Jag hört det ofta, det där med att jag kan sätta ord på mina känslor. Att jag vet hur jag känner och kan uttrycka det på ett speciellt sätt. Jag påstår inte att det gör mig till speciell, men jag antar att inte alla har orden för att beskriva hur man mår och hur man känner och upplever saker. Men jag har känt hela mitt liv, och jag var tidig att tala. Jag har tidiga minnen och jag glömmer aldrig något som hänt mig, eller sagts till mig.

Det här i sin tur medför att jag också kan sätta fingret precis prick på det jag upplever. Jag var så psykologen och vi pratade, jag fick henne att skratta. Hon skrattar väldigt ofta i mitt sällskap och ibland känns det som jag pratar med en vän när jag är där. Som att vi utbyter tankar i yrkesrollerna fastän jag är där för mitt sätt att försöka må bra. Jag sa en sak och hon bröt ut i världens gapskratt och sa:

Haha, gud så härligt att du säger detta. Det är helt okej att känna som du gör. Det är sunt, det farliga blir när man gör något farligt. Men att känna, det är helt okej

Vad det var tänker jag inte berätta. Inte för att jag tycker det är kul att säga A och inte B, utanför att allt i mig är inte något jag vill delge världen. Men jag vill påvisa att som människa vet exakt vad jag känner, tycker och lever för. Det finns inget falskspel bakom mig, tycker jag inte om en person så kommer jag inte låtsas göra det. Människor vet när de är viktiga eller oviktiga i mitt liv.

Jag tänkte på det där med att sätta orden på saker, jag älskar att bli lämnad ifred. Inte för att jag någonstans inte tycker om människor, men jag har inte behovet av att socialiseras med dem. Jag tycker om mina vänner och familj, och där får jag mig energi. Men resten av ställena är platser där jag möter människor som jag sedan lämnar. De gör intryck i mitt liv, men det är inte där som jag får min energi.

Vi lever i en värld där vi ska vara så galet sociala hela tiden. Där förväntningarna på varje individ är att samarbeta dygnet runt. Vi förväntas att alltid älska varandra och aldrig någonsin välja en annan väg. Vi ska vara som robotar som tänker och handlar lika, ingen får sticka ut. När då några robotar tänker individuellt och utanför boxen skapas det ett obehag. I en värld där alla ska dricka samma drink, använda samma kläder och vara engagerade i samma för stunden aktuella samhällsfråga, finns det ett otroligt obehag till de som inte visar samma engagemang eller intresse.

Jag har alltid tagit min egen väg, alltid gått dit mina fötter burit just mig. Jag har aldrig varit hon som följer flocken. Jag har velat se något mer? Ha något mer, hitta något annat. Det här gör att jag fullkomligt avskyr att bli bevakad eller iakttagen. Jag vill bara bli lämnad ifred, jag vill bara att människor ska lita på min förmåga att klara mig alldeles själv. För att klara mig alldeles själv är precis det jag är bäst på, det är min absoluta superkraft. Jag litar alltid på att andra människor gör sitt bästa, det enda jag begär är att andra gör det samma med mig.

Det går att jämföra mig med ett bi, jag surrar gärna runt från blomma till blomma. Om du lämnar mig ifred kommer jag låta dig vara ifred. Men om du retar mig tillräckligt länge kommer jag ge igen med ett stick som gör riktigt ont. Lita på att jag tar mig från blomma till blomma utan din hjälp, så kommer du få ta del av min ljuva honung. Låt mig arbeta ensam så finner du en harmonisk människa i naturens land.

34 kommentarer

  1. Ibland önskarjag att jag också kunde beskriva med ord hur jag mår eller tänker.Men det tar toltalt stopp när jag ska öppna munnen och det slutar med att jag gråter av irritation.Så skönt det måste vara för dig att känna att psykologen känns som en vän till dig.Onödigt att resta upp ett bi helt i onödan bäst att vissa håller sig på avstånd från dig ❤

  2. Jag tycker faktiskt att det märks på din blogg att du kan sätta ord på känslor och saker.. Jag är mer att jag vet i huvudet men svårt att uttrycka det fullt ut. Jag träffade faktiskt en psykolog i veckan. Det var ett bra samtal men det jag inte gillade var att han hela tiden sökte ögonkontakt men jag har svårt att hitta någon rakt i ögonen när jag pratar om jobbiga saker.
    Maxarna recently posted..Sportlovet bakom knuten

  3. Det förväntas verkligen att alla ska vara så sociala och att det ska bjudas på olika tillställningar och vara social med andra. Helst varje dag. Vissa gånger är det så skönt att få vara i freda och göra som man vill ❤️
    Jennysvardag recently posted..Frisk & Ikea

  4. Känner så igen mig i det du skriver. Är inte alls mycket för att socialisera mig eller göra saker som man förväntas göra. Jag trivs bäst ensam med mina närmsta.
    Pärla recently posted..Allt för idag

  5. Vilken bra liknelse med honungsbiet. Vi är alla olika och det tycker jag är charmen. Det hade varit så tråkigt om vi alla var likadana och tyckte samma saker och hade samma behov. Jag tycker det är bra att du går din egen väg och vågar vara den du är! Förändra dig aldrig för någon annans skull. Härligt att läsa att du kommer så bra överens med psykologen!
    Hannas krypin recently posted..Ett ABC

  6. Åh, jag är också väldigt bra på att sätta ord på mina känslor och har egentligen alltid varit. Tycker att det har gett både för- och nackdelar i situationer med psykologer. Känns som att jag ibland inte riktigt har tagits på allvar för att jag kan sätta ord och på så vis är medveten om sina känslor. Vilket himla fint inlägg förresten. <3
    Joy recently posted..Paket & en brist på energi

  7. Det märks att du har nära kontakt med dina känslor när du skriver tycker jag, alltså inte bara i det här inlägget utan alltid när du skriver. Jag kan beundra den egenskapen.
    Sara recently posted..Psst #7

  8. Vi är alla olika och det är viktigt att vi får vara det. För mig är det viktigaste också min familj och mina vänner och det räcker för mig. Jag tror det är en tillgång att kunna sätta ord på sina känslor eftersom det tyder på en stor insikt. Tyvärr är det inte självklart att ha den förmågan. Även om man har den så finns det nog en del som väljer att inte använda den.
    Znogge recently posted..Vårtecken…

  9. Så bra inlägg alltså! Tycker det är bra att du känner dig själv på detta sättet och verkligen inte ger dig in i relationer med massor av energitjuvar, utan istället umgås med dem som gör något fint hos dig. Kan verkligen förstå det där med ensam men ändå inte. Så klokt inlägg!! Hoppas du har en fin Lördag! Kram
    Fru Elversson recently posted..Det är faktiskt inte en självklarhet…

  10. Vilken underbar människa du är, jag är precis likadan. Har lätt för att sätta ord på det jaf känner. Jag känner mycket och vill gärna reflektera över det. Jag får också min energi från familj och mina närmsta vänner, resten kan låta mig vara. Jag vill inte vara social mot människor som inte betyder något för mig.
    Tror det är lite högkänslighetsdrag ❤
    Sandra recently posted..Ingen hemlighet eller?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: