. Större delen av min barndom gick jag till skolpsykologen och det är inget jag skäms över på något vis snarare vet jag att man ofta mår väldigt bra efter såna besök. Men får lite rätsida på saker och ting. Hur som helst, det var dags för undersökning. Han sa att så fort det gjorde ont skulle jag säga till, det gjorde ont ganska direkt och så säger han ”MEN du jag rör dig knappt”. Han visade samma övning på min arm och där kändes det knappt. Skrämmande, han sa att nålar skulle sättas och han ska tala med teamet om mig. Jag ska få övningar och även hjälp med detta.

På något vis borde jag känna mig glad, äntligen kanske denna smärta kommer att försvinna. Efter år av olika övningar, massage och liknande. Men istället känner jag mig tung inombords. Tung för att det här funnits där så länge, jag tror absolut också att en del av det som finns i min kropp också är sorg. Att en del beror på olyckan och en del på sorgen jag bär efter en barndom som bar på många sorger för min del. Det finns så många fina stunder i min barndom, men också så många mörka stunder som inte gjort mig starkare utan svagare. Det där med att hårda saker gör dig starkare beror helt och hållet på vad det är, för vissa saker har gjort mig så mycket svagare. Min rädsla att dö, att jag har så lätt att känna mig orolig och osäker. Det är inga gåvor jag fått av motgångar, det är svarta paket som gett mig sorger som sitter hårt i min själ och det är fruktansvärt att bära på sådant. Jag önskar ingen mina sorger, de är nog hårda att bära själv.

Gårdagens huvudvärk.

Anledningen till att bloggen inte uppdaterades igår var huvudvärk. Jag fick stanna hemma kräktes och mådde riktigt dåligt. Det är nu en vecka kvar tills jag ska till sjukgymnasten och hoppas på hjälp och förändring i den här känslan. Det är hemskt!

Det är fredag idag och jag mår tack och lov bättre med ”vanliga” huvudvärken. Den jag lärt mig leva med. Vilket också är helt galet att man lär sig leva med smärta? Men blir väl så antar jag när man har det dagligen. Jag ska ut en sväng idag, måste få luft och har dessutom sedan en månad tillbaka bokat tid för att fixa mina naglar något jag ser framemot. Jag ska vara där om 40 minuter så ska alldeles strax vandra neråt stan.

Vad ska ni hitta på denna fredag?

Onsdag och huvudvärk.

Har haft huvudvärk hela dagen. Det riktigt värker och drar bak i nacken, det känns som det strålar hela vägen upp till huvudet. Trots detta har jag varit ute på min dagliga promenad, tänker att den där promenaden ändå hjälper någonstans. Det är nu bara en vecka kvar tills jag ska till sjukgymnasten och någonstans både tror och hoppas jag på att det kommer hjälpa mig.

Idag har jag jobbat och när jag kom hem åt vi tillsammans. Jag har hunnit med min runda och nu sitter jag här och funderar på om jag kanske skulle unna mig ett bad? Någonstans tänker jag att ett bad hade varit oerhört skönt så här på kvällen. Det får nog bli så. Imorgon kanske det blir något mer innehållsrikt att skriva om i alla fall. Idag är jag bara trött och slut.

Det har regnat hela dagen idag så det är väl därför jag är trött antar jag. Vad gör ni idag?

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings