Den har byggt bo i mitt huvud, jag kommer aldrig förlåta.
Madeleine Stenberg 
Det finns vissa saker som är oförlåtliga. När dessa oförlåtliga saker väl fastnat i ens huvud, själ eller var det nu befinner sig suddas det aldrig ut. Den bara finns där, jag har funderat en del på den saken. Det här med att vissa kan förlåta allt, eller åtminstone säger att det är så. Kan dessa människor aldrig möts av något oförlåtligt? Kan det vara så att dessa människor aldrig blivit så djupt sårad eller hårt angripen av något att den personen helt enkelt inte vet hur det känns?
Jag vet flera som berättar likt mig om det här oförlåtliga, alla har blivit hårt utsatta för något, en sak som stannar där som ett stor sår som aldrig läker. Hur mycket man än försöker sy ihop detta sår så öppnas trådarna gång på gång. Man förlåter aldrig, jag hör mantrat ”Det är du som blir drabbad när du inte förlåter”. Jag vet, det är jag som går med denna känsla och bär den med mig för all framtid. Det är inte förövaren eller förövarna som går runt med ett öppet sår, det är jag. Det är för mig det blöder hela tiden, som får mig att känna en iskall känsla inför dessa människor och som aldrig mer vill träffa eller ha någon kontakt.
Jag känner mig djup besviken, djupt sårad och hatisk. Jag vill inget veta om den som tagit sin kniv och skurit detta djupa sår i mig. Jag vill inget mer se eller känna, ingen falskhet från min sida. Kommer jag någonsin i möte med det här finns det inget som skulle få mig att hälsa. Jag kommer heller inte vara trevlig, det som hänt är oförlåtligt. Det finns människor som orsaker oförlåtliga saker hos andra, man ska vara försiktig med att göra såna saker. Att orsaka sån känsla hos andra är ett evigt öppet sår, vill man ge andra människor sår?
