Idag är det min tur att gästblogga hos Madeleine. 19 december är det och jag ska försöka presentera det jag tycker är allra roligast!
Jag är en naturfotograf med inriktning på macrofoto i första hand. Men inte enbart macro fascinerar mig. Jag har haft ett litet projekt under två år att fota kossor i olika miljöer, främst naturbeteshagar. Det har resulterat i två utställningar i år, och det fortsätter även nästa år. Har även fotat barn, student och balfoto, gravidfoto.
När det gäller macrofoto är det så himla fiffigt att jag inte behöver åka på några längre fototurer för att hitta motiv. Det mesta jag fotar hittar jag i rabatterna i trädgården, och i mitt varv ”runt lagårn” som jag brukar kalla det. Jag får frågor ibland hur jag hinner med att fota så mycket som jag gör. Men sanningen är att det tar inte så rysligt mycket tid. Jag kan lätt få ihop ett antal bilder bara genom att krypa in i rabatten och snoka runt. Jag vet oftast inte vad jag vill fota, det brukar lösa sig av sig självt. Ibland har jag en tanke om en viss färg eller form, men ofta dyker det upp helt oväntade saker som kan bli en bra bild. En vattendroppe på ett grässtrå, en spindel, reflektioner av olika slag. Ljuset spelar stor roll, jag fotar oftast i motljus. Så om ni har tillgång till ett macroobjektiv, mellanringar eller en närbildslins så testa! En helt ny värld öppnar sig, jag lovar ?
När det gäller kossebilderna vill jag med dem visa våra viktiga naturvårdare och vara en del i debatten om miljön vi lever i. Utan betesdjur växer hagarna igen snabbt och hela cirkeln rubbas. Men bara sly och skog blir det inget kvar för våra insekter att pollinera heller och utan dem är mänskligheten dömd. Och utan kossornas gödsel går det inte att odla, allt som växer behöver näring. Sen är de ju ett himla trevligt inslag på landsbygden också. En landsbygd utan djur är ingen levande landsbygd. Jag gillar skarpt att ha en hage utanför huset som det är liv och rörelse i, inte bara spannmål. Så jag fortsätter mitt projekt ett tag till, vi får se vart det bär ? Det känns som en väldigt enkel lösning att skylla det mesta av miljöförstöringen på kossan, framförallt den svenska verkar det som, när vi tar bilen vart vi än ska, flyger som aldrig förr, slänger plast i stora mängder som hamnar i våra vattendrag…Tror ju inte att kossan är skuld till allt detta, det är vi människor som förstör. Nog om det, vet att det finns de som inte håller med här, men då har jag sagt vad jag tycker.
Mina kossebilder hade jag med på Naturfotofestivalen i Vårgårda i år, och de var populära! Det har nog aldrig hänt förut att den typen av bilder har visats, mest är det fåglar, älgar och storslagna landskap som visas där. Så det blev många roliga samtal med besökare. Nånstans mellan 1500 och 2000 personer besöker mässan varje år så den är riktigt stor. Jag delade ut mina visitkort och jag hade otroligt många besök till min blogg de närmaste dagarna efter mässan. Kul!
Nu är det snart jul, och i år firar vi med vårat första barnbarn! En stor välsignelse är det och jag ser så fram emot detta! Hoppas på nån fototur också, vill gärna bredda mig i fotograferandet. Jag har gjort några webbkurser och fått lite blodad tand för att fota människor som komplement till naturfotot. I höstas när det var som finast med alla fina löv fotade jag barnbarnet och det var riktigt kul och blev så fint! Så lite vinterbilder vore kul nu, om nu vädret bara är på min sida.
God Jul och Gott Nytt År till alla er som har läst mitt inlägg!
/ Lena min blogg hittar du på https://lenamartinsson.wordpress.com/
Madeleine Stenberg 
När jag sist var på blodgivarmottagningen så tog jag en blå skål från Swedish Grace, fick då veta att de skulle sluta med denna färg. Idag skulle Björn ge blod så jag bad honom ta en sån här åt mig då han ändå inte brukar behålla sina blodgivargåvor. Perfekt för nu har jag två fina skålar.
