Visar: 1 - 2 av 2 artiklar
Tv-serier, film & musik Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Att våga gå på bio. Fantastiska vidunder och var man hittar dem.

img_2880

William bad mig för en stund sedan att följa honom på bio på onsdag. Han ville verkligen se den nya filmen inom Harry Potter genren, den har alltså inget med Harry Potter att göra men ja den omnämns i böckerna. Hur som helst jag ville så gärna för William att vi skulle detta, det här blir mitt första biobesök sedan jag fick utmattningssyndrom. Det här betyder således att jag ska gå på bio, befinna mig med många människor där och jag ska klara av detta trots att jag förmodligen kommer att få ångest. Men vet ni? Jag vill fixa detta, jag vill göra detta för Williams skull och jag ska verkligen kämpa mig igenom ett biobesök. Jag tänker att även om jag är superstressad just nu, och känner stresspåslag så är det ett steg jag ska klara, att kunna gå på bio med William. Att gå på bio tillsammans är bland det mysigaste jag vet att göra egentligen. Mitt utmattningssyndrom ska inte få förstöra den saken helt för mig så jag ska klara detta trots att jag kommer ha ångest nu i flera dagar och kommer må dåligt. Men vi ska gå och vi ska ha mysigt tillsammans jag och William. Det är viktigt att göra sånt man tycker om, det är som jag fick höra av läkaren i måndags ”GÖR bara saker du tycker om”. Det är så viktigt att hitta saker man bara tycker om, man lär sig efter vägen av sådant.

Så nu ska vi på bio alltså, jag vill så mycket se tillbaka på detta om något år och tänka ”Tänk första biobesöket jag vågade boka” och sedan minnas vad jag tänkte och upplevde där och då.

IBS & Magproblem

Besöka Borlänge, IBS och sjukdomshelg.

IMG_7975

Som jag skrev igår var det sjukstuga här hemma. Jag blev rejält dålig i fredags och låg sedan hela helgen. Fick rejäl feberfrossa i fredags och låg och hackade tänder, hade 3 filtar och ett täcke över mig och frös ändå. William fick ta tempen på mig för jag kunde inte lyfta mig över täcket för jag frös så galet. Vid 20:00 tiden lyckades jag märkligt nog att resa mig och gå till badrummet och borstade tänderna, la mig ner och somnade. William kom in med vattenflaska åt mig och försökte få mig att dricka något jag vet att man ska med feber men som jag är jättedålig på när jag har feber.

Jag mådde väl kanske inte perfekt om man säger så. Somnade i alla fall och sov hela natten, vaknade och svettades men sov i alla fall.
Gårdagen blev lika jag sov och då tog jag i alla fall Alvedon, brukar aldrig ta febernedsättande annars men nu kände jag liksom att det var lika bra att ta något så jag blev frisk någon gång, så låg på soffan och sov. Framåt kvällen fixade William varma mackor och yoghurt åt mig och sen efter Så Mycket Bättre började jag må relativt bra. Jag la mig och somnade runt 3:00 då jag tog två Alvedon och somnade sedan om vid sextiden. Det rann svett om mig, något väldigt ovanligt då jag aldrig svettas utan alltid fryser. Men antar att det var det sista av kroppen som tog striden eller vad man ska säga?

Vid 10:00 såg jag att Björn sms:at och frågat om jag och William ville hänga med till Borlänge och kika på Biltema och Clas Ohlson, det ville jag men hade 10 minuter på mig. Så slängde mig ur sängen tog en akutsnabb-dusch och sminkade mig lika snabbt. Sedan åkte jag med till Borlänge, det var bra för jag behöver ju träna på såna ställen. En del i att bli frisk är att utsätta mig för platser där jag får panik av att befinna mig. Det gick ganska bra, och eftersom jag inte känner mig febrig eller sjuk längre var det skönt att komma utanför dörren också.

När vi sedan åkte hemåt så träffade jag på lite grannar så vi stod och diskuterade lite saker som skett här i trapphuset och sedan så gick jag in, diskade och fixade lunchen.

Just nu sitter jag med rejäl IBS-mage och plågas, det gör galet ont. Jag tänker varje gång att man har någon farlig sjukdom när magen blir så här svullen och utspänd och gör så galet ont. Samtidigt vet jag ju att det är IBS och man har bara så här då. Problem med magen och tarmarna, jag tror att min IBS är en svit av åren som jag hade ätstörningar och således inte åt mat. Det här är smällarna man får ta när man i en växande kropp inte låter kroppen få utvecklas och få närig, om jag veta när jag var 11 år och började kontrollera maten vilka bestående men man skulle få? Det är tråkigt så här idag att inse att ens komplicerade förhållande till mat förstört kroppen för mig. Men jag vet ju att det bara är så. Nog pratat om den saken, William är på Parkour och jag ska fixa middag när han kommer hem i alla fall. Men nu ska jag ta mig ett glas med vatten.