Jag och William såg The bling ring i helgen. Jag tyckte den var riktigt bra, och trots att den fått dåliga recensioner var den väl värd att se. Den kanske inte var ett självklart val, men när den poppade upp på Netflix som rekommenderade såg vi den. Filmen är baserad på en verklig händelse där ett gäng tonåringar gjorde inbrott hos kändisar och stal deras saker. Paris Hilton var bland annat utsatt och hon har lånat ut sitt hem till filmen och medverkar som sig själv.
Jag tycker Emma Watson gör rollen bra och filmen känns trovärdig. Jag kom på mig vid flertalet tillfällen att tänka, NU måste dem väl ändå åka fast. Som ni säkert förstår så åkte dem fast också. Fick avtjäna fängelsestraff som blev ganska korta i jämförelse med vad domen sa, och betala skadestånd. Men filmen var väl värd att se, när ingen annan film finns att tillgå. Är du sådan som hänger på krogen skulle jag kalla detta för den bästa bakisfilmen, är du en förälder som behöver släppa alla måsten då är detta filmen för dig. Kräver du hjärnstimulans, vill ha utmaningar och knäcka nötter? Då är detta absolut ingen film för dig!
Sommar, regn och några soliga dagar.
Idag tog jag mig ut med William en sväng. Vi gick till Mcdonalds och lunchade tillsammans och sedan har vi varit på Poketion tillsammans. Pokemon och motion, poketion helt enkelt. Vi har letar och funnit några stycken kom sedan hem och jag lagade middag idag till oss alla. Det blev falafel med körsbärstomater, sockerärtor, babyspenat, avokado och till det hade vi majstortillas tycker dem är godast.
Björn kom hit och ville till Biltema som finns i Borlänge, jag satt kvar i bilen men sedan tog vi en promenad genom vattenparken där vi fångade några fler Pokemons. Vi åkte sedan ut mot Romme för att handla lite glass och åkte sedan hem mot Falun igen. Tog en promenad runt Gruvan där vi fångade några Pokemons till och sedan åkte vi hem hit. Björn åkte hem till sig, och jag tog en till promenad och letade Pokemon ensam en stund. Tills William och hans kompis Ollis hängde på ner till stadsparken. Jag har insett att Pokemon är bra för mig, jag kommer ut och jag behöver komma ut. Jag velar lite i olika saker, och jag kanske berättar här eller inte. Jag har ännu inte bestämt mig.
Nu ska jag svara på era kommentarer, och sedan ta det lite lugnt igen.
Sista dagen på Engesbergs camping i Gävle.
Vi sista dag slutade med regn på morgonen, vi hade beslutat oss för att vandra runt i närområdet på förmiddagen eftersom vi skulle lämna campingen senast klockan 15:00. Denna camping har potential att bli en riktigt vacker camping, men tyvärr kändes den väldigt dåligt underhållen. Men personalen var jättetrevliga av dem vi mötte, och alla som bodde på Campingen var trevliga och glada. Vi hade solplats och vi hade det mycket bra. Tyst var det på campingen också, så jag kan absolut rekommendera ett besök dit. 
Hur som helst, vi väntade på att regnet skulle avta och den saken skedde. Så vi tog en promenad och tittade på hamnen och närområdet. Det var väldigt fint så jag passade på att fotografera.
Vi såg en familj med svanar. Nog är det spännande med svanar? Så himla vackra! Jag tycker det är intressant att ungarna är mörka och att dem sedan blir vita?! Till och med näbben har ju en annan färg än på vuxna svanarna.
Så himla vacker hamn! En riktig idyll!
En härlig dag i Furuvik.
Vi skulle egentligen inte till Furuvik i år. Något William velat och pratat mycket om. Men nu befann vi oss i Gävle och vi fick veta att Björns moster och hennes barnbarn, samt hennes karls barnbarn var på Furuvik. Williams tremänning Lucas var där, och Lucas är 5 månader äldre än William så vi tänkte, varför inte?
Vi började med att leta upp dem, djuren är väl egentligen inte det William vill göra allra mest på Furuvik, utan han vill självklart åka karuseller. Men vi kikade lite. Lemurerna tycker jag är spännande djur måste jag säga.
Sen gick vi till mina favoriter getterna! Jag har en helt sjuk förälskelse i just getter. Jag älskar att titta på dem och klappa på dem. Getter är verkligen ett sånt där djur jag mer än gärna skulle ha hemma, tillsammans med höns. Sen kanske det inte är det mest lämpliga djuret i lägenhet. Men jag menar självklart om jag bodde i villa!
Visst är dem söta? Dem ser så himla obekymrade ut, väldigt spännande djur måste jag säga.
William och Lucas ville åka karuseller så tog först en tur genom Amazonas. Jag passade på att titta på Alpackan, väldigt spännande djur.
Medan vi väntade tittade jag även på chimpanserna. Jag har dock svårt för att se apor och vilda djur i Sverige. Dem hör inte hemma här och mitt hjärta blöder för dem!
Grisar däremot är härliga djur! Denna bjässe njöt av livet!
Äntligen kom William och Lucas ut från floden, dem hade jättekul och verkade gilla att åka runt där.
Vi gick in och kikade på lite djur i ett slags växthus skulle jag vilja kalla det? Här fanns apor, krokodiler och sköldpaddor. 
Krokodiler tycker jag är så där halvläskiga måste jag medge. 
Sen gick vi och åt lunch. Jag tog en veganska kebab, och den var riktigt god! Sedan fick William och Lucas äntligen gå ut och åka karusellerna.
Vi befann oss sedan vid tivolit i flera timmar.
Först ut blev det slänggungan!
William fick testa lotteriet men utan vinst just på denna. Björn vann dock en apa till honom senare. 
TVÅ enormt glada killar i favoriten av alla karusellerna.
Vi hade en riktigt bra dag i Furuvik, galet mycket getingar även här dock. Folk gick och beklagade sig över stick överallt. Vi klarade oss tack och lov!
Att minsta en anhörig.
Nu under semestern pratade jag och William lite smått om mitt tidigare liv. Med det menar jag livet jag hade innan han föddes och blev en del av mitt liv. William fyller den största funktionen i mitt liv och jag är väldigt tacksam över att just jag blev hans mamma. Hur som helst satt jag där och berättade för honom varför jag valde att aldrig mer gå på en begravning och det blev en lättsam sak i det jobbiga. När min pappa dog fick vi, jag och mina två yngre syskon en egen begravning. Jag minns det som ganska lugnt och fint och ett tillfälle för oss att säga hej då var för sig. Vi var ju barn då, jag var nio, mina syskon var fem och fyra år gamla och det här var ett perfekt sätt för oss att få säga hej då.
Några år senare dog min morfar, den begravningen var en samlad begravning med hela släkten. Jag minns det som traumatiskt och hemskt, jag grät och var alldeles förstörd. Alla känslor som fanns där i rummet, alla blommor och alla ledsna människor det var fruktansvärt! Det fanns verkligen ingen harmoni i att begrava honom bara en stor sorg, som för alltid finns kvar i mitt minne.
Ytterligare några år senare var jag på min sista begravning, trots att det blivit begravningar efter detta har jag valt att inte gå på dem. Istället har jag betalat in till minnesfonder från ställen som finns på begravningar från fonus. Jag tycker om det här med att betala in till minnesfond och så vet jag att allt kommer fram till begravningen och dem som är anhöriga så att det blir en visad tanke för dem.
Begravningar sker hela tiden, om det nu så är begravningar i Stockholm, Falun eller i Kiruna så kommer människor alltid behöva dem. Det är då väldigt bra att man kan vända sig någonstans för att få hjälp med dem, oavsett om man likt mig betalar till en minnesfond eller om man befinner sig fysiskt på plats.
En härlig dag på Rullsand och Gävle city.
Nästan varje år åker vi till Rullsand. Vi åker dit över dagen och badar tillsammans, i år bodde vi med husvagnen vid havet men William var inte så imponerad av den badplatsen så vi åkte till Rullsand igen. Det var mysigt, men fy sjutton för alla getingar! Jag fick panik, har aldrig sett så många getingar på en och samma plats tidigare dem var verkligen överallt!
William kom upp för att fika från stranden och då kom getingarna i en hel svärm. Det blev således ingen fika och besöker på Rullsand blev ganska kort, vädret blev dessutom förändrat när vi var där. Från fint solsken och ganska varmt till kyligt och mulet. Men vi hade det trevligt ändå, och jag tog mitt tredje bad för i år!
Medan jag och William badade, kom det massor med fåglar fram till Björn. Det såg väldigt roligt ut för oss som befann oss i vattnet. Både jag och William simmade ju och såg alla fåglarna som bråkade runt Björn.
Jag och gick upp och då gick Björn ner och badade, då kom en and fram till mig så passade på att fotografera den. Anden bara några decimeter ifrån mig så det var jättekul! Fick riktigt bra bilder på den också. Strax efter blev det kallt och började blåsa så vi begav oss mot bilen.
Vi var hungriga och åkte till Gävle city. Där parkerade Björn bilen i ett parkeringshus och vi begav oss ut och letade både matställen och Pokémon så klart!
Jag tycker Gävle är en väldigt vacker stad, och gillar att gå runt där. Vi brukar besöka Gävle lite då och då.
Underbara dagar i husvagnen.
Tanken var att jag skulle uppdatera er om vad som hände på vår resa, men vet ni? Jag la bloggen helt åt sidan och njöt av livet här och nu istället. Det var helt underbart att göra det, men jag har fotograferat, njutit av god mat och umgåtts med min familj. Vi har gjort massor med trevligheter och jag tänkte slänga upp några inlägg här som jag skrivit innan så ni får lite inblick i vad vi gjort.
Vi lever och har haft det galet kul i flera dagar! Jag behövde detta, och det här med husvagn är helt min grej. Det är riktigt roligt och väldigt fritt att ha husvagn, nog för hotell är bekvämt men med tanka på alla pengar man sparat är jag helnöjd! Husvagn är verkligen värt det!
Campingliv.
Morgonstund i husvagnen. Vi har varit vakna en liten stund, men William slog just igång tvn och här ligger vi alla tre och tittar på tv. Jag tänkte strax gå och ta mig en dusch.
Det är rätt härligt att campa tycker jag.
Igår grillade vi och det var trevligt. Björn köpt ett partytält och ett campingbord. En pinne till förtältet har gått sönder men denna lösning var perfekt! Dessutom älskar jag den gröna färgen, blir en snygg kontrast mot 70-talsvagnen.
Det är inget bestämt vad vi fortsätta att göra idag. Det visar sig och blir säkert bra.
Engesbergs camping
Då är vi framme. Denna gång befinner vi oss i Gävle. Nära havsbad och har en solig plats. William och Björn har försvunnit iväg för att bada, men jag stannade här i solen en stund. Just nu lyssnar jag på en norskhund (för visst borde en hund med norska ägare vara en norskhund?) som försöker gräva sig ut ur hundburen i deras bil.
Om en stund ska vi åka in till Gävle och handla. Jag kommer svara på era kommentarer tror mig, men sitter på mobilräkningen då det inte är något wi-fi här.
När du blev sjuk, för ett år sedan på sjukhuset.
För ett år sedan hade vi legat på barnkliniken i ett dygn. Jag förstod inte vad som var fel mer än att du var dålig. Du hade så hög feber och du var inte dig själv, du hade antibiotika i din hand och var blek som ett lik. Till mig sa dem att du hade en skelettinfektion, du kunde inte stödja dig på benen. Vi fick skjutsa dig i rullstol och du blev arg för ingenting. Du ville ogärna äta, men glass gick bra en stund. Jag minns hur maktlös jag kände mig där på avdelningen och hur jag bara ville ha tillbaka dig igen min älskade unge. En vecka befann vi oss där, det var varmt ute hela den veckan. Du kom hem med kryckor och antibiotika, ett år.
Ett år går så snabbt, tiden har en förmåga att förändra oss. Men samtidigt har tiden en förmåga att spara våra minnen djup inom oss. Just nu minns jag den där känslan jag kände för ett år sedan, oron, rädslan och kärleken. Att se sitt barn sjukt är inget man som förälder vill uppleva. Man vill bara ta sjukdomen och stoppa i sin egen kropp. Ett år, ett år av minnen, ett år av liv.
