november 2009
Njuta.
Tog mig ett bad, snart kommer sonen och hans pappa hem. Eller ja, sonen kommer hem, hans pappa drar tillbaka till sitt hem så klart. Undra vad man ska göra för nått skoj i helgen? Känns som jag har noll fantasi, även över mat och andra saker. Helger känns ofta långa, vet inte varför men torsdagen känns alltid lite ångestladdad. Dåliga erfarenheter av helger kanske? Nu är sonen hemma så det är en kul helg men tror den negativa känslan innan helgen beror på att man är ledig och då måste man liksom göra något av helgen. Egentligen gillar jag bäst att ta det lugnt, kanske se en film med sonen eller bompa på fredags kvällen, äta lite fredagsmys. Nu har jag noll fantasi känner jag. MÅSTE komma på nått skoj, imorgon ska vi förhoppningsvis måla gipsfigurer om inte jag råkat förstöra dom. De får vi hoppas att jag inte gjort. Höhö.
Sen lär vi ta en sväng ut också. Kan inte sitta inne direkt. Undra vart man ska bege sig då? Någon med roliga utomhus tips?
Skolan.
Var i skolan och det var verkligen över alla förväntan. Riktigt kul faktiskt. Har mer eller mindre kommit på vad vi ska göra på fältveckan.
Efter skolan hämtade jag sonen. Och nu är vi hemma. Han spelar dator, ska starx åka en sväng till sin pappa. I helgen har jag sonen så då blir det mysa helg. Antar att sonen ska ha fredagsmys imorgon. Händer inte så mycket annars faktiskt. Jag har ont i ryggen och ska strax dammsuga. Kommer säkert på nått skit att skriva sen. Eller ja, det snöar. BAJSKORV till de hatar snö, fast det vet ju alla redan. Jag är miss sommar typ. Men får ju genom lida detta skit, hoppas dock på en snömild vinter. Tycker inte om när grus kommer in i hela lägenheten, sen kyla är inte min starka sida. SEN tycker jag inte heller det är rättvist att skoteråkarna fick värsta dröm vintern förra året och jag min arma stackare fick en till ofin sommar, kall och regnig. SÅ därför är det inte mer än rättvist att det blir en dålig vinter i år. RÄTT ska vara RÄTT liksom.
Skolan vilket bajs.
Sitter just nu på upprop, kunde inte kännas mer bajsigt. Att sitta och säga sitt namn så som man faktiskt bryr sig fast man inte gör det. Nu ska vi diskutera kurshandboken. Snack skit dåligt, alltså varför diskutera med en som man vore ett litet barn som behöver massor med info, läser man akademiskt lär man väl för fan kunna läsa.
Orkar fan inte bry mig just nu. Sen drama, EN hel dag med drama. Idag är jag pessimist.
Skolan imorgon, känns som ett straff.
BAJS och blä. Har försökt att inte tänka på det men kom på det nu i alla fall. Imorgon har vi drama HELA dagen. Jag hatar drama. Att använda min kropp som redskap får mig att känna mig så sjukt missanpassad. Vissa människor har drama i blodet, andra som till exempel jag blir som en stenkloss mitt bland småstenarna. Värst av allt är att man inte får klaga, nä för då är man tråkig. Till saken hör jag älskar musik till exempel, bild är defintivit inte mitt starka ämne men jag kan ändå måla och tycka att det känns okej. MEN drama och jag går inte alls ihop. Jag kan inte agera och jag hatar att ta på folk. Jag vill inte lägga mig på smutsiga golv och jag vill inte säga HEJ till massa främlingar, så låt mig slippa liksom.
Folk tror att kan man inte agera kan man inte bli en bra pedagog/lärare. Det är fan inte sant, jag är förbannat duktig på att få barn att hitta på saker men leka, spela och dramatisera jag kan inte för jag har ingen fantasi. Jag undrar om det beror på att jag inte lekte mamma, pappa barn som barn. Jag förstöd aldrig det roliga med den leken. Jag var en sån där tråkig flicka hatade roll lekar. Förstod aldrig charmen med mata dockan eller att ”laga” mat. Jag tyckte det var sjukt mycket roligare med bilar och lego, vara ute i sandlådan och lorta ner mig typ. Men hatade att leka mamma pappa och barn. Så redan som barn hade jag svårt att ”vara” någon annan. Förstod inte charmen helt enkelt, jag var nöjd med mig själv varför leka något så tråkigt som vuxen?
Känner lika idag, varför fjanta sig och låssas leka att man knäppt ett kort när det finns digitalkameror som gör jobbet åt en? Varför ställa upp på att göra saker inför massa andra och känna sig missanpassad? Vissa resonerar som så att man bör det för det är kul för alla andra, men varför ska man ställa upp på något som är får en själv att må psykiskt dåligt? Jag mår skit idag, vill inte alls till skolan på grund av att vi har drama imorgon. Tänker hur jag kände mig inför musiken som vi hade 1 dag, då var helt helt upprymd. Men drama har vi haft så många gånger och jag har ställt upp så många gånger att jag vill SPY. Känns fan som ett straff att gå dit imorgon, ett straff för man inte förstår charmen i att vara ett vandrande kylskåp i badrummet.
Back to school, återträff för nian.
Har inte tänkt så mycket på det där med återträff för nian. Eller ja, jag har ju vetat att det kommer ske men inte direkt funderat så mycket på det. Idag ringde någon som ordnade klassfest och ville att jag skulle stå som namn för klassfesten, typ som ledare eller nått? Jag tackade nej då jag inte ens vet om jag kommer gå. Eller jag är rätt säker på att jag inte ska gå. Jag lever idag 10 mil bort med barn och ett helt annat liv. Det skrämmer mig nog så mycket att åka upp till mina barndoms/tonårstrakter ändå till julen. Jag känner mig inte ”hemma” längre. Jag har bytt dialekt det är jag rätt säkert på, eller ja i alla fall till 95%, jag märker själv att jag pratar annorlunda ofta. Jag uppför mig inte alls som jag gjorde då när jag bodde där. Det tror och hoppas jag visserligen ingen gör, man kan ju hoppas folk mognat på 10 år. Men alltså jag känner mig annorlunda på alla sätt och vis. Jag är liksom inte DEN sortens människa längre, nu är jag positiv, glad och mår bra när jag är hemma här i stan. För här är HEMMA. Men där uppe, även om folk kanske inte ens känner igen mig är jag ändå altid tillbaka i nån form av sån här var jag och det skäms jag över känsla. Jag skäms över vad jag gjort och sådant känns inte alls lätt att åka 10 mil för att festa. Förmodligen känner nog dom flesta nån form av ångest inför sånt här. De gör man nog bara för att liksom. Om jag visste att jag tog mig hem till mitt hem under natten kanske jag valt att åka upp, men det vet jag inte och nu har jag 5 månader på att bestämma mig. Får hoppas att jag vet när det är dags vad jag vill.
Mitt buzzador paket.
Som jag skrev tidigare skulle jag göra ett bajsigt eller najsigt på mitt buzzador paket. DET här blev najsigt i alla fall på ansiktsmasken. Jag la masken och begav mig sen till ett hett bad sjukt härligt. Känslan i ansiktet påminde lite om halstabletter så där svalt och friskt. Nu några timmar efteråt känns huden mjuk och len. Imorgon ska jag dela ut prover i skolan tänkte jag och be om folk berätta vad dom tycker. Jag måste ju göra detta eftersom jag är medlem i buzzador, men jag tycker helt klart det är värt den lilla saken.
buzzadorpaketet och innehållet.


Dagens fynd.
Var som tidigare inlägg talade om förbi maxi. Där gick jag till en hög med böcker. JAG är bokkåt, och hittade följande bok av Jan Guillou – Madame Terror, endast 10 kr stod det på boken men väl i kassan kostade den endast 9 kr så jag kände att jag fyndat (sonens pappa ja WOW du fyndade en hel krona” men va fan från början har den säkert kostat minst 150 spänn så jag tycker det är ett fynd. Dessutom älskar jag böcker och när dom är inbundna är dom LÖVELI!
Har aldrig läst denna, kommer säkert någon skriva att den är skit dålig. MEN tur då smaken är som baken, annars hade livet varit bajs!









