När jag fyllde år fick jag 300 kr i presentkort från bloggvänner i den bloggrupp jag är med i. Jag nyttjade detta för ett Rituals påskägg. Så himla fint, funkar ju som inredningsdetalj!
Rituals påskägg – Födelsedagspresent.
Kategori: Mitt liv
I dagar av solsken.
Dagen började med att sotaren kom hit för att kolla ventilationen. Något som min hyresvärd hade ordnat med. Ventilationen var bra och efter sotaren åkte, så drog jag till Maxi och handlade till kvällen middag. Tog också en tur till Arkens zoo för att handla hundmat åt Skilla. Åkte sedan hemåt, och här hemma har jag städat och fixat.
Men utanför skiner verkligen solen, och det känns verkligen som vi äntligen fått vår nu. Men ja det är ju fortfarande kallt på nätterna, men vi är på väg mot rätt tid och det gillar jag. Det är också en dag kvar tills jag börjar jobba på mitt nya jobb, på Onsdag klockan 8:00 kommer jag börja på Lärande Grundskola här I Falun och det ser jag verkligen framemot.
Dagar med vår i sikte.
Igår efter Melodikrysset åkte jag och Skilla ut till Björn i Kniva. Vi hängde i solen och jag satt ett tag och värmde mig mot väggen när solen gav ljus till mig. Skilla satte sig ner och njöt hon också, för nog är det skönt så här i solen. Numera lägger hos sig nära fönster varje dag och värmer sig i solskenet som kommer in, det är helt magiskt äntligen går vi mot vår.
Denna dagen har vi tagit det ganska lugnt dock, en promenad blev det i solen och en liten stunds lek tillsammans. William befinner sig hos Björn denna helg, men antar att han kommer hem imorgon.
Livet känns bra just nu, och det är skönt. Det går mot ljusare tider, både inombords och årstiden. Jag vill våga tro på en vacker framtid.
En natt på sömnlabratorium i Avesta.
Då har jag befunnit mig en natt på Sömnlabratorium i Avesta. Alltså Dalarnas sömnklinik, jag kom till Avesta runt 20:30 igår kväll, och var inne på avdelningen och mitt rum strax efter klockan 21:00. Runt 22:00, fick jag på mig utrustningen och den bestod av: syrgasslangar för näsan, utan syrgas. Sedan registrering för hjärta, puls, ben, mage och lungor. Jag var full med slangar och värst tyckte jag helt klart att det var att ha den där pulsgrejen på fingret hela natten. Ingen var gladare än jag vid 5:55 när jag fick ta av skiten och äta frukost innan jag drog hemåt.
Gällande sömnen var den väl som vanligt, inte helt toppen alltså. Värst tyckte jag som sagt grejen på fingret var. Nu ska jag vänta på svar och det kommer men jag vet inte när, blir spännande att se vad de säger om min sömn. Nu får veta mer om det när jag vet så klart.
En sista söndag i mars.
Då befinner vi oss alltså på den sista söndagen i mars. Klockan är omställd till sommartid, i mitt knä ligger Skilla och sover och på Björn tv är det längdskidor.
Denna söndag skiner solen, imorgon ska jag fixa både fransar och naglar innan jag styr bilen mot Avesta och sömnkliniken. Jag ska vara där 21:00, och ja då ska man alltså försöka somna på en plats man normalt inte sover på. Blir intressant, har ingen aning om man ska ta med något att äta? Men får väl kanske köpa en McDonald’s frukost i Hedemora på vägen hem annars. Många tankar där som far runt, jag ogillar egentligen att sova borta.
Det blir ju kanske lite dubbelt då när jag berättar att jag inatt sovit hos Björn. Men det är annorlunda, här kan jag sova men på okända platser är det sämre.
Fick frågan kring om jag sover dåligt i och med sömnkliniken. Jag sover aldrig en hel natt, är alltid trött och har varit så länge jag kan minnas. Dock fått veta att jag har andningsuppehåll på natten och utöver det så får jag det på dagen då och då. Jag har alltid svårt att andas genom näsan, och fått veta att mina näsgångar är extremt trånga. Så misstänker att det i kombination med min astma, samt restless legs påverkar min sömn men nu får jag alltså en utredning på saken.
Lördag och livet.
Jag har inte bloggat så aktivit på ett tag. Eller ja mina utmaningar har ni kunnat läsa, men jag har inte orkat svara på kommentarer och heller inte skriva något vardagligt. Ni vet livet har en förmåga att komma emellan ibland, och en dag kommer jag berätta bitvis varför dessa månader fram tills nu varit tuffa för mig. Samtligt har jag insett mitt värde som människa, och att ingen och då menar jag ingen har rätten att försöka utnyttja mig bara för en felaktig bild av vem jag är.
Genom åren har jag förstått att många tror att jag är sådan som är lätt att köra över, när jag står upp för mig själv blir det fel i maskineriet för vissa. Bilden av mig verkar förändras, jag har dock fått lära mig sedan jag gick ätstörningsbehandlingen och dagvården hur viktigt det är att våga stå upp för mig och att jag är viktig. Det gör jag nu, och jag kommer berätta mer för er en dag men dagen är inte nu.
William min älskade unge går sista terminen på gymnasiet med allt vad det innebär, idag gjorde han högskoleprovet och nog blir jag imponerad. Ikväll ska vi äta middag hos Björn samt basta. Det känns som det kan bli en mycket fin kväll här för oss. Jag har en helg som känns bra, det var längesen nu. Och det är en härlig känsla!
Att tänka med hjärta & hjärna.
Jag har tänkt på en sak ett tag. Ni som läser här vet om att ångest funnits med mig länge. Det har ju främst att göra med att jag är en person med dålig självkänsla men också för att jag tyvärr gått igenom trauman som påverkat mig till att bli den jag är idag. Något som dock slagit mig när det kommer till ångest är hur intressant den beter sig.
För mig är det så här: jag känner hur mitt hjärta tänker en sak medan hjärnan tänker något annat. Det är som att jag är den som är vid hjärtat, men hjärnan? Den är mest där och styr. Kroppen blir som två motpoler som bråkar med varandra. Hjärnan som tänker, men hjärtat som agerar, känner och är jag. Det där fick mig att tänka på något jag hörde på radion för några år sedan, att man börjat tro att vi styrs av både hjärta och hjärna. Tankarna finns i hjärnan men jaget i hjärtat. Låter nog flummigt men för mig blev det väldigt självklart där och då.
Hjärtat på ett embryo är det första organet som utvecklas. Kan det då vara så att jaget, det vissa av oss kallar för själen faktiskt sitter i hjärtat? Medan våra tankar finns i hjärnan. Skulle det i så fall betyda att även om du är hjärndöd så har du fortfarande din själ kvar? Den som känner, agerat och kanske är du? För många är det nog en ganska jobbig tanke. Men för mig? Det känns mer och mer logiskt, när jag ska peka på mig gör jag som nästan alla andra pekar mot bröstkorgen och säger det här är jag. Aldrig har jag väl lagt handen i huvudet och sagt att det här är jag.
Min självkänsla sitter i bröstkorgen, mitt självförtroende sitter mer i huvudet. Min förmåga att lösa saker, sitter i huvudet men mitt känsloliv sitter i bröstet. Jag blir mer och mer säker på att jag styrs av både hjärta och hjärna, och att det nog ska vara så.
En häger & en fägring.
Vi var till Borlänge igår. Eller ja Björn, skulle till Biltema och jag och Skilla följde med. På vägen dit såg vi en fågel med lån näbb och efter efterforskningar har vi fått veta att det var en häger. Aldrig sett en sådan tidigare så det var ju en trevlig nyhet i livet.
Himlen var så otroligt vacker mot vattnet och även om jag inte fick någon bild på hägern som flyger där bland träden får ni i alla fall se den fagra himlen.
Som knoppar på träden, en vårdag.
Torsdag är det är som att livet verkligen kommer med förändringar. Jag märker hur jag mer och mer öppnat mig, jag står upp för mig och vad jag anser vara rätt. Tidigare har jag varit den där people pleasern som trippat runt på tårna för att inte göra något ledsen, eller kanske framförallt besviken. Men jag har ju istället gjort mig själv besviken när jag inte gett mig själv rätten att säga hit men inte längre.
Jag tänker att mitt liv lite är som en knopp på ett träd, ni vet de där första knopparna som vittnar om att våren är här och snart slår du ut. Jag har kommit hit, till idag genom alla år jag kämpat för mitt mående. Det är så många som säger att vi kommit så långt när det kommer till acceptans kring psykisk ohälsa, men jag skulle påstå att vi bara är på toppen och snuddar. Vi behöver mer acceptans. Jag valde inte min ätstörning som ett exempel, lika lite som någon med cancer väljer sin sjukdom.
Vi kan ju inte undvika människor i samhället för att vi rädslas över att de har en sjukdom. Du kan ha allergier, migrän, psykisk ohälsa, kronisk värk, eller något obotligt men du är fortfarande en människa med ett värde. En människa som förtjänar samma behandling som alla andra.
Jag har på senare tid tänkt på att, jag valde inte min historia. Jag valde inte att uppleva flera trauman som barn. Jag valde inte att se vad mina ögon sett. Vi väljer inte vår bakgrund, och vi behöver därför vara ödmjuka mot varandra inför våra olika livsöden.
Kommunikation och tolkningar av ord.
Jag tänker mycket det är en del av den jag är. En sak jag därav ganska ofta lägger mina tankar på är människors olika värderingar och egna tolkningar av saker. Allt vi gör och säger tolkas av mottagaren, som gör sin sanning av orden.
Det är ganska svårt på ett sätt att vara människa, kanske för att vi har flera sätt att kommunicera på. Blickar, kroppsspråk, skriftspråk, bildspråk och så talet. Alla dessa saker som ska ge mottagaren vår information och alla missförstånd som uppstår däremellan.
När någon förmedlar oss saker så läggs det genast in en värdering i just det. Du kanske säger: ”Det är mycket just nu” för dig betyder den meningen just det. Det är mycket, men ingenting som jag inte hanterar. Mottagaren kan då istället göra sin egen värdering och tolkning och bestämmer sig för att det du sagt är: ”Jag är stressad och helt slut just nu.” Ni har kommunicerat, men det blir två totalt olika saker som framkommit.
Ett annat exempel kan vara att du är hos din läkare, du berättar om diverse olika symptom du har. Din läkare kollar din allmänstatus och lyssnar du får veta att: ”allt ser bra ut.” Du går därefter hem, väl hemma läser du i din journal att läkaren lagt till saker som du inte alls sagt. Det känns nästan som att personen ifråga inte ens träffat dig. Där du lyft fram att: ”Har svårt att somna, men när jag väl somnar sover jag.” Där har läkaren skrivit att du har en ”god sömn.” När du framhåller att du är väldigt trött, har läkaren istället skrivit att: ”Patienten är pigg, och tränar på sin fritid.” Där sitter du och läser samt tänker om det ens var dig läkaren träffade.
Efter ett möte på ditt jobb upptäcker du att det du tolkat att du ska göra, inte alls verkar vara vad de andra menade att du skulle gjort. Detta trots att du skrivit upp saken. Vad var det man själv inte förstod i det hela tänker du?
Kommunikation, något som verkligen är väl värt att lägga tid på. Att våga ställa frågan: ”Förstår jag dig rätt nu? Har jag tolkat det du säger med att…” kolla vad mottagaren svarar. Säkerställ att du förstått vad den du talar med verkligen sagt. Tänk hur enkelt kommunikation skulle vara om vi utöver våra värderingar alltid säkerställde att vi förstått varandra rätt. Och framförallt, tänk om vi kunde våga vänta in svar innan vi krävde dem för snabba ogenomtänkta beslut.