Idag var jag där, på kvinnokliniken på Falulasarett, var väldigt svårt att hitta dit tyckte jag. Fick springa runt och leta ett bra tag, hade inte tolkat det som att det låg på samma plats om förlossningen och dessutom var det ju STORT som sjutton i alla gångar. Ser mycket större ut det där ”bunkrarna” inifrån än det är utifrån. Kom dit och fick ångest, satt där 10 minuter innan och var kallsvettig funderade flera gånger på att rusa därifrån. Fick rejäl ångest av att sitta bland alla människor som såg helt förkrossade ut, några glada men de flesta såg ut som det skulle bryta ihop och det var ju så jag kände mig också så jag blev knappast lugnad av att sitta i det där väntrummet. Jag rent av skakade och funderade på att springa och spy flera gånger innan läkaren kom. Hon bad om ursäkt hade varit något med att leta parkering men hon var så gullig och varm på något vis jag gillade henne på en gång.
Vi gick till undersökningsrummet och där stod gynstolen och jag ville ännu en gång spy! Jag har sån fruktansvärd fobi för detta, kan inte förklara hur mycket jag undviker att gå på gyn. Går när jag måste vid cellprov men annars går jag inte alls dit. Så gick vi igenom min menshistoria idag;
Förklarade att jag får så ont att jag kräks vid mens, att jag får hemsk huvudvärk, att jag mår rejält psykiskt dåligt och att det går ut över mitt sociala liv att jag inte vill jobba när jag har mens för det känns som jag ska gå under av smärtan, att huvudvärken är olidlig. Jag sa att jag tror det måste vara något med hormoner för jag mår verkligen så himla dåligt, hon sa att det helt klart var så, så kom vi in på min graviditet med William mina tidiga SD och värkarna jag hade så tidigt, att jag hade rejält ont jag frågade om det fanns något samband och fick svaret att de just nu forskas i det och man kommer mer och mer fram till att kvinnor med smärtsam mens ofta får tidiga SD och även föder förtidigt, det låter väl märkligt men det kändes så skönt att höra. För jag har liksom inte kunna förstå varför jag hade så fruktansvärt ont när jag väntade William när ingen annan i min släkt haft samma problem. Men där fick jag svaret, det finns ett samband.
Sedan kom vi in på preventivmedel och jag förklarade att jag inte använt något på sju år, så sa att jag många gånger tänkt att jag nog inte kan få fler barn.
Vi gjorde en gynundersökning och jag när vi gjorde den så frågade hon om jag fått vaginalt eller med KS, sa vaginalt och hon sa ”jag letade efter något ärr men såg inget”. Funderar lite på den saken, men efteråt så sa hon att min livmoder och äggstockar ser helt normala ut och det finns inga hinder för att jag ska kunna få fler barn. Det lät på henne som jag mer eller mindre kan bli gravid imorgon, så vill jag ha fler barn i framtiden så kommer inte ”problemet” ligga hos mig utan hos min eventuella partner om det skulle vara något. Kan ju säga att en sten föll från mina axlar för jag har intalat mig själv att jag är steril i flera år nu, jag har verkligen intalat mig själv att jag inte kan få fler barn, men med detta känns det verkligen skönt eller vad man ska säga.
Hon tyckte i alla fall att vi skulle slå ut min mens helt, för min kropp tror att min mens är en infektion och reagerar som att jag är sjuk när jag får mens. Min livmoder jobba för snabbt för att bli av med ”infektionen” och därav så får jag jätteont, mår illa och får huvudvärk och hela grejen. Vi diskuterade först hormonspiral men jag sa att jag hellre vill prova minipiller av de två alternativen som finns för mig, så nu har jag minipiller hemma får se hur det fungerar, funkar det så funkar det annars lär jag prova något annat. Dessutom fick jag citodon utskrivet, det är morfin i det så därför måste jag stanna hemma första gången jag tar dom. Får väl se hur det går, jag hoppas att det funkar i alla fall.
Madeleine Stenberg 
