Tonårsbarn

Det är lördag och -9 grader.

Madeleine Stenberg 19 januari, 2019 12 Kommentarer

William drog tidigt idag, han skulle nämligen till Bjursås för att åka skidor med en kompis hela dagen. Själv ska jag gå ner mot stan alldeles strax, klockan 10:00 ska jag till Daily life spa och fixa mina naglar lite fina för månaden. Jag skulle varit där igår men hon som gör mina naglar fick förhinder.

Jag hann i alla fall med att plugga lite igår, skrev ihop första delen i min tentamen som ska vara klar den 11 februari, anledningen till att jag reagerar på det datumet är för att det är min födelsedag. Jag vill gärna vara klar med tentamen tills dess känner jag, så har en förhoppning om den saken, tänkte sätta mig i eftermiddag och kväll och fylla på med litteraturen så kan jag göra den sista delen imorgon. Då kan jag bara finputsa på allt sedan i några veckor tills jag kan skicka in uppgiften. Men nu ska jag slänga på mig ett underställ innan jag beger mig ut i -9 kylan. Det ska bli skönt att ta mig en liten promenad och få ta del av utomhusluften vägen till och från Daily life spa, då kanske hjärnan får lite syre en stund. Vad ska du göra denna lördag?

Adventsfirande i Kristine Kyrka.

Madeleine Stenberg 1 december, 2018 20 Kommentarer

Som jag skrev skulle jag till Kristine Kyrka. Williams skola Friskolan Mosaik hade adventsfirande där så jag passade på.

Det är verkligen så mycket höst just nu. Ingen sol, ingen snö och bara mörker. Att det här var sista november kändes inte helt rimligt. Det är också på dagen 11 år sedan jag tog körkortet.

Jag tände ett ljus får underbara mormor. Det kändes så i hjärtat att tända detta ljuset. Förstår inte att hon är borta, varje dag vill jag ringa henne som jag alltid gjort. Det finns alltid något jag vill delge henne, jag saknar henne så det gör ont från insidan och ut.

Satt och väntade tills alla eleverna tågade in i kyrkan. Det var allsång med ”Hosianna Davids son”, ”Bered en väg för herran” och sedan ”Vi tänder ett ljus i advent”. Jag fick hålla borta tårarna för mina tankar fylldes av mormor. Älskar mormor vad du är saknad <3. 

Torsdag och arbetsveckans slut.

Madeleine Stenberg 29 november, 2018 21 Kommentarer

Så var det som jag känner det äntligen torsdag. Denna vecka har varit helt sjukligt lång. Jag sitter i skrivande stund hemma och försöker finna andrum. Om tre timmar cirkus ska jag åka mot Britsarvets vårdcentral för att ha min sista kursdag innan jag är kursledare i ”Amningskurs för blivande föräldrar”.

Imorgon är tanken att fotografera Lisas små barn, men innan det ska jag kolla på adventsuppträdande i Kristine kyrkan där William med skola ska vara. Jag tänkte passa på att tända ett ljus då för min älskade och saknade mormor.

Nej nu ska jag ta och skriva lite på min uppsats som ska lämnas in senast på måndag. Ska finputsa på den hela helgen, man vill ju gärna bli godkänd.

Akuten, röntgen och att vabba ett barn över 12.

Madeleine Stenberg 23 oktober, 2018 27 Kommentarer

William ramlade på parkouren i söndags. Igår hade han jätteont i handen så jag tänkte att jag får väl ringa vårdcentralen då. De ringde upp vid nio och hänvisade oss till akuten. Jag stod där på jobbet och funderade hur sjutton gör man nu? Det var bara att försöka få tag på William, springa runt på jobbet för att förklara att man behövde dra och sedan åka raka vägen och hämta upp William.

Vi kom fram till akuten, fick vänta och träffa trevliga läkare. Handen kontrollerades och sedan blev vi skickade till röntgen och ja ni vet själva hur det brukar vara på akuten. Det visade sig att handen inte var bruten men båtbenet är lite lurigt så slutar det inte göra ont ska vi dit igen.

Jag hade som tur var hört om att man kan vabba barn över 12 år om man får intyg så detta passade jag på att ta denna gång. Tycker inte riktigt att det är schysst att låta sin tonåring på fjorton år sitta ensam på akuten. Så idag vabbade jag alltså, ska skicka in pappret till försäkringskassan men ska först ha lite nya inkomstuppgifter eftersom det gamla var kopplade till mitt förra jobb.

Det blev min tisdag det, varje dag är ett nytt äventyr verkligen.

Idag fyller William 14 år.

Madeleine Stenberg 3 oktober, 2018 68 Kommentarer

Jag minns det som igår fastän det idag gått 14 år. Du föddes 12:55 och och mitt hjärta flyttade ut från min kropp. Du gav mig mina lungor luft, mitt liv blev meningsfullt. Att du idag blir fjorton år min älskade son, jag förstår det knappt.

Förlossningen med William tog 4 timmar och 25 minuter. Jag älskade honom så totalt från första stund, det är märkligt det där hur snabbt tiden går och hur fina minnen man lyckas skapa med en människa. Han har varit en del av mig hela mitt vuxna liv. Jag älskar honom så högt, man tror inte att kärleken kan växa för varje sekund men det gör den. Tänk att jag fått älska dig i hela 14 år fina barn!

Jag önskar dig en helt fantastisk fjortonårsdag älskade William! Jag älskar dig mer än någonting annat!

Att se 13 reasons why med sin tonårsson, när man är lärare & förälder samtidigt.

Madeleine Stenberg 30 september, 2018 50 Kommentarer

Igår kväll placerade jag och William oss i soffan för att fortsätta att kolla på 13 reasons why tillsammans. Vi såg klart på hela säsong ett, serien är så viktig ut många punkter och jag tänker att som mamma till en tonårsson och samtidigt lärare kan jag förklara varför jag tycker serien är viktig.

Den tar upp punkter som är vardag i unga människors liv. Att utsättas för fotografering, kränkningar på nätet och i skolan och framförallt psykisk ohälsa. Att gäng och grupptryck kan medföra att du gör saker du egentligen inte tänkt dig från början. Vuxna som inte tar dina ord på tillräckligt stort allvar, ja listan kan göras lång.

Som förälder till en tonåring ser jag det som min plikt att prata med honom, jag har redan från han var nyfödd visat vad som är rätt och fel, diskuterat och fört honom mot att förstå vad som är okej och inte okej. Det här har gjort att han också talar med mig om allt. Han frågade mig igår under filmen ”Om det var mig någon gjorde så mot, skulle du tro på mig då? Eller skulle du tro vad andra tror?” Jag svarade: ”Jag skulle tro på dig, jag litar på dig. Jag hoppas du vet det? Jag står alltid upp för dig”. Hans svar var då; ”Jag vet, du ställer alltid upp.” Det är precis den relationen jag ville skapa med min son från början. En relation där vi talar med varandra, litar på varandra och finns där alltid.

Det är skillnad på att känna sitt barn så pass väl att man har en djup relation, mot att alltid tro gott om sitt barn. Jag känner William, jag har skapat en relation där jag är hans förälder med allt vad det ansvaret innebär, men samtidigt är en trygg person han alltid kan lita på. Den saken skapas inte över en natt, den relationen måste man bygga på från nyfödd och genom hela livet.

Jag vet att om min son hamnar i diverse svårigheter kommer han våga tala med mig. Men alla barn och ungdomar har inte den relationen till sina föräldrar, om det är rätt eller fel kan jag inte svara på men det är där vi lärare har en sådan viktig roll. Det är där vi måste skapa relationer till barnen och ungdomarna så de vågar prata med oss. För varje människa i livets startskede är det så viktigt att våga prata med någon, att veta att det finns någon där som lyssnar utan att döma och bedöma. Att veta att även om någon blir arg eller besviken på dig så står denne ändå kvar och hjälper dig.

ALLA behöver en trygghetsperson i sitt liv, där är föräldrar, lärare och andra vuxna som barnet möter så viktiga. För trygga vuxna förebilder, kommer alltid generera i trygga barn och ungdomar som vet vad som är rätt och fel innan det är försent.