Att avvärja en panikångestattack.

Så vart det helg och söndag, det slår aldrig fel numera, det är på helgen alla känslorna jag just nu känner slår mig som hårdast. Det gör som ondast inombords och jag vill bara skrika. Jag försöker stå emot men ångesten griper tag inombords och det känns som den vill döda mig likt en kanonkula rakt genom halsen.

Jag sörjer och jag kämpar i ett. Tog mig en promenad runt regementet efter jag handlat. Först kändes allt okej, även om mina minuter på affären höll på att att ge mig ett ångestanfall. Alla människor, stressen och kombination med trängseln men jag stod ut, jag hanterade känslan. Det var först när jag kom till parkeringen strax innan Stadsparken som jag kände en hård snara runt min hals, jag fick för mig att min tröja försökte strypa mig. Jag kände hur jag började andas häftig, hur tröjan tryckte hårdare och hårdare mot halsen, hur jag började känna hur synen sakta började försvinna.

Men jag lyssnade till det knep som min psykolog gav mig förra gången, när jag känner att attacken är på gång det är endast då jag kan avvärja attacken, så jag började andas med magen stod rakt upp och ner och lät magen andas åt mig. Fram och tillbaka och kände hur lugnet kom tillbaka till mig. Jag kände att jag klarade det, gick hemåt med samma känsla av att min tröja nog försökte strypa mig men jag fick ingen panikångest. Däremot vet jag att om jag får en panikångestattack så ska jag stanna i den, hon har bett mig att stanna i ångesten och inte undvika den. Jag måste stanna i det helvetet och bara känna trots att det är fruktansvärt obehagligt.

Det är så tungt att må så här, tungt på så många plan. Det har inget med jobbet att göra, inget stressrelaterat jag mår bara förbannat dåligt av helt naturliga skäl denna gång. Det är ingen depression, ingen utmattning det är bara rena och skära känslor och min kropp hanterar den med ångest. Ångest som är det värsta jag vet, men som min kropp uppenbarligen tar till som redskap. Men idag lyckades jag avvärja ångesten, det trodde jag aldrig skulle kunna ske.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

60 thoughts on “Att avvärja en panikångestattack.

  • 8 oktober, 2018 at 06:07
    Permalink

    Alla de där känslorna du beskriver har jag haft i flera år, men har nog aldrig förstått att det är just ångest det är. Mycket av detta med andning, stanna upp, vara här och nu jobbar man med i yogan, och har lärt mig otroligt mycket.

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 06:51
    Permalink

    Åh, gud så jobbigt det låter =/ Men skönt att du fått redskap för hur du ska hantera det och att du vet vad ångesten beror på – iaf jag tycker det är enklare att hantera då, även om det så klart är lika jävligt i stunden. Jag hoppas att det blir bättre med tiden och att allt ordnar sig <3
    Therese recently posted..Söndag 7e Oktober

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:58
      Permalink

      Ja det är hemskt. Är verkligen glad att min psykolog gav mig dessa sist jag var dit. 🙂

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 07:52
    Permalink

    kramar om

    Det är kanske på helgen Du har tid att känna efter… inte direkt på medvetet plan utan mer… hur ska jag säga,
    psyket hinner kanske inte riktigt med känslor under vardagen då Du har fullt upp och när då det blir helg och Du stannar upp så kommer alla känslor på en å samma gång.

    Jag hoppas Din måndag blir så bra som möjligt.

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 09:52
    Permalink

    Du beskriver en jobbig känsla så levande. För mig som aldrig varit med om det kan jag föreställa mig i alla fall till viss del hur det känns. Skönt att psykologens knep fungerade så det gick att hantera och komma hem även om det är obehagligt att vara kvar i den. <3

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:46
      Permalink

      Ja det är nog ganska många som upplevt känslan som förstår det, svårare när man inte upplevt :). Ja hon är jättebra 🙂

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 10:22
    Permalink

    Kämpigt med panikångest, men vad bra att du har fått redskap att hantera den lättare. Kram! ??

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 11:15
    Permalink

    Vilken obehaglig känsla hoppas det kommer fungera lika bra i fortsättningen att kontrollera ångesten <3

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 12:21
    Permalink

    Nej men fy. Kan verkligen inte sätta mig in i situationen alls, men grymt av dig att klara dig ur det.
    Har nära vänner som har panikångest så har stått vid sidan om ett par gånger och man är rätt maktlös.
    Hoppas du får en bra måndag.

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 12:47
    Permalink

    Det är verkligen hemskt.. Men vad skönt att du börjar kunna hantera det! Det är verkligen en seger bara man lyckas dämpa det lite?❤
    Chanelle recently posted..Världens bästa..

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 13:49
    Permalink

    Känner i gen det där, när kroppen säger i från med ångesten. Samhället tror ofta det handlar om jobbet men det finns naturliga skäl som du beskriver, det händer mig väldigt ofta? Vad bra att du andades rätt, djupa andetag hindrar det värsta av ångesten säger min terapeut. Jag har svårt att lyckas andas rätt, Men försöker träna på det. Ytliga andetag får blodet att strömma fort genom kroppen därav ångesten blir som värst?

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:50
      Permalink

      Ja det är så mycket mer som det kan handla om, och ofta något bakomliggande.

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 14:04
    Permalink

    Ångest är så jävla hemskt och man hoppas så att ingen fick känna den tunga känslan =( Kram på dig

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 16:46
    Permalink

    Usch… Känner igen mig så mycket i det du skriver. Lider också av ångest och oro. Men jag har fått min under kontroll iallafall. Men självklart så är det jobbigt ibland och då blir det överväldigande. Det enda jag ska försöka jobba med nu är att inte ställa in allt som jag vill göra, människor jag vill träffa och faktiskt göra det. Men det känns som det är lättare sagt än gjort ibland. Jag vill mest bara vara hemma och vara. Människor irriterar mig bara. Haha 🙂
    Sandra recently posted..Det är med både glädje och sorg

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:52
      Permalink

      Ja det är hemskt att lida av det :(. Skönt att du har din i schack <3

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 17:05
    Permalink

    Så skönt att det blev bättre ! Vet precis hur det är ! Man är starkare än vad man tror !

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 17:21
    Permalink

    Vad grymt gjort av dig även om det är så jobbigt att få panikångest. Önskar jag kunde hejda mina ångest attacker.

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:49
      Permalink

      Tack fina du <3. Jag har aldrig lyckas göra det innan 🙂

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 17:27
    Permalink

    Usch, vad jobbigt! Precis som du skriver är det hemskt att behöva ha det så. Men du verkar har lärt dig att hantera ångesten och de värsta attackerna vilket är jättebra

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 18:38
    Permalink

    Det är på vardagarna som jag känner av exakt det du beskrev 🙁 Speciellt de veckorna grabben är hos pappan sin..

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 18:46
    Permalink

    Ångest är ingen sjukdom det är nått man lever med och måste vänja sig med var det en person som sa till mig en gång.
    Jag lyckades vinna över min ångest efter det men ibland snuddar jag på den, som då jag ser gamla vänner, mobbare, lärare och andra personer som skadat mig.
    Jag lider verkligen med dig och jag skickar tusen kramar<3
    Ida recently posted..Svarar på frågor ifrån min frågestund

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:44
      Permalink

      Ja det är nog så :(. Hemskt att man ska behöva lida av saken verkligen 🙁

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 19:01
    Permalink

    panikångest är verkligen jobbigt. Jag har en variant som drabbar mig på natten. Vaknar med jättehög puls, hjärtklappningar, illamående och är genomsvettig. Numera har jag lärt mig vad det är och oftast hjälper bara vetskapen så jag inte jagar upp mig mera som jag gjorde första gångerna

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:38
      Permalink

      Ja det är vidrigt :(. Usch låter hemskt att bli så under natten 🙁

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 19:11
    Permalink

    Usch vad hemskt 🙁 men riktigt starkt av dig att du lyckades hantera situationen som din psykolog har lärt dig. Hoppas du mår bättre nu
    Olga recently posted..The art in our home

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 19:31
    Permalink

    Även fast det gör ont att läsa att du mår så här så var det en mycket vacker text som var mycket gripande. Styrkekramar
    My wonderful loves recently posted..Ny vecka

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 20:04
    Permalink

    Gud vad jobbigt det där låter, kände obehag bara jag läste det. Men så bra att du lärde dig hur man avvärjer attacken <3

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 20:34
    Permalink

    Älsklings du. Så jobbigt du har det! Jag vill ge dig ett tips om Maria Helander som arbetar med något som heter ACT modellen. Den är fantastisk. Vill du veta mer så vet du var jag finns. Kram

    Reply
    • 12 oktober, 2018 at 14:43
      Permalink

      Tack fina du <3. Just nu så är det så mycket som händer i mitt liv på det privata planet som sitter djupt. Men vill gärna veta mer om detta senare, hör av mig då <3. KRamar

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 20:37
    Permalink

    oj, det lät ju inte alls bra, men skönt att höra att du fått hjälp och vägledning och bra gjort att du kunde hantera det.
    Har inte varit med om något liknade själv men det du beskriver, inga kommentarer…. bara shit va läskigt,.
    Linda recently posted..Helt ärligt!

    Reply
  • 8 oktober, 2018 at 20:51
    Permalink

    Bra jobbat av dig i dag. Det gäller att stanna i ångesten men det är minsann inte alltid det lättaste.
    znogge recently posted..Lilla S…

    Reply
    • 9 oktober, 2018 at 21:13
      Permalink

      Ja det var bra, får se vad min psykolog tänker om saken 🙂

      Reply
  • 8 oktober, 2018 at 21:50
    Permalink

    ta dig ut till en skog, ställ dig och skrik allt du kan och bara gråt ut allt du har samt slå på något träd. De brukar hjälpa när man är nere utan orsak

    Reply
    • 9 oktober, 2018 at 21:12
      Permalink

      Jag skulle kunna gör det, men tror inte det hjälper denna gång :(. Har gjort så förut men nu är det liksom en kris i kroppen 🙁

      Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: