Utmattningssyndrom – Där jag spenderar mina förmiddagar.

img_2675

Alltså jag kanske inte spenderar hela förmiddagen precis här, men en stor del i alla fall. Först sover jag, sedan ligger jag och lyssnar på tystheten i takt med att jag försöker tvinga mig själv att stiga ur sängen. Vissa dagar som i morse går det inte alls, då ligger jag som fastklistrad i sängen och är ledsen för allt, jag oroar mig för livet och tiden. Såna gånger ligger jag kvar i sängen till 10:30 eller ännu längre. Stirrar, blundar och tvingar till slut mig själv att gå ur sängen. Då brukar jag dusch, jag brukar stå en stund i duschen och avslutar med att skruva ner värmen så jag får en kalldusch. Läste förut att det är bra för stress, håret, huden, humöret och ömma muskler. Jag får erkänna att en kalldusch för mig brukar göra att jag även känner mig piggare och vill ur duschen snabbare så ett tips till er för känner att ni duschar för länge.

Sedan klär jag på mig och sätter mig vid mitt sminkbord, jag brukar smörja in ansiktet i ansiktskräm och sminkar mig. Att sminka mig är något jag känner är något jag ska göra för att bli frisk. Det är något jag tycker om, och jag ska göra saker jag tycker om för att bli frisk.

Det här är ju kanske inte helt enkelt alla gånger, men jag kämpar med sånt här. Precis som att jag knyter skorna och tar en promenad. Tar min medicin varje morgon när jag vaknar och försöker att våga göra sånt jag tycker om. Bara det faktum att jag bloggar igen känns bra. Även om inläggen stundvis är totalt meningslösa är det ändå skönt att få föra orden och skriva.

Det här med att skriva, när jag var i Williams ålder fick låna en dator av min mormors tvillingbror. Den här datorn gick det endast att skriva på och jag tog mig in i den via disketter och DOS, för er som är unga har ni ingen aning om vad jag talar om. Men denna dator hade inte ens Word om man säger så. Datorn på skolan som man fick sitta vid, under specifika stunder hade Word och Paint, men det hade alltså inte den här datorn. Hur som haver, jag fick låna datorn för att jag så gärna ville skriva, och det gjorde jag. Jag skrev novell efter novell på datorn. Vill minnas att jag nog även förde någon form av dagbok på den. Jag var helt enkelt fast i skrivandet, datorn lämnades sedan tillbaka och jag började på högstadiet. Där fick jag kollegieblock av lärarna och jag skrev, ni kan inte förstå hur mycket jag skrev. Sida upp och sida ner, jag läste upp berättelserna för vänner. Vet inte om vännerna gillade mina berättelser? Men vännerna påstod att jag skrev bra i alla fall.

Men sedan som med mycket annat var det som att jag tappade glöden. Det hände saker i mitt liv som fick mig att tappa bort pennan, istället var det böcker som tog över. Ja och min dagbok då, dagböcker hade jag alltid. Jag fortsatte att skriva i dagböcker och hoppade sedan över på Lunarstorm, sedan blev det bloggen. Eller ja Lunarstorm var början på den här bloggen, det jag skrev på Lunarstorm finns här i bloggen. Det är tolv år av skrivande, och tolv år av utvecklande. Men jag har känt under tiden när jag pluggat och sedan jobbat, hur bloggen fick lämna plats för annat.

Varför blev det så här? Jag har tänkt så mycket på saken, varför slutade jag att skriva? Jag med pennan, tangenterna och tankarna? Varför gav jag upp att föra orden ner? Jag vet ju att skrivande är en del av vad som gör mig till mig. Mina tankar och min ventil, mina känslor och mitt liv. Jag behöver skriva orden för att må bra. Jag vill aldrig mera tappa mig själv som jag nu gjort. Jag vill tillbaka till mig, och aldrig mer bli den jag blivit och såg mig som i somras. Jag vill vara den levnadsglada Madeleine, inte den som ligger i sängen och gråter. Jag vill ha mitt liv där jag skrattar, ler och har roligt. Aldrig mer ska jobbet ta så stor plats i mitt liv att jag slutar njuta av livet. Jobbet är något man ska utföra för det är roligt, stimulerande och ger inkomst. Jobbet ska inte ta all kraft man har och lämna själen skadad. Jobb är en del av livet, och inte hela livet. Det ska jag lära mig, och när jag lärt mig den saken, ja då är jag äntligen frisk.

Det är målet, det är dit min långa väg bär. Ni kommer se mig där, inte ens jag vet när. Men ni kommer se mig där!

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

30 thoughts on “Utmattningssyndrom – Där jag spenderar mina förmiddagar.

  • 15 oktober, 2016 at 02:24
    Permalink

    Det är såå tråkigt, men tyvärr så måste det ju göras :/

    Styrkekramar till dig!

    Reply
  • 15 oktober, 2016 at 03:43
    Permalink

    Ta god tid på dig att bli frisk.Ingen tackar dig för att du går till en arbetsplats som är dålig både för personal och elever.Uppdrag granskning hade ju ett reportage i veckan där man granskade skolvärlden.Man tar sig för pannan även om man misstänkte mycket av det som bekräftades i programmet.Och NEJ,det är inte du som är sjuk.Du framstår så pigg och glad och full av livslust mellan raderna.Visst kan man känna sig misslyckad ibland men i ditt fall är det inte berättigat.Du har lämnat en sjuk värld.Det är ett sundhetstecken.Skola om dig till något annat.
    Kram til Dig.

    Reply
    • 16 oktober, 2016 at 16:14
      Permalink

      Ja alltså jag vill inte säga upp mig helt från jobbet för det finns så fina stunder med att vara lärare också. Men något måste göras åt arbetsbördan 🙁

      Reply
  • 15 oktober, 2016 at 08:23
    Permalink

    Bra skrivet! Va bra du kämpar med allt!

    Reply
    • 16 oktober, 2016 at 16:57
      Permalink

      Jag kämpar på, tänker bli frisk. Det är viktigt för mig 🙂

      Reply
  • 15 oktober, 2016 at 08:45
    Permalink

    Härligt att läsa att du har den inställningen och vet vart du vill nå. Är helt övertygad om att du kommer nå dit också och jag hoppas du hittar tillbaka till ditt skrivande!☺
    Kattis recently posted..Resetips – Parga

    Reply
  • 15 oktober, 2016 at 08:55
    Permalink

    Du verkar vara på god väg mot ditt mål: Att bli frisk. Det måste få ta den tid som behövs. Du får ladda med allt tålamod du har, så löser det sig även om det kan vara trögt ibland!

    Reply
    • 16 oktober, 2016 at 16:56
      Permalink

      Jag hoppas det i alla fall. Mitt mål är att bli frisk, jag ska bli frisk 🙂

      Reply
  • 15 oktober, 2016 at 09:25
    Permalink

    Vad starkt att du delar med dig, det tror jag är bra och ibland kan det hjälpa lite lite* 🙂

    Känner igen mig en del i det du skriver, jag slutade också göra saker som jag egentligen vill göra ..

    Sv: Ja verkligen! kan faktiskt bli trött på sånt och spec av folk som jobbar inom vården-de borde veta bättre tycker jag på sätt och vis ..

    Kramar!

    Reply
    • 16 oktober, 2016 at 16:55
      Permalink

      Ja jag tror man ska dela med sig, i framtiden när jag blivit frisk kanske någon annan blir hjälpt av detta. Jag försöker i alla fall tänka så 🙂

      Reply
  • 15 oktober, 2016 at 13:29
    Permalink

    Jag känner igen mig sååååå mycket i detta! Otroligt mycket <3 Jag har samma mål.

    Reply
  • 15 oktober, 2016 at 14:45
    Permalink

    Du är så himla grym och du kommer att ta dig dit du vill! Massa styrkekramar! <3

    Reply
  • 15 oktober, 2016 at 17:29
    Permalink

    ja man ska göra det som man tycker är roligt o som man gillar då trivs man o bli glad o pigg så är det . föröka tänka positivit kunde tänka ibland på fåglar som man älksar då de spelar… äsch tyst med er ha ha gud men ja kämpa på så blir du piggare . fick en glad ablett o det är ja glad för nu kommer bara attacker i bland kram på dej

    Reply
    • 16 oktober, 2016 at 16:50
      Permalink

      Visst är det så, man ska ha roligt och le det är ju först då man kan bli frisk 🙂

      Reply
  • 16 oktober, 2016 at 19:01
    Permalink

    Jag fick akut krisreakrion och blev sjukskriven i en månad för vår dotter svimmade o var livlös när hon var 2 veckor. Liknande symton som utmattning. Hon mår bra nu dom fick liv i henne på akuten. ‘Men jag var i chock tomlstånd o måde dåligt efter. Stressa inte att bli frisk. Pressa inte dig själv. Men gå och prats hos paykolog en gång i veckan hjälper. Försöl ha en sak om dagen du “måste” göra för att må bra. Din egen feel good tid. Tex meditera kolla youtube, ut och gå 1-2 timmar om dagen. Gör yoga hemma (youtube). Hitta en sak du gör varje dag. Sedan när du följt det en viss ris så kommer du må bra. Det bästa är ut och hå för ofta tänker man automatiskt positiva tanker då. Efterhand kommer allting bli lättare. Att man vill träffa vänner och andra normala vardags saker som du kanske inte vill nu. Men ha en sak varje dag som du måste gjort innan du lägger dig på kvällen. Ut och gå är en bra början. Krya på dig. Kram

    Reply
    • 17 oktober, 2016 at 21:58
      Permalink

      Tusen tack för alla fina tips <3. Jag försöker verkligen att göra något varje dag, ibland går det och ibland inte. Just idag när jag varit på företagshälsovården blev det ett bakslag och jag kände mig ledsen när jag kom hem. Men imorgon blir det promenader och tänkte försöka knyta skorna och gå samtidigt som sonen på morgonen för att få en morgonpromenad och även få rensa tankarna en stund. Stor kram!

      Reply
  • 17 oktober, 2016 at 14:23
    Permalink

    Tycker återigen att det är väldigt bra att du skriver om det här, för det behöver nå ut till fler och det sista där om jobbet, såå jävla sant! Jobbet är inte allt, bara en del av livet och det ska inte ta all energi från en, då är det på väg åt fel håll…

    SV: Visst är det? Jag blir väldigt fascinerad av sådant där faktiskt, tycker det är väldigt intressant 🙂

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: