mars 2010

Gud vad jag är kass på att skriva.

Madeleine Stenberg 13 mars, 2010 Inga kommentarer

Jag får säga att att beror på att jag är sjuk för så är det. Kikar på regnkläder åt William, sett ett allvädersregnkläder set på linuslotta som jag funderar på. Är didriksson, jag har didriksson på min vinterjacka och är sjukt nöjd med kvaliten. Inte frysit under hela vintern trots kylan. Helt klart värt sitt pris även om jag höll på att svimma när jag skulle handla den. Är ingen märkeskåt jävel annars. Bryr mig sällan om det står ett märke på kläderna men eftersom jag har ett jobb där jag måste vara ute så lär jag ha en vinterjacka för vädret. Fördelen med min jacka är också att när jag till våren tar bort fodret så får jag en vår och höstjacka. SKIT bra.

Så nu är det sonen jag kikar på åt, det är följande jag tror jag ska köpa. Dock är det drygt med storleken, sonens pappa som var med sonen till BVC hade av någon underlig anledning inte bett om att mäta sonen så jag vet inte alls hur lång han är, han har 122 på kläder nu, byxorna är stora i midjan men lagom i benen. Så antar att han är 122? Så då är storleken jag skulle sats på på 130? Men 130 känns ju som han kommer bada i kanske? Sen har dom skum storlek 120? Undrar om sonen kan ha det? I och för sig kan man ju skicka tillbaka om det är fel storlek. Lär väl beställa åt honom hur det än är. Han lär ha allvärderskläder då han älskar att komma hem genomblöt från sin förskola, man undrar om dom badad där i gruspölarna? Fast man minns ju själv, direkt det blev isflak ute skulle man dit med stövlarna som barn och prova sina gränser, gärna prova stå på flaken och VIPS låg man där helt genomblöt och bara garvade i iskallt smutsvatten. Mycket intressant att jag miss pedant har legat i iskallt snuskvatten, jag har fobi för allt vad smuts heter. Igår när jag gick ute i det fina vårvädret så såg jag alla hundbajshögar och blev förbannad som alltid på våren, JAG vill inte ha dom under min sko. Det värsta är egentligen inte att hålla sig undan det värsta är när någon redan rampat i skiten och det smetats ut på ett stort område så när man ska gå över ser man hur skiten rinner nerför gatan med alla sina kolibakterier och smittar ner resten av gatan så man tänker på alla bakterier som susar runt där och smittar ner djur och barn med hela sin äckelhet *ryser*.

Igår när jag och brossan gått till maxi såg vi i mörkret hur det mitt på parkeringen helt ensam står en liten tax fastspänd vid en lycktstolpe. HAN stot där helt ensam mitt på parkeringen med bilar som susade runt honom, jag blev förbannad och ville ringa polisen och anmäla ägaren för djurplågeri. SÅNA där saker får mig att gå upp i atomer. I alla fall hur TÄNKER folk? Ställa en liten tax ensam på en parkering en KVÄLL? Risken att det kommer någon ouppmärksam och kör över hunden är rejält stor. Jävla idioter, sa till brossan att jag känner mig ofta bättre än andra människor, till saken här att jag ser mig själv som ofta lägre stående än många andra. Den där hundens ägare till exempel. Dom ser jag mig förbannat mycket högre i rang (jag har hjärnan till att tänka med det har uppenbarligen inte dom) än såna där. Jag kan inte låta bli, jag känner ibland att jag får spunk på folk som inte fattar. Alltså jag kan vara rejält flummig, men människor som inte stimulerar mig mentalt får mig rejält galen. Jag hatar också när man pratar med folk som inte begriper hur man håller bollen kvar i luften. Ni vet när man pratar med ett lakan så bollen faller istället för ett bollplank där bollen kommer tillbaka till en. Som när man blir påtvingad samtal med folk så säger man något som, fint väder idag och idioten som BORDE prata då säger något totalt meningslöst som ”jaaa” och avslutar meningen där. Såna saker skulle det vara skottpengar på. Eller när man säger, ”fin tröja du har” , ”aha” . DÖ jävla idiot. Ännu värre är när man säger något som man tycker hör till allmänbildningen kan ta ett exempel. Jag satt en gång och berättade att jag läst i en tidningen om nån tant som tipsade om att man ska använda klädnypor när man tvättat kläderna för dom torkar fortare då. Jag berättade detta och skrattade då jag förutsatte att DOM jag pratade med visste detta, deras ögon blev stora som tefat så säger dom ”ÄR det så?” Jag bara stirrade tillbaka, det här var ändå människor jag själv sätt mig som rätt osmart inför… Efter de så kände jag mig rejält mycket mer… Jag är inte speciellt hög på IQ skalanär medel, men jag känner mig ändå bättre än andra ibland. Skumt egentligen men sån är jag.

De pengakåta Sverige.

Madeleine Stenberg 7 mars, 2010 5 Kommentarer

Alltså något jag märkt är hur alla hela tiden tänker på pengar i första hand. I första hand kommer att tjäna pengar och familjen kommer i andra hand i tredje hand kommer tydliget jaget. Själv är jag sån som tycker att pengar underlättar visst men pengar är inte allt för mig. Jag kan leva på en låg inkomst så länge jag vet att min son är lycklig har tak överhuvudet, mat på bordet och hela och rena kläder. Alla prylar utanför det spelar mig ingen roll. Sen att jag unnar mig och sonen saker och sparar det ser jag bara som en FÖRDEL.

Jag älskar att inreda och shoppa, jag älskar att pyssla i hemmet och få det fint runt mig. Den dagen jag kommer ut i verksamheten kommer jag inte till skillnad från alla andra söka en heltidstjänst jag kommer söka 75% tjänster. VARFÖR kan man undra? VARFÖR väljer man att inte jobba hela tiden? Jo av den enkla anledningen att för mig är tiden hemma med min son och min egen hälsa viktigare än alla pengar jag får per månad.

Jag har pratat med en kvinna jag jobbat med som är från ett annat land. Hon är chockad över hur vi svenskar jobbar ihjäl oss. Hur vi istället för att bry oss om oss själva väljer att jobba och jobba tills våra kroppar slits ut och vi inte orkar mera. Allt för att ha det bra ställt. Jag tänker då att anledningen till detta är en slags kultur vi har att jobbet är viktigast, att visa utåt att vi är rika och har bra inkomst är viktigare än att ha trygga och lyckliga barn, det är viktigare än att vi vuxna ska må bra själva. DET absolut viktigaste är att vi visar hur mycket vi tjänar och att vi är rika.

Jag är ingen pengakåt sate, jag kommer aldrig sätta pengar och ekonomi framför mitt barn. Om jag inte blir en av alla dom som får flera tusen över per månad spelar inte mig någon roll. Får jag 5000 över till mat och kläder efter betalda räkningar och hyra kommer jag vara nöjd. VAD mer ska man behöva ha över? Min son och våran gemensamma hälsa och välbefinnande är viktigare för mig än att ha ett överflöd med pengar. Pengar gör ingen lycklig, det kanske underlättar vardagen. Men pengarna kan aldrig köpa tillbaka din hälsa den dagen du väl förlorat den, pengar kan heller aldrig köpa till barns lycka om han eller hon förlorat den. Det ända som kan hjälpa dig då är att du själv kan ta hand om dig själv och ditt barn, så istället för att jobba ihjäl sig kan man försöka att njuta av de livet man fått, det livet man lever idag.