Jag vaknade igår med huvudvärk igen, det var då så att jag haft huvudvärk och illamående från i fredags. Ringde VCT och fick en tid, har någon muskel i käken som blivit inflammerad på grund av huvudvärken. Jättekul verkligen, den i sin tur gör mig yr och får mig att må illa. Idag har jag i alla fall inte kräkts så hurra för min del.
Ska jobba imorgon, idag liksom igår med undantag för besöket på vårdcentralen har jag legat på soffan och plöjt filmer och serier. Kollat på serier som Svenska Hollywoodfruar samt filmen Unga Astrid. Känns inte som det blir så mycket mer gjort med huvudvärk. Kanske är annat för andra, men när jag mår så här blir jag liggandes.
Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Vad ska man välja kände jag, saker som gått sönder. Jag beslutade mig att för att skriva om en tallrik på en bricka för 22 år sedan.
Nu tänker du vem minns en tallrik för 22 år sedan? Jag gör, året var 1997 jag hade gått några veckor på högstadiet när jag lyckas slinta med min bricka och tallriken hoppar på brickan rakt ner i golvet. Det flög sallad, och någon i nian började jubla och klappa händerna. På den tiden sa inte lärare ifrån utan det var en förnedring som skulle kännas. Jag fick panik, så jag vänder mig om och börjar gå. Hör en lärare skrika ”MADELEINE STANNA”, det enda min kropp skrek var ”ALDRIG I LIVET”, så jag började springa. Efter kom läraren, jag sprang neråt och han kom efter. På den här tiden var jag snabb så i paniken lyckades jag springa ifrån honom, sprang in bakom någon pelare och han sprang förbi. Själv smög jag smidig som en vessla och tog mig till ett säkert förvar utanför skolpsykologen. Där stod jag sedan tills mina två vänner kom och hittade mig.
Det var sista gången jag besökte skolmatsalen, dels hade jag redan mina ätstörningar men så var det också en ren och skär ångest att tänka mig att gå dit igen. En tallrik gick sönder, och paniken bröst ut inom mig. När jag tänker på det var det kanske bland de första gångerna jag drabbades av ångest, inte för att jag riktigt förstod vad det var men en tallrik gick sönder och så även jag.
Deltagare i septemberutmaningen är: Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
William vilket så klart är svårslaget, jag tänker att varje förälder känner så att ens barn är det finaste man har i livet. Stundtals förundras jag över hur han kan ha blivit så klok. Han som var min bebis för snart femton år sedan, som nu är så smart och alltid har fina ord och tankar kring sig. Jag brukar titta upp på honom när vi går tillsammans, tänker att han som var 53 centimeter numera är 192 cm lång. Det finaste i mitt liv är William, min son och min ögonsten.
Deltagare i septemberutmaningen är: Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Fy sjutton det märks rejält att det tickar mot slutet av september, för i luften är det just nu höstväder. Jag har svårt för kylan, för mig går den rakt in i hela kroppen oavsett hur jag kläder. Det där med det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder har aldrig stämt in på mig. Det är alltid oavsett hur mycket jag klär mig alldeles för kallt för min kropp.
Hur som haver det är måndag, jag är på jobbet och har min rast. Förutom jobb idag så står Williams utvecklingssamtal på agendan. Jag ser framemot att gå dit, finner det alltid roligt att lyssna på hur det går för honom. Känns konstigt dock att detta är näst sista gången, för han går i årskurs 9 på fantastiska Friskolan Mosaik vilket betyder att nästa höst så går han inte längre i grundskolan. Jag tror heller inte man går med sina gymnasiebarn på utvecklingssamtal, de brukar väl gå själva på sådant. I alla fall gjorde jag det för nitton år sedan.
Hoppas du har en fin måndag? Ska du göra någonting speciellt idag?
Jag kör en bloggutmaning i september.
Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du
med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att
skriva om.
Jag läser så mycket mindre än jag önskar. Visserligen har jag lyssnat en hel del på ljudböcker på sista tiden, men ändå. Den senaste jag lyssnat på är ”Drunkna inte i dina egna känslor” jag behövde onekligen läsa den eller ja lyssna på den. Som högkänslig behövde jag ett redskap kring hur jag ska hantera alla de känslor som slängs över mig likt tunga hinkar med iskallt vatten.
Det är svårt att förklara för någon som inte är högkänslig hur det är att älta, att aldrig glömma en oförrätt handling, att ta saker personligt. Att bli sårad och ledsen för vad andra anser vara småsaker, att bli helt avslagen av energi efter en arbetsvecka. Hur man först kan vara helt på att vilja umgås, för att sedan bara känna att nej jag orkar inte. Jag är en berg och dalbana i mitt känsloliv, ibland en mogen kvinna som känns betydligt äldre än mina 35, för att nästa dag vara som ett barn och börja gråta över något likt en treåring.
Jag behövde den där boken, behövde få bekräftat att det inte är fel på mig. Inte heller fel på andra som inte känner och ser lika mycket som jag. Så det var vad jag läser just nu, förutom facklitteratur i form av metod och teoriböcker.
Deltagare i septemberutmaningen är: Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag ibland glömmer bort att prioritera. Jag vet att som högkänslig är det så viktigt för mig att få återhämtning på ett eller annat sätt. När intrycken blir för starka, och oron för stor så behöver jag få andrum. Det är så lätt för mig att glömma detta.
Men idag tog jag mig tiden, jag gick ner på stan för att gå tipspromenad. Tog mig igenom Stadsparken denna gång, tittade upp på trädtopparna och fylldes av sådan energi från vår natur. Att se det gröna och mäktiga där ovan, att vara så liten under de stora träden. Det ger energi, vilande trygghet.
Deltagare i septemberutmaningen är: Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Vilken helg jag haft bokstavligt talat. Det har varit migrän och ont i nacken hela helgen. Idag fick det bli citodon, jag har en smärta på högersida kroppen som går från skulderbladet, upp till axeln, på halsens högra sida upp i tinningen och sedan in käken. Det är helt galet fruktansvärt smärtsamt och igår låg jag och tänkte, att jag skulle vilja ta en nål och sticka rakt in i smärtan. Nu är det väl inte helt lämpligt att köra in en stor nål rakt i musklerna när man varken är sjuksköterska eller läkare, men det var precis vad jag ville.
Så du kan nog förstå glädjen när jag fick ett samarbete om spikmattor. En spikmatta ska nämligen hjälpa till med just smärta, och som jag skrev tidigare önskade jag mig en nål rakt in i muskeln, men det kan man ju inte fixa hur som helst. Men en spikmatta det skulle kunna fungera, jag tänker att det kanske är precis det som krävs för att jag ska slippa ha så fasligt ont över hela det här partiet i kroppen. Jag var på massage i augusti, och det är alltså en månad sedan. Trots det så sitter jag alltså här med migrän, spänningshuvudvärk och denna förbaskade muskelsmärta igen. Jag motionerar regelbundet och försöker äta bra mat, ändå kommer den där smärtan som ett brev på posten. Det känns som jag provat allt, förutom just då spikmatta. Det känns som ett alternativ, speciellt så här som nu när jag börjar bli desperat.
Jag har gått med detta i många år, ska jag vara helt ärlig började jag få smärtan någon gång runt femman. Jag minns hur det kändes första gången, men där och då tror jag ingen riktigt tog mig på allvar eftersom jag var ett barn. Inte för att folk på något vis var dumma eller oförstående, jag tror bara inte att det var något som togs på allvar som idag med nacksmärtor. Så här sitter jag och funderar på att köpa mig en spikmatta, och vet du att fram tills den 11 oktober får du 15% rabatt på spikmattor med rabattkoden 11OKT19 hos Frisk.info.
Jag får då och då önskemål från dig som läser att visa mer av mitt hem. Jag skulle så gärna vilja göra det möjligt. Men det finns en anledning till att jag inte visar upp mer än små glimtar av hur jag bor och det är en händelse som skedde för lite över ett år sedan. Något jag inte berättat för er, men som jag känner att det kanske är i tiden att berätta om.
Jag började få märkliga kommentarer här på bloggen runt 2017, kände ett tag där att det blev så pass obehagligt att jag blockerade personen. Då började personen istället kontakta mig på Facebook. Jag tog det inte så allvarligt så blockerade även där. Tiden gick och jag märkte att denna människa försökte nå mig på diverse olika sociala medier, så jag blockerade och tänkte inte mer på det.
Tills en vårdag 2018, jag och William satt och åt middag när någon ringer på dörren. Jag tittar ut genom nyckelhålet och där står en främmande människa. Jag öppnar aldrig dörren åt människor, så jag gick tillbaka för att äta. Då börjar personen öppna brevinkastet och rycka i ytterdörren. Personen ringde på helt fanatiskt och knackade gång på gång på dörren. Det blev riktigt obehagligt så visade William att vi skulle vara knäpptysta. Personen gick och jag såg då att denne hälsade på min granne, när personen sedan begett sig bortåt ringde jag på hos min granne som sa att denna människa sagt att vi var vänner och skulle besöka mig. Jag trodde att personen nog gått fel så jag gick lugnt in i hemmet igen.
Några veckor senare ska jag ha gäster här hemma, det ringer på dörren ungefär trettio minuter innan gästerna ska komma så trodde någon var tidig. Öppnar utan att titta ut, och där står en främmande människa och är helt galet arg och hotfull. Personen säger att hen sett mig på stan, letat upp min blogg och mig på Facebook. Hen är arg för att jag blockerat överallt och hävdar att vi är vänner. Jag säger flera gånger att, jag känner inte dig. Hen är också arg över att jag saknar hemtelefon, och att det var galet svårt att få tag på min adress. Är arg för att jag inte öppnade dörren tidigare, jag har panik när jag inser att detta är samma människa som skrivit på mina sociala medier och som dessutom har varit här tidigare och försökt komma in. William är hemma och jag är livrädd för vad denna galning ska ta sig till med.
Ser hur William kommer ut och jag försöker hålla lugnet medan William ser orolig ut. Personen börjar säga att hen ska komma tillbaka igen snart. Jag säger NEJ vi känner inte varandra. Men personen är ihärdig och jag säger återigen NEJ. Hen börjar sedan lägga fram sexuella anspelningar på en film utspelad kring mig hemort. Jag mår fruktansvärt illa vid det här laget, vill bara att någon granne ska komma eller vad som helst. Till slut går människan varpå jag ringer polisen. Personen sitter kvar ute vid vägen och stirrar in mot mitt hem.
Under ett helt halvår efter detta gick jag e-post från denna människa, som var arg på mig för att jag inte vill vara hens kompis. Själv har jag blivit mer rädd än tidigare, och då är jag högkänslig och redan väldigt orolig som människa. Jag vågar inte längre ta promenader där jag tidigare gick och är konstant rädd för att möta personen någonstans. Detta medför också att jag inte längre visar upp mitt hem som tidigare, inte för att jag inte vill utan av rädsla för vad denna galning eller någon annan kan ta sig till om de vet hur man bor.
Jag har hållit detta inom mig nu väldigt länge, men tänkte att du nu får reda på varför jag inte visar upp så mycket från mitt hem. Det är helt enkelt för att jag har en stalker efter mig, och det är obehagligt.
Lisa skrev till mig i morse och frågade om jag ville fotografera hennes barn nu på förmiddagen. Det ville jag såklart göra. Så sagt som gjort fixade jag i ordning mig och begav mig för att möta Lisa och barnen. De hade på sig kläder från Polarn och pyret idag vilket smälte in bra där vid gruvan. Jag tog en jättesöt bild mamma Lisa med Alice och Calle.
Alice hade en jättesöt mössa på huvudet, kändes lite som Madicken när hon stod där på tågvagnen och blev fotograferad.
Calle fick inspektera vagnen, mamma Lisa var precis bakom men henne har jag redigerat bort. Så ingen blir orolig om vi lät barnen vara själva där. Kan även tillägga att vagnen inte används mer än som visning vid gruvan.
Två små syskon kikar spatserar runt på grusplanen vid Falu gruva.
Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag har tagit vara på denna lördag genom att möta Lisa och hennes barn Alice och Calle. Vi träffades efter vägen och gick sedan till Gruvan tillsammans. Där fotograferade jag hennes barn och bilder ska komma upp så du får se. Sedan så gick vi till PMU och Ta till vara, hittade inget idag men det var lugnt. Vi gick till Stora Coop och sedan sa vi hej då medan jag gick hemåt. Fick ihop över 9000 steg på promenaden så ska ta mig ut och gå så jag fyller upp till 10000 men det får bli senare.
På vägen hem kände jag av huvudvärken igen, så jag har legat det är inte lika som igår men heller inte bra. Frågan är hur länge jag ska ha så här ont i huvudet. Det börjar kännas jobbig.
Deltagare i septemberutmaningen är: Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
Madeleine Stenberg 
