mars 2017

Utmattningssyndrom – När huvudet känns som ett endaste kaos.

Madeleine Stenberg 22 mars, 2017 8 Kommentarer

Just idag är huvudet kaos på mig, helst vill jag bara bege mig mot sängen igen. Jag har försökt att göra det jag ska. Städade lite, duschat och försökt att andas och koppla av men jag känner mig liksom lite nere. Det blev för mycket igår, för många saker att tänka på och sortera ut. På något vis är det just det där med framtiden som är mitt eviga stressmoment, så fort hjärnan måste tänka några månader framåt skapas det något inom mig numera. Jag vill inte ha valen det känns jobbigt, och man måste ju ha val i dagens samhälle. Val hela tiden. Man har valet att, eller valen att göra. Är det bara jag som känner att valen ibland står en upp i halsen?

Jag vill inte låta negativ, men jag känner mig inte så glad idag. Ibland mår man inte som man borde, ibland mår man skit. Som idag, idag mår jag skit. Idag vill jag ingenting, men så ska jag jobba mina timmar idag fast eftermiddag och imorgon är sista dagen på den här arbetsveckan. Sen på fredag ska jag ut och äta med Lisa som fyller 30 i helgen, och då kanske det känns bättre inombords. Usch för val alltså, ibland skulle jag bara vilja skiljas från valen så man slapp må dåligt.

Utmattningssyndrom – När intrycken kör slut på kroppen.

Madeleine Stenberg 21 mars, 2017 22 Kommentarer

Den här dagen blev inte så bra. Eller ja egentligen var den inte dålig eller så men den blev för mycket för mitt huvud. Jag hade medarbetarsamtal och på något vis körde det slut på min energi helt och galet och totalt. Det här gjorde att jag helt enkelt däckade väl hemma. Det blev för mycket att tänka på, för mycket att sortera och analysera. Att fundera kring hur och varför. Min hjärna gillar inte för många intryck och det vet jag, jag tror att bussen som var försenad la grunden för dagen.

Sedan att jag var med på ett nationellt prov och sen avslutade allt med medarbetarsamtal. Hjärna sa liksom stopp och det märktes. Jag sov från strax efter klockan tolv till 15:30, helt utslaget på soffan. Drömde något om att jag red på en häst och fort gick det. Kanske lika som min min hjärna upplever att tiden igen idag.

Imorgon får jag i alla fall sovmorgon, och då tänkte jag ta det lugnt. Dammsuga lite snabbt bara men annars bara ta det väldans lugnt. Sånt behöver man ju ibland ni vet, ta det lugnt och låta tiden ha sin gång.

Nu ska jag bege mig mot sängen igen, min hjärna och kropp behöver vila. Jag kommer somna ganska omgående det känner jag i kroppen.

Utmattningssyndrom – Jag lovade mig själv att inte somna, men så gjorde jag det ändå.

Madeleine Stenberg 19 mars, 2017 31 Kommentarer

Skrinet ovan har min mamma skapat. 

Jag lovade mig själv idag att INTE sova middag. Det gick ganska bra framåt en så där halv fyra, jag kände i hela mig att jag kommer inte längre att kunna motstå trycket från insidan av sömn och visst var det så. Jag somnade, sov i och för sig inte allt för länge men eftersom jag verkligen försökte vara vaken kändes det lite ledsamt.

Jag vet hur det är, eller åtminstone tror jag mig veta. Min kropp behöver sömnen, och att jag sover en stund på dagen och hela nätterna är väl för att min kropp helt enkelt behöver det. På något vis blir det dock ganska jobbigt eftersom jag inte kan sova middag för resten av livet.

Sen är det ju även allergisäsong för mig och det gör mig ju trött med. Som astmatiker och allergiker påverkas jag ju av att det nu börjar komma pollen flygande i luften. Jag har ätit tabletterna nu sedan i januari, jag började nämligen känna av något redan då. Det hjälper ju i alla fall lite, men om ett tag när insekterna i form av myggor, knott och bromsar vaknar till kommer jag behöva dubbelt av tabletterna för att klara sommaren. Det gör mig ju också trött, så ja det är kul med tröttheten nu. Trött på trött liksom.

Det är absolut inte kul att vara trött jämt. Men vad gör man? Jag får väl ta mina små sömnstunder och helt enkelt ha det så. Någonstans är det väl vad min kropp behöver.