Dagens middag – Vegansk indisk gryta

namnlost-1

Idag lagade jag en enkel vegansk indisk gryta. Det var väldigt simpelt och gott, dessutom gick denna middag för 3 personer och två matlådor på sammanlagt 80 kronor. Så det var inte direkt en dyr middag om man säger så.

Ingredienser:

Krossade tomater jag tog 2 förpackningar
2 dl röda linser
1 gul lök (jag plockar bort detta)
3 vitlöksklyftor (plockar bort)
3 msk mango chutney
1 tsk spiskummin
1 tsk gurkmeja
1 tsk malen nejlika
1 tsk koriander
1 kanelstång
Chiliflakes här pepprade jag bara på.
Malen ingefära

Hacka löken och pressa vitlöken, stek i olja tillsammans med kryddorna. När dessa fått lite färg häll i krossade tomaterna, linserna, kanelstången och mango chutney och låt allt koka upp. Jag hade detta på svag värme i 15 minuter samtidigt som jag värmde riset så det fick koka och dra i sig en stund.

Bedömning av rätten:

William och Björn tyckte båda det var jättegott. Björn sa ganska tidigt att det var en söt smak. William tyckte att krossade tomaterna var framträdande. Jag personligen tyckte det var rätt starkt men gott. Helt klart något jag kommer laga igen, det är väldigt enkelt och perfekt mat att äta så här mitt i veckan. Jag sa vid middagen idag att det känns väldigt roligt att laga veganskt och vegetariskt eftersom jag känner mig riktigt bra på detta. Jag märker nämligen att maten blir god och William som tidigare ätit en portion av min mat tar nu gärna mat en gång till. För mig är det ett väldigt bra betyg.

Bon appetit!

Utmattningssyndrom – En galen trötthet.

004

Vissa dagar är jag mer trött än andra. Idag är det en sådan dag, jag gick inte upp förrän vid 11:00 idag och gick och handlade strax efter 12:00, sedan somnade jag på soffan vid 13:00 och sov tills klockan var 16:00. Man skulle ju kunna tro att jag nu är helt utvilad men så är inte fallet, jag längtar verkligen efter att få gå och lägga mig igen. Det blir nog en tidig kväll idag, det känns som jag är alldeles för trött för att ens tänka på något annat än sängen.

William och Björn har åkt och simmat, och jag ska laga middag idag. Tur nog är middagen så pass enkel att jag inte behöver tänka allt för mycket på den.

Jag lyssnade på Pira och Bråding idag, en pod och den handlade om utmattningssyndrom. Kände så väl igen mig i allt det denna tjej som intervjuades talade om. Den här konstanta tröttheten som ibland lurar en genom att tro att man snart är frisk. Den där känslan av att man upplever denna sjukdom som ett misslyckande och känslan av att försöka vara så galet duktig och bra hela tiden. Att det här blir ett nederlag som bara det är galet svårt att ta in.

Jag har läst hur folk som aldrig hamnat här, skriver att hit kommer bara svaga människor. Med erfarenheten jag har fått, och allt det jag läst skulle jag säga att hit kan alla hamna. Det handlar bara om att din kropp till sist säger “lägg av, det räcker nu“. När din kropp verkligen drar tag i handbromsen kommer det tåg du åker på tvärnita och du flyger som en vante rakt in i väggen. Du kanske blir  som medvetslös under en tid, din hjärna kanske lägger dig i koma, varje bit av din kropp måste sakta men säkert byggas upp igen. Ditt hjärta kanske pumpar ut mer blod än du ens trodde du hade, du fryser och du svettas om vartannat. Människor som tar i dig ryggar undan för din kroppstemperatur är så låg. Dina händer och fötter är som istappar.

204

Du har ont i kroppen, vissa dagar gör smärtan som mest ont fysiskt. Du känner att nacken är stel, du känner en värk i benen. Kanske har du ont i magen, och axlarna. Några dagar har du en obeskrivlig smärta vid lungorna, det är som att den luft du andas ut skulle kunna fylla ett helt rum. Den luft du andas in däremot den känns som den knappt skulle få plats i ett kinderägg.

Inatt drömde jag att jag befann mig på min gamla barndomsskola i Orsa. Det var nu i tiden, men åldern var runt 12 år och det var luciaträning. Jag ville inte gå, jag var helt vettskrämd. Jag sa som i ett mantra att “jag vill inte delta, snälla låt mig slippa delta. Det är sånt här jag mår dåligt av“. Jag hade panik i drömmen, var livrädd för att behöva gå igenom massan av människor och visa mig i ett luciatåg. Jag var livrädd för allas blickar och ville inte medverka. Jag kände panikångesten som kröp i kroppen på mig och fick tag på min strupe, jag ville skrika där i sömnen. LÅT mig slippa delta!

Ni kan inte ana hur skönt det var att vakna och inse att allt var en dröm, att jag är vuxen och ingen kan tvinga mig att delta i ett luciatåg. Men nu är det så här igen, jag drömmer om skolor och prestationer på nätterna. Det är som min hjärna är en bokhylla med böcker där miljontals av dessa böcker fallet till marken som på ett gammalt bibliotek och jag måste städa upp allt. Varken kroppen eller hjärnan har energin att göra det, så istället väljer kroppen att sova. Den väljer att lägga sig på soffan och sova och åter igen sova. Som att den sover ikapp månader utan sömn. Min kropp och själ är trötta, de vill inget hellre än att sova en djup sömn.

Blodgivare – En känsla av stolthet.

Jag känner alltid samma stolthet när jag får dessa sms från Landstinget Dalarna som berättar att mitt blod kommit till nytta för en patient. 

Att min lilla donation av blod kommit till någon människa som behövde det. Kanske ett litet barn? Kanske en nyförlöst mamma, kanske blodet gått till någons mormor, farmor, farfar eller morfar? Kanske någons syster eller förälder? 

Att ge blod och veta att någon fått det efteråt känns varmt i hjärtat. Du som fick mitt RH0 positiva blod, jag hoppas du mår bra och att min blod gett dig styrkan att bli frisk. ❤️