december 2017

Julkalender 2017 – Lucka 4, Resan från Falun till jättestaden Rio de Janeiro!

Madeleine Stenberg 4 december, 2017 5 Kommentarer

Hej Orsakullans läsare! Jag driver träningsbloggen fitnessfia.com och bor för närvarande i Rio de Janeiro. Hur hamnade en Falutjej på andra sidan jordklotet? Följ med i detta gästinlägg om min resa från Sverige till Brasilien.

En tjej med stora drömmar om världen

Jag hade en trevlig och trygg uppväxt i Falun, men jag längtade alltid efter något mer. Kanske väcktes drömmen om att se världen redan som liten på chartersemestrarna. Jag gjorde min första utlandsresa som 4-åring med familjen till Kreta. Vi hade inte mycket pengar, men hela familjen sparade för att kunna göra utlandsresor lite då och då. Det var en tydligt prioritering hemma hos oss.

När jag var 18 år gammal flyttade jag till Stockholm. Jag hade väldigt bråttom iväg. För mig kändes Falun klaustrofobiskt. Efter ett år i ”storstan” flyttade jag till Karlstad för att studera och sedan vidare till Eskilstuna (båda ganska små städer ändå). Efter ett tag ryckte det så kraftigt i rese-nerven att jag sa upp mig från ett välbetalt och tryggt jobb, för att ge mig ut och utforska världen.

På resande fot i 1,5 år

Vilken resa det blev! Jag blev faktiskt borta så länge som 1,5 år. Kan ni tänka er? Resan började i Ryssland, med transsibiriska järnvägen (rekommenderas starkt) och avslutades i Thailand på en thaiboxing camp. Där emellan hann jag jobba 4 månader i Japan som karaokevärd, äta konstiga odefinerad ”mat” i Kina, skjuta alla möjliga sorters vapen med FBI/CIA på en ö i Stilla havet, resa runt nästan hela Australien i en campervan osv, osv…

Blodad tand

Efter långresan kom jag hem och jobbade i Sverige igen, men längtan efter att vara fri gjorde att jag till slut sa upp mig igen och startade eget. Livet som egenföretagare kan vara tufft ekonomiskt och jag hade inte möjlighet att resa så mycket under de första åren som egen. Men, sen plötsligt dök en möjlighet upp! En grupp för ”digitala nomader” annonserade en konferensresa som skulle gå över Atlanten till Brasilien. Priset var fantastiskt, bara dryga 4000 kr inklusive mat i 12 dagar! Jag kunde inte tro mina ögon.

Att korsa Atlanten med båt

Jag slog slag i saken och bokade resan, fortfarande med rädslan att det var något slags scam. Hur kunde det vara så billigt? Svaret är att många stora kryssningsfartyg byter område under olika säsonger och den här båten skulle nu köra kryssningar i Brasilien och Karibien istället för Medelhavet. Därför ”rear” dessa företag ut priset på resan, så att de kan täcka sina kostnader för transporten över Atlanten. Jag hittade även en billig flygresa till Gran Canaria, där båten skulle avgå ifrån, och begav mig mot mitt livs andra stora reseäventyr.

Att korsa Atlanten med båt var obeskrivligt fantastiskt. Människorna jag reste med, gruppen med digitala nomader, lika så underbara. De delade alla min dröm om att kunna försörja sig helt online och jobba vart som helst ifrån i världen.

Under resan upplevde jag kamratskap, vackra sol up- och nedgångar, otrolig mat, underhållning och ett fruktansvärt migränanfall (allt kan ju inte vara guld och gröna skogar, eller hur?).

Brasilien – ett färgstarkt land

Slutdestinationen var hamnstaden Santos i Brasilien. Genom några stopp på vägen (São Paulo bland annat) hamnade jag i Rio och jag blev kär! Jag blev kär både i staden och i människorna. I en människa mer specifikt – min nuvarande sambo. Tänka sig att jag skulle träffa en brasiliansk man som precis kommit hem till Rio efter 2 år i Sverige. Jag menar vad är oddsen? Han charmade mig genom att prata svenska med mig på en lokal gatufest, där jag och mina kompisar var de enda gringos (utlänningar).

Långdistansförhållande är svårt och vi bestämde oss för att vi måste ge kärleken en chans genom att bo ihop. Det blev jag som fick flytta på mig, inte mig emot dock, eftersom mitt jobb som bloggare och frilansare är mer flexibelt än hans jobb på som forskare på universitetet.

Nu har jag bott här i Rio i lite över ett år och stormtrivs. Jag har lärt mig konversera på språket och fått härliga brasilianska kompisar! Brasilianare är verkligen färgstarka individer.

Nästa utmaning blir för oss att testa bo i Sverige under 2018, vi planerar att flytta hem redan i januari. Det är med blandade känslor så klart. Brrrr så kallt det kommer att bli!

Tips till dig som längtar ut i världen

Om du som läser det här tänker ”åh, jag skulle också vilja ut och se mig om i världen”, är mitt enda tips till dig – GÖR! Skapa förutsättningar för att åka. Jag är väldigt van att höra ursäkter som ”det går inte, jag har inte råd”, ”vi har barn, det är omöjligt” och ”jag vill men jag har ju ett jobb som inte tillåter längre ledighet”.

Detta är tyvärr bara ursäkter. Jag har träffat flera barnfamiljer som backpackar med sina barn och de älskar det. Jag har träffat personer som reser för under 100 kr/dag. Om du tvekar på om du har råd, se över dina onödiga utgifter och spara, eller jobba under resan. Om ditt jobb inte tillåter dig att resa, fundera på om du kanske kan säga upp dig, eller förhandla dig till ledighet. Om de uppskattar dig kommer de vilja ha dig tillbaka! Jag sa själv upp mig mitt i finanskrisen, ibland måste man chansa!

Och vet ni en stor fördel med att ha varit ute och flängt i världen? Jag uppskattar min hemstad Falun så mycket mer nu. Jag älskar att komma hem till de bekanta omgivningarna och pratar stolt om min uppväxt i den lilla staden till brasilianare jag möter här.

Om du vill läsa mer om mig

I dessa två kanaler kan du läsa mer om mig, min blogg och mitt Instagram.

• Min blogg: http://fitnessfia.com/

• Instagram @_fitnessfia

Kram på er och hoppas att ni får en trevlig jul (min kommer att spenderas i Falun med familjen).

Julkalender 2017- Lucka 3, Jessica berättar om psykisk ohälsa.

Madeleine Stenberg 3 december, 2017 3 Kommentarer

Jag har varit en söndrig människa. Sedan barnsben faktiskt. Det där såret inom mig växte och växte och gjorde så himla ont. Jag trodde ärligt talat aldrig att det skulle gå över. Som ung såg jag en väg utstakad framför mig, och den var inte varken trevlig eller vacker.

Men mitt liv blev något helt annat än vad jag trodde där och då och det är jag  glad över. Jag önskar att jag kunde säga att det var samhället som hjälpte mig, eller någon vuxen som såg. Men det är inte sant. Jag gjorde hela resan själv med pennan i hand och idag har jag svårt att ens förstå att den där ledsna och trasiga tjejen där borta varit jag.

Idag är jag föreläsare och författare. Jag bloggar så gott som dagligen om psykisk ohälsa och jag brinner för att hjälpa andra. Jag vet att det finns så många tysta, snälla flickor därute som inte vill annat än att skrika och mitt jobb är att uppmärksamma dig på dem. Att få dig att se och hjälpa dem som inte alltid syns och hörs.

Jag brinner inte bara för ämnet psykisk ohälsa utan också terapeutiskt skrivande som jag vet är en väg till läkning. Jag vill visa alla denna enkla, billiga lösning på hur man kan ta hand om sig själv. Det är inget avancerat eller konstigt egentligen. Jag brukar säga att det är som ett möte med en psykolog fast att du pratar med pennan istället. Man skriver ner sina tankar och känslor utan att gömma undan något. Använder hjärtat i stället för hjärnan. Får fram sin sanna röst.

Så om du arbetar med människor, eller själv bär på sorger du vill läka våga använda pennan! Dom frågor du bär, skriv ner dem! Sedan svara du på dem själv. Vi får inte alltid de svar vi vill ha av andra, men ändå fortsätter vi att be om råd eller ställa frågor. Jag tror att svaret ofta bor inom dig. Testa!

Jag tänker skicka med dig en övning och jag hoppas att du gör den. Du får gärna återkoppla till mig och berätta hur det kändes eller hur det gick jessica@nestorforlag.se. Det är ju så att vi alla bär på en inre kritiker eller hur?Den är sällan trevlig och kan försöka lura på oss alla möjliga lögner. Min brukar säga att jag är tjock och ful, att jag inte kommer klara av uppgifter jag ta mig an, och att jag inte ska tro att jag är mer än andra. Vad säger din?

Jag vill nu att du skriver ett brev till din inre kritiker. Kanske vill du fråga den något. Kanske vill du be den dra åt helvete. Kanske vill du ha en förklaring från den eller bara säga åt den att hålla tyst. Skriv hur du vill under 10-15 min. Försök att inte reflektera eller fundera utan sätt bara pennan mot pappret och kör! Tänkt inte på stavning eller grammatik, det här är ett brev till dig själv och ingen annan så släpp hämningar och bara kör!

Tack för att jag fick gästblogga här och för att ni läst så här lång. Hoppas ni gillade övningen och om ni är sugna på mer är ni välkomna till nestorforlag.se Kram

Bästa hälsningar Jessica

Julkalender 2017 – Lucka 2, Elin om, Att våga kalla sig aktiv familj!

Madeleine Stenberg 2 december, 2017 2 Kommentarer

Vi, en aktiv familj från Åmål, har fått äran att öppna andre december som gästbloggare här hos Madeleine, så himla kul att få möta några av hennes alla härliga läsare! I dagens inlägg vill vi lyfta ansvaret vi föräldrar har för att grundlägga goda vanor och hälsosamma rutiner för våra barn.

Nedslående fakta

Det är nog inte många som lyckats missa det ökande antalet larmrapporter om våra stillasittande barn och barnfetma. Det har skapats olika projekt och forskning som inriktas på vilka konsekvenser som detta kommer ha för deras framtida liv. Summa summarum är i alla fall att detta är INTE BRA för barnen, och det är heller inte bra för oss vuxna att ha det så.

Men vad gör vi åt det då? I media kommer det debattinlägg från en den ena en den andra om att skolan, kommunen, staten osv ska ta större ansvar. Det basuneras ut ”in med mer idrott på schemat” och ”skolsköterskan borde erbjuda hjälp till barnen” osv. Vi håller med, det finns massor att förändra i skolmiljön för att kunna erbjuda mer rörelse i vardagen. Men allvarligt talat – är det där ansvaret ligger där?

Rörelseglädje ett föräldraansvar?!

För var är det egentligen det börjar? Vi vill ju då, som ni nog redan räknat ut, påstå att det börjar innanför hemmets väggar! Att som förälder skapa goda vanor och stimulera till rörelse redan i unga år så följer det med under den kämpiga puberteten och det är lättare för dem att plocka upp det igen när de blir unga vuxna.

Så hur skapar vi rörelseglädje för våra barn utan att själva gå under och utan att återigen skapa ytterligare ett stressmoment, något att ha dåligt samvete för?

Aktiv familj – tips på vägen

• Välj tid: prioritera att kunna göra saker tillsammans t.ex promenera/cykla hem efter hämtningarna, ta en kvällspromenad osv

• Frisk luft: det är så mycket positiva effekter av att spendera tid utomhus!

• Organisera: rationalisera bort tidstjuvar

o Matsedel: välj snabba lättlagade rätter för att frigöra tid

o Veckohandla: slipp trängas i affären med alla andra flera gånger i veckan

o Våga säga nej: att vara aktiv behöver inte betyda att vara med på massor av aktiviteter – skapa tid genom att prioritera rörelseglädje tillsammans!

• Lär tillsammans: ingen kan något från början, börja smått och var nöjda med det som blir av! Shit happens ibland men det gör inget för ni har gjort något tillsammans!

Våga kalla er aktiv familj!

Slutligen, det handlar om att göra små val i vardagen. Gå hem från skolan, cykla tillsammans till träningarna, äta mellanmålet i skogsdungen, göra en skogstur en lördagseftermiddag, bygga en hinderbana som alla testar osv.

Genom att bestämma sig för att som förälder vilja ge sitt barn det absolut bästa så är halva förändringen gjord! Ta det i små steg, njut av att guldstunderna med varandra, håll det enkelt och lätt – inspiration finns överallt, bland annat på vår instagram @aktivfamilj.se och blogg 😉

Önskar er alla en riktigt aktiv december och en god jul!