Tweenieåldern

Free Aid välgörenhetskonsert med Friskolan Mosaik och Söderbaumska skolan.

Madeleine Stenberg 6 april, 2017 14 Kommentarer

Ikväll har jag varit på välgörenhetskonsert på Lugnet Kyrkan där elever från Friskolan Mosaik (där William går) och Söderbaumska Skolan hade uppträdande. Det var fjärde året med detta projekt, eleverna på båda skolorna från årskurs 5 och till årskurs 9 har jobbat hemifrån, på något företag eller så uppträder de under konserten. Förra året arbetade William hemifrån, i år fick han äntligen ställa upp och vara med och spela. Det är nämligen årskurs 6-9 som får spela på konserten.

Jag kanske även ska tillägga att skolmatspengarna idag gick till Free Aid. Pengarna gick till barn på flykt ifrån Sydsudan detta år, som nu befinner sig i Uganda. Pengarna som kommer till Free Aid ser till att barnen får hus att bo i istället för presenningar som flera av barnen just nu har som bostad. Bostäderna som man bygger rymmer 3-5 människor.

För mig som mamma, förälder och medmänniska känns det så otroligt fint att min son för vara en del i insamlingen för att andra barn i världen ska få det bättre. Att två skolor anordnar detta för andra barns liv. Det är väldigt fint, dessutom känns det extra fint när så många anser att friskolor är roten till allt ont. Tyvärr syns det fina som friskolor gör alldeles för sällan!

William spelade bas idag, har har gått på musikskolan sedan han gick i trean och spelar bas. På Friskolan Mosaik som han går på tränar han även på andra instrument, och han har lärt sig uppträda. Men idag spelade han alltså basen inför alla, jag fick tårar i ögonen när jag såg och hörde honom spela. Samt när jag hörde hans vänner och klasskompisar sjunga och spela. Det var så fantastiskt att se. Jag är så stolt över att vara Williams mamma!

Min ”lillebror” jag menar son. 

Madeleine Stenberg 11 mars, 2017 36 Kommentarer

Enda sedan jag födde William har folk frågat om han är min lillebror då och då. På förskolan frågade någon om jag var där för att hämta lillebrorsan och sådant har hänt ganska ofta. Idag hände det igen, vi satt bredvid en farbror på Maxi som sa ”Är det din son?! Jag trodde han var din lillebror”. Jag sa, ja han är min son. Då säger farbrodern ”ja så kan det vara ibland”. Tycker det är rätt roligt faktiskt, vi är väl lika jag och William. Sen kunde han ju vara min bror med egentligen när man tänker på ålderskillnaden. Min mamma var 43 år när hon blev mormor och jag 20 år när jag blev mamma så det skulle ju inte vara omöjligt egentligen. Min yngsta syster fyller 20 år nu den 1 april. William fyller ju 13 i år, så ja så konstigt skulle det inte vara om han var min bror. 

Tycker det är ganska rolig kommentar. 

Te, fotografering och skratt tillsammans med Lisa och bebis Alice.

Madeleine Stenberg 28 februari, 2017 24 Kommentarer

En bild på Lisas lilla Alice jag tog idag.

Idag efter frukost och när William åkt till sin faster Emma drog jag iväg för att träffa Lisa och Alice. Vi drack te och jag fotograferade lite bilder inför fyra månaders fotot åt Lisa som visas på fredag.

Jag var lite trött idag så besöket blev inte jättelångt, men det var en stund i alla fall och det var jättekul det med. Alice hon skrattade mest hela tiden så det blev jättehärliga foton.

Annars har jag städat idag, jag har sovit och väntar nu på att William ska komma hem om en stund.

Imorgon åker jag och William upp till Orsa för att träffa släkten där. Det är ju sportlov så det blir jättebra. Därmed kommer jag säkert inte blogga något imorgon, eller åtminstone blir det något mindre bloggande eftersom jag helt enkelt prioriterar familjen framför bloggen och nätlivet. Tycker det är ganska logiskt dock!

Hoppas ni får en fin tisdagskväll!

Lyxsemla med William och att få nytt i hemmet.

Madeleine Stenberg 20 februari, 2017 48 Kommentarer

Idag efter jobbet åkte jag direkt hemåt. Något annat fanns liksom inte på världskartan för jag var helt galet trött. Jag stupade ner i soffan och sov i två timmar, man tänker ju då att nu måste jag vara riktigt pigg. Fast så är inte fallet, jag är lika trött nu som jag var när jag somnade. Trötthet alltså, ibland kan man inte annat än undra hur trött en människa kan bli.

Men nog talat om tröttheten, runt 14:00 tiden så kom en besiktningsman från Kopparstaden hit. Jag hade förfrågat om man kunde få bänkskivorna utbytta, detta skulle då han kontrollera. Han tyckte dock bänkskivorna var fina men såg att mitt sovrum borde tapetseras om och att badrummet behövde målas om i taket och vid dörrkarmarna! WOHO kände jag som blev skitglad! Det betyder således att mitt sovrum nu ska få nya tapeter, det kommer bli fint så jag ska ner och låna tapetböcker i Bobutiken imorgon tänkte jag.

Efter jag fått lägenheten besiktad ringde William och ville ha med mig till SIBA, han skulle köpa en ny telefon hade han bestämt sig för så vi gick dit. Jag tog även och bjöd honom på Lyxsemlan han så länge velat ha. Den gillade han i massor, lyxsemlan är alltså en semla med nutella (som jag nötallergikern istället får sylt i) och mjukglass! Helt galet god verkligen! William var helnöjd att han äntligen fick den.

Efteråt gick vi in på SIBA och William handlade sin telefon. Nu är han på väg hem han har varit och spelat bas, och jag ska ta och vika tvätten samt städa här hemma. Sen blir det väl bara kväll för oss antar jag.