Utmattningssyndrom – Företagshälsovården och uppgivenhet.

img_2462

Jag har väntat med att skriva detta, mycket för att jag helt enkelt var helt slut när jag kom hem. Jag sov hur dåligt som helst i natt, jag somnade vid halv ett och vaknade vid 5:00 låg sedan vaken och oroade mig för mötet hos företagshälsovården. Jag förstod väl att det skulle bli så egentligen, men samtidigt blir det så påtagligt när man känner av just såna här dagar.

Jag kom upp ur sängen, fixade mig och William åt frulle och drog till skolan. Strax efter nio kom jag på bussen mot Borlänge. Väl på bussen sitter det några och börjar bråka med varandra, det utlöser hotelser på bussen och skrik om “ifall vi inte var på bussen nu hade jag slagit ner dig“, den andra började då “kom då, följ med ut ska vi göra upp din jävel”. Det här var inte personer man skulle vilja stöta sig med och busschauffören tittade även hen oroligt bakåt mot dessa människor. Jag fick panik, jag funderade på att hoppa av bussen men jag stod ut. Var dock helt yr när jag väl var framme i Borlänge. Klev av på stan och tyckte det var trafik, människor och ljud precis överallt. Jag hittade till Företagshälsovården och hade sådan ångest där i väntrummet. Det var ljud, någon som skrev på datorn, människor som skrattade. Prasslande tidningar och någon som fotograferade recept ur en tidning. Flera gånger tänkte jag resa mig och gå, jag tänkte att nu lämnar jag det här stället. Jag kan inte stanna kvar, den lilla stunden i väntrummet kändes som en evighet, tills beteendevetaren kom och tog med mig till sitt rum.

Väl i rummet hade jag också panik. Jag kände inte att jag riktigt visste vilken fåtölj jag skulle sitta i och var uppstressad, kände hur jag varvades ner medan jag satt där och berättade. Tiden gick helt galet fort, en timme bara försvann. Fick göra ett test där jag tror man skulle vara på nivå 14 för att “vara lite stressad”, jag låg på nivå 38… Fick veta att jag har en lång väg tillbaka och att jag måste bli frisk men att det kommer ta tid.

Jag sa till Björn att det här gjorde mig ledsen, jag trodde jag började bli frisk nu. Jag vet, det är önsketänkande men varje dag tror jag när jag vaknar att nu är jag snart framme. Sedan får man sånt här SVART VITT och inser att man har en bra bit kvar, jag åkte hem från Borlänge ledsen och tömd på energi. Somnade på soffan och bara sov, en lång och tyst sömn. Märkte knappt av vad som hände och skedde runt mig, jag bara sov. Jag är så trött, så galet hemskt trött!

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här, jag sa det till beteendevetaren idag också; “Jag har allt, ett perfekt liv egentligen. Men så hamnar jag här, med utmattningssyndrom.” Jag fick förklarat för mig att en del i den här sjukdomen är förnekelse och att det är tufft att ta till sig att man är sjuk, och ännu svårare att det tar tid. Så är det ju, jag önskar jag hade en switch-knapp och blev frisk på en dag likt en förkylning, magsjuka eller annat. Men att läka själen är betydligt svårare än att läka kroppen, jag önskar inte en människa hit.

Just nu känns det som att allt jag vill ha är ett blombud, eller varför inte en liten låda med godis, present eller liknande. Låter fjantigt kanske men just idag och just nu när jag känner mig nedklubbad är en kram eller en liten uppskattning något som fått mig att le. Just idag skulle jag behöva det där lilla extra, just idag är jag ganska liten på jorden.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

46 thoughts on “Utmattningssyndrom – Företagshälsovården och uppgivenhet.

  • 17 oktober, 2016 at 21:41
    Permalink

    Åh <3 Usch vad jobbigt. Vet inte ens vad jag ska skriva för kan verkligen inte sätta mig in i hur du har det. Krya på dig!! <3

    Reply
    • 17 oktober, 2016 at 22:10
      Permalink

      Nej jag förstår det, det är inte så lätt att säga något till någon som mår som jag :/. Tack! <3

      Reply
  • 17 oktober, 2016 at 22:15
    Permalink

    usch 🙁 hoppas allting bli bättre snart<3

    Reply
  • 17 oktober, 2016 at 22:52
    Permalink

    ja tänker jag vet hur du känner har känt samma man har förnekelse även i fall man inte vill så är det. man känner kanske olika men ja vet lite hur det är usch

    Inte lätt att skriva men skickar en kram till dje o hoppas den hjälper lite

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 09:42
    Permalink

    Men fina du! Hoppas allt blir bättre snart, kram <3

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 10:41
    Permalink

    Åhh. Skickar en cyberkram och lite cybergodis. Ta hand om dig!

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 10:55
    Permalink

    Åh ❤️. Kan inte sätta mig in i hur du känner men jag hoppas att du snart mår bättre igen ?.
    Och vilka idioter rent ut sagt på bussen!

    Svar; haha ja alltså vet inte riktigt hur nycklarna och sax ska fungera men tydligen ska man komma på var man såg saken sist som man letar efter ?
    Sofia Werlin – mammalivet & hälsolivet recently posted..Wants from Newbie!

    Reply
    • 18 oktober, 2016 at 22:05
      Permalink

      Ja det hoppas jag också. Det är hemskt att må så här jag vill bara börja må bättre och bli frisk. Ja håller med 🙁

      Reply
  • 18 oktober, 2016 at 14:16
    Permalink

    Så jobbigt med en sån dag .. även om jag inte vet hur just Du mår, så känner jag igen mig i det du skriver, den där stressen :/

    Hoppas det känns en aning bättre idag 🙂

    Sv: Vad glad jag blev av att höra, att du blev inspirerad av mig. Det gjorde min dag 🙂
    Ja tända ljus är så mysigt och rofyllt .. 🙂

    Kramar

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 14:55
    Permalink

    Åh, men ge inte upp! Jag tror på dig!

    SV: De kostar 199:- per box och kommer varannan månad. Angående nötter vet jag inte. Rena nötter skickar de aldrig med men är osäker på vad som kan innehålla spår av nötter. Men du ser ju på bilden vad det var i så kanske du kan få dig ett hum 🙂

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 16:44
    Permalink

    Men fy stackarn, känner några som har gått igenom utmattningsyndrom, det är banne mig inte kul. Jag hoppas verkligen att du blir frisk så fort som möjligt och att du mår bra igen <3

    Reply
    • 18 oktober, 2016 at 22:14
      Permalink

      Ja det är hemskt :(. Det är inget man vill att andra ska behöva uppleva heller 🙁

      Reply
  • 18 oktober, 2016 at 17:01
    Permalink

    Du är grym! Hoppas att du snart mår bättre <3

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 17:02
    Permalink

    Vet inte om det hjälper men här kommer en stor cyberrymden!
    Bra att du gått för att få hjälp.
    Trollet recently posted..Alla ute

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 17:10
    Permalink

    Hade jag din adress så hade jag skickat över en blomma åt dig! Inge kul att känna sig sådär liten som du beskriver…hoppas dock att du har möjlighet att landa i att du kommer bli frisk men att det måste få ta sin tid, det är helt ok! Styrkekram

    Reply
  • 18 oktober, 2016 at 17:16
    Permalink

    Usch, ingen kul känsla alls? Jag vet precis hur det känns att få det där svart-på-vitt, att det är en lång process att komma tillbaka.
    Det är segt.
    Det är tråkigt.
    Och det är ensamt.
    Men jag försöker se det positivt och känslan av hur galet ödmjuk man blir mot andra människor-att allt inte syns utanpå-den är faktiskt riktigt skön! Men rent egoistiskt är det pest. Jag tillåter mig att bryta ihop då och då. Gråta högt, snörvla och liksom totalt kaputilera, erkänna för mig själv att livet just nu, just nu, är annorlunda. Just nu, är det såhär det är, just nu måste jag vila mycket, just nu orkar jag inte samma som det gamla jaget gjorde.

    Men jag vet. Det är jobbigt. Det är segt. Och det är tråkigt. Hoppas att du har någon som du på riktigt kan prata med, som kan stötta och vara till din hjälp! Det blir bättre!
    Josefine- mamma på uppgång recently posted..Morgonrutiner

    Reply
    • 18 oktober, 2016 at 22:12
      Permalink

      Ja det är hemskt :(. Man blir så ledsen också inombords försöker tänka positivt men när sånt här kommer bli man ju ledsen. Kramar

      Reply
  • 18 oktober, 2016 at 17:40
    Permalink

    Du fick ett värde även om det inte var bra! Nu har du något att jämföra med och för varje litet steg du tar på skalan kommer du att bli glad för då vet du att skutan går åt rätt håll!
    När du har nått 30 har du en bit kvar, men har betat av 8 pinnar!
    Stor varm kram

    Reply
    • 18 oktober, 2016 at 22:12
      Permalink

      Visst är det så, men tror det är den där känslan som är jobbig att veta att det tar tid :/

      Reply
  • 18 oktober, 2016 at 20:00
    Permalink

    Vad tråkigt att du fick det beskedet. Bra ändå att du nu kan se det för vad det är och jobba därifrån. Så himla bra att du får hjälp av kunnig person som vet vad du behöver göra. Hoppas du snart är på rätt bana igen..

    Reply
    • 18 oktober, 2016 at 22:13
      Permalink

      Ja det var verkligen inte roligt :(. Jag ska försöka komma tillbaka till positiva tankar men det tar ju tid :/

      Reply
  • 18 oktober, 2016 at 21:31
    Permalink

    Kämpa på! Hoppas du får bra hjälp! Nu kan det bara bli bättre. Kram

    Reply
  • 20 oktober, 2016 at 15:29
    Permalink

    Tänkte precis som beteendevetaren där sa till dig, att de flesta nog inte tror att de ska hamna där. Det händer liksom inte mig, man är medveten om att det finns och att folk drabbas, men “det händer inte mig”. Så trillar man dit, lättare än man tror, fler än man tror, och så sitter man där, men som sagt, det är viktigt att låta det ta tid och inte hasta fram något…

    SV: Det kommer bli skitbra när vi väl kommer igång med allt på riktigt!
    Ibland är det bättre att inte veta vad man stoppar i sig 😛 haha

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: