Jag mår inte bra, det finns naturliga förklaringar till mitt mående men det är så tungt ändå. Jag försöker att leva, se det fina i varje dag men jag vet att jag är deprimerad. Jag gräver ner mig i allt för att slippa ta i den känslan som finns där på insidan. Det gör så ont, det gör ont att leva. Jag funderar hur man lever vidare i denna känsla?

Jag vet att andra tror att nu är hon utmattad igen, men jag är inte utmattad jag är bara förbannat ledsen och uppgiven. Jag känner mig matt och ledsen, uppgiven och förtvivlad. Jag orkar inte ge 100% på allt utan nu ger jag mindre och mindre. Det är som ett hjärnan hunnit ifatt mig nu, jag vill inget hellre än att saker ska kännas bättre men det gör inte det. Det känns förbannat jobbigt istället. Jag vill hålla ihop och vara stark, men hur är man stark när man faller sönder inombords?

Om jag mina tårar var av guld skulle jag vara rik inom en sekund.

46 kommentarer

  1. Precis så kände jag när jag förlorade min fästman, det finns egentligen ingenting som hjälper mer än att bara ta det en dag i taget. Ångest är inte permanent och efter ett tag lär man sig att leva med det om du förstår vad jag menar, ta hand om dig <3

  2. Vilken god frukost du har njutit av! Vet känslan av att känna sig nere och ledsen och inte ta tag i just den känslan för man orkar inte, men man önskar. det är jobbigt. Hoppas du mår bättre snart kram <3

  3. Det är inget kul och hamna i en depression, hoppas du kan ta dig ur den snart igen. Det är okej och inte orka ge 100% i allt, och det är okej och må dåligt. Skickar en stor kram till dig.

  4. Så ledsamt att du inte mår bra. Måste vara hemskt att vara deprimerad. Hoppas verkligen att det på något vis kommer att vända och att du snart kommer att må bra igen. Kramar <3

  5. ibland kan man må som bäst om man bara vågar släppa taget om sig själv- att bara få gråta ut och få andra att inse att du mår dåligt. Att du vågar vara ner och låta de ta den tiden det tar för att må bra igen
    Många som finns här för DIG <3

  6. Men kära du, vad tråkigt att läsa detta. Du måste veta att det är okej att inte vara stark alltid, det är okej att vika sig – att visa sig svag.
    Hoppas du får ny energi och mår bättre snart.

  7. Men finaste, kan du inte komma till mig så kramas vi och gråter tillsammans. Det är ganska skönt att göra det ibland. Jag önskar att jag kunde göra något för dig. Kram

  8. Fina du, det är okej att inte må bra? Lyssna på din kropp och ta de lugnt. Jag känner igen mig så i din text och skjuter undan jobbiga saker jag varit med om men jag tror att för att bli riktigt lycklig och gå framåt måste jag ta upp de till ytan och jobba med de! Går du och pratar med någon? Jag funderar starkt på att göra de för att kunna må bättre?

  9. Men uch vad jobbigt 🙁 jag har själv lidit av svår depression perioder men som tur är mår jag bättre nu för jag har skiftat fokus Ångest är nåt vi själva hittar på och det gäller att hitta på nåt positivt så den flyr sin kos Vet allt låter som klyscha när man mår kass men hang in there 🙂 LOVE från maria

  10. Fy vad dina ord träffade mig rakt i hjärtat. som om de var skrivna av mig själv. Att komma tillbaka eller hitta sig själv igen på andra sidan efter utmattning är fasiken inte det lättaste. Många många kramar till dig från mig som vet hur det känns.

  11. Det går inte att leva i den känslan, och man gör det inte heller, man klamrar sig fast i alla saker som håller en över ytan och sen hoppas man på det bästa ❤

  12. Så ledsen för Din skull, önskar jag kunde göra något för Dig… något så Du fick må bra.
    Har Du fortfarande Din psykolog eller var det Kurator som Du kan prata med?
    Att må psykiskt dåligt är ett rent helvete… jag hoppas verkligen Du kan finna glädjen i att leva.

  13. Förstår hur du känner dig. Jag får svackor då jag inte ser nått ljust i livet, allt är bara mörkt, jag orkar inget, jag vill inget. Men biter ihop och tvingar mig att inte visa för nån hur dåligt jag egentligen mår.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.