Två år utan dig idag älskade Skilla. 💔 Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och olyckan. Jag lever med den på min näthinna, och ser dig springa ut på vägen precis när bilen kommer. Hur jag bar dig i mina armar efteråt, medan blodet bara rann från dig. Att lägga dig ner på gräsmattan och bara önska att du inte ska dö men ser hur andningen går från extremt snabb till att försvinna. Hur en del av mig försvann, att åka till Anicura för att lämna in dig där, för att aldrig mer se dig. Du blev bara 3,5 år, så ung! Jag tänker på våra fina minnen också, ditt gosiga sätt eller din kaxighet. Du är så saknad! Livet går vidare, man lär sig leva med sorgen. Men jag tror aldrig den kommer lämna mig. Jag saknar dig Skilla! Runt klockan 9:30 idag kommer det bli tuffast, då har det gått exakt två år. Två år som känns som igår, två år av sorg och saknad. Jag har bävar inför denna dag i över en månad. Jag tänker på dig idag Skilla.
Ditt namn i stamtavlan var: Send me an angel. Precis det du var, en ängel sänd till mig för en kort tid.
Jag fick en fråga från Lisa kring Lizzlas ovanliga namn. Jag vet att många av er vet detta, men för er som är nya eller inte vet kommer här den sorgliga och fina bakom Lizzlas namn.
Den 15 april 2023 runt klockan 9:30 på morgonen var jag med om den värsta upplevelsen någonsin, min älskade Skilla tog sig ur kopplet och trots att selen var hel såg Björn hur hon sprang iväg mot skogen. Han sprang in till mig och ropade att Skilla var lös. Skilla fick absolut inte vara lös, då hon hade mycket jakt i sig och att få henne att stanna var omöjligt. Jag och Björn springer tillsammans över vägen mot skogen, jag ser henne springa vid backen vid skogen och säger hon är där. Det kommer en bil runt hörnet och precis då är Skilla nere vid vägen, springer ut och blir överkörd framför våga ögon. Jag ser bara hur hon försvinner under bilen, hör Björn avgrundsdjup av skrik händerna upp i luften och ett NEJ! Medan jag springer ditåt och ser min älskade Skilla ligga och rycka i kroppen i en pöl av blod. Jag bär henne i min famn medan blodet rinner ner över mig. Lägger henne på gräsmattan och skriker kämpa älskade Skilla kämpa! Men jag ser i hennes ögon att det är över. Det är inget liv där och blodet rinner ur hennes mun! Jag bara går inåt, ringer mamma och skriker: HON ÄR DÖD! Mamma pratar med mig och jag går upp igen, Björn står där och håller om mig, jag är blodig från topp till tå. Han lindar in henne i en muminhandduk och jag har henne i min famn hela resan till Anicura där jag sitter som i en dimma. Vi kommer in, får frågor om urna och kremering och det enda som går runt i mitt huvud är att nu är jag också död. Jag vill inte leva mera, aldrig mer. Jag har skrivit på Facebook för att berätta för att slippa frågor.
Berättar för Skillas uppfödare och säger att om du får fler valpar så är jag intresserad. För erbjudande om att köpa en av hennes valpar en tik som är lillasyster till Skilla då det är samma mamma, hon är 7 veckor.
Jag beslutar mig den veckan trots att jag åkte till Säter, började planera min död för jag var död inombords att ändå köpa henne. Alla runt mig sa samma sak. ”KÖP EN NY HUND OCH SNART!” Alla visste, de kände på sig att det var nära att jag gjorde det värsta tänkbara. Jag visste det själv med.
Så veckan efter åker vi till min uppfödare, kommer in och får träffa Skillas mamma och hon kommer fram till mig och det ändå jag tänker då är: Förlåt! Förlåt för att jag inte kunde hålla ditt barn vid liv!
Så får jag och Björn träffa den lilla söta pudelvalpen, en åtta veckors liten tjej som fyllde mitt hjärta med kärlek på en gång. Hon fick följa med oss hem, och på resan bestämmer jag mig för att hon ska få heta Lizzla. Lizzla betyder liten på Orsamål, liten som i Skillas lillasyster. Hon har läkt såren i mitt hjärta och gav mig livsglädjen tillbaka.
Lizzla är min läkehund, min glädjespridare. Jag kommer till slutet av det här inlägget och har gråtit mig igenom det. Jag sitter här med tårar i ögonen, och inget gör så ont som att återuppleva Skillas död. Jag ser olyckan framför mig varje dag, det går inte en dag utan att jag tänker på den.
Mina älskade hundar, en i himlen och en här på jorden. Lizzla, lilla lillasyster.
Igår efter frukost och Melodikrysset drog vi ut på åkern med Lizzla. Hon fick ha lina på sig, det känns alltid som en trygghet att hon har något på sig ifall att. Jag som förlorat en hund i trafiken vet hur snabbt det kan gå, så oavsett var vi befinner oss har hon alltid koppel eller lina på sig. Skilla gick inte att ha okopplad, jag vet hur besatt hon var av jakt. Lizzla är annorlunda hon kan vara, men jag vill inte riskera något. Sedan hade Skilla tagit sig ur kopplet, och drog när olyckan skedde. Än idag undrar jag hur hon alltid lyckades ta sig ur kopplet när selen var intakt. Lizzla har aldrig gjort så, och ja det får mig ändå att undra.
Den som tror att jag inte tänker på Skilla har så klart fel. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, och att olyckan spelas upp framför mina ögon. Hon är saknad, senast igår när jag låg bredvid Lizzla medan jag läste en bok tänkte kom tanken på vilket fint team dessa två kunnat vara tillsammans. Om de allt varit annorlunda, i en annan situation.
Nu hade jag aldrig haft Lizzla om Skilla levt det vet jag, men man kan ändå känna tanken inombords när den fladdrar förbi. Frekvenser av vad som kunnat vara, men som inte är.
Lizzla var lycklig i snön, sprang runt och grävde ner nosen i den, la sig raklång och snurrade runt. Den som påstår att pudlar inte gillar snö och naturliv kan se sig överbevisad med Lizzla. Hon älskar allt som har med naturliv att göra, och det är magiskt att få ha en hund som vill med på precis allt.
Idag älskade Skilla skulle du fyllt 5 år. Vi skulle firat dig, och du hade fått någon fin leksak. Fem år, men så länge fick du aldrig leva. Det gör ont i hjärtat. Det är nu 1 år och 5 månader sedan jag såg dig dö framför mina ögon, den 15 april 2023 när du sprang ut i vägen och bilen kom. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag har haft mina sorger, mina tragedier och mina trauman. Men ingen kan någonsin mätas med traumat att bära dig i mina armar. Se dina ögon utan liv och allt blod som kom ur din kropp. Inget trauma kan någonsin mätas med allt blod som var på mig från topp till tå. Jag kan nu använda jackan jag hade den där dagen. Men tröjan som var en favorit som jag bara använt ett par gånger innan hänger i garderoben. Jag mäktar inte ta på mig den då den påminner allt för mycket om dagen du dog. Dagen då mitt hjärta slets ur min kropp.
Jag vet att du var anledningen till att din lillasyster Lizzla kom till oss. Din lillasyster som läkt såren sedan den 22 april 2023.
Du kommer aldrig glömmas Skilla. Du fattas mig! Idag skulle du fyllt år, och jag tänker på dig.
Så glad över att Björn tog Lizzla över natten, men det betydde också att jag fick sova ensam i natt. Det hade inte funkat så klart att göra på något annat sätt med min migrän. Men det är ändå något speciellt att somna och vakna bredvid sin hund. Jag avskyr att sova ensam.
Jag började tänka på den första natten efter Skilla dog precis, den där vidriga känslan av att vakna upp och veta att hon finns inte mer. Att vakna upp och veta att hon är borta, att lägg min hand där hon skulle sovit och veta att du är inte längre där. Den där känslan av tomhet. Jag har alltid hanterat dödsfallsdagen bättre än dagen efter. Dag två är vidrig, det är då tomheten kommer och sanningen är brutal. Det var lika när mormor dött också. Sedan det där med att tiden läkar alla sår, är absolut inte sant. Det gör fortfarande lika ont att tänka på mormor och Skillas dödsfallsdagar.
Skillas gör sig påmind varje dag, jag ser olyckan spelas upp framför mina ögon flera gånger per dag. Jag skriver inte om det lika ofta men det finns där, och jag saknar henne. Tänker ofta hur fint hon och Lizzla skulle haft det tillsammans som systrarna fått leva ihop. Jag hade så klart inte haft Lizzla om Skilla levt, men ändå finns tanken där. Det medför också att jag vet att jag kommer skaffa en till hund, för hundar är en viktig del i mitt liv.
Inlägget startade med att förklara att sova ensam, till att bli ett inlägg om sorg. Det behövs ibland. Jag sörjer Skilla och jag sörjer min mormor. Jag tänker på er båda varje dag!
Jag köpte tre änglar på Marketplace fredagen efter Skillas årsdag av olyckan som kostade henne livet. En av änglarna fick din plats vid Skillas urna, leksak, ben och scillorna jag plockade förra året.
Resten av änglarna hittar ni nedan. Willow tree är verkligen vackert.
Ett år sedan du lämnade jorden för alltid älskade Skilla. Min egna ängel, min Send me and angel! Runt 9:20 tog du dig ur ett helt koppel och hel sele, du sprang mot skogen och någon gång runt 9:30-9:40 blev du överkörd. Jag vet inte tiden, exakt den var aldrig relevant. Men att bära dig kropp som ryckte i mina armar samtidigt som du kändes så lätt. Att säga till dig du fixar det Skilla, och att se allt blod och sedan rakt i i de ögon som visade att liv inte fanns längre det som rörde sig var bara det absolut sista av kroppen. Din själ hade redan lämnat jorden, och den känsla av att där ditt liv slocknade… Där slocknade även mitt. Mamma i telefonen och Björn som fanns där , hur mamma sa till mig att ta med Skilla till veterinären. Björn som lindade in Skilla i en handduk, resan till Anicura. Att komma dit med sin döda familjemedlem, att gå in blodig från topp till tå genom receptionen. Få frågor om kremering, urna? Ja allting som bara några minuter innan inte ens tänkt tanken på. Att lämna dig där på båren, pussa på din fortfarande varma kropp och gå. Gå ut i n vår som var totalt meningslös. Gå ut i vad jag visste var en dag i lugn, men som skulle bli värre dag två för så fungerar jag i trauman. Sedan veckan som följde… Alla som slöt upp, erbjöd sig saker. Jag har aldrig varit den som trott att människor brytt sig om mig, vem är jag i en värld? Men så många som fanns där som brydde sig om mig. Det är jag fortfarande så tacksam över. Det finns mycket ondska i den här världen, men kärleken är större. Vi får aldrig glömma att det är mer kärlek i världen ondska, även om det är ondskan vi ser och hör om. För vem vill berätta om något så fint som kärleken?
Kärleken känner jag fortfarande för dig Skilla, jag kommer aldrig glömma dig. Du har nyckeln till mitt hjärta, en plats där du finns. Jag älskar dig och saknar dig. Ett år utan dig! Men du är alltid med mig och din syster Lizzla. 勺
Det närmar sig Skillas dödsdag. Jag får upp minnen från förra året på sociala medier, våran sista tid tillsammans. Om jag vetat vad som skulle hända, den tanken dyker upp i mitt huvud. Det hugger till i hjärtat att se henne och jag blir så ledsen. Jag saknar henne så hjärtat går sönder! Utöver det så drömmer jag om händelsen ofta, i natt var det Lizzla som rymt. Hon sprang efter vägen och ner mot en plats där det åkte massor av bilar. Jag skrek på henne och hon lyssnade inte utan fortsatte springa där medan jag kände skräcken! Återigen hör jag mig återupprepa samma mening, inte igen! INTE IGEN! Jag vaknar och mår så dåligt att hela dagarna blir förstörda.
Den 15 april klocka runt 9:30 är det tidpunkten olyckan skedde, en morgon med ungefär samma väder som idag. Vår i luften, och solen som lyser. Det var en sådan fantastisk vårdag, den dagen. Dagen när jag fick åka med Skilla i mitt knä i en handduk för att lämna henne i ett sterilt rum på Anicura. Pussa hennes nos för sista gången. Det gör så förbannat ont! Jag saknar henne, utöver det finns skulden där varje dag. Skulden i att hon bara fick leva i 3,5 år och trots koppel lyckades ta sig loss. Att jag kände irritation att hon lyckats rymma när Björn ropade på mig. Att jag ropade på henne, att jag inte var med rädd så som jag varit de fyra gånger tidigare hon rymt.
Jag saknar dig så mycket Skilla. Jag önskar så att du fått uppleva din syster, att du fått vara en del av familjen längre. Din död har fått mig att förstå en sak, att jag aldrig mer ska tvivla på att göra det jag vill. Det finns så mycket viktigare saker i livet än tvivel. Jag är ledsen idag, saknaden över dig kom över mig i natt när jag drömde om skräcken i en olycka igen. Jag glömmer dig aldrig, du fattas mig!
Så har sju månader idag kommit sedan den dagen du dog framför mina ögon. Jag saknar dig så lilla gumman. Tänker på dig, och funderar ofta på hur livet varit om du varit här idag. Jag hade inte haft lilla Lizzla då, men om livet sätt ut som nu men med dig i det hade du hängt med din syster.
Jag vet att du är med oss, och även om jag inte ser dig är du alltid i mitt hjärta. Din död spelas fortfarande upp framför mig. Jag har börjat komma till insikt med att det är något jag kommer att få leva med.
Idag är livet tungt, sex månader har passerat sedan du sprang ut i vägen precis när bilen kom. Sex månader sedan ditt liv slocknade framför mina ögon. Du låg där under bilen med kroppen som skakade, jag bar din lilla kropp och allt blod som fyllde mig från topp till tå. Hur jag la ner dig på gräset och sa: Kom igen Skilla du fixar det här. Hur din andning gick fort och hur jag såg i din blick att du var borta. Du fanns inte mera, jag som hörde Björns skrik när du blev överkörd. Jag som bara drog in till Björn i panik och ringde mamma, hur jag skrek att du var död och sedan bröt ihop. Björn som höll om mig, vägen från oss till Anicura.
Att ha dig där i mitt knä, din kropp som fortfarande var varm men där du inte längre fanns. Att mötas av personalen som tog med dig in. Och att sitta där och bestämma över din urna. Att lämna dig, och säga hej då. Jag förbannar mig själv dagligen över vad som hände. Ingen kan förstå hur hög den sorg och skuld jag bär känns. Hur jag dagligen bara skulle vilja ta tiden tillbaka.
Vi åt pizza kvällen innan du och smakade svamp, så kräktes du upp den på morgonen. Det får jag dåligt samvete över, för att du kräktes innan. Du hade fått gott av Björn på morgonen så jag vet att du var glad också. Men det gör så ont! Så förbannat ont att sakna dig, att sett dig dö!
Så många har sagt: Det var tur att du fick se… Men nej jag tror faktiskt det varit bättre om jag inte sett allt. Det är som en film som spelas upp i mitt huvud dag efter dag. Jag kan inte gå efter vägen där det skedde, jag kan inte se döda djur efter vägen eller på film.
Du är så saknad Skilla, så oerhört saknad! Jag vet att Lizzla inte varit hos oss om olyckan aldrig skett. Men jag önskar så att ni fått träffats, vilket fint radarpar ni skulle varit.
I sex månader har jag levt utan dig, du saknas mig!
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
